1864 Millesgården med Stig Lindberg

När Kent och jag var uppe i Stockholm och hälsade på Mirrfamiljen passade vi på att besöka Millesgården tillsammans med Mirren och lilla Clarissa. Jag hade länge önskat att få se Stig Lindbergutställningen och Mirren, som älskar Millesgården följde gärna med. 

Här Kent, Mirren och Clarissa utanför entrén till Millesgården. (Bilderna går att klicka större.)

Om Stig Lindberg visste jag att han var en berömd formgivare, konstnär och illustratör som arbetat på Gustavsbergs porslinsfabrik och att han var pappa till många kända serviser. Jag visste också att han illustrerat flera barnböcker. Men att han hade skapat så många andra fantastiska verk hade jag ingen aning om. 

Utsikt från trappan vid entrén. 

Om man vill veta namnen på alla utställda föremål måste man köpa museikatalogen eftersom varje verk endast hade en siffra bredvid. Så här efteråt ångrar jag att vi inte gjorde det. Men det fanns förvisso en hel del information att läsa på stora skyltar på väggen också. Jag får alltså nöja mig med att visa några bilder av sådant som jag blev förtjust i. Här kan man läsa om Stig Lindberg och hans liv och verksamhet. 

Men eftersom jag blev väldigt nyfiken på vad föremålen på mina bilder kunde ha för namn lånade jag en bok på biblioteket - Stora boken om Stig Lindberg. Ingenting av det jag hade bilder på fanns med i boken tyvärr, utom några stycken, som bilden på hästarna nedan. 

Här är olika modeller av Springaren "en typisk Stig Lindberg grej" från 1958. De är gjorda i stengods.

En mycket vacker och informativ bok om Stig Lindberg.

Jag bara älskar den här tjejen. 

Fantastiska öppna spisar. 

Jag citerar från boken:" Prunus (plommon på latin) blev en av Stig Lindbergs mest omtyckta serviser". Den var i produktion mellan åren 1962-1974.

Man kan se var Ulrika Hydman-Wallen fått sin inspiration ifrån. 

 Intressant var också att se hans skisser till olika verk.

En konstgodsserie med namnet Karneval presenterades 1957. I den ingår inofficiellt 32 delar - cylindriska eller rektangulära vaser, fyrkantiga eller rektangulära fat. Det är svårt att veta exakt eftersom delarna inte märktes och man la till och tog bort delar under årens lopp. (Från Stora boken om Stig Lindberg.)

Stig Lindberg illustrerade flera av Lennart Hellsings barnböcker, bland annat Krakel Spektakel.

Här har han gett form och färg åt  Astrid Lindgrens Pippi Långstrump.

Den första tygkollektionen visades på NK bo 1947. Astrid Sampe, som var chef för för NK:s Textilkammare sydde upp en klänning åt sig själv av ett av tygerna i kollektionen. (Från Stora boken om Stig Lindberg.)

Jag passade, dagen till ära, inviga min nya käpp, Blomman. Här tillsammans med Clarissa. 

1720 Halvårskoll juli - december 2019

Så här sista dagen på året är det dags att komma med en halvårskoll. Det har som vanligt hänt mycket spännande och roliga saker - kanske mest när jag varit uppe i Stockholm och hälsat på Mirrfamiljen. Det har varit ett bra halvår som har varit fritt från sorger och bekymmer, något som jag är väldigt tacksam för. Hemma har det mesta gått sin gilla gång, vilket jag också är tacksam för.

JULI   

Mina tre yngsta barnbarn, Casimir, Caspar och Clarissa fyller alla år i början av juli. Casimirs tolvåriga och Clarissas åttaåriga födelsedag firade vi här i Mogata. Det är precis två år mellan barnen så det är lätt att komma ihåg hur gamla de är. De fyller andra, femte och åttonde juli.

Casimir, Caspar och Clarissa har krupit upp tillsammans i dubbelsängen i gästrummet efter att vi sjungit för Clarissa. (Bilderna går att klicka större.)

Den sommargudstjänst som vi alltid försöker vara med på, är den som äger rum på Gretas Äng på Äspholm i Sankt Anna skärgård, där vi också har vårt gemensamma sommarställe, mina två bröder och jag. Vi har alltid haft tur med vädret, så även i år som synes.

Vi hälsas välkomna när vi närmar oss skärgårdsparadiset med kyrkbåten.

AUGUSTI

Jag ville gärna se utställningen med illustratören Lena Andersson på Millesgården och Mirren hade, till min glädje, abundobiljetter dit när jag kom och hälsade på i augusti. Det var roligt att se alla de fina illustrationerna. Här har jag berättat om den utställningen.

Jag och Clarissa i parken på Millesgården.

Dagen efter att vi varit på Millesgården gick Mirren, Clarissa och jag till Scenkonstmuséet, där jag aldrig varit men hört så mycket talas om. Även om Clarissa varit där flera gånger eftersom Mirren har årskort dit, tycker hon det är lika roligt varje gång. Jag tyckte muséet var helt fantastiskt och går också gärna dit flera gånger. Här har jag berättat om den upplevelsen.

Ett helt rum på Scenkonstmuséet där man får pröva olika instrument. Clarissa spelar orgel i vanliga fall. 

SEPTEMBER

Träden i trädgården har skiftat färg och en del löv har börjat falla. De två lönnarna i häcken, som syns på bilden, är självsådda sedan vi flyttade hit för trettio år sen. Ännu ett finns lite längre bort till höger.

Det blev ett digert jobb så småningom att räfsa ihop alla löv.

Ännu ett besök i Stockholm i september. Förra gången Mirren och jag var på Nationalmuseet hade vi bråttom hem eftersom Clarissa kom hem tidigt från skolan. Så vi hann bara att se en del av nedervåningen.

Den här gången åkte vi upp till översta våningen för att se renässanskonsten. Men först åt vi lunch på Arirang - en koreansk restaurang där Mirren är god vän med innehavaren, som är mamma till en av Casimirs klasskamrater. Där finns många vegetariska rätter för Mirren att välja mellan.

Mirren och Byung-hi Lim som tillsammans med sin man äger och driver restaurangen.

OKTOBER

Den största upplevelsen den månaden var förstås vår resa till Limoux i södra Frankrike där min äldsta dotter Anna med sin man Jörgen har ett hus mitt i den lilla stan. Den första utflykten blev till den berömda marknaden i Esperaza någon mil från Limoux. Där inhandlade jag ett par härliga tunikor till mycket facilt pris - två för 5 Euro styck och två för 10 Euro styck och som jag har mycket nytta av. En kan man se om man klickar på länken.

Annas franska bästis, Josie, som bor i huset mittemot och som ser till huset när familjen är borta, är med på utflykten. Det är hon som lyfter juiceglaset. Bredvid henne sitter Kent och därefter Jörgen och Anna.

Några dagar efter vi kommit till Limoux varnade man för att floden Aude skulle svämma över. Regnet öste ner en hel dag och natt men översvämningen blev inte lika kraftig som året före som väl var.

Vattnet nådde inte ända upp till parkeringen på stranden som den gjorde förra året. Men det räckte för att strandpromenaden till höger skulle bli en lervälling.

NOVEMBER

Den här månaden var det så mycket som hände så det blir fler bilder än tidigare. Först hade jag  bara tänkt att åka upp för att vara med på barnens orgelkonsert i Ansgarskyrkan i Lidingö på lördagen, men Mirren hade biljetter till Häxorna i Eastwick med Peter Jöback på Cirkus på fredagskvällen så jag äkte upp redan på fredagen. En härlig upplevelse om än pojkarna, som var med, tyckte att huvudrollsinnehavaren svor för mycket :-).

Peter Jöback och ensemblen tackar för applåderna. 

Vid tiotiden dagen därpå åkte Mirren och alla tre barnen till Ansgarskyrkan i Lidingö där eleverna till orgellärarna Mathias och Roberta skulle visa vad de lärt sig under terminen. Varje år har man denna konsert med rubriken I Pipsvängen. Kul för en gammal kantor som jag att alla mina tre yngsta barnbarn spelar orgel.

Här får alla orgeleleverna en godispresent.

På kvällen åkte Mirren och jag tillbaka till Ansgarskyrkan eftersom barnens orgellärare, Mathias Kjellgren bl.a.skulle kompa kyrkokören i en Händelskonsert kallad After Work. Stockholm har ju körresurser som är fantastiska och kören sjöng himmelskt. En av sångerna spelade jag in och som man kan lyssna på här.

När Händelskonserten var slut så släntrade en musiker med en stor kontrabas in genom sidodörren, och jag fick veta att det skulle bli jazzkonsert kort efteråt. Mirren vet ju att jag älskar jazz så hon förbarmade sig över mig och stannade kvar med mig.

Jag njöt oerhört av de gamla kända evergreensmelodierna och framför allt av den lysande pianisten som jag träffat tidigare i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping. Det var bandet Absolut Jazz som spelade och det kan man både läsa om och lyssna till om man klickar på länken.

Killarna i Absolut Jazz och vi andra lyssnar till trumsolot.

På månadens sista dag hade jag lovat att ackompanjera önskepsalmer på basaren som arrangerades av medlemmarna i kyrkans internationella arbete i Söderköping - ACT (Action by Churches Together). Jag spelar inte ute så mycket längre och det här var en trevlig omväxling med ganska mycket folk i församlingshemmet och som både sjöng och köpte lotter. Både min bror och svägerska är drivande i föreningen.

Det var ingen brist på önskemål när det gällde psalmerna, mest advents- och julpsalmer förstås. Men de flesta sitter ju i sedan barndomen.

DECEMBER

Varje år ser jag fram emot den dag i slutet av december då jag kan åka upp till Stockholm för att vara med på både Stockholms Gosskörs julkonsert och Lilla Akademiens julkonserter. (Som samtidigt är skolans julavslutning.) Även i år fick jag tillfälle att lyssna till de fantastiska körerna på båda ställena.

På gosskörskonserten, där Caspar sjunger med i Konsertkören, fick man inte fota i år tyvärr. Men vill man lyssna på Dagen är kommen, som också i år sjöngs under uttåget och lät lika fantastiskt med sin överstämma som då, kan man klicka här. Bilden nedan fick jag låna av Mirren, (som jag tror fick den av körassistenten).

Hela Stockholms Gosskör har julkonsert i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. Hela Preparandkören i vita skjortor syns inte på bilden. Det är säkert ett trettiotal pojkar som är med där. Alla gossarna måste ha händerna på ryggen, vilket kan vara svårt att komma ihåg ibland.  

Det är en fantastisk upplevelse att lyssna till Lilla Akademiens julkonserter, av vilka jag gick på den tidigare. Att se och höra 450 barn och ungdomar från 60 olika länder, klädda i lucialinnen och tomtekläder tillsammans sjunga fyrstämmigt utan en enda (hörbar) falsk ton är magiskt.

Mirren tog bilden från läktaren på Gustav Vasas kyrka i Stockholm. 

Förutom att sjunga rent måste man som elev på Lilla Akademien också spela ett instrument. Vi fick njuta både av orkesterackompanjemang till körerna och till brassbandet, som spelade ett svängigt medley av amerikanska julsånger.

Det var även en högtidsstund för familjen eftersom Casimir hade fått äran att spela orgelsolo på båda julkonserterna. Han spelade den svåra Toccatan av Gigout och med Mathias hjälp med registreringen gick det jättebra. Alla vi i familjen kunde sedan dra en suck av lättnad eftersom han fick spela i början av konserterna. Vill man se och höra mer från konserten och dessutom höra Casimir spela kan man klicka här.

Casimir spelar Toccata av Gigout på den stora orgeln i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. 

Det sista fina minnet från halvåret som gått är julmyset hos sonen Kalle med sambon Anne-Sofie. Jag fick också tillfälle att träffa den yngsta medlemmen i hela släkten, lille Leon, som just  idag fyller sju månader.

En liten extra bonusbild lägger jag till. Den är på Caspar, den mest empatiska av de yngsta barnbarnen som alltid vänder sig om och ser till att mormor hänger med när vi är ute och promenerar. Han brukar också ta mig i handen eftersom han vet att jag är lite vinglig ibland.

När jag skulle åka hem ifrån Stockholm erbjöd han sig att följa med mig till Cityterminalen och hjälpa mig upp och ner med väskan på bussarna eftersom båda föräldrarna jobbade. Det gjorde han med den äran - han till och med följde med in på Cityterminalen trots att jag tyckte jag kunde klara mig själv där. Barnen är vana vid att klara sig själva på bussar och tunnelbana så jag var inte orolig för att han inte skulle hitta hem. Det tog inte lång tid förrän han var hemma igen.

Och med denna halvårskrönika vill jag passa på att önska alla mina bloggvänner ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

1688 Månadens illustratör augusti 2019 - Lena Andersson.

Augusti månads illustratör - Lena Andersson - fick jag serverad på en bricka när jag tillsammans med Mirren och Clarissa besökte Millesgården i Stockholm i förra veckan. Visst har jag sett en del av hennes fina barnböcker men på det hela taget var hon ganska okänd för mig. Av någon anledning läste jag aldrig hennes böcker för Mirren när hon var liten. Det blev mest Elsa Beskow och Astrid Lindgren.

Utställningen pågår till den 22 september så det finns ännu tid att besöka den. (Bilderna går att klicka större.)

Jag beklagar detta nu när jag ser hennes fantastiska illustrationer och alla böcker som hon själv har skrivit och illustrerat. Utställningen är även lämplig för barn i den lägre skolåldern eftersom det finns material tillrättalagt för dessa. Som nedanstående quiz.

Lena Andersson fyllde 80 år i maj och är fortfarande verksam konstnär. Det var roligt att på en videofilm se hur hon gjorde sina illustrationer. Alltid akvareller. Först ritar hon en detaljerad skiss på ett smörpapper. "Bra, för att det är genomskinligt och man kan vända på det och se om man ska ändra något." Sedan lägger hon smörpappersskissen på en ljuskälla och ett akvarellpapper ovanpå. Efter det ritar hon av skissen noggrant. Mycket jobb konstaterade hon själv. Att använda datorn har hon inte lärt sig.

I den här ABC-boken är de stora bokstäverna en vuxenfigur och de små bokstäverna en bebis som t.ex. här hos pappa tiger och hans son lilla t., en stor jordgubbe och en liten jordgubbe eller en vallmo med en vallmoknopp. Lena berättar att hon älskar bokstäver alltsedan hon öppnade sin första läsebok, Vill du läsa? av Elsa Beskow. Hon har varit en stor inspiration för Lena.

Bland hennes figurer finns Linnea med sitt stora intresse för växter, Maja, Storm-Stina, Kotten och Kaninen. Namnet Linnea är ett minne ifrån de svåra åren i barndomen när hon tillbringade två år på sanatorium p.g.a. tbc. Det var sträng disciplin som rådde där, åt man inte upp maten fick man samma mat dagen därpå - kall. En gång gick hon vilse i skogen och hittade då en liten blomma som tröstade henne - Linnea.

Idén till böckerna om Linnea fick hon när hennes egen dotter blev så intresserad av växter. Nicolina älskade att sätta olika kärnor i krukor och se dem gro, berättar hon. 

Spännande var också att höra henne berätta om hur Linnea i målarens trädgård kom till. Hon och väninnan Christina Björk fick idén samtidigt 1983. Den handlar om hur Linnea kommer till Monets trädgård i Giverny. Den har blivit en av de mest berömda svenska barnböckerna i modern tid och har givits ut på 28 språk i 30 olika länder.

Uppförstorade bilder av originalen finns på flera av väggarna. Clarissa på bron som man byggt upp efter originalet ovan på bilden. Mirren tog bilden.

Intervju med Lena Andersson på en film i ett av rummen.

Boken  om Storm-Stina kom till efter att hon tillbringat en tid hos vännen Maj Sjöwall på sommarstället som denna hyrde ute i skärgården. Själv har Lena Andersson varit mycket ute skärgården, både som barn och vuxen. Det lilla grå huset på klippan blev en perfekt bostad för morfar dit Stina kunde komma och hälsa på.

Underbar uppförstorad bild på Storm-Stina ute på klippan möter en när man kommer ner från trappan på museet.

Clarissa gillar inte Maja. Hon tyckte att hon är fult ritad. Kan det vara så att hon påminner väldigt mycket om Clarissa själv? De är definitivt i samma ålder :-).

Maja vid ritbordet. Flickorna i böckerna bär alla drag av Lena Andersson själv som älskade att rita och måla när hon var liten.

Efter att jag sett utställningen fikade vi i restaurangen. Clarissa och Mirren hade efter ett tag gått ut i trädgården eftersom de redan hade besökt utställningen dagen innan. Clarissa hade också tillbringat en lång stund i växthuset som man uppfört till utställningen.

Clarissa i växthuset.

 Mormor och Clarissa med ritpapper och quiz. Bakom oss citroner som snart är mogna. Mirren tog bilden. 

1603 William Morris på Millesgården.

Sen jag såg annonsen på Facebook om William Morris-utställningen på Millesgården har jag velat se denna. Därför jag blev glad när det visade sig att Mirren hade fått biljetter till utställningen genom sitt Abundo-abonnemang som gör att hon kan boka överblivna biljetter till diverse evenemang. Hon tyckte också att det skulle bli spännande att se om den tapet som hon tapetserat sovrummet med, fanns med.

William Morris, 1834 - 1896. (Bilderna går att klicka större.)

Redan när vi kom dit på fredagsmorgonen lite före elva var det en lång kö som väntade utanför. Det är första gången som en utställning med verk av William Morris äger rum i Sverige och intresset har varit stort. Utställningen pågår till den tredje februari så det är ännu gott om tid att sen den. Här kan man läsa mer om den.

Mirren tyckte det var roligt att se sin sovrumstapet på fondväggen.

Här i Sverige är William Morris mest känd för sina textilier och tapeter och jag visste inte så mycket mer om honom innan. Genom de innehållsrika skyltarna på väggen vid föremålen får man veta mycket om hans liv. Han var också konstnär, författare, arkitekt, trädgårdskonstnär, möbelformgivare och inredare förutom att han designade tyger och tapeter. 

Morris skapade också muralmålningar och verk i kakel som ovan. Även prov på glasmålningar fanns med på utställningen. 

William Morris föddes 1834 i Waltham nära London i ett välbärgat hem. Men han blev snart medveten om de djupa klassklyftorna i samhället och gjorde till sin uppgift att försöka göra världen lite vackrare för vanliga, enkla människor. Han blev också en av dem som var med och startade den första socialiströrelsen i Storbritannien och var hela sitt liv en brinnande socialist. 

Det fanns många utkast och skisser och schabloner som ovan till de många konstverken.

Här ses resultatet av ovanstående schabloner i en tapet. 

Underbara tyger i blommönster. 

Speciellt intresserad var han av det medeltida hantverket som det visade sig i broderier och gobelänger och som han fick mycket inspiration av. Han och hans fru Jane skapade många broderier tillsammans. Tyvärr blev föremålen som han så omsorgsfullt tillverkade i sin firma, Morris & Co. så dyrbara att endast de rikaste i överklassen hade råd med dem. 

Det här är en akvarell av the Showroom på George Street hos företaget Morris & Co. Stolarna till vänster i bilden som Morris designade blev populära. 

William Morris hade en önskan om att hantverket skulle få konstnärsstatus och att hantverkarna skulle ses som konstnärer. Han ville också få en återgång till det traditionella hantverket som med industrialismens intåg hade ersatts med billiga fabriksgjorda dussinvaror. Som centralgestalt i Arts and Crafts-rörelsen har han haft ett mycket stort inflytande, framför allt i Storbritannien med avseende på arkitektur, stadsplanering, trädgårdskonst och inredning under 1800-talet.

När Mirren och jag var färdiga med rundvandringen på utställningen gick vi en trappa upp och fikade i restaurangen. Vi hann även med att bese konstnärshemmet och Carl Milles ateljé med sina många skulpturer i gips innan vi åkte hem till Clarissa som slutade skolan vid halv två-tiden. På kvällen väntade ytterligare ett evenemang för Mirren och mig – musikalen Broarna i Madison County på Maximteatern.