Programmet med Göran Söllscher på framsidan. (Bilderna går att klicka större.)
Anledningen att jag överhuvudtaget åkte upp för att vara med på denna festival var att mitt åttaåriga barnbarn, Casimir, skulle vara med och spela på två konserter. Allt som allt var det tre konserter.
Den första konserten började klockan 13 och där skulle Casimir vara med i orkestern med de äldre eleverna - mestadels från högstadiet och gymnasiet. Ett par elever från mellanstadiet var också med och så Casimir som den enda från lågstadiet.
Före konserten klockan två repeterade barnen och ungdomarna och vi fikade och hade det trevligt. Mirren ses i mitten på bilden.
I entrén vid receptionen, där man kunde köpa fika och prata mellan konserterna, samlades alla. Det var också en utställning med gitarrer, som man kunde inhandla från olika företag. Det stora dragplåstret var den förnämliga, klassiska gitarristen och professorn Göran Söllscher, som kom redan vid ettiden för att träffa, som jag antar, gitarrvänner och gamla elever. Jag passade på att få en autograf av denne vänliga och rara man som också skrev "Till Casimir" tillsammans med sitt namn på programmet som jag sträckte fram
Bild som jag tog före konserten eftersom jag ville spela in när den började. Casimir i svart konsertkostym (obligatorisk på Lilla Akademien men definitivt inte här :-)) längst bak i mitten.
Som synes är det stor åldersskillnad på de deltagande eleverna. Casimir är nummer fyra från höger.
Mirren hade - förutom mormor - med sig både lillebror Caspar och lillasyster Clarissa, som tappert satt och lyssnade till två konserter och satt blickstilla. (Lissan sov en stor del under den första konserten...) Vi kom dit före ett och Casimirs konsert slutade först klockan halv fem.
Efter det orkade varken vi eller barnen vara kvar längre. Casimir var också ganska trött efter sitt soloframträdande så Göran Söllscher fick spela sin konsert utan oss. Men som Casimir sa: "Vi kan ju höra honom på Youtube, mamma!" Och det var ju faktiskt inte för hans skull som vi gick dit...
Casimirs älskade fröken Jenny hjälper honom med fotstödet före gitarrsolot i den andra konserten. De yngre eleverna i bakgrunden.
Här är konsertprogrammet för den andra konserten.
I den andra konserten spelade elever som bara spelat några månader. De kompades av sina respektive gitarrlärare och det lät jättefint..
Casimir, åtta år, spelar andante i a-moll och c-dur av F. Carulli på Sundbybergs gitarrfestival lördag 12 mars 2016.
Här är Casimir med och spelar Eleanor Rigby med de äldre eleverna på den första konserten klockan 14. Han sitter till vänster om flickan.
Kycklingpolka. De här eleverna har bara spelat några månader. Caimirs gitarrfröken Jenny längst till höger i bild och som tillsammans med övriga gitarrlärare kompar eleverna.
16 kommentarer:
Jag förstår att det var en stolt mormor som var med på den konserten. Casimir är verkligen skicklig. Kram
Vilken fantastiskt duktig kille! Vad roligt att du spelade in så att man får vara med på ett hörn!
Fantastiskt!
Gunnel:
Var mest lite orolig. Sen var det ju skönt att det gick så bra. Han har övat väldigt mycket till den här konserten - många, många timmar.
Kram
Karin:
Det är ju kul att det är så många som spelar klassisk gitarr också och inte bara pop. Sen vet man ju inte vad det blir av dessa unga killar och tjejer när de växer upp. En del fortsätter väl med sitt klassiska gitarrspel medan andra börjar spela i popband. Det spelar ju egentligen ingen roll - huvudsaken att de har ett intresse och har roligt!
Ingrid
Bloggblad:
Visst är det härligt med musik! Kul att det var så många killar och tjejer (mest killar) som inte gick på LA som också spelade så fint. Jag, som inte kan spela gitarr, är avundsjuk...
O lille fine Casimir - så duktig han är och så fint han spelar. Och ett långt stycke var det också. Att du är en stolt mormor är jag helt övertygad om - det skulle jag vara.
Allt gott till dig och kram
Eleonora
Eleonora:
Synd bara att några störde med sina gitarrer. Det var lite oväsen i början - jag hade en liten kille bredvid mig som också satt och stampade takten med sina tjocka stövlar.
Visst är jag stolt men mest glad över att det gick bra. Casimir tar så illa vid sig när han spelar fel så att jag var väldigt orolig samtidigt.
Kram tillbaka
Vad duktig han är! Och vad duktig du är - tavlan blev ju underbar. Det är tydligt att det finns konstnärsgener i din familj. Vad ska detta leda till? :)
ÅH vad roligt!
OCH DEN skolan alltså--wow!!
Kram!
Lotta:
Han har övat mycket sen han var fem år. Mirren övar en timme varje dag med honom och han har tre gitarrlektioner på skolan varje vecka. Så det är inte bara gener, haha.
Detsamma gäller att teckna och måla. Ett visst anlag krävs kanske, men sen är det mest träning även där. Vi ritade mycket och målade när jag var uppe senast - ska skriva ett inlägg om det så småningom. Det ger resultat.
Kram från Ingrid
Annika:
Tänk om jag hade fått gå på en sådan skola när jag var liten. De verkar ha så väldigt roligt tillsammans också. Alla barnen har ju också samma intresse (eller kanske hellre föräldrarna, haha.) Så blir det ju en speciell sammanhållning både mellan barn och föräldrar också.
Kram tillbaka från Ingrid
Otroligt duktiga barn, speciellt Casimir.
Det är jobbigt när man ställer höga krav på sig själv att allt ska bli perfekt men samtidigt är det ju på det sättet man blir riktigt bra, inte sant.
Gitarr skulle jag gärna vilja kunna spela så jag kunde ackompanjera mig själv när jag sjunger - någongång (på min obefintliga fritid...) ska jag försöka ta lektioner i det. Fast jag lär aldrig bli så duktig som de här barnen eller ha så mycket tid att träna...
Kram
Vad trevligt att vara med och så roligt att det gick så bra när Casimir spelade. Jag förstår att han var nöjd med sig själv och att du var en stolt mormor.
Jag vet också att det ligger mycket hårt arbetet bakom det hela så det är extra roligt att Casimir känner att han lyckds med sina framföranden.
Roligt med detta samarbete mellan de olika skolorna och det finns många talanger runt om och fint att de får möjlighet att spela tillsammans.
Kram och tack fö denna musikupplevelse.
Annika CA:
Det är roligt när barn och ungdomar har ett fritidsintresse som också gör att det blir en gemenskap för dem. Gitarr är ju ett sådant instrument som man kan ha i en ensemble, även om det inte är ett klassiskt orkesterinstrument. Men vill man spela med i ett band är det ju perfekt!
Gitarr är ju ett utmärkt instrument för att ackompanjera sång - lagom starkt. Du behöver ju egentligen bara lära dig några ackord för detta. Det kan ju inte vara så svårt - bara att sätta igång.
Kram
Ditte:
Som sagt, jag var mest glad och tacksam över att det gick så bra. Han blir fruktansvärt ledsen om han spelar fel - inte Mirrens eller mitt fel, eftersom vi ständigt försöker tala om för honom att det är sånt som händer och att det inte gör någonting. Man ska bara se glad ut och inte låtsas om det när man har spelat färdigt och folk applåderar.
Det som jag kanske var mest stolt över var att Casimir överhuvudtaget fick vara med och spela i orkestern med de äldre barnen. Det ger en ordentlig skjuts framåt för självförtroendet.
Kram tillbaka från Ingrid
Skicka en kommentar