795 Värmlandsresa 1

Utsikt över det vackra värmländska landskapet vid Stora Kils kyrka. Bilderna i inlägget har både MM och jag tagit - de går att klicka större.

Det har varit dåligt med bloggandet på sistone av två skäl. Blogger har strulat och jag har lagt av efter att ha försökt fyra, fem gånger att komma in på min blogg utan att lyckas. Det verkar som om det blivit lite bättre nu i alla fall.

Sen var vi på begravning i Värmland precis för en vecka sen.  Det var MM:s  farbror Willy, en duktig silversmed som hade gått bort. Willy, som var en äkta söderkis av den gamla stammen, hade följt med Södra Bergens balalajkor på en konsertresa till Värmland och blivit så förtjust i det vackra landskapet att han bestämde sig för att flytta dit och bosätta sig där efter att turnén var slut.

Stora Kils kyrka.

Det var över 21 år mellan honom och MM:s pappa, umgänget dem emellan var mycket sporadiskt för att inte säga inget alls. Jag tror t.o.m. att farfar hade flyttat hemifrån när Willy föddes. Willy var inte mycket för att resa heller så jag hann tyvärr aldrig träffa honom medan han levde. 

Altartavlan återger Kristi Förklaring. Vackra sjuarmade ljusstakar bredvid.

Efter att Willys fru dog för åtta år sen blev han aldrig sig själv igen och de sista åren tillbringade han mest i sängen och i rullstolen. Men, som vi sjöng i psalmen av Ylva Eggehorn i Stora Kils kyrka och som prästen framhöll i sin predikan, han lämnade spår efter sig i form av vackra silver- och guldföremål.

Spännande färger, vacker orgel och vackra ljuskronor i Stora Kils kyrka.

Träskulptur från 1400-talet av Maria med Jesusbarnet.

Det var över 40 år sen jag var i Värmland så för mig var det en upplevelse att komma dit igen. Vi hade bokat rum i Fryksta på Sköna Rum några kilometer utanför Kils centrum. Huset visade sig vara Sveriges äldsta järnvägsstation som numera är helt ombyggd, tack och lov!

Sköna Rum i Fryksta utanför Kil, Sveriges äldsta järnvägsstation - numera ombyggd till pensionat och vandrarhem. 

Efter den fina begravningen där Kils organist spelade helt underbart Gammal Fäbodpsalm av Oskar Lindberg som ingångsmusik och Händels Largo som avslutning, fortsatte vi till församlingshemmet för en minnesstund. Vår trevliga präst, en äkta värmlänning, som hade hållit ett fint och känslosamt minnestal följde med och bidrog till att lätta upp stämningen.

MM:s båda kusiner, Gun och Kjell med respektive samt Pelle, Willys gode vän och MM och jag utgjorde hela skaran av anhöriga.Willy hade själv inte några egna barn. Inte heller kusinerna har barn eller barnbarn. Mirren, kunde inte vara med eftersom hon just börjat på ett nytt jobb och dessutom har tre barn på snart 6, snart 4 och snart 2 år.  Samtidigt som det alltid är sorgligt med begravningar är det ändå roligt att träffa de släktingar som man inte träffar så ofta.

En gammal järnvägsvagn står fortfarande kvar på rälsen nedanför den gamla järnvägsstationen.

Sådana järnvägsvagnar åkte jag med under hela min barn- och ungdom.

Sköna Rum visade sig vara ett riktigt smultronställe. Vi fick ett härligt rum - Gösta Berling - med utsikt över Fryken från två håll. Sobert och rent, en vacker inredning, riklig frukost, bilväg ända fram till huset och parkering utanför och ett jättetrevligt värdpar vägde upp nackdelen med att det saknades hiss och att det var delat badrum.  Nu gjorde det i och för sig inte så mycket eftersom det bara var en enda person till som bodde på pensionatet och han var borta när vi vaknade.

Övervåningen, där de fyra gästrummen och badrummet låg.

Vårt rum med utsikt över Fryken på två håll.

Frukost i hemmiljö.

På kvällen gick vi en promenad ner till Frykenstranden, där det ”nybyggda” stationshuset fanns. Det används numera som lokal för fester tyckte jag att jag såg när jag kikade in genom fönstret. Man hade väl tröttnat på att bära upp och ned väskor för de branta trapporna till gamla stationen. Det var mest godstrafik på den järnvägen, men persontrafik förekom också. Inte särskilt handikappanpassat!

Den "nya" numera nedlagda järnvägsstationen vid Fryksta. 

Undrar om någon vet vad det är för mojäng bakom MM? (MM visste...)

Nere vid kajen utanför järnvägsstationen.

Utsikt från Gösta Berling på kvällen.

Den rara Monica som driver pensionatet och vandrarhemmet tillsammans med maken Per. Hon hade träffat Willy många gånger så vi fick omedelbart en fin kontakt. Per hade åkt in till Kil så jag fick inte något kort på honom.