Fredagstema Show&Tell - Sommarjobb

Fredagstemat denna vecka är Sommarjobb och det är Englundskan i Livsrummet som tycker vi ska skriva om det. Övriga fredagsbloggare finns att hitta på hennes hemsida.

Den lilla vackra brukskyrkan i Gusum där jag spelade på ett dop för några veckor sedan. (Bilderna går att klicka större.)

Jag har världens bästa sommarjobb! Nämligen jobbet att vikariera som organist när ordinarie organister och kantorer är lediga, och det är nästan alla i juli och en vecka i augusti. Jag kan idag se fram emot sex bröllop, fem dop, sju gudstjänster och fem begravningar och några andakter de närmaste månaderna. Ett bröllop, två dop och två friluftsgudstjänster har jag redan avverkat och två bröllop och två gudstjänster fick jag avboka eftersom jag låg inne med dropp på sjukhuset över midsommar.

Prästen Peter visar upp den lilla flickan som döptes vid det tillfället.

Det är så med hantverkare, till vilka jag räknar mig, att på sommaren är de nästan omöjliga att få tag på. Om jag skulle råda någon, som inte vill lägga fem, sex år på att studera efter studenten och kanske ändå inte tjäna särskilt mycket pengar, så är det att satsa på någon form av hantverksyrke. Har hört att t.ex. segelmakare har en ljus framtid att vänta sig…

Jag vid orgeln  i Gusums kyrka.

Spela orgel är dock ingenting man lär sig på några år efter studenten. De flesta börjar redan spela som barn – piano eller synt förstås, eftersom man inte når ner till orgelpedalen förrän man åtminstone är tonåring. Själv började jag att spela piano som sjuåring under överinseende av min pappa, som var noga med att jag skulle öva en timme per dag, vardag som söndag, vinter som sommar.

Här är det bröllop i Furingstads kyrka, som är berömd för sina fantastiska takmålningar. De äldsta delarna av kyrkan är från mitten av 1100-talet.

Jag har nog lagt något år av mitt liv på att öva piano och orgel om man skulle räkna ut hur många timmar som gått åt till detta. I alla fall har jag haft både glädje och nytta av denna färdighet och kunnat fortsätta att spela även efter pensionen.  

En av de talrika takmålningarna.

Det roliga med det här sommarjobbet är att jag kommer ut och får träffa många människor, både i glädje och sorg. Och att jag känner att jag verkligen gör nytta. Dessutom är det inte att förakta att man tjänar en extra slant som pensionär.

Dop och bröllop är extra roligt att spela på eftersom det brukar vara många barn med. Det bidrar till att det blir mindre formellt och inte så högtidligt. Jag träffar nya, trevliga solister och lär mig lite nya låtar på köpet.

Dop i Dagsbergs kyrka. Maria, mycket trevlig och duktig sångerska, längst till höger i bild.

Man hinner också vara med och njuta av själva dopakten eller bröllopet. Om man spelar på en mässa har man bara tid att koppla av när prästen predikar. Och på begravningar är det så tyst, så tyst att varje litet feltramp i klaveret hörs…

Från mitt liv som kantor 18

Den här helgen har jag haft två stora konfirmationsgudstjänster i Ringarums församling. Igår var det redovisning och bibelutdelning i Ringarums kyrka och idag har det varit konfirmationsmässa i Gusums kyrka.

Ringarums kyrka (MM har tagit samtliga bilder som går att klicka större)

Det var glädjande att se att så många ungdomar har valt att konfirmera sig. Men traditionen på landet är stark. Rara och trevliga tjejer och killar allihop. De hade gjort en konfirmandresa till Berlin tillsammans med konfirmandprästen Stefan och församlingsassistenterna Aina och Mari. En resa som de använde som sin redovisning i gudstjänsten.

Knäböjande konfirmander

Man hade rest upp en jätteskärm i koret för att illustrera berättelserna med bilder från resan. Konfirmanderna hade bl.a. gjort ett besök i ett museum, som visade bilder från koncentrationslägret Sachsenhausen och ett i Svenska kyrkan i Berlin. Man förstod att resan hade varit en stor upplevelse för ungdomarna Tyvärr sken solen in genom de stora fönstren i kyrkan, så det var ganska svårt att se något av bilderna.

En flicka sjöng Gardells Aldrig ska jag sluta älska dig i en alldeles ny, egen tolkning, och två andra flickor sjöng Afzelius sång om frihet. Den följde mer det sedvanliga mönstret så den kunde jag ackompanjera på pianot. Alla tre sjöng också I natt jag drömde, som även församlingen fick sjunga med i, allteftersom texten visades på skärmen.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut...

En liten överraskning följde efter Maris och Ainas tal till konfirmanderna. Talet avslutades med Bygg inte hus på lösan sand, texten på en svängig melodi som förmodligen är en gammal spiritual. Varken präst eller konfirmander visste om att vi skulle sjunga den – men konfirmanderna var helt med på noterna efter första och enda versen, som vi sjöng om igen. Det gungade fint.

Vi tränar "Bygg inte hus på lösan sand" innan gudstjänsten

Kyrkan var fullsatt, som den alltid brukar vara vid konfirmationshögtider och skolavslutningar. Ibland fyller de stora kyrkorna verkligen sin funktion. Som utgångsmusik spelade jag Intåg i sommarhagen av Wilhelm Peterson-Berger. MM tyckte jag skulle spelat något med uttåg i stället, men jag försvarade mig med att alla tågade ut ur kyrkan och IN i sommarhagen…

Uttåg till Intåg i sommarhagen

Idag har det varit konfirmationsmässa i Gusums fina lilla kyrka. Även idag var kyrkan fullsatt med föräldrar och anhöriga. Konfirmanderna tågade in till tonerna av Klinga mina klockor av Benny Andersson, som jag tyckte passade bra efter klockringningen.

Många tog nattvarden

Mässan firades på sedvanligt sätt och många var med och tog nattvarden. Idag var vinet alkoholfritt – kanske med tanke på de många ungdomar som var med. Som postludium spelade jag What a wonderful world – den låter jättefint på orgel…

Tält utanför kyrkan

Efteråt serverade Aina och Mari cider, kaffe och tårta till alla som varit med i kyrkan i ett tält utanför på kyrkgången.

Strykande åtgång på tårtan

Janne, god vän, ordförande i min f.d. kyrkokör i Mogata och numera kyrkvärd i Ringarum och jag samt Helen, också en kär vän, vaktmästare i Gusums kyrka

Vädret, som varit regnigt på förmiddagen, slog om och solen tittade fram. Alla fick en trevlig pratstund med vänner och bekanta, som slagit sig ner lite varstans där det fanns plats. Som här på klockstapeln. Roligt att se att kyrkan fortfarande har betydelse, även för dem som inte är pensionärer…

Komfirmandprästen Stefan, kykoherden Peter och Mari iförd snygga skor

Plats för fika på klockstapeln

Från mitt liv som kantor 16

I lördags spelade jag på ett dop i Gårdeby vackra lilla kyrka som ligger ca en halvmil från Västra Husby. Och som så många gånger förr slogs jag av tanken på hur många konstskatter det finns i våra svenska kyrkor.

Framme i koret i upphöjd position tronar Jesus med ett litet lamm i sin famn. Han är snidad i trä av Eva Spångberg i Hjälmseryd. Dit ska förresten Ringarums och Valdemarsviks syföreningar resa på sin årliga utflykt den 2 juni. Jag tänker följa med eftersom jag inte besökt hennes ateljé tidigare.

Alla bilder går att klicka större.

Men det som var allra märkligast, tyckte jag, var den konstfärdiga ljuskronan av trä framför altaret, gjord av en träsnidare redan 1658. Vilken konstskicklighet – även om den kunde tyckas en smula makaber med alla armarna som höll om ljusen. Man får sig en tankeställare – hur många generationer under årens lopp har beundrat den här kronan, och hur många generationer efter min kommer att fortsätta att beundra den och förvånas…


Lille Felix, som skulle döpas, var idel solsken under hela dopakten. Till dopprocessionen spelade jag Du käre lille snickarbo, för första gången i mitt liv som ingångsmusik till ett dop, men kanske inte den sista. Psalmerna som vi sjöng var Tryggare kan ingen vara och Du vet väl om att du är värdefull– en av de populäraste nya psalmerna. Här i en underbar inspelning på Youtube! Ut som vanligt Barn är ett folk…



Påföljande söndag var det söndagsgudstjänst i Gusums lilla kyrka, som ursprungligen tillhörde Gusums bruk. Gästande sångkör var Sankt Ragnhilds- och Wijkakören under ledning av min goda vän Maj-Gret. Jag ackompanjerade kören som vanligt förutom att jag spelade orgel i gudstjänsten.


Alla i kören är pensionärer och den äkta sångglädjen är inte att ta fel på. Det är en lite tvärtomkör eftersom herrarna för det mesta sjunger melodistämman och damerna andrastämman. Men det låter ändå förvånansvärt bra och det är gamla härliga sånger man framför.