Den här gången har jag valt att tolka ordet i en annan betydelse än vad Sanna har tänkt sig. Nämligen bär som i bära. På det viset fick jag några timmars härlig nostalgikänning genom att jag letade efter ett speciell foto. Jag blev glad när jag äntligen hittade det.
Kul med bloggen är ju att inläggen ligger kvar så att man kan läsa vad som hände -i det här fallet - för tio år sedan. Mirrfamiljen hade just köpt ett sommarställe på Öland och vi var där och hälsade på för första gången.
Mirren - yngsta dottern - bar alla sina tre barn i sjal tills de åtminstone blev ett halvår. Här bär hon Caspar som bara är några månader.
Caspar, den unge mannen i sjalen är numera 10 år, spelar orgel och tennis och sjunger i Stockholms Gösskörs Konsertkör. I somras var han och hans storebror Casimir på körfestival i Kina och fick bland annat vara med i kinesisk TV.
27 kommentarer:
Mirren har verkligen varit bärkraftig ! :)
Så fin bild!
Ha det gott Ingrid!
PettasKarin:
Ja, det kan man verkligen säga. Casimir bar hon tills han nästan var ett år, Caspar tills han var ett halvår. Lilla Clarissa ville inte sitta i sjalen mer än några månader, men så har hon alltid varit mycket självständigt. T.ex. fick inte någon mata henne så fort hon själv kunde hålla i en sked.
Önskar dig en skön och trevlig vecka.
Ingrid
Liten blir stor. Fin bild =)
Härlig bild som utstrålar värme och glädje!
Ha en fin vecka!
Vilken finurlig tolkning och vilket fint foto.
Hoppas att du får en fin tisdag!
Kram, Ingrid
Sötaste Mirren o goe caspar vilken underbar bild
Härlig bild! Och fina minnen. Och visst blir de små stora. Tiden går fort.
Kram!
"LillaSyster":
Tack!
Ingrid
Violen:
Tack för rar kommentar!
Ingrid
Ingrid:
Har redan varit ute och promenerat i det vackra vädret. Nu ska jag tvätta köksföntren. Men får passa på.
Kram från Ingrid
Eleonora:
Ja, det är kul att kika på gamla bilder. Mirren har min gamla dunjacka på sig. Den köpte jag någon gång under slutet av 90-talet. Den lever än...
Många kramar från vännen Ingrid
Bär som i bärkraft ja, det bär ju på åren framåt, generationers gång!
Kram
Vilket härligt foto! Tiden går fort, men himla kul att du hittade bilden och inlägget från Öland. Ja, bloggen är ju nästan en dagbok.
Å vilket äventyr för en tioåring att åka på en körfestival till Kina - WOW!
Tove:
Visst är det så!
Kram från Ingrid
BP:
Hans storebror Casimir var också med i kören i Kina men det var bara Caspar som fick visa upp sig på scenen i TV-programmet tillsammans med ett par andra pojkar. Alla körerna var förstås med i detta program också. Jättekul att se på datorn hemma hos Mirren.
Det är otroligt mycket som har hänt sedan jag startade bloggen 2007, samma år som Casimir föddes. Kul att följa alla de yngsta barnbarnens utveckling.
Himla synd har jag många gånger tänkt, att inte såna sjalar var i ropet när jag fick barn på 70-talet! För det är ju verkligen ett suveränt sätt att dels få händerna fria och dels ha nära kontakt. Jättefint bidrag!
Vilken fin bild och det ser verkligen mysigt ut att bära - och bli buren - så där nära och ombonat.
Paula:
Nej, de kom senare var i alla fall inte ett alternativ när Mirren föddes 1977. De var lite tricky att knyta, men med tiden blev Mirren suverän på det. Barnen sade också till själva när det var dags att lämna sjalen. Den äldste var väl närmare ett år innan det hände. Men så är han också lite extra mammig :-).
Ingrid
Helén:
Jag tror att barnen mår väldigt bra av det. Synd att inte fler skaffar en sådan sjal. Inte riktigt detsamma med att bära barnet i en sele på magen. Men det är bra det också.
Ingrid
Heisann, der så det godt og lunt ut. Liker at ungene får kroppskontakt og at de kan følge med på hva som skjer rundt dem. Deres sosiale utvikling har godt av det. Nydelig bilde av mor og barn. Tida går fort , mitt yngste barnebarn er som ditt for ti år siden, nå!
Vilt og vakkert:
Håller med dig om att tiden går alldeles för fort. Nu är han en pojke som spelar oboe, orgel, tennis och sjunger i Stockholms Gosskörs konsertkör. Mycket aktiv kan man nog säga och otroligt empatisk. Han är den som alltid vänder sig om och ser till att mormor hänger med när vi är ute och promenerar. Tar mig i handen om han tycker jag går för sakta :-).
Ingrid
Kul tolkning och fin bild.
For ei flott tolkning av ordet.
God oppleving for både barn og mor å vere så nære.
Vakkert.
Fin bild på Mirren och Caspar!
amo sin blog:
Tack! Jag tror alla barnen har mått väldigt bra av att ha suttit så nära sin mamma när de var bebisar. Även pappan bardem i sjalen ibland!
Ingrid
KajsaLisa:
Tack för rar kommentar!
Ingrid
byblixtra:
Jag är väldigt förtjust i bilden men så är jag förstås väldigt partisk :-)...
Skicka en kommentar