1805 Årskrönika 2020

För mig, som för alla andra, har året 2020 varit mycket annorlunda. Fram till i mars lever vi ungefär som vanligt. Det börjar dock komma alarmerande rapporter om en ny pandemi. Vi bestämmer då att vi åtminstone ska avboka tiden på gymmet eftersom vi tillhör de s.k. riskgrupperna. Vi är ju 70-plussare Kent och jag - jag dessutom med råge.

I slutet på januari är jag i Stockholm och hälsar på barnbarnen. Mirren bjuder mig också på musikalen En värsting till Syster. Föga anar jag då att det är det sista eventet förutom vårsalongen på Liljevalchs som jag får uppleva detta år. Och också att det är sista gången 2020 som jag får åka upp till Stockholm och hälsa på barnbarnen.

JANUARI.

Clarissa, Caspar och Casimir strax innan de flyttar från Norrtullsgatan till Enskededalen. Bilderna går att klicka större.

Om besöket på Liljevalchs vårsalong 2020 kan man läsa här. 

Årets sista besök i Mogata av Mirren, Casimir och Clarissa. Här visar de upp sina egenhändigt förfärdigade mjuka dockor. 

FEBRUARI

Man får glädjas åt att det blir ljusare tider, åtminstone utomhus. Jag tillbringar en del tid i det kombinerade orgel- och gästrummet där även "ateljén" är inrymd. Jag besöker även en broderiutställning som visas på vårt bibliotek Stinsen i Söderköping. 

Det kombinerade gäst - och orgelrummet som även är ateljé. 

MARS

Lions anordnar varje år i början på mars en träff på olika äldreboenden i Söderköping. De bjuder på kaffe och tårta och dessutom blir det allsång som jag brukar ackompanjera och leda. Det här evenemanget äger precis rum innan besöksförbudet slår till. Då vet ingen heller någonting av vad som väntar.

En vacker bukett från Lions som tack.

APRIL

Nu befinner vi oss mer eller mindre i karantän. Pandemin har utvecklats med raketfart och många på äldreboendena runt om i Sverige har dött i Covid-19. Det kommer förhållningsrekommendationer från 

Folkhälsomyndigheten varje dag om handhygien och att man ska hålla avstånd. Folk börjar hamstra toalettpapper, men vi har alltid en stor reserv så det blir inga problem för oss. 

Tidigare har jag knappt vetat om att denna myndighet existerar men nu framträder folk därifrån i varje nyhetsprogram på TV Man ska undvika både att resa och att träffa andra än de allra närmaste. Anders Tegnell blir plötsligt en rikskändis. I rapport visas varje dag den brant stigande kurvan, både för smittade och döda i sjukdomen. Utomhus är det mindre risk att bli smittad och vi åker på några utflykter i det fina vårvädret. 

Här gör vi en utflykt till Stegeborg med sin gamla slottsruin på en ö i Slätbaken. 

Munkbrogatan i Söderköping. Båda dessa motiv har jag använt i mitt måleri. Kent står här för att jag ska se hur stor en person är i förhållande till husen. 

MAJ

Livet går sin gilla gång och vi håller oss för oss själva och träffar inga andra. Kent, som är förtroendevald i Söderköping Sankt Anna församling, håller sina möten på datorn. Det blir dock många och långa telefonsamtal framför allt med Mirren. På Facebook följer jag också yngsta barnbarnens göranden och låtanden och även andra nära och käras. Jag försöker också gå en promenad i omgivningarna varje dag

Lammen i hagen vid Djursnäsvägen har vuxit till sig,

Varje år brukar vi besöka Rhododendrondalen i Norrköping. Det gör vi även denna maj. 

JUNI

Juni kommer med vackra dagar men med endast en och annan regndroppe och det är mycket torrt i naturen. Min bror och svägerska kommer på besök en dag och vi umgås ute på gräsmattan med lagom avstånd från varandra som man rekommenderat.

Min bror Gunnar, Anne Sophie och Kent. Trots att det är så torrt växer rabarbern så det knakar. Anne Sophie får en plastpåse med sig hem. 

Kent påbörjar ett mastodontjobb, nämligen att måla om sargen på huset. Det är många, många kvadratmeter som ska målas. För detta ändamål inköper vi en byggställning eftersom jag lagt in mitt veto mot att använda en stege. Trots att denna ställning är mycket stabil är jag ändå orolig för att han ska ramla ner så jag tillbringar dagarna i en trädgårdsstol bredvid medan han målar. Jag är också hantlangare då och då.

Midsommarafton 2020.

Mycket sent på midsommarafton.

JULI

Sargen är äntligen färdigmålad och jag kan pusta ut. Ingen olycka har hänt. Visst blev det skillnad? 

Mirren och barnbarnens orgellärare, konsertorganisten Mathias, kommer på ett kort besök i slutet av juli. Mathias är nyfiken på den berömda Wisteniusorgeln i Skällviks kyrka vid Stegeborg. Det är i denna kyrka och i Mogata kyrka som jag varit kantor i under tolv år. Skällviksorgeln är en av de få orglarna från 1700-talet, byggd 1762, som fortfarande är i bruk. Mathias bjuder oss på en härlig orgelkonsert i kyrkan.. 

Mathias vid den gamla fina orgeln i Skällviks kyrka. Mirren och jag ser beundrande på. 

AUGUSTI

Smittspridningen har gått ner rejält nu under sommaren så vi dristar oss till att besöka IKEA en av dagarna i augusti för att handla några mattor. 

Kent som vanligt med en vegetarisk rätt framför sig. Jag äter alltid deras goda panerade spätta. 

Vi åker också in till Söderköping då och då för att gå en promenad. I Drothemskvarteren blommar stockrosorna i mängder.

SEPTEMBER

Kent har ådragit sig en svår ögoninflammation så vi är för det mesta hemma då han har svårt för att köra bil. Jag själv kör inte bil längre utom i yttersta nödfall eftersom jag ibland ser dubbelt. Det har blivit mycket bättre sedan jag fick nya glasögon med prisma inlagt. Men det händer ändå någon enstaka gång när jag är trött att jag ser dubbelt, så jag riskerar inte att ge mig ut att köra. 

Vid vårdcentralen - Geria - i Söderköping har man ställt upp en barack där man kan testa sig för Covid-19.

I slutet av september har Kent blivit så mycket bättre att vi kan åka in till vårdcentralen Geria i Söderköping där jag har fått tid för en hälsokontroll. Medan jag är där - Kent får ju inte följa med in numera - passar han på att testa sig för Covid-19 med anledning av sin ögoninflammationen som ännu inte är helt borta.. Han testar negativt som väl är. Han ger sig också ut på promenad längs med kanalen. 

Det syns att hösten är på gång här uppe vid Slussen.

OKTOBER

Hösten har kommit med all sin färgprakt. Massor av löv har fallit ner från träden trots att det bara är i början av oktober. 

Kent kör med gräsklipparen så jag slipper att räfsa. Det är mycket effektivt. 

Dagarna går sin gilla gång utan att vi gör särskilt mycket. Efter att vi ätit frukost övar jag på flygeln mina två timmar medan Kent går ut på sin dagliga promenad - drygt fem kilometer. När han kommer hem hem lagar han middag till oss båda. Jag är mycket tacksam för det eftersom jag tycker det är tråkigt att laga mat. Diskmaskinen är trasig sedan länge men Kent vägrar att köpa en ny. Därför diskar han också varje dag. Är man bara två personer går det ju an. 

För det mesta övar jag på mina klassiska stycken men ibland sticker jag emellan med några gamla evergreens. Som här med min ungdoms favoritmelodi - All the Things You are.

NOVEMBER 

Grått och disigt men vackert med de sista höstlöven i dimman. Kent tog fotot när han gick sin runda i början av november.  

En stor händelsen i november är att alla gamla lyktstolpar byts ut och att gatan re-asfalteras. Den envisa rabatten av maskrosor och ogräs utanför staketet är snart ett minne blott. De nya lyktstolparna gör att  vi får en helt annan och bättre belysning på gatan. 

Inga dåliga maskiner för att asfaltera gatan igen.

Den ovälkomna rabatten utanför staketet är borta! Nu blir det att ta fram ättikan så fort den minsta lilla maskros vågar sig upp i vår. 

Den andra november opererades jag för grå starr i mitt vänstra öga. Vi åkte till Jönköping där jag snabbt fick en tid eftersom väntetiden i Norrköping är över ett år. Det hela gick smärtfritt och var över på en kvart. Inte gjorde det ont heller, varken medan operationen utfördes eller efteråt. 

Men när jag kom hem upptäckte jag att ingen av de fyra par glasögon som jag provade ut och köpte i juli passade eftersom synen på vänsterögat hade förbättrats så mycket. Som väl var hittade jag ett par gamla terminalglasögon som jag såg något så när med. Inte förrän i början av januari kan jag prova ut nya. 

DECEMBER

Vi hade tänkt att fira jul tillsammans med Mirrfamiljen i Stockholm, men eftersom coronasmittan har förvärrats under hösten blir det inte av. Jag har aldrig varit så mycket för att fira jul - på den tiden jag jobbade hade jag fullt upp med att spela på alla julgudstjänster. 

Kent är ju vegetarian så någon julmat i traditionell bemärkelse äter vi inte. Det blir hans goda Pizza Margarita på julafton. Några julklappar köper vi inte heller tillvarandra. De yngsta barnbarnen får en rejäl slant att köpa saker för själva, vilket brukar vara uppskattat. 

Det regnar nästan varje dag och intresset för att ta långa promenader utomhus har avsevärt minskat för min del. Så vi tar risken att åka in till Jula i Norrköping och inhandla ett löpband. Sen jag plockat ihop alla gamla leksaker i syrummet och skänkt bort till kyrkans diakonirörelse får jag plats med löpbandet där. Det har faktiskt använts ganska flitigt av oss båda sen dess. Jag lyssnar till en ljudbok när jag trampar på.

Löpandet får precis plats i det lilla rummet.

Snögubben på Fiskartorget i Söderköping lyser upp i skymningen. 

En tur in till Söderköping för att titta på julskyltningen får avsluta den här årskrönikan. Året som inte är likt någonting annat. Förhoppningsvis får vi bli vaccinerade snart så att jag får träffa mina nära och kära igen. Men så länge vi har varandra, Kent och jag, går det ingen större nöd på oss. Nu ser jag fram emot besöket hos optikern på måndag nästa år. Tills dess önskar jag alla bloggvänner ett riktigt 

GOTT NYTT ÅR 2021

1720 Halvårskoll juli - december 2019

Så här sista dagen på året är det dags att komma med en halvårskoll. Det har som vanligt hänt mycket spännande och roliga saker - kanske mest när jag varit uppe i Stockholm och hälsat på Mirrfamiljen. Det har varit ett bra halvår som har varit fritt från sorger och bekymmer, något som jag är väldigt tacksam för. Hemma har det mesta gått sin gilla gång, vilket jag också är tacksam för.

JULI   

Mina tre yngsta barnbarn, Casimir, Caspar och Clarissa fyller alla år i början av juli. Casimirs tolvåriga och Clarissas åttaåriga födelsedag firade vi här i Mogata. Det är precis två år mellan barnen så det är lätt att komma ihåg hur gamla de är. De fyller andra, femte och åttonde juli.

Casimir, Caspar och Clarissa har krupit upp tillsammans i dubbelsängen i gästrummet efter att vi sjungit för Clarissa. (Bilderna går att klicka större.)

Den sommargudstjänst som vi alltid försöker vara med på, är den som äger rum på Gretas Äng på Äspholm i Sankt Anna skärgård, där vi också har vårt gemensamma sommarställe, mina två bröder och jag. Vi har alltid haft tur med vädret, så även i år som synes.

Vi hälsas välkomna när vi närmar oss skärgårdsparadiset med kyrkbåten.

AUGUSTI

Jag ville gärna se utställningen med illustratören Lena Andersson på Millesgården och Mirren hade, till min glädje, abundobiljetter dit när jag kom och hälsade på i augusti. Det var roligt att se alla de fina illustrationerna. Här har jag berättat om den utställningen.

Jag och Clarissa i parken på Millesgården.

Dagen efter att vi varit på Millesgården gick Mirren, Clarissa och jag till Scenkonstmuséet, där jag aldrig varit men hört så mycket talas om. Även om Clarissa varit där flera gånger eftersom Mirren har årskort dit, tycker hon det är lika roligt varje gång. Jag tyckte muséet var helt fantastiskt och går också gärna dit flera gånger. Här har jag berättat om den upplevelsen.

Ett helt rum på Scenkonstmuséet där man får pröva olika instrument. Clarissa spelar orgel i vanliga fall. 

SEPTEMBER

Träden i trädgården har skiftat färg och en del löv har börjat falla. De två lönnarna i häcken, som syns på bilden, är självsådda sedan vi flyttade hit för trettio år sen. Ännu ett finns lite längre bort till höger.

Det blev ett digert jobb så småningom att räfsa ihop alla löv.

Ännu ett besök i Stockholm i september. Förra gången Mirren och jag var på Nationalmuseet hade vi bråttom hem eftersom Clarissa kom hem tidigt från skolan. Så vi hann bara att se en del av nedervåningen.

Den här gången åkte vi upp till översta våningen för att se renässanskonsten. Men först åt vi lunch på Arirang - en koreansk restaurang där Mirren är god vän med innehavaren, som är mamma till en av Casimirs klasskamrater. Där finns många vegetariska rätter för Mirren att välja mellan.

Mirren och Byung-hi Lim som tillsammans med sin man äger och driver restaurangen.

OKTOBER

Den största upplevelsen den månaden var förstås vår resa till Limoux i södra Frankrike där min äldsta dotter Anna med sin man Jörgen har ett hus mitt i den lilla stan. Den första utflykten blev till den berömda marknaden i Esperaza någon mil från Limoux. Där inhandlade jag ett par härliga tunikor till mycket facilt pris - två för 5 Euro styck och två för 10 Euro styck och som jag har mycket nytta av. En kan man se om man klickar på länken.

Annas franska bästis, Josie, som bor i huset mittemot och som ser till huset när familjen är borta, är med på utflykten. Det är hon som lyfter juiceglaset. Bredvid henne sitter Kent och därefter Jörgen och Anna.

Några dagar efter vi kommit till Limoux varnade man för att floden Aude skulle svämma över. Regnet öste ner en hel dag och natt men översvämningen blev inte lika kraftig som året före som väl var.

Vattnet nådde inte ända upp till parkeringen på stranden som den gjorde förra året. Men det räckte för att strandpromenaden till höger skulle bli en lervälling.

NOVEMBER

Den här månaden var det så mycket som hände så det blir fler bilder än tidigare. Först hade jag  bara tänkt att åka upp för att vara med på barnens orgelkonsert i Ansgarskyrkan i Lidingö på lördagen, men Mirren hade biljetter till Häxorna i Eastwick med Peter Jöback på Cirkus på fredagskvällen så jag äkte upp redan på fredagen. En härlig upplevelse om än pojkarna, som var med, tyckte att huvudrollsinnehavaren svor för mycket :-).

Peter Jöback och ensemblen tackar för applåderna. 

Vid tiotiden dagen därpå åkte Mirren och alla tre barnen till Ansgarskyrkan i Lidingö där eleverna till orgellärarna Mathias och Roberta skulle visa vad de lärt sig under terminen. Varje år har man denna konsert med rubriken I Pipsvängen. Kul för en gammal kantor som jag att alla mina tre yngsta barnbarn spelar orgel.

Här får alla orgeleleverna en godispresent.

På kvällen åkte Mirren och jag tillbaka till Ansgarskyrkan eftersom barnens orgellärare, Mathias Kjellgren bl.a.skulle kompa kyrkokören i en Händelskonsert kallad After Work. Stockholm har ju körresurser som är fantastiska och kören sjöng himmelskt. En av sångerna spelade jag in och som man kan lyssna på här.

När Händelskonserten var slut så släntrade en musiker med en stor kontrabas in genom sidodörren, och jag fick veta att det skulle bli jazzkonsert kort efteråt. Mirren vet ju att jag älskar jazz så hon förbarmade sig över mig och stannade kvar med mig.

Jag njöt oerhört av de gamla kända evergreensmelodierna och framför allt av den lysande pianisten som jag träffat tidigare i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping. Det var bandet Absolut Jazz som spelade och det kan man både läsa om och lyssna till om man klickar på länken.

Killarna i Absolut Jazz och vi andra lyssnar till trumsolot.

På månadens sista dag hade jag lovat att ackompanjera önskepsalmer på basaren som arrangerades av medlemmarna i kyrkans internationella arbete i Söderköping - ACT (Action by Churches Together). Jag spelar inte ute så mycket längre och det här var en trevlig omväxling med ganska mycket folk i församlingshemmet och som både sjöng och köpte lotter. Både min bror och svägerska är drivande i föreningen.

Det var ingen brist på önskemål när det gällde psalmerna, mest advents- och julpsalmer förstås. Men de flesta sitter ju i sedan barndomen.

DECEMBER

Varje år ser jag fram emot den dag i slutet av december då jag kan åka upp till Stockholm för att vara med på både Stockholms Gosskörs julkonsert och Lilla Akademiens julkonserter. (Som samtidigt är skolans julavslutning.) Även i år fick jag tillfälle att lyssna till de fantastiska körerna på båda ställena.

På gosskörskonserten, där Caspar sjunger med i Konsertkören, fick man inte fota i år tyvärr. Men vill man lyssna på Dagen är kommen, som också i år sjöngs under uttåget och lät lika fantastiskt med sin överstämma som då, kan man klicka här. Bilden nedan fick jag låna av Mirren, (som jag tror fick den av körassistenten).

Hela Stockholms Gosskör har julkonsert i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. Hela Preparandkören i vita skjortor syns inte på bilden. Det är säkert ett trettiotal pojkar som är med där. Alla gossarna måste ha händerna på ryggen, vilket kan vara svårt att komma ihåg ibland.  

Det är en fantastisk upplevelse att lyssna till Lilla Akademiens julkonserter, av vilka jag gick på den tidigare. Att se och höra 450 barn och ungdomar från 60 olika länder, klädda i lucialinnen och tomtekläder tillsammans sjunga fyrstämmigt utan en enda (hörbar) falsk ton är magiskt.

Mirren tog bilden från läktaren på Gustav Vasas kyrka i Stockholm. 

Förutom att sjunga rent måste man som elev på Lilla Akademien också spela ett instrument. Vi fick njuta både av orkesterackompanjemang till körerna och till brassbandet, som spelade ett svängigt medley av amerikanska julsånger.

Det var även en högtidsstund för familjen eftersom Casimir hade fått äran att spela orgelsolo på båda julkonserterna. Han spelade den svåra Toccatan av Gigout och med Mathias hjälp med registreringen gick det jättebra. Alla vi i familjen kunde sedan dra en suck av lättnad eftersom han fick spela i början av konserterna. Vill man se och höra mer från konserten och dessutom höra Casimir spela kan man klicka här.

Casimir spelar Toccata av Gigout på den stora orgeln i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. 

Det sista fina minnet från halvåret som gått är julmyset hos sonen Kalle med sambon Anne-Sofie. Jag fick också tillfälle att träffa den yngsta medlemmen i hela släkten, lille Leon, som just  idag fyller sju månader.

En liten extra bonusbild lägger jag till. Den är på Caspar, den mest empatiska av de yngsta barnbarnen som alltid vänder sig om och ser till att mormor hänger med när vi är ute och promenerar. Han brukar också ta mig i handen eftersom han vet att jag är lite vinglig ibland.

När jag skulle åka hem ifrån Stockholm erbjöd han sig att följa med mig till Cityterminalen och hjälpa mig upp och ner med väskan på bussarna eftersom båda föräldrarna jobbade. Det gjorde han med den äran - han till och med följde med in på Cityterminalen trots att jag tyckte jag kunde klara mig själv där. Barnen är vana vid att klara sig själva på bussar och tunnelbana så jag var inte orolig för att han inte skulle hitta hem. Det tog inte lång tid förrän han var hemma igen.

Och med denna halvårskrönika vill jag passa på att önska alla mina bloggvänner ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

1685 Halvårskoll januari - juni 2019

Som vanligt har det varit ett mycket omväxlande halvår. Det har berott mycket på att jag har fått följa med Mirren på diverse spektakel när jag varit och hälsat på hos barnbarnen i Stockholm. Dessutom har jag blivit Gammelfarmor som man kan läsa om här. Men för övrigt får jag får nöja mig med att lägga ut två bilder per månad för att det inte inlägget ska bli alltför långt. Undantag för maj där jag har med tre bilder. Bilderna går att klicka större.

Januari

Nyårskonsert med Schönbrunns Slottsorkester på Konsert nyårshuset tillsammans med Mirren. Musikerna visar här att de både kan spela och showa. Här kan man läsa mer om konserten.

Peter Johansson från Sankt Anna hade huvudrollen i musikalen Ghost som jag var med Mirren och såg på China i Stockholm. Här kan man läsa mer om den musikalen. Peter känner jag väl eftersom han varit klasskamrat med Mirren och jag dessutom har träffat honom i åtskilliga musikaliska sammanhang innan han blev berömd musikalstjärna. 

Februari

Besök på Lilla Akademiens årliga sång- och dansföreställning på Musikaliska i Stockholm med titeln I tid och otid med Dunderklumpen. Fantastisk föreställning som vanligt. Här är det barnbarnet Caspar som är korp och ska just dansa fågeldansen.

Mirren och jag såg utställningen med Ivan Agueli på Thielska Galleriet. Vi började vår rundvandring med att äta en god tomatsoppa i restaurangen.

Mars

När Mirren berättade att hon hade Abundobiljetter till Operan och en balettföreställning där åkte jag raskt upp till Stockholm. Det är alltid roligt att gå på Operan och ofta är biljetterna som finns i denna biljettpool utmärkta. (Oftast de dyraste som har blivit kvar...) Här satt vi på första raden på läktaren. Föreställningen hette
Från tåspets till modern dans. I samma inlägg har jag rapporterat från Liljevalchs vårsalong som vi också besökte i mars.

En upplevelse för mig var att se föreställningen med Jonas Gardell på Cirkus tillsammans med Mirren och hennes goda vän Maï. Det var första gången jag var på Cirkus så bara att få se denna berömda scen var väldigt roligt.

April

Födelsedagskalas för sonen Kalle och samtidig invigningsfest i Anne-Sophies och Kalles nya hus i Åby. Inlägget om denna tilldragelse hittar man här.

Påskafton i Mogata med Mirrfamiljen. Från vänster Clarissa, Christian, Casimir, Mirren och Caspar. Mer om detta här.

Maj

De tre yngsta barnbarnen går alla på musikskolan Lilla Akademien i Stockholm. Dessutom är båda pojkarna med i Stockholms Gosskörs konsertkör. Skolan har tre klasskonserter i maj och gosskören en konsert. Jag var naturligtvis tvungen att åka upp till Stockholm för att vara med på alla.

Temat för årskurs ett har varit Årstiderna. Samtidigt som vi fick lyssna till ensemblespel av alla eleverna framförde de ett litet skådespel med hänvisning till årstiderna. Så där uppträdde både vårblommor, svampar och snöflingor bland annat. Vill man se hur de såg ut och höra eleverna sjunga  kan man titta här. Jag har skrivit om treans och femmans klasskonserter också på bloggen.

Stockholms Gosskörs Vårkonsert på Musikaliska. Går man in på länken här kan man lyssna både till Hugo Alfvéns Roslagsvår och Bohemian Rhapsody. Barnbarmet Caspar längst till vänster i första raden och Casimir nummer fyra med glasögon och långt hår.

Största händelsen den här månaden var förstås att mitt barnbarnsbarn Leon kom till världen den allra sista dagen i maj. Länken till inlägget om besöket hos Isabelle och David i början på inlägget.

Juni 

Mitt elvaåriga barnbarn Casimir spelar sin första orgelkonsert i Sankta Maria kyrka i Sigtuna. Vill man höra några av de stycken han spelade går det bra här.

Lilla Akademien fyllde 15 år och firade detta med en jubileumskonsert i Berwaldhallen i närvaro av kungen och drottningen. Alla barn på låg- och mellanstadiet som spelade med i orkestern var klädda i folkdräkt. Eftersom det är 63 länder representerade bland eleverna på Lilla Akademien var det en stor variation och färgrikedom i klädseln.

Fotot taget före konsertens början.