728 Lördagstema Show&Tell – Pekfinger

Lördagstemat idag har Karin på Åland som upphovskvinna. Övriga lördagsbloggare finns till höger i bloggen om man scrollar ner en bit.

Illustration till dagens tema. (Bilderna går att klicka större.)

Jag har aldrig reflekterat särskilt mycket över mitt pekfinger tidigare – i alla fall inte i förhållandet till mitt ringfinger när det gäller längden. Men nu har forskare kommit fram till mycket intressanta upptäckter när det gäller detta. De flesta män har längre ringfingrar än pekfingrar. Hos kvinnor är det tvärtom.

Ju kortare ringfingret är hos män i förhållande till pekfingret, ju större buse är han. Förhållandet mellan längden på fingrarna kan berätta om vilken sexuell läggning man har. Har en man ett extra långt pekfinger har han större chans att göra karriär, men ju större hans ringfinger är, desto mer attraherar han kvinnor. Och, hemska tanke, är pekfingret kortare än ringfingret löper man större risk att bli alkoholist – gäller både män som kvinnor. Fan tro’t! Allt det här har jag läst här i en artikel på Aftonbladet.

Som tur är, är jag tydligen rätt normal när det gäller längden på bägge fingrarna. De är nästan lika långa. Pekfinger heter som bekant index finger på engelska och index har bland annat betydelsen visare. Pekfingret har ju alltid använts för att visa på saker och peka, som namnet på svenska antyder. Det höjs också ofta i varnande eller bannande syfte.

Såg hemma hos Mirren en illustration till familjen Kantarell av Elsa Beskow, där Alice Tegners vers handlar om den snälla mamman Kantarell, som är så rund och god. Men på illustrationen höjer hon argt ett varnande pekfinger mot ett av sina små kantarellbarn. Pappa däremot bryr sig inte…

Bilden har jag hittat här på nätet.

Hemma hos Mirren har Clarissa alias Lissan, ett och ett halvt år, använt sitt lilla pekfinger länge för att peka på saker som hon vill ha. Hon drar mig i tröjan, ställer sig på pallen och pekar på kakburken på hyllan högt upp och säger: ”Kaka däää”. Oftast smälter jag och hon får sin pepparkaka.

Där långt uppe finns det pepparkakor.

Men pekfingret har numera fått en helt annan användning utöver att peka och varna. Alla de tre yngsta barnbarnen har varsin i-Pad eller padda som den alltid kallas därhemma. Även Lissan är duktigt på att använda sin. Häromdagen satt jag och tittade på en film med Caspar, tre och ett halvt år, när jag hörde ett elefantvrål från köket.

Det var Lissan som hade tagit sin padda, låst upp den, satt på den så att hon kunde se alla appar som Mirren lagt in på menyn och sen klickat på en app som visar bilder av djur och hur de låter. Elefanten gillar hon särskilt mycket.

Lissan stoppar en citron i trollets mun. Om han gillar det glufsar han i sig den, om inte räcker han ut tungan.

Casimir, fem och ett halvt, ägnar sig ibland åt läs- och stavprogram på sin padda och kan redan alla bokstäver och börjar ljuda och skriva meningar. Med mammas hjälp har han skrivit en egen bok om pojken Erik i skogen. Den kan man läsa här.

Koncentrationen är total.

Caspar, tre och ett halvt, är mycket intresserad av en app där man ska fästa alla ben och armar, hjärta och lungor etc. på en människa. Han gillar också att lägga pussel på sin padda. Paddorna håller barnen sysselsatta mellan varven så att Mirren kan få några minuters lugn och ro ibland. En del av programmen är mest lek men många är mycket pedagogiska.

Här behövs det pekfingrar...

Lilla Lissan försöker ofta peka eller klicka på figurer och saker i böcker och är förvånad när det inte händer någonting och när de inte rör på sig. Inte heller rörde sig löven på trappan när hon försökte klicka på dem...

727 Lördagstema Show&Tell – Språngbräda.

Lördagstemat som Karin på Åland står för i januari har rubriken Språngbräda. Övriga lördagsbloggare finns i marginalen till höger i min blogg.

Jag har hittat bilden här på nätet.

Jag var rätt duktig att hoppa simhopp när jag var i nio-tioårsåldern – kunde t.o.m. göra en bakåtvolt från språngbrädan – trampolinen – ner i vattnet. Jag hoppade och dök och hoppade svanhopp, som det hette, och många trodde att jag skulle välja simhopparbanan när jag blev stor. Tills en dag då jag hade simmat långt för magistermärket och var trött, men skulle ändå visa mig på styva linan och göra en bakåtvolt från trampolinen.

Då kom jag för nära denna och framtänderna slog i. De satt visserligen kvar, men hade blivit skadade för all framtid. Så var den simhopparsagan all och sen dess har jag aldrig hoppat bakåtvolt…

Det var den bokstavliga språngbrädan. En mer bildlig sådan blev faktiskt mordet på Olof Palme. Skolan jag jobbade på då kulle ha en minnesgudstjänst i Sankt Laurentii kyrka för Palme någon vecka efter hans död. Man skulle sjunga några psalmer och rektorn skulle tala. Det var bara ett krux – alla organister var upptagna eller lediga den dagen.

Nu visste alla kollegorna att jag kunde spela piano så jag blev ombedd att ackompanjera psalmerna på orgeln. Jag hade spelat harmonium och trampat själv på minst ett par morgonböner i flickskolan varje vecka, så psalmerna var inte något problem och inte heller att man skulle registrera.

Jag kunde däremot inte spela pedal med fötterna – men det går bra också att spela psalmer utan pedal, fast det inte låter lika vackert. Så jag lovade att ställa upp. Allt gick bra och jag var helt uppfylld av detta fantastiska instrument när jag kom hem den dagen. MM som är praktisk av sig tyckte att jag skulle anmäla mig till kantorskursen som skulle gå under sommaren i Linköping, när jag nu tyckte det var så härligt att spela på den stora kyrkorgeln.

Detta hände i mars 1986 och anmälningstiden till kantorskursen gick ut någon gång i mitten av april. Jag fick genomgå ett prov i att spela orgel och piano för Nils Ankarstrand, skicklig organist i Söderköpings och Sankt Johannes församling. Han var mycket positiv men menade att någon kantor blev jag nog inte på sju veckor eftersom jag inte kunde spela med fötterna utan jag fick räkna med att även gå sommaren därpå.

Nu var det MM som blev min språngbräda. Han passade Mirren under vardagarna under sin semester de två åren – kursens lektioner låg tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen. Lärarna ville antagligen åka och bada mitt på dagen. Så jag åkte med sjubussen från Söderköping till Linköping och kom hem med den sista bussen för dagen. Vi hade ingen bil då. Under den lediga tiden mitt på dagen övade jag pedalspelning och annat i Skäggetorps fina kyrka.

Jag blev mycket riktigt inte kantor förrän året därpå – men då hade jag lärt mig spela pedal någotsånär. Två veckor efter att jag blivit färdig kantor ringde Nils Ankarstrand sent en kväll och frågade om jag ville vikariera på hans tjänst i Sankt Johannes kyrka i Norrköping.

Kyrkan där har en jätteorgel med fyra manualer – inte helt lätt för en nybliven kantor! Nils hade själv fått ett vikariat i Linköpings domkyrka. Jag sa ja med viss tvekan sedan vi kommit överens om att jag skulle få dela tjänsten med en av mina kurskamrater. Tänkte att tar jag inte den här chansen får jag väl ingen mer.  

Jag vid den stora orgeln i Sankt Johannes kyrka i jan 2010.

Det blev språngbrädan till ytterligare fjorton år som kantor den senaste i Mogata-Skällviks församlingar vid sidan av mitt lärarjobb . Efter pensioneringen 2001 fick jag flera längre vikariat och spelar fortfarande – har haft en begravning nu i torsdags, julnattsmässa och julotta bl.a. Det gäller att våga hoppa – men utan hjälp från MM hade jag aldrig klarat det.

726 Stil för en rundnätt person

Som vanligt varje nyår, har MM och jag bestämt oss för att gå ner i vikt och skriver noggrant upp varje points vi äter sedan två dagar tillbaka. Nu är det allvar, eftersom MM inte vill följa med någonstans dit jag vill åka om han inte går ner 10 kg så han kan ha sina gamla kläder igen.

Jag själv börjar återigen få svårt att knyta skorna och då vet jag att det är dags. Så inget smör eller mjukt bröd för min del förutom allt annat som är gott som man inte får äta. Det lönade sig förra gången jag försökte gå ner i vikt på allvar år 2005. Då gick jag ner 14 kg på ett halvår med hjälp av Viktväktarna. Det tar så lång tid om man inte ska svälta...

Sen har jag också ställt in motionscykeln i vardagsrummet (som vi aldrig vistas i utom möjligtvis någon gång när vi har gäster) framför teven på som sitter på väggen. Då kan jag titta på teve samtidigt som jag cyklar.

Här kommer ett tips om hur man ska klä sig om man som är lite rundnätt.

Dessa goda råd från Colette kommer från Hemmets Veckotidning nr 51 1940. (Bilden går att klicka större.)

Uppdatering: 

Det heter naturligtvis "varje point" men detta ord använder man ju väldigt sällan...

725 - Vilket år kom filmen? Nr 1.

Vilket År Var Det? När Var Detta Högsta Modefinessen? När Voro Dessa Filmer Aktuella? (Bilderna går att klicka större.)

Så står det i julnumret av Charme, den moderna dam- musik- och filmtidningen 1930. Charme firade 10-årsjubileet detta år med en jubileumspristävling i filmkunskap och schlagers under de tio år som gått.

Det kan kanske vara roligt med en liten gissningstävling och lite filmhistoria så här i början av året. Det är inte särskilt svårt att hitta svaren med hjälp av datorn. Säkert var det bra mycket svårare på den tiden det begav sig. Vad som är intressant är särskilt det som står i Wikipedia om film nr 3, dvs. Årgång C.

Första pris om man svarade rätt på allt var Klädsel Från Topp Till Tå och Tusen Kronor fördelade på övriga. Tyvärr kan jag inte utlova detsamma utan bara äran. Andra avdelningen av filmgissningen kommer senare i ett inlägg.

Så här såg omslaget ut på tidningen 1930.

724 Lördagstema Show&Tell - Fyrverkeri - eller inte

Sista ämnet för lördagstemat 2012 som Olgakatt har föreslagit är Fyrverkeri eller inte. Jag rekommenderar alla att gå in och läsa hennes kloka och tänkvärda inlägg! Övriga lördagsbloggare hittar man till höger i min blogg om man scrollar ner en bit.

Avskräckande reklam

Jag visste faktiskt inte innan jag såg de här annonstidningarna - fick flera stycken samma dag från firmor som jag inte visste existerade tidigare - att det var så makalöst dyrt med fyrverkerier. För 1499 kr kan man få två biljetter till den fantastiska föreställningen La Cage au Folles på Oscars, där vi var och firade Mirrens födelsedag. Det räcker också till ett program till föreställningen. Och då hade vi bra platser på parkett. Eller kan man skänka pengar till Rädda Barnen eller någon annan organisation.

Alla bor ju inte i Stockholm utan bränner pengarna i stället på fyrverkerier. Jag förvånar mig varje nyårsafton att det är så många här i den lilla byn som skjuter upp mängder med raketer. Förvisso finns det inga miljardärer som bor här utan vanliga knegare eller pensionärer. Vad är det som får någon att lägga 1500 kr på ett fyrverkeri som i bästa fall tar en och en halv minut innan det bränt ut. Jo PAPPORNA! De skyller på att barnen blir glada trots att de vet att det varje år är något barn som skadas av raketerna. Olgakatt, som har erfarenhet, skriver mer om skadeverkningarna på sin blogg.

Jag tror att det inte existerar någon MAMMA som skulle komma på den vansinniga idén att köpa fyrverkeripjäser för 1500 kr när hon kunde gått och handlat något snyggt till sig själv till samma pris eller något trevligt till sina barn. Definitivt inte om hon dessutom har en skotträdd hund som i ett visst, mig närliggande fall...

Jag är tacksam för att MM med sitt ekonomiska sinnelag aldrig skulle komma på den tanken att inhandla ens den billigaste lilla raket. Men visst kan jag tycka att det är vackert med alla solar och stjärnor som lyser upp himlen under några minuter. Hade jag varit konsekvent i mitt avståndstagande skulle jag NATURLIGTVIS inte rusat ut på trappan för att se skådespelet från grannhusen så fort sista tolvslaget förklingat på nyårsnatten.

(Jag har kompletterat annonsen med egen text som man kan se och jag gissade att paketet för 1499 kr hade en brinntid på ungefär 90 sek - men den är kanske något längre. I en annan tidning stod det nämligen att ett paket som kostade 695 kr hade en brinntid på 70 sek så jag höftade till.)

723 Galleri fredag – Halvårskoll juli-december 2012

Det sista temat för Galleri fredag i år som Västmanländskan traditionsenligt föreslagit, är Halvårskoll. Det innebär att man visar någon eller några bilder från januari – juni eller som nu från juli – december. Övriga fredagsgallerister hittar man till höger i min blogg.

Ett halvår går fort och det har som vanligt hänt en hel del. Inga utlandsresor för vår del utan bara en del inrikes till Öland eller Mälarhöjden. Ja, även till Växjö där vi firade min mosters 100-årskalas på Luciadagen.

Juli

I juli fick jag äntligen det glädjande beskedet efter två ytterligare röntgenundersökningar att det inte fanns några spår av cancern kvar. Jag hade genomgått en operation i början av juni där man tagit bort livmodern med bihang och under juli månad var jag fortfarande ganska trött. Vilket inte hindrade mig från att spela på diverse friluftsgudstjänster och åka till Öland där Mirrfamiljen har sommarhus.

MM häller upp champagne för att fira beskedet från Universitetssjukhuset i Linköping. (Bilderna går att klicka större.)

Underbart att se den lycka som Clarissa utstrålar  när hon upptäcker att hon kan gå!

Utsikt från Mirrfamiljens vardagsrum i sommarhuset på Öland

Augusti

I augusti hälsade jag på i sommarhuset på Öland igen efter en lång och trevlig bussresa med Swebus. Spelade på några begravningar och gudstjänster men i övrigt hände det inte så mycket.

Mormor blir mött vid busshålplatsen av Caspar, Casimir och Mirrmaken.

En nyfiken ko på stranden. Sommarhuset syns i bakgrunden.Caspar, Mirren och Clarissa begrundar besöket.

September

I september var allt i gång igen. Månaden inleddes med Söderköpings Gästabud – alltid ett populärt evenemang. Jag började på en akrylkurs, vilket gav mig inspiration att ta upp målandet igen som legat i träda sen tonåren. Naturligtvis hade jag målat och ritat när jag gick på lärarhögskolan i Linköping i början på 70-talet och för det mesta haft all bildundervisning i de klasser jag undervisat i under min tid som lärare på mellanstadiet. Men akrylfärger var något nytt för mig och fantastiskt roligt att arbeta med.

Söderköpings Gästabud lockar varje år mängder av besökare från när och fjärran. Denna dam visar hur man flätar en korg.

Vår härliga ledare Jacqui framför några av sina konstverk. Mina kurskamrater Gerd och Tina bredvid henne.

Oktober

Oktober kom med slösande färger i naturen som inbjöd till många motiv att måla. De försök jag gjorde då slutade med att jag målade om alla dukar med Gesso – ett suveränt sätt att göra duken brukbar på nytt för andra målningar än de ursprungliga. Lite inspiration fick jag vid besöket med Mirren på Moderna Museet och utställningen Picasso - Marcel Duchamp.

Mirren på väg till Picasso-Duchamputställningen på Moderna Museet.

Mirren och jag på shoppingrunda i Skärholmen.

Casimir och jag på hemväg från förskolan.

November

I november var jag återigen på besök i Mälarhöjden  och passade då på att tillsammans med Mirren se Helene Schjerfbecks utställning på Waldemarsudde. Det var sådana massor av folk där att det var svårt att ta sig fram. Utställningen pågår till den 24 februari.

Fler än vi hade vallfärdat till Waldemarsudde  för att se utställningen med Helene Schjerfbeck.  Några av hennes tavlor kan man se när man klickar på länken. det var som alltid förbjudet att fotgrafera på Waldemarsudde. 

På hemväg från restaurangen på Djurgården där vi fikade innan vi tog spårvagnen vid Nordiska Museet.

December

December kom med advent och jul som vanligt. Det viktigaste denna månad var firandet av min moster Ullas 100-årsdag. En härlig fest med festföremålet i sin allra finaste form. Vi var där halv två och hon hade inte gått från festen när vi skjutsade min bror och svägerska till tåget vid halvfemtiden. Min moster höll också ett litet tal och tackade alla för att de kommit dit och berättade lite om sin uppväxt på brandstationen i Jönköping.

Min fina och rara moster Ulla som fyllde 100 år på Luciadagen vinkar åt någon.

Under julhelgen hade jag tre gudstjänster. Fjärde advent i Östra Husby jättestora kyrka, julnattsmässa tillsammans med trumpetaren Hans-Åke i Mogata kyrka, och julotta i den lilla vackra kyrkan i Östra Ny tillsammans med trumpetaren och dragspelaren Claes, tidigare ledare i Dagsbergs Dragspelsgäng. Allt gick bra som väl var. Spännande att se vad 2013 kommer att innebära. Än så länge har jag bara en del spelningar inbokade i sommar.

Claes och jag spelar Joy to the World som postludium på julottan i Östra Ny lilla vackra kyrka på Vilkbolandet.

Casimirs Julmårra får avsluta halvårskollen.

722 Lördagstema – Min barndoms jular.

Den här bilden är från tidningen Charme som levde några år under 20-talet 30-talet. Den lades ner 1933 så jag upplevde den tyvärr aldrig eftersom jag inte är född förrän 1936. Bilderna går att klicka större.

Olgakatt tycker att vi ska skriva om Vår barndoms jular den här veckan. Att det redan har blivit söndag kan inte hjälpas – bättre sent än aldrig. Övriga lördagsbloggare hittar man på högra sidan på bloggen om man scrollar ner en bit.

När jag var barn firade man jul utan Kalle Anka eftersom det inte fanns någon teve på den tiden. Det var ganska praktiskt då familjen kunde disponera dagen hur man ville. Man kunde t.ex. äta jullunch klockan tre på dagen om man hade lust.

Några dagar före jul fick min mamma hem en halv gris, som hon tillsammans med en inhyrd kokerska lagade sylta och leverpastej och gjorde korv av. Jag har bara minne av att hon gjorde detta efter att vi fått frysbox någon gång under femtiotalet.

Julbordet bestod av skinka, leverpastej, sylta, köttbullar, jul- och prinskorv, revbensspjäll och grisfötter. Bruna bönor var ett måste då alla i familjen ursprungligen var smålänningar, olika sorters sill, inlagd strömming i ättikslag, omelett med svampstuvning, Janssons frestelse, rödbetssallad och sillsallad, skinkspad att doppa brödet i och olika sorters ost. Potatis fanns väl också.

Bilden från Charme Julen 1930. Det är i Stockholms stora slakteribolag som man "håller på att skönt bemåla de härliga julskinkorna".

När vi hade ätit så mycket vi orkade blev det ostkaka till efterrätt eller tårta. Vi brukade äta vid ettiden på dagen så när vi äntligen hade ätit färdigt var det dags för kaffe med lussekatter och julkakor. Vi gick nästan alltid på julbön vid fyra-femtiden, det enda som bröt av ätandet en smula.

När vi hade kommit hem från julbönen delades julklapparna ut. Några jular var vi väldigt många. och Faster Maja, faster Brita och farbror Sven, mormor och morfar, farmor och farfar, mamma och pappa och mina två bröder. Alla började med att titta ut genom fönstret där tomten var på gång. Han hade en tjock päls på sig och lykta och tomtemask och skrämde slag på min lillebror. Min farfar var alltid tomte.

När han hade kommit in och avbördat sig sin säck med julklappar satte vi oss alla på stolar i en stor ring i vardagsrummet medan min farbror Sven med hög röst läste alla julklappsrim – ett absolut måste - och delade ut julklapparna. Efter det serverades det risgrynsgröt med socker och kanel. Sirap lärde jag mig att ha på gröten först när jag gifte mig med MM.

"Julbockarna och jultomtarna i pepparkaka", Charme Julen 1930.

Även fast mina föräldrar hade gott om råd fick vi barn aldrig några presenter förutom på födelsedag och julafton, och då för det mesta nyttiga saker. Ett år fick jag mina hett efterlängtade ”konståkningsskridskor”, ett annat lika eftertraktade lovikkavantar.

Min faster Maja - hon som jag fått kåserierna av som jag berättat om här - hade inga egna barn och gav mig alltid nyttiga julklappar t.ex. hemvävda bonader och vepor som jag fortfarande har kvar. Av farmor och farfar fick jag alltid en silversked till varje födelsedag och julafton. De ligger numera sedan sextio år tillbaka inlindade i ett flanellfodral och används aldrig.  De bästa julklapparna som jag kommer ihåg var böcker, som jag alltid önskade mig många av.

Vi sjöng lite julsånger efter julklappsutdelningen men dansade aldrig kring granen efter vad jag kan minnas. Vid åttatiden på kvällen var min mamma trött och gick och la sig sedan pappa skjutsat hem mor- och farföräldrarna. 

När jag blev äldre och ”hade sällskap” med grannpojken snett över gatan, smet jag över dit på kvällen. Hos hans familj var det alltid trevligt och vi spelade ofta kort med hans föräldrar – ett kortspel som hette Jazz och som jag alltid förlorade eftersom jag aldrig kunde komma ihåg vilka kort som hade gått. 

"Här se vi Jenny Nyström-Stoopendahl måla julens nya vykort- traditionsenligt vackra förstås." Charme Julen 1930. (Försökte länka till hennes underbara julkort men det fungerade inte. Men man kan ju googla på Jenny Nyström och images så får man upp mängder av bilder.)

Till sist önskar jag mina bloggvänner och alla andra som tittar in här ibland och läser en riktigt 

GOD JUL!

721 Galleri Fredag - Julstök

Västmanländskan är det som håller i taktpinnen för dagens Galleri Fredag. Övriga fredagsbloggare hittar man till höger i bloggen om man scrollar ner en bit.

Eftersom jag inte julstökar själv tänkte jag dela med mig av några härliga omslagsbilder från Husmodern, där man verkligen julstökar. Den första omslagsbilden är av konstnären Maj Lindman, som jag berättade om i ett tidigare inlägg. De två andra omslagsbilderna är gjorda av konstnären är Helge Artelius, en okänd konstnär för mig innan jag såg hans bilder på omslagen till mina gamla Husmodern. Här kan man se fler bilder av honom. (Bilderna går att klicka större.)

Husmodern nr 51 1925

Husmodern nr. 51 1926.

Husmodern nr. 49 1928

Den här fina bilden är från Husmodern nr. 52 1936, samma år som jag föddes. 

719 När vi slaktade julgrisen

Min faster, speciallärare i sitt yrkesverksamma liv, skickade mig, några år innan hon dog, ett litet häfte med kåserier som hon skrivit själv. Jag förmodar att hon också har illustrerat berättelsen. Hon var född 1910 så det som hon berättar här måste ha hänt någon gång i början på 1920-talet eller kanske ännu tidigare. Min farfar var skolkantor och hade som tillägg till den magra lönen ett litet jordbruk med några djur. Några kor, en gris och höns ingick. Så här skriver hon: (Bilden går att klicka större så det går att läsa.)

718 Fler julklappstips

Om man fortfarande inte vet vad man ska ge någon i julklapp kommer här lite fler tips. Det är mest för den händiga, så om man ska ha sakerna klara till julaftonen får man sätta fart nu.

Om det är någon som händelsevis inte vet vad chintz är för ett sorts tyg kan man läsa här. (Bilderna går att klicka större om man vill läsa hur man gör dessa julklappar.)

Både praktiskt och vackert. Går ganska fort att göra.

Den praktiska vaxduken kan användas till många saker. Lampskärmar och tallriksunderlägg t.ex.

Jag tror säkert att en passionerad bridgespelar uppskattar att få någon av dessa gåvor. En tändstickask med ett spelkort på (om man nu har någon gammal kortlek kvar i sina gömmor) är väl i alla fall ganska lätt att tillverka till och med för barnen.

Nu har jag inga fler tips för den här gången men jag kommer igen med några till senare i veckan.