Under nästan hela 1900-talet har det varit modernt att vara slank, även om inte modellerna var så anorektiska som nu. Margit Rosengren, en av dåtidens kändisar. (Bilderna går att klicka större.)
Ja, så var det dags igen - för kanske sextionde gången i mitt liv. Jag räknar ut att jag har försökt gå ner i vikt (man ska ju helst inte säga banta längre) ett par gånger om året sedan jag var femton. Oftast har orken tagit slut efter några veckor eller till och med dagar, men vid några tillfällen har jag gått ner ganska många kilo efter att ha härdat ut en längre period. När jag börjar få svårt att knyta skorna eftersom magen är i vägen är det alltså dags igen.
Jag har prövat många olika sorters dieter; Danske Rigshospitalet,
Viktväktarna, LCHF, GI, Nutrilette bland annat. Efter ett par veckor med LCHF hade jag
visserligen gått ner ett par kilo, men höll på att längta ihjäl mig efter bröd,
pasta och ris. När jag 2005 hade gått ner 14 kilo efter ett halvår var det med
Viktväktarnas pointssystem.
Det är enda dieten hittills jag mår bra av. Jag försöker att
noggrant anteckna allt jag stoppar i mig varje dag, något som Viktväktarna
rekommenderar. Med den metoden går jag ner sakta men säkert. Men det tar tid. Man
kan i bästa fall räkna med ett halvt kilo i veckan.
Det finns inga genvägar som bekant – det är bara att äta mindre och
röra sig mer. Jag blev upprörd igen när jag en annons i senaste ICA-kuriren om
Betaglucare – det revolutionerande viktminskningsmedlet som kostar ca 185 kr
för en månadsranson - säljs på apoteket till och med.
En god vän rekommenderade Betaglucare för ett tag sen, men då
jag googlade på preparatet kom jag till en läkarsajt där det stod vad det
innehöll – 80% havrekli. Så jag gick och
köpte ett paket havrekli istället för ca 15 kr och tar en halv deciliter på
lättyoghurten varje morgon. Det håller hungern borta något så när, åtminstone
till lunch. Här kan man läsa om det.
Massageband som gör att överflödiga kilon trillar bort utan ansträngning. Charme 1930.
Men att man för nästan hundra år sen också satte sin tilltro
till diverse mirakelmedel för avmagring, som det hette då, visste jag inte. Exempel
på detta hittade jag i annonser i mina gamla Charmetidningar från slutet av 20-
och början av 30-talet.
Ett litet eget tips är att låta bli smör på smörgåsen – om man nu
gillar smör vill säga, och mjukt bröd. Det blir automatiskt färre smörgåsar, mjukost på
knäckebröd är inte lika gott. Och så fruktsallad med Keso till natten om man
inte kan sova utan lite till livs…
Inte lätt att leva upp till mannekängidealet 1928 - varken då eller senare. Intressant är att notera att kläder blivit så mycket billigare nu för tiden. Undrar just hur mycket 65 kr kan vara omsatt i dagens penningvärde? Kanske någon bloggvän vet?
10 kommentarer:
Jag kan inte påstå att jag lyckas särskilt bra med mitt sätt: att tänka på vad jag stoppar i mig och att röra på mig mycket. Men - jag har inte gått upp i vikt på flera år i alla fall.
Om jag försöker banta, tänker jag på mat hela tiden. Det gör jag inte med min metod. Jag tror inte att jag känner någon som har bantat så länge och så ofta som du. Det är det första jag minns av när vi träffades, att du inte tog nån kaka på våra kvällslektioner i matte med Viking, för att du bantade...
F.ö. tycker jag att du duger precis som du är, du har ju inte nån större övervikt, jag skulle inte kalla dig tjock alls!!!
Bloggblad:
Jag bara väntade på att få höra det. Men, som jag skrev, när det börjar inverka på det dagliga livet och vågen visar mer varje gång jag ställer mig på den är det dags igen.
Kul att du nämnde mattelektionerna på 70-talet. Har inget minne av det, men vet att jag vägde under 60 kg på den tiden. Och ändå bantade jag - konstigt!
Allt sitter i skallen. Att vara motiverad till max. Annars går det inte.
För mig funkar VV absolut bäst. Jag saknade också ris,pasta, potratis och bröd som bara den under den diet jag giuck på för ngt år sen då jag uteslöt sådant.
VILL inte göra om det igen.
Tycker VV är bra eftersom allt är tillåtet, och det passar mig.
Kram!
Åh, vad jag känner igen mig! Jag har prövat ALLT. Scarsdale, bananer (!) eller i alla fall frukt, ibland bara ananas, flygvärdinnemetoden, som såvitt jag minns bestod av hårdkokta ägg och vitt vin, LCHF (funkade fint, men bara en gång). V V har jag inte vågat mig på annat än med lånade receptböcker. Blev avskräckt när en kompis i USA berättade att man på sjuttiotalet körde med mobbning: de som inte gått ner fick mycket strama kommentarer och de som gått upp fick "som ett litet skämt"! ta på sig en grismask. Jag trodde henne inte. Hon bedyrade att det var sant. Men den nuvarande Itrim-metoden funkar fint. Färre kalorier, mer motion. Har vi hört det förut?
PS. Helt UNDERBARA bilder!
Annika:
Du har så rätt så! Man måste bestämma sig och verkligen vara motiverad. Jag känner att jag inte mår bra av att bära på 10 kilos övervikt - det är jobbigt när man ska gå uppför backar eller trappor. Efter några dagar har man kommit in i rätt lunk och då släpper sockersuget också. Kakor och godis intresserar inte längre på samma sätt som tidigare.
VV är bäst för mig även om jag inte längre deltar i deras kurser. Jag har ju gått en omgång och vet ju precis hur jag ska äta.
Kram tillbaka.
Karin:
Jag har ju gått en kurs hos VV och något sådant förekom verkligen inte. Alla var mycket trevliga och ingen kommenterade någonting om någon annans vikt. Man fick bara beröm när man hade gått ner några kilo. Det var ganska mysiga tillställningar.
I-Trim är säkert bra - äldsta dottern är en sann anhängare av denna metod. Jag är bara för snål - kan göra egen soppa på grönsaker i stället eller dricka näringsdryck tre gånger om dan i en vecka. När jag låg med dropp i fyra dagar gick jag ner 4 kg på lika många dagar, men jag var ingen anslående syn efter det. Därför håller jag mig till VV som funkar fast det tar en evig tid. 20 veckor för att gå ner 10 kg och då ska man helst inte fuska alls någon dag.
Karin:
Men det är lite skrämmande att se att högsta modet då var att se ut som en ung pojke. Breda axlar och smala höfter och knappast några bröst. Damerna på modebilderna ser genomgående ut på det sättet. Jag ska visa mer av vårmodet när det blir så dags.
Hur många metoder finns det då inte? Tydligen ingen ny företeelse heller. Jag kämpar också alltid med ett par kilon för mycket och jag tror jag har isbjörnsgener, för jag går alltid upp vintertid. Sedan behöver jag inte kämpa så jättehårt när det börjar våras. Nu är dock byxorna väldigt smala i linningen - alla byxor dessutom, så det är inte ett enstaka par som krympt tyvärr. Lycka till, har du testat den Rosengrenska banandieten??? (Fnissar!) KRAM
Suss:
Jag har faktiskt inte testat banandieten! Men försöker hålla koll på vad jag stoppar i mig. Äter man en semla t.ex. har man gjort av med mer än hälften av alla dagspointsen enligt VV. Men, som sagt, ingen förändring förrän fram på vårkanten i bästa fall.
Kram tillbaka!
Skicka en kommentar