1728 Mjuka dockor

Mycket har jag sytt i min dag men aldrig mjuka dockor. När Casimir och Clarissa var hemma på besök förra helgen så fick jag dock pröva på detta hantverk. Casimir är alltid påhittig och bestämde sig för att sy en mjuk docka. Han hade tydligen hittat något tyg som jag slängt i en plastback i mitt syrum som också fungerar som lekrum.

Clarissa och Casimir i färd med att sy sina tygdockor. (Bilderna går att klicka större.)

Den första dockan som han gjorde helt och hållet själv blev så liten att den inte gick att vända ut och in på. Så jag fick hjälpa till att göra ett mönster till en som var fem gånger så stor. Sagt och gjort och mönstret nålades förtjänstfullt upp på det upphittade tyget. Casimir klippte ut dockan och vi tog bort mönstret och sedan vi tråcklat ihop de två delarna gav sig Casimir iväg för att sy ihop den på symaskinen.

Casimir har ingen svårighet att sy på symaskin. 

Medan vi gjorde det hade också Clarissa också hittat ett tyg och själv nålat upp Casimirs mönster på det och klippt ut. Hon ville också sy på maskin men eftersom hon aldrig hade sytt förr fick hon nöja sig med att jag sydde i stället.

Clarissa med mönstret som hon nålat dit själv på tyget.

Casimir stoppar upp sin docka.

Här ska han sy ögon och mun på dockan.

Båda barnen vände dockorna ut och in själva och stoppade sedan upp dem med kuddstopp som jag hittade i skåpet i syrummet och aldrig använt. Som jag berättade har jag aldrig förut sytt några mjuka dockor vilket visade sig när vi skulle sy ihop dem. I stället för att lämna en öppning för stoppning någonstans i magtrakten hade vi öppningen i huvudet på dockan.

Typiska rymddockor. 

Det hade till följd att huvudena inte blev runda utan mer åt det rektangulära hållet. Vi enades om att dockorna kom från yttre rymden. Men med lite hår som jag lyckades sy dit blev de något så när presentabla. Casimir hittade dessutom en jacka till sin docka bland gamla undangömda dockkläder. Barnen blev i alla fall helt nöjda.