Jag tar en paus då och då från mina hällor. Jag har lärt mig att det heter en hälla på svenska, Acrylic Pouring Art. Man får inte ha bråttom i det här jobbet. Det tar ju ett par dagar – minst – för att tavlorna ska torka och det finns ju inte hur mycket plats som helst att förvara dem på i vått skikt.
Så jag får ägna mig åt att lyssna på musik mellan varven. Den här gången blir det en triosonat i d-moll som är med på barnbarnet Casimirs inspelning av skivan med reklamen för Allenorgeln. Han började spela gitarr redan som femåring och de första åren på Lilla Akademien var det hans huvudinstrument.
Casimir spelar Moonlight hemma i Mogata 2014. Till hösten ska han börja i åk 1 på Lilla Akademien. Han har just fyllt 7 år.
Men när han skulle välja ett biinstrument i åk 3 valde han
kyrkorgel. Det dröjde inte länge förrän han la gitarren på hyllan och enbart
ägnade sig åt orgeln som huvudinstrument. Jag försökte hänga med i hans stycken några år men
när han som 11-åring spelade Wachet Auf av uns ruft die Stimme av Bach gav jag upp. Det är nämligen
tre olika melodier i det stycket – ett i vardera manualen och ett i pedalen.
Jag klarade bara inte av att spela alla tre ihop. Det är för övrigt ett stycke
som är obligatoriskt för att komma in i orgelklassen på Musikhögskolan.
Men det gjorde Casimir, som aldrig haft svårt att göra många saker på en gång. Han begrep överhuvudtaget inte att jag tyckte att det var så svårt. Spela tre olika melodier på orgeln samtidigt gör han nu i Bachs triosonat i d moll som man kan lyssna på här nedan. Han spelade in den som 13-åring men har nu hunnit fylla 14 år. Den anses vara ett av Bachs svåraste stycken för orgel.
8 kommentarer:
Det är en lisa att lyssna på ditt barnbarn Casimir!
Eloge!
Kram!
Gerd:
Så underbart roligt att du tycker det!
Kramar tillbaka från Ingrid
Så vackert han spelar! Underbart att lyssna till en så säker och samtidigt känslig organist!
Och grattis till dina fina hällor – spännande!
Vilken enorm glädje det måste vara för dig att Casimir är så duktig och utvecklas så bra som musiker.
Kram, Ingrid
Skulle säga att Casimir är ett underbarn! Han är ju helt fantastisk. Att spela gitarr som en femåring - otroligt! Spelar han fortfarande gitarr eller är det orgel för hela slanten som gäller?
Karin:
Visst är han fin, Casimirren. Hällorna blir aldrig som jag tänkt mig tyvärr. Men jag håller på att experimentera så det kanske löser sig en dag. Det går ju alltid att måla över med Gesso.
Ingrid
Ingrid:
Ja, det är fantastiskt roligt att musiken går i arv. Igår spelade han på sin första mässa i Mariakyrkan i Sigtuna. Det gick utmärkt så nu kan han förmodligen försörja sig för all framtid om han bara är rädd om sina händer.
Kram tillbaka från Ingrid
BP:
Han har inte rört gitarren sedan han började med orgeln. Men han hade nytta av att han spelat gitarr för han kunde både noter (diskantklav förstås)och hade övat upp fingrarna på vänster hand. Sen gick det ju fort med högerfingrarna.
Underbarn så till vida att han är otroligt musikalisk och dessutom har ett fantastiskt musikminne. Men sen är det övning för resten...
Ingrid som önskar dig en fin och trevlig helg.
Skicka en kommentar