Ibland inträffar det saker som lyser upp den grå coronatillvaron för mig. Svenska Dagbladet hade idag en artikel med flera bilder och en lång intervju med mitt trettonåriga barnbarn Casimir som spelar kyrkorgel. Intervjun gjordes av en journalist från Svenska Dagbladets Juniorupplaga, men artikeln togs även in i huvudtidningen. Det händer ibland får jag veta, men inte så ofta. Här är länken till artikeln.
Casimir vid orgeln i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. Foto av Emma-Sofia Olsson.
Journalisten visste tydligen inte så mycket om hur en kyrkorgel fungerar så Casimir berättade för henne om hur mycket orgeln betydde för honom, vad de olika delarna kallades och hur man spelade på den. Han berättade också att hans aspergerdiagnos kanske var anledningen till att han blivit så duktig. Det blev en väldigt fin artikel och jag blev tårögd när han berättade att han fått intresset av "sin mormor som är kantor."
Jag hade ju redan en orgel hemma när han var liten och det först han brukade göra när han kom och hälsade på var att sätta sig vid den och "spela". Piano hade han själv hemma så det var inte lika spännande. Han älskade att dra ut alla register så det lät så mycket som möjligt.
Speciella orgelskor behövs för att kunna spela bra med fötterna. Foto av Emma-Sofia Olsson.
Casimir spelar redan mycket tekniskt svåra verk både av Bach och andra orgelkompositörer. Det stycket som är obligatoriskt för att kvala in på orgellinjen på Musikhögskolan, Wachet auf, ruft uns die Stimme och som spelas speciellt på domsöndagen, klämde han redan för två år sen.Han är förstås musikalisk men det mesta är ändå övning, övning och åter övning. Han övar minst två timmar om dagen och fler timmar på helgerna tillsammans med Mirren som oförtröttligt sitter bredvid. Sen har han också en stor fördel av han hans lärare är en av Sveriges främsta konsertorganister.
Casimir med Mezzo. Mirren tog fotot.
Utom att spela orgel älskar Casimir fåglar. Så när hans största önskan var att få en nymfparakit i julklapp bestämde Mirren att han skulle få en sådan när han kunde spela de 100 första psalmerna i psalmboken. Det klarade han av under hösten och efter att den lilla fågeln växt till sig hos sin uppfödare är den nu på plats i buren i hans rum. Casimir påstår att den gillar orgelmusik och det är nog tur det.
Mezzo. Mirren tog fotot.
8 kommentarer:
WOW! Kan lugnt säga att jag också blev tårögd när jag läste artikeln i SvD. Vilken kille! Så himla kul att du är hans förebild och att det är hos dig han blev intresserad av att spela orgel. Jag tycker det är så himla häftigt faktiskt.
Har alltid beundrat människor som kunde spela piano, men det är ju ingenting jämfört med att behärska en orgel - WOW liksom!
Hoppas verkligen att Casimir kommer kunna försörja sig med att spela orgel.
Casimir påminner mycket om Robert Wells. Kanske blir just han en ny Wells. Eller det kanske inte är "seriöst".
En papegoja som kompis - why not! Det skulle nog inte funka om Mezzo inte gillade orgelmusik. Å du vet väl att papegojor blir jättegamla - typ mera än 40 år. Så den gojan lär nog följa Casimirs framgångar:-)
BP:
Tack för din långa och trevliga kommentar - den värmer. Jag bara inte kunde låta bli att göra ett inlägg om detta eftersom jag blev så glad när jag läste artikeln. Jag tyckte den var så fin och pedagogisk. Bra också att Casimir berättade om sin diagnos - det kanske kan ge andra föräldrar som har barn med samma diagnos hopp och tröst.
Casimir blir säkert kyrkomusiker med tiden annars är orgelkonserter populära hos orgelälskare. Och det finns många sådana runt om i Europa och övriga världen :-).
Eftersom Mirren är höggradigt allergisk mot alla sorters pälsdjur är fåglar de enda djur som har kunnat komma ifråga hos familjen.
Ingrid som önskar dig en skön fortsatt vecka.
Jag läste detta när du lade ut på FB.
Har förstått att pojken är ett geni. Så fantastiskt roligt, ja jag blev också väldigt rörd.
Jag vet sen kyrkan att kantorn tar på sig särskilda skor när hon spelar på orgeln. Jag imponeras av kyrkorglar, de är så mäktiga.
Ja, denne pojken kommer att gå långt, det känns absolut så.
Många kramar till dig mormor Ingrid, du kan vara stolt!
/Gerd
Gerd:
Jag hoppas få en ny inspelning av honom att lägga ut här på bloggen. Det är så roligt att följa hans framsteg. Han spelade sådant som jag tyckte var krångligt och hade svårt för redan för två år sedan. Och då har jag ändå spelat orgel sedan 1987. Han har en fantastisk förmåga att kunna spela tre stämmor på orgeln samtidigt.
Jag är så glad att du läste artikeln.
Många kramar tillbaka från Ingrid
"Vad månde bliva av detta barn?"
Vilken glädje det måste vara för dig att se honom utvecklas och bli så skicklig. Hoppas att det kommer att gå bra för honom i livet.
Kram, Ingrid
Vad fint! En sån klok kille och så begåvad. Och uthållig.
Och vad kul med Mezzo!
Ingrid:
Han lär väl bli organist vad det lider, antar jag :-). Jag hoppas också innerligt att det kommer att gå bra för honom i livet.
Kram tillbaka från Ingrid
Karin:
Visst är det roligt när det går bra för barnbarnen. Både han och hans mamma är lika uthålliga som väl är. Mezzo är en klar tillgång eftersom hon gillar när barnen spelar orgel och visslar i kapp.
Ingrid
Skicka en kommentar