Clarissa och Casimir i färd med att sy sina tygdockor. (Bilderna går att klicka större.)
Den första dockan som han gjorde helt och hållet själv blev så liten att den inte gick att vända ut och in på. Så jag fick hjälpa till att göra ett mönster till en som var fem gånger så stor. Sagt och gjort och mönstret nålades förtjänstfullt upp på det upphittade tyget. Casimir klippte ut dockan och vi tog bort mönstret och sedan vi tråcklat ihop de två delarna gav sig Casimir iväg för att sy ihop den på symaskinen.
Casimir har ingen svårighet att sy på symaskin.
Medan vi gjorde det hade också Clarissa också hittat ett tyg och själv nålat upp Casimirs mönster på det och klippt ut. Hon ville också sy på maskin men eftersom hon aldrig hade sytt förr fick hon nöja sig med att jag sydde i stället.
Clarissa med mönstret som hon nålat dit själv på tyget.
Casimir stoppar upp sin docka.
Här ska han sy ögon och mun på dockan.
Båda barnen vände dockorna ut och in själva och stoppade sedan upp dem med kuddstopp som jag hittade i skåpet i syrummet och aldrig använt. Som jag berättade har jag aldrig förut sytt några mjuka dockor vilket visade sig när vi skulle sy ihop dem. I stället för att lämna en öppning för stoppning någonstans i magtrakten hade vi öppningen i huvudet på dockan.
Typiska rymddockor.
Det hade till följd att huvudena inte blev runda utan mer åt det rektangulära hållet. Vi enades om att dockorna kom från yttre rymden. Men med lite hår som jag lyckades sy dit blev de något så när presentabla. Casimir hittade dessutom en jacka till sin docka bland gamla undangömda dockkläder. Barnen blev i alla fall helt nöjda.
13 kommentarer:
Härligt, kreativt och roligt är det att sy mjuka dockor.
Så många fina stunder du har med dina barnbarn.
Ha det bra Ingrid!
O så fantasifullt o vilka mysiga dockor barnen har egentillverkat!!
Karin:
Ja, det är lycka att få vara tillsammans med dem och skapa något, vad det än är :-).
Ha det gott önskar
Ingrid
Eleonora:
Haha, fantasifulla dockor. Det kan man verkligen säga.
Kramar från Ingrid
Här är jag djupt imponerad måste jag säga. Så duktiga de är dina barnbarn. Dessutom är det så himla roligt att se en kille som syr och är så "pysslig". Eloge!
Har jag berättat att jag är väldigt svag för killar med långt hår!!!?? Nu vet du det också;-)
BP:
Haha, det måste jag tala om för honom. De är väldigt kreativa - de yngsta barnbarnen. Ingen rast eller ro för mig när de är här. I vanliga fall brukar vi måla med akrylfärger på riktiga små dukar - det brukar också ta också en hel eftermiddag. Sällskapsspel är också populärt.
Ingrid
Jättefina dockor! Vad de kan!
Jag har också sytt mycket i min dag, men inga mjuka dockor sedan jag hade syslöjd i skolan.
Lena:
Det var svårare än jag trodde. Jag tror inte heller att man ska vända dem ut och in utan sy ihop dem utifrån. Då håller de säkert formen bättre. Ha det gott önskar
Ingrid
Nämen åååå vad roligt och så fina dockorna blev <3
Åh lycka att pyssla med barnbarnen! Nu börjar de stora bli lite för stora för sånt, men jag har ju ett par småttingar på tillväxt, som jag tänker pyssla med så länge dom är med på noterna och kanske lite till!
Mia:
Fina vet jag inte om de blev men säregna i alla fall :-).
Ingrid
Karin:
Jag är ju så glad över att jag har de här yngsta barnbarnen eftersom jag hade så lite tid över för mina äldsta. Mellan yngsta dottern och äldsta är det 19 år. Härligt för dig att få följa dina "nya" barnbarn nu när du inte jobbar längre. Jag har ju kommit iväg på så mycket roligt också på grund av dem.
Ingrid
roligt att lära barnbarnen.
Skicka en kommentar