Rönö kyrka strax före soluppgången på juldagsmorgonen. Kent tog alla bilder och även filmen i inlägget. De går att klicka större.
Det var någorlunda ljust när vi åkte hemifrån klockan halv sex - julottan började klockan sju. Det berodde på att det var ett strålande månsken som lyste upp omgivningarna. Trafiken var nästan obefintlig, jag tror vi mötte två bilar på hela vägen. Vi hade sällskap några hundra meter av en liten hare som till slut hoppade av från vägen och ner i diket. Men lite före halv sju var vi framme vid den lilla vackra kyrkan.
Orgeln är gammal med bara en manual och kopplad pedal. Man kan alltså klara sig med att spela piano på den eftersom pedalen inte har någon självständig stämma.
Min vän prästen Tore var också denna gång på plats på julottan - tror att vi firat julotta tillsammans 6-7 gånger. Bra när pensionärer kan ställa upp den här tiden på året när bristen på präster och kantorer är som störst. Altartavlan var fortfarande sorgligt tom - jag hade hoppats på att de stulna och återlämnade träskulpturerna skulle ha satts dit. Om detta har jag skrivit ett inlägg här.
Ett fyrtiotal personer hade orkat stiga upp i ottan - de som sitter precis under orgelläktaren syns inte. Altartavlan gapar fortfarande tom.
Allting gick bra och det hade blivit ljust när vi vände hemåt efter glögg och pepparkaka i kyrkan. Färjan över Stegeborg hade börjat gå klockan sju och vi hann precis med den. Vi var hemma klockan nio och gick sen och la oss som vi brukar. Själv sov jag ovaggad tills klockan var tjugo över ett på eftermiddagen. Nytt rekord!
Den sista av psalmerna var nr 127, O du heliga, o du saliga - en av mina favoritpsalmer. Jag brukar alltid bestämma psalmerna själv på julottan så att jag får dem jag vill ha. Fast nr 119, Var hälsad sköna morgonstund var förstås självskriven som ingångspsalm. Som postludium spelade jag Koppången.
12 kommentarer:
Det låter som en fin julotta. Fint med koppången också - en speciell favorit. Jag brukade sjunga på julottan en herrans masa år - vi fick gå upp kl. 5 och fick grötfrukost i kören :) . Ofta hade vi dessutom sjungit på midnattsmässan också för kören hörde till två landsortskyrkor, en med midnattsmässa och en med julotta :) .
Vi har varit på katolsk julmässa med svärmor nu på morgonen. Jag fick sjunga julpsalmer, det är mestadels samma som i svenska kyrkan: Stilla natt, O come o ye faithful, O come let us adore him (Å kom låt oss tillbedja - på svenska eller hur?), osv. Prästen var en rolig karl - församlingen skrattade högt flera gånger under predikan.
Kram.
God fortsättning!
Vad trevligt att komma med på julotta. Vi skulle ha varit på julottan på Karlbers slott, i slottskapellet, men min förkylning har gått ner i lungorna så jag hostar så mycket och har feber. Så det var en misssräkning. Där sjungs och spelas också alltid bl.a "Var hälsad", "O du saliga" och "Härlig är jorden sedan kan det vaiera lite. Julottan pågår i en halvtimme och sedan är det kaffe i rikssalen och dans i pelarsalarna.
Men nästa år....
Trevligt och stämningsfull video.
kram!
Som jag ofta har märkt på mina egna foton från kyrkor och offentliga lokaler, finns det alltid nåt störande med i bild. Här fick du en stege i bakgrunden...
Bra gjort att du orkar både sen natt och tidig morgon! Det gör inte jag numera.
Annika:
Låter som en trevlig julmässa du har varit på på morgonen. Den svenska texten till O come o ye faithful är Dagen är kommen. O kom låt oss tillbedja kommer först i "refrängen".
Det är en underbar psalm men fordrar i mitt tycke en stor kyrka och många som sjunger med. I en liten kyrka på landet tror jag de äldre (för det är nästan bara äldre som går i julottan här) föredrar de gamla hederliga "svenska" julpsalmerna - de som de sjöng när de själva gick i skolan.
När jag var ordinarie kantor hade vi alltid två julottor efter varandra med min kyrkokör. Så vi hade fika med glögg emellan. Men då fanns det ingen midnattsmässa här ute i Mogata.
Kram tillbaka från Ingrid
Ditte:
Sådan otur för dig. Jag vet ju hur mycket du tycker om den här traditionen med julotta på Karlberg. Hoppas att du kryar på dig. Glögg med pepparkakor var också en trevlig avslutning på vår julotta. Tur nog att det inte blev dans efteråt också eftersom jag var väldigt trött och bara ville åka hem så fort som möjligt.
Kram tillbaka från Ingrid.
Bloggblad:
Det var inte jag som tog bilderna, det var Kent. Men jag kan faktiskt inte upptäcka någon stege på någon av bilderna hur jag än tittar. Kanske du menar de upp och nervända bänkarna i bakgrunden där jag sitter och spelar orgel! De var det inte mycket att göra åt, gick inte att flytta.
Jag är fortfarande ganska trött efter den här dagen så det blir inte fler midnattsmässor och julottor för mig har jag bestämt. Det kan ju vara roligt att fira jul tillsammans med sina barn och barnbarn också för en gångs skull.
Förr, för rätt längesen, steg jag upp i arla morgonstund för att lyssna på julottesång i tv-n. Men i år sov jag till halv tolv i ett kör, sov över alla julottor i hela världen, troligen.
Du/ni är imponerande som är så trofasta och far runt omkring och förgyller julkyrkorna!
Jag förstår dig väl, att du vill fira jul tillsammans med dina barn och barnbarn. :)
God fortsättning Ingrid!
Kram
Det låter som en fin julotta, även om det ser lite glest ut i bänkraderna. Nu har jag inte varit i någon julotta i kyrkan på länge, men förr var kyrkan nästan full, även om julottan började klockan 6.
Tänk vilken glädje du sprider med din musik. Vilken gåva att ha sådana förmågor!
God fortsättning!
Kram, Ingrid
PettasKarin:
Jag är trött än trots att jag sov till tjugo över efter julottan. Åldern tar ut sin rätt och jag känner att jag har gjort mitt nu efter ca 40 julottor...
Jag kommer aldrig att gå på en julotta mer i mitt liv :-). Gärna midnattsmässa däremot - man är ju ändå uppe på julaftonskvällen.
Kram och god fortsättning, Karin och Uffe!
Ingrid:
Det var nog ett 40-tal besökare i kyrkan så man får vara nöjd. Ganska många satt under orgelläktaren. Men det är mycket färre besökare än för 20 år sen när jag började som kantor. Då hade jag två julottor varje juldag och kyrkokören var med på båda! Många föredrar att gå på midnattsmässan i stället.
Vet inte om jag sprider sådan glädje omkring mig - de flesta tar för givet att det blir (rätt) ackompanjemang till psalmerna och något postludium som inte är för långt. Det händer någon enstaka gång att någon kommer fram och tackar en för musiken. Då blir man glad! Den riktigt stora glädjen numera upplever jag när de små barnbarnen vill att jag ska ackompanjera dem.
Kram tillbaka från Ingrid
Vad tufft att spela på julotta Ingrid när du inte "måste"! Jag borde verkligen gå på julotta som jobbar i kyrkan, inte minst för att stötta präst, kantor och vaktmästare som hasar sig upp i ottan för att sjunga de gamla psalmerna. Var hälsad sköna morgonstund är en av mina favoriter också! Men jag är för trött, kanske nästa år. Eller nästa...
Anna:
Jag spelar inte gratis... Läste på FB att en präst hade tagit bort psalmen 119 och fått en utskällning av en församlingsmedlem vid utgången. Hon försvarade sig med att ungdomarna inte har den relationen till psalmen som de gamla har. Har dock hittills inte sett någon under 30 år på en julotta i kyrkan.
Men visst, varför inte ta bort Bereden väg också på 1:a Advent eller som prästen gjorde i Mogata i påskas, Vad ljus över griften. Jag blev oerhört besviken eftersom det inte var jag som spelade och det kom som en överraskning. Inga fler påskdagsgudstjänster för min del, åtminstone inte med den prästen.
Det blir inga fler julottor heller för min del har jag bestämt. Nästa år vill jag fira tillsammans med barn och barnbarn. Gärna midnattsmässa när man ändå är igång. Tack för trevliga ämnen i december.
Ha det gott önskar
Ingrid
Skicka en kommentar