tisdag 8 mars 2016

1253 Månadens illustratör mars 2016 - Emilia Dziubak

För någon tid sedan läste jag i Norrköpings Tidningar Mats Granbergs lyriska recension av bilderboken Lilla Sticka i Landet Lycka. Här kan man läsa hans recension. Boken är ett samarbete mellan Martin Widmark, känd författare till bl.a. böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå och den polska illustratören  Emilia Dziubak. Naturligtvis blev jag nyfiken på framför allt illustrationerna och beställde boken på biblioteket.


Bilderna går att klicka större.

Boken har jämförts med Alice i Underlandet. Det är en spännande berättelse för barn mellan tre och sex år. En saga som naturligtvis slutar lyckligt efter alla farligheter och mödor i Landet Lycka. Det är framför allt är det de fantastiska illustrationerna som gör denna bok till en liten pärla enligt min mening, även om själva sagan är fin också.

Det är barnflickan Julia som berättar en godnattsaga för Daniel om  sig själv - ett äventyr som hon upplevde som barn. Hon styrde sin kälke rakt in i en buske som förvandlades till en tunnel av is och hamnade i Landet Lycka. Detta land visar sig dock vara ganska otrevligt. Där börjar hon söka efter sin bror och bästa vän Tomek, som en dag plötsligt hade försvunnit hemifrån.

Efter diverse äventyr och även fångenskap hos den hemska herr Krabba hittar hon sin bror Tomek och tillsammans med andra barn, som också tagits till fånga av krabban och tvingats arbeta, överlistar de och oskadliggör honom. Så kan alla barn återvända hem. Lilla Sticka med en pärla som hon  hämtat upp ur havets djup.

Här kan man njuta av några bilder ur boken.



 Julia berättar en saga för Daniel, vars pappa och mamma arbetar på nätterna.



Många av bilderna är på ett helt uppslag. Julia kör in i istunneln.



Här flyger Julia iväg på en trollslända. Jag tycker att landskapet i bakgrunden påminner om renässansmålningarnas.


Den elaka herr Krabba uppenbarar sig plötsligt och tvingar Julia att följa med honom för att jobba åt honom med att fiska upp pärlor. 


Julia tvingas dyka djupt ner i havet för att hämta pärlor från de farliga musslorna.


Julia och Tomek återfinner varandra.


Barnen har överlistat herr Krabba genom att tillsammans fälla honom på rygg med sina käppar.


Julia berättar för herr Jacobi (till höger) att ingen behöver vara rädd för herr Krabba längre.


En underbar bok att ge till en liten flicka eller pojke som present. Vill man se mer bilder av Emilia Dziubak kan man klicka här.

Bloggpaus några dagar. Casimir ska spela solo på Gitarrfestivalen i Sundbyberg på lördag så jag återkommer med rapport därifrån så småningom.

24 kommentarer:

Geddfish ♥ sa...

Jag önskar att jag hade varit barn och läst denna bok. Den verkar fantastisk.
Kvällskram, Gerd

Musikanta sa...

GErd:
Hon är verkligen väldigt speciell - inte lik de vanliga barnboksillustratörerna. Förstod
att Martin Widmark föll för henne!
Kvällskram tillbaka från Ingrid som åker till Mälarhöjden i morgon :-).

Veiken sa...

Jag blir helt tagen av de vackra bilderna. Dom liknar dem som fanns i min barndoms böcker! Dessutom verkar storyn vara helt i min barndoms smak! Kram

Musikanta sa...

Veiken:
Jag tycker att hon är helt fantastiskt skicklig och inte så ytlig som de flesta barnboksillustratörerna är nu för tiden. På så sätt påminner hon om de som fanns förr.
Kram tillbaka

Ronny sa...

Vackra, välgjorda bilder! Roligt när "nutida" illustratörer håller sig till en mer gammaldags estetik. Det har så länge varit modernt med skruttigt och hafsigt tecknande när det gäller barnlitteraturen. "Det ska inte vara för fint och tillrättalagt - barnen ska själva få fantisera och skapa sina egna bilder", hörde jag sägas. (Jag har aldrig hållit med!)
Jag håller med dig: och vinteruppslaget t.ex, för tanken till Brueghel. Fint! Och ett fint inlägg!
Ronny

Gunnel sa...

Underbara bilder. Den boken ska jag köpa till Zoé. Själv älskade jag Alice i Underlandet och har alltid gillat lite fantasifulla och spännande berättelser som utspelar sig mitt emellan dikt och verklighet. Kram

Krönikören sa...

Verkligen magiska bilder. Ganska mörka och lite läskiga i början och sedan ljusnar de fram mot slutet, det är pedagogik det.

Apropå bilder: Jag har sagt det förut men det förtjänar att sägas igen - du är en jätteduktig konstnär. Den som ligger i headern nu är underbar. Om jag hade ett rum i blått och orange (och en massa pengar) skulle jag vilja köpa den.

Ha det så bra i Sumpan!

Ditte sa...

Jag ska absolut köpa boken till Max, mitt äldsta barnbarn. Martin Widmark tycker jag skriver bra och de illustrationer du visar från boken tilltalar mig verkligen.
Tack för tipset! Och jag är så förtjust i fina barnböcke rmed vackra illustrationer.
Önskar dig en trevlig resa till Stocholm och hoppas att du delar ed dig av gitarrfestivalen i Sumpan.
Kram!

Ölandsvindar sa...

Vackert! Härligt med riktiga sagor och tillhörande illustrationer. När jag var "sagotant" på biblioteket var det inne med barnböcker som handlade om död, skilsmässor, ensamma föräldrar, arbetslöshet osv osv. Barnen skulle ha verklighet och inte sagor. Jag tycker precis tvärtom. Alla har vi behov av att glömma verkligheten och drömma oss bort ibland.
Kram /Kerstin

Äventyret framtiden sa...

Jag är så glad att jag fortfarande är ett barn. Jag ska givetvis läsa den men samtidigt också läsa den för barnbarnet som är 5 år, kanske också för 14-åringen. Han vill kanske höra den han också, för det bor ju ett barn i oss alla. Tack för ett fint presenttips!

Kram

Eleonora sa...

Så underbara bilder i denna vackra och känsliga bok. Önskar att jag hade haft den när jag var liten, eller åtminstone till min egna barn när dom var små.

Jag har (som vanligt) varit dålig med bloggen och även på att komma och hälsa på. Nu har jag fått läsa ifatt väldigt många härliga inlägg, som du har gjort. Hur du hinner finna tiden är mig en gåta. Dessutom är du ju allt som oftast i målartagen, så där försvinner ju tiden utan att man märker det. Och så är du ofta och hälsar på de rara barnbarnen och är närvarande vid deras uppträdanden.
Supermormor är du!!

Tack raring för alla trevliga inlägg. Stor kram får du från
Eleonora

Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm sa...

Det ser ut som en jättefin bok, otroligt fina bilder :)

Bevare mig väl sa...

Jag blir helt lyrisk och illustratorisk frälst över denna boken!
Så vacker och vilka underbara ord i titeln!
Tusen tack för detta!
kram

Tredje året i Hjo sa...

Tycker att Emilia Dziubaks bilder påminner om någon illustratör till Astrid Lindgrens böcker. Någon, kan det vara Ilon Wikland?

Musikanta sa...

Ronny:
Tack för uppmuntrande kommentar. Efter den här boken har jag börjat titta på barnboksillustratörer på ett annat sätt. Uppe hos barnbarnen. Hittade en bok om prinsessor med 7 (tror jag) olika sagor om dessa och lika många illustratörer. Flera av dessa förvrängde sina figurer, ben som stickor, konstiga ansikten och fel proportioner. Barn måste väl få en konstig uppfattning om hur man ska rita och måla efter sådana förebilder! Håller med dig om Brueghel!
Ingrid

Musikanta sa...

Gunnel:
Roligt att du uppskattade inlägget. Hoppas boken får en liten skjuts av mitt inlägg! Den var inte ens inköpt till biblioteket i Söderköping.
Kram

Musikanta sa...

Lotta
Håller helt med dig om att bilderna är magiska. Vilken fin konstnär hon är!
Tack för det snälla och uppmuntrande berömmet om min header. Någon konstnär är jag inte och de flesta av mina tavlor GER jag bort om det är någon som vill ha dem. Däremot tror jag nog att just den tavlan skulle göra sig bäst mot en vit vägg. (Men vilken tavla skulle inte göra det?)
Rapport från Sumpan kommer så småningom. Kanske i morgon...
Kram

Musikanta sa...

Ditte:
Jag tror det kommer att bli en barnbok värd att spara. Både innehåll och illustrationer är så fina.
Jag har haft några härliga dagar i Stockholm - fint väder hela tiden. Det kommer rapport från vistelsen där när jag får tid. I morgon ska kören och jag till ett äldreboende på Vikbolandet och sjunga så då går väl halva dagen till det.
Kram

Musikanta sa...

Kerstin:
När jag läst på lärahögskolan i Linköping i början på 70-talet var det likadant. Det var X går till tandläkaren, X pappa och mamma skiljer sig, X farfar dör etc. etc. Några sagor att läsa och kommentera fick vi inte - det var tabu. Det är inte klokt när man tänker på den tiden. Stackars barn! Fast jag läste ju sagor för Mirren ändå förstås - hon avskydde t.ex. Tottesagorna.
Kram

Musikanta sa...

PettasKarin:
Jag njöt faktiskt själv av att läsa den. Den är lite drömlik och man får inte inte så mycket bakgrund till det som sker. Men det tror jag inte att barn behöver. Huvudsaken är ju att det slutar lyckligt.
Kram!

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag är imponerad över att du har läst ifatt, som du skriver. Det tar tid! Eftersom jag skriver så pass mycket - det tar ju lång tid att redigera bilder också - hinner jag heller inte gå in och läsa hos mina bloggvänner så mycket.
Jag har just kommit hem från Mälarhöjden idag och bl.a. varit och lyssnat på Casimir som spelat solo på gitarrfestivalen i Sundbyberg. Så ett inlägg om det kommer så småningom.
Varm kram tillbaka från vännen Ingrid

Musikanta sa...

Annie:
Välkommen till min blogg - kul att du hittade hit. Jag försäkrar dig att den är det också. Man kan ju först låna den på bibblan och se om det är en bra presentbok.
Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
Roligt att du tyckte om inlägget! Jag tycker hon är enastående skicklig samtidigt som hon är så följsam mot texten. Hon får verkligen fram det lilla barnet mot den stora (ibland) farliga vuxenvärlden.
Tillbakakram från Ingrid

Musikanta sa...

Hans:
Den fantastiska Ilon Wikland är en av mina favoritillustratörer, men hon påminner definitivt inte om denna Emilia. Jag tycker nog att hon är helt unik. I så fall skulle hon väl kanske mer likna de gamla sagoboksillustratörerna i början på 1900-talet som Johan Bauer och Gustaf Tenggren som också ritar och målar ganska realistisk och med ljus och skuggor.
Ingrid