975 Fädernas kyrka i Skällvik

Sedan 1987 har Farledskyrkan i Skällvik återkommit varje år under en vecka. I början hade vi musikgudstjänster varje dag under första veckan i augusti, men på senare år har  gudstjänsterna på tisdag och torsdag tagits bort.

Skällviks vackra gamla medeltidskyrka vid Slätbaken. (Kent tog alla bilder som går att klicka större.)

Här är programmet för detta års Farledskyrka.

Skällviks kyrka, där jag varit ordinarie kantor mellan 1988 och 2001, fanns redan på 1100-talet men byggdes om av Johan III som huserade på Stegeborgs slott några hundra meter därifrån. Det är en populär dop- och bröllopskyrka. Breviks konfirmandläger ligger några kilometer bort och många av de gamla konfirmanderna återkommer till kyrkan för att gifta sig.

Från kyrkan ser man Stegebors slottsruin över vattnet.

Sankt Ragnhildskören, som vi numera heter, har sedan allra första Farledskyrkan haft lördagen vikt för sitt framträdande. Körens ledare har tidigare varit min vän Maj-Gret som även arrangerade evenemangen. Jag har hjälpt henne med att ackompanjera kören dessa lördagar under många år.

Repetition före gudstjänsten. Nytt för i år är att kören inte har uniform längre - d.v.s. damerna vida tulpanbladsgröna gröna kjolar och herrarna skjorta med likadan grön slips. Själv tycker jag det är en klar förbättring med dessa vackra sommarglada klänningar. 

När Maj-Gret blev sjuk tidigt i våras och inte kunde leda kören längre föll det sig ganska naturligt att jag tog över. Jag kände ju alla körsångarna från tidigare. Så jag fick nu i min tur arrangera lördagens musikgudstjänst. I stort sett  försökte jag följa Maj-Grets tidigare program som också innehöll många allsånger, men tog med några nya sånger som kören gillade. Bland annat Evert Taubes Dansen på Sunnanö där det blir en naturlig växelsång mellan damer och herrar.

Allting har gått lyckligt och bra och jag är glad att allt är över. Här tackar vi för applåderna.

Det var nästan fullsatt i kyrkan och allt flöt på bra. Mycket att hålla reda på en sådan här kväll. Kören skötte sig exemplariskt utan dirigent (jag var ju tvungen att kompa på pianot) och fick många applåder. Till traditionen hör också att vi sjunger Fädernas kyrka i Sveriges land - den som psalmkommittén ratade 1986 när man gav ut en ny psalmbok, på grund av att de inte fick ändra i texten, det hade anhöriga bestämt. Pslamen ansågs som könsdiskriminerande och förhärligande av kriget. Kanske den är det också, men melodin är vacker och alla sjöng med av hjärtans lust. Här kan man höra psalmen och läsa texten.