Drygt hälften av Sankt Ragnhildskören i samlingssalen på Wijkagården. Själv sitter jag vid flygeln. (Bilderna går att klicka större.)
Wijkagården, där vi var och sjöng, ligger i Östra Husby på Vikbolandet. Det är både ett servicehus och ett vård - och omsorgsboende. Huset är stort med två våningar, 60 lägenheter och 7 olika avdelningar. Samlingssalen är år också stor med plats för ganska många personer och har något så unikt som en flygel att spela på.
I första raden från vänster: Asta, Marianne, Gun-Britt, Margareta, Ingegerd, Yvonne.
I andra raden från vänster: Gudrun, Catharina, Kurt, Gunnel S., Gunnar, Gunnel W., Åke, Elisabeth, Birger.
När vi kom vid halv tiotiden på måndagsmorgonen var kaffeborden redan dukade och kaffet klart. Därför började vi med att fika. Vi blev bjudna på hembakade bullar och en god mjuk kaka som uppskattades av alla. Efter att vi hade fikat - vilket inte tog någon särskilt lång stund - framförde vi vårt program, som som vanligt bestod av gamla visor som de gamla känner igen.
Roligt att så många kom och lyssnade på oss.
Birger i kören presenterade sångerna och visade sig vara en superduktig allsångsledare. Hans framtid som sådan i kören är spikad efter detta. Han fick verkligen fart på allsången genom att röra sig bland publiken, själv sjunga och heja på dem. Tidigare har vi mest bara pålyst allsångerna.
Birger i allsångstagen. Asta, klippan i kören, till höger i bild.
I kören har jag flera som gärna sjunger solo. Birger, Yvonne och Åke ställer ofta upp när det behövs.
I en röd liten stuga ner vid sjön ska vi bo. Yvonne och Åke sjunger verserna själva och refrängen tillsammans med de övriga.
Maj-Gret var alltid chic som körledare och är fortfarande. Jag var alltid imponerad av de eleganta skorna som hon alltid uppträdde i. Olika vid varje tillfälle som jag kommer ihåg.
Extra roligt för både mig och de körsångare som finns kvar från Maj-Grets tid att få träffa henne igen. G-klaven i guldkedjan och korset i pärlhalsbandet säger det mesta om denna fina och otroligt energiska kvinna i sin krafts dagar. .
Jag berättade för Maj-Gret att jag själv tänker att sluta som körledare till sommaren. Det är dags för nya krafter att ta över. Jag hoppas innerligt att en vän och kollega kommer att fortsätta med kören. Det är den värd!
10 kommentarer:
Det börjar väl snart bli dags för Beatles och Stones på äldreboendet. Michelle, ma belle / Sont des mots qui vont tres bien ensemble / Tres bien ensemble... Snart.
Hans:
Det dröjer väl några år till, antar jag. Beatles kom när jag fick mitt andra barn sex år efter det första...
Ingrid
Jag vill höra just den, Michelle, när jag hamnar på åldris. Och Joan Baez, Bob Dylan och Peter, Paul and Mary, som var mina favoriter när jag började lyssna på musik.
Väldigt fint foto på Maj-Gret!
Bloggblad:
Bob Dylan känner jag till, men inte de andra. Beatles går bra. Fast jag vet inte om jag överhuvudtaget orkar med någon musik då - jag tycker jag har fått nog. Det ska vara om barnbarnen spelar i något album eller så...
Jag tycker också att Maj-Gret var vacker på kortet.
1)Din nymålade tavla är jättefin! Så mänga små detaljer som du fått till!! Målar du alltid efter förlaga?
2)Flygel i en samlingsal på äldreboendet är inte så unikt kanske, på de äldreboenden jag jobbat i Värmland och Norge fanns de på plats.Så vitt jag vet har större boenden det här i Skellefteå också.
3)Maj-Gret har en härlig utstrålning, häls henne det från mig nästa gång du träffar henne!
Kram
Headern, din målning är så mycket vår för min del. Fint och känslofullt målad. Du kan du!
Och inte bara måla. Lyckans alla körsångare och allsångare som får ha med dig att göra. Du inspirerar!
kram
PettasKarin:
Tack för din rara och uppmuntrande kommentar. Jag suger åt mig...
Kram tillbaka från Ingrid
Peter, Paul & Mary... Trestämmigt i ljuvliga ballader! Kolla på toutube!
Ja, youtube förstås
Bloggblad:
Ska gå in och lyssna!
Skicka en kommentar