I maj fick jag reda på att jag hade livmodercancer och efter det förändrades livet för mig ganska mycket, både fysiskt och psykiskt. I skrivande stund mår jag dock alldeles utmärkt efter omständigheterna och igår spelade jag t.o.m. på ett dop i Gusums lilla vackra brukskyrka .
På onsdag ska jag till US Linköping för att genomgå en endoskopi. Innan jag får veta resultatet av denna röntgen kan jag inte koppla av helt. Just nu känns det hoppfullt i alla fall!
Här kommer några bilder från det första halvåret 2012.
Januari
Promenad i Mogata på nyårsdagen. (Bilderna går att klicka större.)
Casimir i målartagen.
Februari
Mirren är väl påpälsad.
Vinterpromenad över Hov. MM väntar snällt på mig. Sparsamt med plogbilar så här ute på landet...
Jag måste naturligtvis dokumentera det första matbrödsbaket på femton år. I inlägget LÅNGPANNANS LOV
Ett fredagstema om KONTRASTER gav inspiration till den här bilden.
Mars
I stället för en Porsche som min käre svärson, Mirrmaken, alltid önskat sig fick han en bok om denna bil i 40-årspresent.
Var och såg en mycket intressant utställning om TYRA LUNDGREN på Norrköpings Konstmuseum. Här kan man läsa ännu mer om den.
Sveriges förmodligen kortaste ortsnamn. I Å kyrka spelade jag under påsken.
Årets första cykelutflykt i slutet av mars till Husbyvik, ett par kilomer hemifrån i slutet av mars. Hittade de första blåsipporna. Badplats här på sommaren.
April
Johan, mitt yngsta barnbarn av de fyra äldsta och Annas och Jörgens son, konfirmerades i Tullinge kyrka. Johan är den mörka pojken som står som nummer fem från höger.
Jag flankerad av mina tre barn, Anna, Kalle och Åsa hemma hos Anna efter konfirmationshögtiden. Anna är gipsad med rosa gips eftersom hon brutit benet.
Min äldste svärson Jörgen, med sitt lilla barnbarn Elise i knät.
Caspar, jag, farmor Ingrid och Clarissa på den fantastiska vegetariska restaurangen i Mångkulturellt Centrum i Fittja. Om man klickar här kan man se fler bilder på restaurangen. Mirren tog bilden.
Valborgsfirande på Häggvallen i Mogata.
Maj
Min vackra och rara svärdotter Mari och sonen Kalle kom och överraskade en vacker dag i maj. Här väntar Mari på skjuts hem med nya motorcykeln.
Utflykt till den fina skulpturparken Marabouparken i Solna. Mirren och Clarissa bredvid lekande björnar av Vigeland.
Promenad i Rhododendrondalen i Norrköping en av de vackraste och varmaste dagarna i maj. MM i full färd med att föreviga de vackra blommorna.
Muminutställning på Arbetets museum i Norrköping. Casimir och Caspar letar saker medan Clarissa försöker ta på "elden" som brinner i den lilla brasan.
Juni
Resa till Rivieran i början av juni. Här badar jag i Menton nära den italienska gränsen. Jag kom upp ur vattnet ganska snabbt sedan jag blivit biten i benet av en fisk. Jag hade inte trott det var sant om jag inte hade ett litet blödande sår på benet när jag kom upp på stranden.
MM med ett glas rosévin på favoritrestaurangen i Vence.
Oscar - tredje barnbarnet i ordningen - tar studenten. Fr. v. flickvännen Anna, Oscar och näst äldsta barnbarnet Isabelle med pojkvännen David i trädgården hemma hos Mari och Kalle. Tre dagar efter min operation...
Bella och Kalle underhåller.
Tillbaka till ViN eftersom jag inte fått behålla varken mat eller dryck sedan studentfesten. Midsommarhelgen tillbringade jag med dropp på avd. 16 på KK på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.
Sista dagen i juni månad spelade jag på ett dop i Gusums vackra lilla brukskyrka.
13 kommentarer:
Snacka om en rik vår med många höjdpunkter!
Härliga bilder, mycket familj och många tilldragelser. Hoppas det mörka molnet drar förbi snabbt och att undersökningen på onsdag bara ger goda besked (höll på att skriva positiva, men det blir visst galet i medicinska sammanhang)!
Ja, och mycket annat har hänt som jag inte har tagit med. Två, tre utställningar på Nationalmuseum och Waldemarsudde t.ex. Mogata Marken kom inte heller med i år, men å andra sidan har jag skrivit om den tre gånger tidigare. Och det är ganska enahanda år från år. Jag är i alla fall glad att jag är hemma och knappast känner någonting av operationen!
Att det är så mycket familj beror mycket på att jag försökte få med ALLA de allra närmaste. Det är bara det äldsta barnbarnet som lyser med sin frånvaro. Å andra sidan gillar han inte att bli fotograferad, så jag får försöka lura honom nästa gång vi ses.
Jag håller med dig om att man aldrig vet om positivt besked är positivt eller negativt i medicinska sammanhang :-)! Just nu tänker jag inte så mycket på det. Min bror, som har gått igenom en sådan röntgen, har lugnat mig och sagt att det inte är så farligt. Det här inlägget gjorde i alla fall att jag inte tänkt så mycket på det den senaste tiden. Det tog sina modiga timmar...
Så många fina bilder och oj vad du har upplevt mycket det här första halvåret. Jag har inte velat fråga vad slags operation du har gjort, men nu vet jag ju. Du har burit den vetskapen med stort mod och alltid med ett glatt leende då vi har träffats. Jag beundrar din styrka Ingrid och nu hoppas vi bara att alla besked du kommer att få ska vara till din fördel.
Kramar om och kramar om!
Många trevliga saker har du hunnit med och visat vackra bilder dessutom. Sjukdom rår man inte över men vi hoppas alla att det är överståndet och att uppföljningen ger gott resultat! Du är i alla fall igång igen, det är huvudsaken.
Olgakatt:
Jag får ta en dag i sänder och glädja mig över att den här operationen gått så bra. Jag har återhämtat mig förvånansvärt fort trots bakslaget efter tre dagar. Men man får liksom ett lite annat perspektiv på tillvaron efter en sådan här pärs. Saker och ting är inte lika viktiga som förr...
Ha det gott!
Eleonora:
Ja, när man ser tillbaka så är det ju fantastiskt mycket som har hänt! När det gäller min sjukdom hade jag faktiskt ingen aning om att det var något fel på mig förrän doktorn kallade in mig för samtal i maj. Beskedet om cancern kom som en fullständig överraskning...
Nu vill jag bara få det här överstökat och vad än beskedet blir efter endoskopin så får jag väl försöka ta en dag i sänder och glädja mig över att läkarvetenskapen i alla fall gått framåt sedan vi var unga, du och jag!
Varm kram från Ingrid
Det var fina bilder och roligt att läsa. Och jag önskar dig en fortsatt god bättring! Jag kommer nog att läsa din blogg i fortsättningen.
Hej Kurt och varmt välkommen till min blogg! Du borde också börja blogga så att dina fina funderingar och härliga dagsverser inte försvinner direkt, som de gör på FB.
Jag började mest att blogga för att få en dokumentation över mitt liv tillsammans med familjen och barnbarnen, som de kanske som vuxna kunde ha nöje av att läsa. MM = Musikantamaken, sparar allting som jag skriver på sin dator.
Mirren= yngsta dottern, påminde mig om att jag tidigare haft en MAN som kommentator (roseninlägget) och Pettas-Karin ännu en, så nu är jag tydligen uppe i fyra stycken med dig! ja ska uppdatera strax.
PS. Det är bara att googla på Blogger.se så får du se hur man lägger upp en blogg. Lätt som en plätt!
Ingrid, som mår alldeles utmärkt just nu.
Så kul med en halvårskoll med godbitar! Att bli biten av en fisk måste ha känts overkligt och lite läskigt.
Massor av godbättring kramar till dig och skynda långsamt! :)
*Ewa:
Det kändes lite som om jag fick en elektrisk stöt, och så sved det till! Har aldrig någonsin hänt mig förut. Men så var det bara ett par stycken som badade i hela bukten. Fransmännen tyckte väl antagligen vattnet var för kallt, det höll väl inte mer än 20-21 grader...
Kramar tillbaka!
Skicka en kommentar