måndag 28 mars 2016

1260 Påsk i Skällvik och Sankt Laurentii kyrkor



Gamla fjädrar från tidigare år pryder påsktuppen. Att köpa några nya är inte aktuellt sedan rapporterna om att de plockas från levande fåglar har kommit. Därför blev det inget påskris i år.

Kent och jag har varit ensamma i påsk och eftersom Kent är vegetarian har det varken funnits sill, lax eller lammkotletter hemma hos oss. Som jag kanske har berättat tidigare är jag helt ointresserad av matlagning och har ingen lust att laga någon extra mat till mig bara för att det råkar vara påsk. Kent fixar också för det mesta den delen av hushållsarbetet. Ägg äter jag varje dag ändå. Så påskaftonen firade vi med att inviga vårt nya dubbla våffeljärn som fungerade alldeles utmärkt.


Vårt nya våffeljärn inköpt på Clas Olsson.

Det har blivit mycket kyrka i år för oss. Sen jag gick i pension har jag inte varit på många långfredagsgudstjänster eftersom de brukar vara så långtråkiga och sorgliga. Det har till och med hänt att orgeln skulle vara tyst när vi sjöng psalmerna. Men när vi läste att gudstjänsten i den fina, gamla medeltidskyrkan i Skällvik skulle vara i form av en Taizégudstjänst, bestämde vi oss för att åka dit.


Några få kalkmålningar är kvar sedan medeltiden och även denna triptyk av Jungfru Maria. Kent tog nästan alla bilder i det här inlägget. (Bilderna går att klicka större.)

Det blev en mycket fin gudstjänst med långfredagens texter inramade av Taizésånger - några som jag faktiskt inte sjungit tidigare. Sångerna ackompanjerades av en kvartett bestående av en flöjtist, en violinist, en gitarrist och en kontrabasist. Efteråt var det fika längst bak i kyrkan, det brukar det heller inte vara på långfredagarna så det var en glad överraskning.


Altartavlan passar ju bra som illustration till dagens texter.

På påskdagen var det mässa i Sankt Laurentii kyrka med kören Halsbandet och med min vän Hans-Åke som trumpetsolist. Jag blev också glad när jag såg att vi skulle få sjunga den gamla, vackra påskpsalmen Vad ljus över griften som jag alltid sjungit i kyrkan på påskdagen. Den var borttagen förra året - till min besvikelse -  när det var påskdagsgudstjänst i Mogata. Det hjälpte inte att jag klagade...


Sankt Laurentii kyrka var smyckad med påskliljor och som man kan se står psalm nr 146 överst på psalmtavlan.

Kören Halsbandet är egentligen en profan kör men sjunger ibland i kyrkorna. Kantor Nils (som spelade kontrabas i Skällvik) var organist och ackompanjerade sångerna. Bland annat fick vi lyssna till några härliga gospelsånger. Vår nya präst, Patrik, höll en fin predikan helt utan något manus, vilket gör att det blir så mycket roligare att lyssna. Man kan inte slumra till heller om man sitter långt fram, som vi brukar göra.


Kören Halsbandet i vårliga halsdukar med sin duktiga dirigent Ann-Christin Hallgren.

Efteråt var det brunch i församlingshemmet. Förra gången var det ett pojkband The Triplets som spelade. Det har jag berättat om här. Den här gången hade det dukats fram en härlig påskbuffé bestående av ägg med räkor, laxsmörgås, ost, potatis, sill och gräddfil. Jag fick äntligen min beskärda del av påskmaten. 

Det som jag hade sett fram emot mest var att Hans-Åke och Nils skulle spela jazz under brunchen, eller hellre, riva av några evergreens. Det är ju min ungdoms musik och jag blev inte besviken. Det spelades bland annat både Misty, How high the moon, All of me och min favoritmelodi All the things you are. Kent spelade också in ett par av låtarna, men det gick knappt att höra vad herrarna spelade för att publiken pratade under tiden och gjorde sitt bästa för att överrösta trumpeten och pianot. Så det blev tyvärr ingen videosnutt att lägga ut den här gången.


Hans-Åke på trumpet och Nils vid flygeln.

18 kommentarer:

Annika sa...

Låter som fina gudstjänster. En bra predikan och riktigt musik gör stor skillnad.

Jag har ju filosoferat lite kring långfredagen på sistone. Jag tycker visserligen att det är en tid av stillhet och reflektion men kyrkorna har kanske lagt lite väl mycket betoning på själva sorgebudskapet. Döden och händelserna kring den var ju ändå NÖDVÄNDIGT i berättelsen. Allt det där som vi skulle lära oss hände ju på långfredagen - hur man accepterar smärtan, offret, förödmjukelsen, att vi inte vet nånting om oss själva förrän det verkligen gäller, hur människor är. Utan långfredagen kan ju inte påskdagen vara glädjande eller ens äga rum? Sorry nu blev jag filosofisk igen. Hursomehlst tycker jag att en taizégudstjänst med stilla musik låter helt rätt, det var det jag ville säga :) .

Bra att du fick lite påskmat och jazz och annan musik också!
Kram

Annika sa...

PS. och min kristendom är det inte så mycket bevänt med vill jag tillägga (fast jag har väldigt stor respekt för dem som är del av en organiserad religion på ett vettigt och genuint sätt) så ingen förvirring uppstår - den här reflektionen var från ett mer allmänt spirituellt perspektiv.

Musikanta sa...

AnnikaCA:
Tack för din intressanta kommentar. Det är ju precis riktigt som du säger men i kyrkan har man - enligt min mening - fokuserat för mycket på Jesus lidande och död. Hade varit bra om man kunnat hänföra det till det som du skriver om. Att det är något som kanske alla människor får uppleva någon gång under sitt liv - att befinna sig i bottenlös förtvivlan men att ändå kunna känna ett hopp.
Texterna lästes ju som vanligt i gudstjänsten men musiken var mer hoppfull och vacker än vanligt.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Annika igen:
Jag tror inte att man behöver vara speciellt religiös (jag antar att du räknar dig som kristen och inte som buddist eller muslim) för att gå i kyrkan. Det gör vi ju alla lite till mans och kvinns när det gäller bröllop, dop och begravning. Jag själv är nog ganska oreligiös -om man nu skulle kunna säga det - och tror inte på allt som sägs i bibeln. Men numera har det blivit en plats för både musik och gemenskap som faktiskt är gratis. Därför är det roligt när man numera försöker göra kyrkan mindre dogmatisk och mer öppen för nya idéer så att folk vågar gå dit.
Ingrid

Bloggblad sa...

Det blev inget ljus över griften i S:t Anna, inte särskilt påskigt öht, förutom våra påsksånger.
Så snyggt med enhetlig klädsel på kören! Det har jag förgäves försökt införa i vokalensemblen.

Annika sa...

Ingrid, jag har aldrig gått med i någon annan kyrka än den jag föddes i - men jag vägrade ju att konfirmera mig när det begav sig så, tja, ena foten ute har jag väl. Här i USA är det lite komplicerat - jag går inte till luteranska kyrkor här för de är ofta rejält konservativa och förespråkar saker jag inte kan backa, katolska är out of the question och alla de andra - och de finns ju tusen kristna kyrkor - är jag lite tveksam till. Presbyterianska och metodistiska, nja - baptisterna och frikyrkorna, absolut nej.

I många kyrkor är det krav på att "gå med" på ett mycket mer intensivt sätt - de behöver aktiva medlemmar eftersom medlemmarna ofta bekostar kyrkans drift och står för alla program där - de värvar ivrigt (nya välkomnas redan i dörren, prästen står på trappan och skakar hand med alla osm lämnar kyrkan, etc.). Passar inte så bra om man bara har tid att dyka upp någon enstaka gång och gärna vill smyga in och sitta i stillhet...eller sjunga lite. Länge har jag inte känt behovet och så är det som vanligt tidsbristen det handlar om.

MEN - och det får jag väl skriva om i min egen blogg - igår gick jag alltså till the Unitarian Universalists - en ekumenisk gemenskap. Jag satt ju som sagt hemma och filosoferade om påskbudskapet i allmänhet och kände att det kunde vara fint med lite gemenskap i det där - och musik förstås! Och den var faktiskt helt okej. Dit kan jag tänka mig att gå igen.
Kram

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag försökte ju få CA att ändra psalmen förra gången - vi kom i god tid och det är ju en psalm som alla organister kan utan att behöva spela på. Men hon bara fnyste och sa att texten begriper inte konfirmanderna. Jag tänkte nästan gå därifrån men Kent ville inte att jag skulle bråka. Men jag går aldrig på en gudstjänst där hon är präst mer om jag inte är tvungen.
Det var fint med de ljusgröna halsdukarna. Hade också tänkt att införa någon sorts enhetlig halsduk - även herrarna kan ha en sådan - men nu när jag ska sluta med kören är det ju inte lönt.

Musikanta sa...

annika:
I USA finns det ju bara frikyrkor som bekostar driften själva, som frikyrkorna gör i Sverige. Jag kan heller inte tänka mig att bli medlem i någon sådan och betala en del av min lön eller pension för att driva den. Här i Sverige har vi ju visserligen kyrkoskatt, men den är försumbar.

Innan jag blev kantor 1987 gick jag nästan aldrig i kyrkan eftersom jag tyckte det var tråkigt och var väldigt skeptisk mot religion i allmänhet. Sen blev jag ju mer involverad när jag började jobba i kyrkan och numera uppskattar jag den gemenskap som vi har där även om jag inte spelar själv så ofta. Själva ritualen för gudstjänsterna har förändrats väldigt mycket och all liturgi är borttaget från agendan i vår församling. Det kan jag sakna ibland.
Ingrid

englundskan sa...

Våffeldag på långfredagen, är inte det lite dålig planering? Jag tror jag senarelägger det där med våfflorna, det är ju synd att missa sånt.

Äventyret framtiden sa...

Man skapar sina egna traditioner utgående från egna behov, så enkelt är det.
Vi gör också så, gör som vi känner att är rätt för oss.
I år blev det förstås annorlunda, ingen vanlig påsk alls men så är det. Livet överraskar på sitt sätt.
Påskfjädrar har vi, men jag köpte dem för nästan 40 år sedan och de är still going strong. På senare tid har jag fått ofärgade naturfjädrar av en god vän som har höns. Och hon nackar dem innan hon tar fjädrarna. Garanterat.
Våfflor sitter aldrig fel. Sådana kan man äta när som helst

Ha en bra vecka!
Kram

Eleonora sa...

Ni har haft en fin påskhögtid tillsammans och något lugnare när inte de pigga barnbarnen varit på besök kan jag förstå. Kent är verkligen så duktig att fotografera och jag vet ju att det är ett av hans stora intressen.

Ha det nu så gott när våren äntligen slår ut i full blom.
Kram från
Eleonora

Musikanta sa...

englundskan:
Ibland tycker jag att det är lite dålig planering på helgdagarna. Men jag har aldrig varit med om att Jungfru Marie Bebådelsedag har sammanfallit med långfredagen. Men våfflorna fick ju vänta till dagen därpå så ingen skada skedd. :-).
Ingrid

Musikanta sa...

PettasKarin:
Sen jag gifte mig med en vegetarian har vi inte haft några mattraditioner vad gäller påsken här hemma. Inte heller på julen eller midsommaren. Jag som inte gillar att laga mat är oerhört tacksam för det. Vi äter lite som vanligt då. Jag har ju tidigare spelat under alla dessa helger så släkten har funnit för gott att fira hemma hos sig eftersom jag inte haft tid att laga mat. (Och inte lust heller, som sagt.)

Jag visste inte om det här med fjädrarna förrän min sons sambo, som är föreståndare på en förskola, berättade att de tagit bort alla påskfjädrar i Norrköping på förskolorna där. De påskfjädrar som jag äger har, som dina, många år på nacken. Det är fint på sätt och vis att alla barn och föräldrar har tagit det till sig, tycker jag.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Det har varit MYCKET lugnt hemma under påsken och jag har saknat barnbarnen. Kent är ju redaktör för vår församlingstidning Kyrkklockan, så därför har jag aldrig kameran med mig i kyrkan. Det räcker med att en av oss fotar. Han tar ju de flesta bilderna till tidningen.
Här har inte våren slagit ut i någon blom än, inte en tussilago har jag sett.
Kram tillbaka från Ingrid

Tredje året i Hjo sa...

Ett sådant Clas Ohlson-våffeljärn ska vi genast införskaffa. Vi har mest ätit oss genom påsken. Fast nu är det över, vilket känns rätt bra. Ostron borde gå ner även för en vegetarian. Med lite god vilja. Lättlagat är det också.

Veiken sa...

Påskvåfflor verkar vara toppengrattis. En ny trend kanske? Jag har aldrig hört talas om Taizé förut så nu lärde jag mig något nytt. Det är bra att man gör långfredagen lättare och inte så högtravande som förut! Kramar

Ditte sa...

Taizégudstjänster har jag besökt och tycket om dem därför att de varit glada. Annars tycker jag ofta att det blir så högtravande och trist med detta med påskgudstjänster.
Körer och fin musik är glädje och jag förstår att ni upplevde en fin påskdagsgudstjänst.
Trevligt med brunch och jazz efteråt.
Jag går ibland i kyrkan och väljer då kyrka efter präst och Katarina kyrka på Söder och Sofia kyrka har oftast lite "lättsammare präster" och för mig är dte också viktigt att en kyrka och präst är inkluderande, vilket alla inte är.
Kram från mig.


Ingrid sa...

Det verkar som om ni haft en stämningsfull och fin påsk. Helgen kan ju faktiskt innebära annat än mat, det visar ditt inlägg.
Så synd att publiken inte kunde var tyst så att inspelningarna blev bra, men så är det ofta.

Speciellt när det är pensionärer med. Jag är ju det själv, så jag vågar påstå det. Vår musiker i föreningen brukar tystna och ryta till när det pratas för mycket och det tycker jag är rätt.

Ha en fin fortsättning på påskveckan!
Kram, Ingrid