Där lovade jag att återkomma med klädråd för den magra kvinnan. Det glömde jag bort alldeles tills häromdagen när inlägget om den korpulenta kom upp igen av någon anledning. Boken finns bara i två exemplar; ett på Lunds Universitetsbibliotek och ett på KB. Jag blev mycket glad över att den fanns att låna igen från Lund. Den är en liten pärla.
Boken är inte större än 12x19 cm men den innehåller hela 124 sidor. (Bilderna går att klicka större.)
Allra först visar Agda Groth hur synen kan luras och berättar om hur man ska applicera detta i sin klädedräkt.
Linjerna på bilden är som bekant alltså lika långa. Men ögat luras att tro att den högra är kortare.
Texten går ändå bättre att läsa om man klickar upp bilden.
Kanske Greta Garbo hade läst den här lilla boken eftersom hon alltid bar bredbrättade klockhattar. Vad vet jag? Hon var ju ganska lång.
14 kommentarer:
Haha! Jag är avundsjuk på långa slanka personers klädval.Om man som jag är rätt kort och satt i figuren så finns det grejer som oftast inte blir bra när man har dem på sig, typ kaftaner och långa svepande kjolar och stora hattar och sånt där dramatiskt. Skulle älska att kunna bära upp sånt men när jag väl testar blir det som sagt mer tältaktigt än något annat.
Kram - hoppas din helg varit fin.
Hoppsan sa
så det kan va,
en gång var jag mager med utstående nyckelben
numera är jag mera korpulent tjockare :-)
I den här framställningen blir ju modet och stilråden en rolig och nyttig grej fast det var för så länge sedan, men några råd är i bruk än :-)
Illustrationerna är härliga!
Tack för detta Ingrid!
Kram
AnnikaCA:
Nej, det är inte precis de problemen som jag har heller, haha. Men det FINNS ju faktiskt de personer som skulle önska att gå upp några kilo i vikt, fast de är väl inte många. (Nu tänker jag inte på alla som svälter runt om i världen, som du förstår.)
Kram tillbaka
Tove:
Man förstår ju att om man sätter på sig en hatt som strävar uppåt och jättehöga klackar, så blir man längre. Det är ju inte så konstigt. Jag som är liten och rund (tjock och korpulent använder man för det mesta inte numera som väl är) skulle aldrig kunna tänka mig att använda ett skärp utanpå en kappa eller klänning. Det är ju ren självbevarelsedrift.
Annars har man väl hört det mesta som hon skriver om. T.ex. att man ser smalare (vi säger ju inte magrare heller längre) ut om man har svarta kläder.
Jag hade faktiskt också utstående nyckelben en gång i tiden men det varade inte länge, haha.
Kram
Det är otroligt intressant hur man kan lura ögat. Min mamma var med och designade glasögon för Zeiss på 50-talet. Då gällde det olika ansiktsformer och vilka bågar som passade till dem! :)
Veiken:
Så spännande med din mamma! Kommer bara ihåg av att jag led av att ha mer eller mindre runda glasögon med bågar i skär plast. Det fanns bara en sorts att köpa då om jag minns rätt. Kommer aldrig ihåg att jag fick välja mellan olika bågar. Det här var kanske redan i mitten på 40-talet när jag fick mina första glasögon som jag nästan aldrig satte på mig.
Kram
Som tonåring och upp till nån gång i 20-årsåldern var jag mager som en skrika, men det har jag tagit igen på gamla dar. Om man klär sig så man själv är nöjd så är det säkert snyggt. Kram
Gunnel:
Jag har alltid pendlat i vikten - har väldigt lätt att gå upp. Höll mig ganska konstant i vikt tills jag var i 40-års åldern. Jag tycker det skulle vara skönt att bli av med några kilo enbart för att det vore lättare att röra sig om inte annat. Man blir väl förmodligen tröttare av att ständigt släpa på 15 kg för mycket som jag gör numera.
Kram tillbaka
Finns det motsvarande klädråd för gubbar? Fast... de blir ju inte tjocka, de får bara mer pondus...
Bloggblad:
Nej, inte vad jag vet från den tiden. Det är faktiskt väldigt få män i ledande ställning både inom politiken eller i näringslivet numera som är feta, tycker jag mig se. Så de brukar nog hålla sig till den smala vägen och tränar mycket för att hålla sig i form. Så det där med pondus är kanske inte så aktuellt längre. Eller så jobbar de så mycket att de aldrig hinner äta...
Men vilken skatt du äger! Så intressant och samma regler gäller säkert fortfarande idag! Jag är själv både kort och korpulent (trodde man bara kallade män korpulenta medan kvinnor var mulliga eller rentav feta) och borde studera den boken mer ingående. Fast inte går det att trolla bort så mycket lekamen, det viktiga tycker jag är att inte ha för åtsmitande kläder, då kan även magra personer plötsligt se korpulenta ut. Idag har jag lånat boken Årets saga på mitt bibliotek, den var helt enkelt oemotståndig. Tack för det tipset!
Paula:
Den här boken har jag faktiskt lånat. Jag fick förstås tips om den i en av mina andra gamla tidningar, Charme, som också gavs ut på 20-talet. Boken går bara att låna på Lunds Universitetsbibliotek men den kan säkert beställas på ditt bibliotek. (Den finns bara där och på Kungliga Biblioteket, men där kan man inte låna den.)
Så roligt att du fick tag i Årets Saga - visst är den fin!
Kram
Jättekul att läsa! Tyvärr inte så värst användbara råd för min del, de magras gäng har jag knappt aldrig tillhört.
Aina:
Inte för mig heller, tyvärr.
Ingrid
Skicka en kommentar