Å

Bilderna går att klicka större

MM och jag har varit på påsksamtal med prästen Magdalena i Å församlingshem idag. Vi hade en mycket  trevlig stund tillsammans och fick ordning på fyra gudstjänster med alla psalmer. Här i Å kyrka ska Magdalena och jag ha en skärtorsdagsmässa tillsammans på kvällen. Den andra skärtorsdagsmässan blir i Östra Stenby kyrka. I Dagsbergs kyrka ska vi ha påskdagsgudstjänst på förmiddagen och på kvällen blir det en musikgudstjänst i Tåby kyrka. Alla kyrkorna tillhör Västra Vikbolandets församling.

Å kyrka är byggd i mitten av 1800-talet.

Å är nog det kortaste ortsnamnet i Sverige, tror jag. Här finns några gårdar och en nedlagd affär. Församlingshemmet, som säkert varit den gamla skolan, ligger mittemot kyrkan och bredvid denna den gamla prästgården, som numera är privatbostad.

En vacker smidesgrind leder in till kyrkan

Vi tittade in i kyrkan byggd i mitten av 1800-talet. Den visade sig innehålla konstskatter från tidigare århundraden som så många av våra gamla kyrkor gör. Epitafier från 1600-talet – det känns konstigt att tänka sig att de målades för så länge sedan…

Interiör från Å kyrka

Träskulptur av Maria med Jesusbarnet

Ett epitafium som tydligen är målat 1613 - alltså för nästan 400 år sedan...

 

Också ett intressant epitafium.

 

Närbild av epitafiet ovan - målad redan 1607. Kanske mannen som beställde den var gift två gånger eftersom det står två kvinnor i likadana kläder till höger.

 

En gammal kyrkklocka som har gått i pension.

Den branta spiraltrappan upp till orgelläktaren är definitivt inte handikappsanpassad...

Den här lilla gumman nickar till tack varje gång hon får en slant.

Att Å varit ett större samhälle tidigare kan man ana av den nedlagda lanthandeln som numera är ett museum.

 

Den nedlagda lanthandeln i Å är numera museum.

Här kunde man tydligen både handla mjölk, kläder och tvättmedel.

Årets första cykelutflykt

Årets första cykelutflykt gick som vanligt ner till Husbyvik vid Slätbaken. Det är 2 km hemifrån och en lång och relativt brant backe ner och en lika lång uppför hem förstås. Konditionen var inte på topp men kan kanske i viss mån skyllas på den segdragna influensa som både MM och jag har dragits med den senaste månaden. MM var den piggare av oss och väntade tålmodigt medan jag pustande och stånkande drog min cykel uppför backen på hemvägen.

Vattnet var nästan onaturligt blått...(Bilderna går att klicka större.)

Målet var blåsippsbacken vid sjön. Det brukar vara blått i backen vid stranden, men det var lite tidigt i år trots det vackra vädret. Några blåsippor hade i alla fall vågat sig fram.

Inga löv ännu på ekarna.

Inga badande än så länge heller.

MM med cyklarna i bakgrunden.

Visst har vi en underbar natur inpå knuten...

Husby säteri. Herremännen visste var de skulle bygga sina slott på 1700-talet. Underbar utsikt över fjärden.

Den vackra eken ovan i motljus.

Stormen har gått hårt fram här.

Kanadagässen är inte så populära, men vackra.

Denna kisse störde vi när han jagade småfåglar i en häck på hemvägen.

En sista blåsippsbild.

Mormors våfflor

Bilden här från nätet

Olgakatt är det som står för nästa sista fredagstemat den här månaden. Hon efterlyser recept på våfflor och jag tänker dela med mig av min mormors härliga våfflor, som jag gör varje år. Receptet förtjänar att läsas igen - jag misslyckas aldrig med de här våfflorna. Övriga fredagsbloggare finns på Olgakatts hemsida.

Mormors våfflor

Här kommer här ett bra recept på våfflor att ha till helgen när man firar Jungfru Marie Bebådelsedag i kyrkan.  Det är min mormors recept på våfflor, räddaren i nöden när det kommer oväntade gäster och som du aldrig misslyckas med. Jag har haft det tidigare på bloggen men det förtjänar att läsas igen.

Receptet är tänkt för 4 personer med normal aptit.

1. Man tager 2 ägg och LAGOM mjölk så det blir som en tunn smet.

2. Sedan vispar man i LAGOM med vetemjöl så det blir som en slät gröt.

3. Därefter späder man med mjölk så det blir som en ganska tjock soppa.

4. Smält en rejäl klick smör och häll i smeten - ta mer än vad du tänkte från början. Margarin gills inte.

5. Häll det något avsvalnade smöret ner i våffelsmeten så att det blir som en härlig kräm – inte alltför tjock men LAGOM! Glöm inte en lite salt så det blir god smak på smeten.

6. Hetta upp våffeljärnet så att det ryker.

7. Lägg en LAGOM stor sked våffelsmet på järnet. Grädda en liten stund - det går ganska fort när järnet är hett – tills det knappt ryker mer. Då är våfflan färdig. Man kan förstås titta litet ibland och se hur brun den har blivit.

8. Sätter sig våfflan fast, smält mer smör och häll i smeten. Tycker du smeten verkar för tunn, vispa i litet mer mjöl.

9. Serveras med valfri sylt, grädde eller glass, eller både och. Vill man hellre lägga en god svampstuvning på våfflan går väl det med eftersom det inte är något socker i våffelsmeten. Lycka till!

PS. Har du två våffeljärn slipper du en del bekymmer med otåliga gäster. Smaklig måltid!

Rinosinuit farväl…

Bilden av Gunilla Dahlgren från boken "Lilla fruntimret och Amor"

Jag har slutligen gett upp hoppet om att min rinosinuit (bihåleinflammation på svenska) självmant skulle ge med sig. Den har hållit sig vid liv i över en månad nu.  Så idag ringde jag min distriktssköterska som vidarebefordrade min klagan till min husdoktor som i sin tur skrev ut antibiotika.

Eftersom lidit av denna åkomma av och till sedan jag var barn är den välbekant. För det mesta brukar den gå över av sig själv efter ett par tre veckor, men någon gång har det hänt att den inte gjort det. En gång var jag t.o.m.  och punkterade näsan så att allt var kom ut. Det var förskräckligt obehagligt när man hörde näsbenet krasa även om det inte gjorde ont efter bedövning – men känslan av lätthet i huvudet efteråt kommer jag fortfarande ihåg.

Jag har hittills ståndaktigt avhållit mig från att ringa doktorn och be om antibiotika – jag vet att man ska spara sådant tills det VERKLIGEN behövs. Men igår var måttet rågat. Inte nog med att jag nästan förlorat hörseln helt på vänster öra (jag hör ju ganska dåligt ändå) utan jag har dessutom tappat lukten. Det kan visserligen ha sina fördelar, men samtidigt känner jag ingenting när jag äter utom salt, sött och surt. (Vilket i och för sig hade varit ett ypperligt tillfälle att bli av med några kilo om inte bara hungern varit konstant...)

Jag öppnade nämligen ett nytt kaffepaket igår och kände INGENTING av kaffedoften. Då som först förstod jag att det stod mycket illa till och bestämde att nu måste det bli en ändring. Ringde till VC och sköterskan där, som jag pratade med, tyckte nog synd om mig när jag inte ens kunde känna doften av kaffe, förstod jag. Hon höll med om att det var dags att pröva något som skulle slå ut de pöschkans (uttryck lånat från Miss Gillette) bakterierna. För det är för det mesta sådana som bökar till det i bihålorna.

Nu har jag tagit mina första två tabletter och ser redan fram emot morgondagen när jag förhoppningsvis ska få tillbaka hörseln på vänster öra och känna doften av kaffe igen – även om jag bara dricker te själv. Det brukar inte ta mer än någon dag innan bakterierna ger sig iväg. Hoppas jag! Är det virus som förorsakat inflammationen kommer jag väl att få leva luktlös, dock tyvärr inte luktfri, i resten av mina dagar eftersom antibiotika inte biter på dessa.

Extra barnbidrag

Bilden av författaren och illustratören Gunilla Dahlgren.

Idag har jag fått erbjudande om 1100 kronor mer i barnbidrag varje månad i sju år. Allt för att jag ska kunna skämma bort mina barn lite extra. Min äldsta dotter fyller 54, min son fyller 48 och min yngsta dotter 35 år i år. Även om de har klarat sig själva alldeles utmärkt nu i många år vore det naturligtvis trevligt att kunna ge dem något extra utöver det vanliga. Om dessa extra 1100 kronor per månad inte skulle räcka för att skämma bort dem tillräckligt är jag välkommen att låna pengar hos ett kreditbolag upp till 25000 kr. Erbjudande i samma mejl.

Samma företag FamiljeRabatten.se är också intresserat av att få veta varför jag INTE har bekräftat att jag vill ha 10000 kr på min födelsedag de kommande tio åren. Jag minns inte att jag fått ett sådant erbjudande tidigare och varför. Enligt den kloke MM får man ingenting gratis här i livet, men jag har kanske blivit speciellt utvald, vad vet jag? Någon som gillat min blogg kanske…

Nu har jag googlat på detta företag och där fanns faktiskt förutom allt fantastiskt som man kunde erhålla från denna sajt en ruta där man kunde klicka för att blockera alla mejl till sin e-post i framtiden. Kanske det funkar.

Jag känner mig ganska smickrad dock att någon tror att jag fortfarande är i fertil ålder...

Gammal kärlek, kapitel 1

Kapitel 1.

Hen fick plötsligt en ingivelse att titta in i den nybyggda gallerian i affärskomplexet och handla ett par strumpor när hen åkte förbi. Väl innanför svängdörrarna såg hen henom innan hen såg henom. Hen var sig lik och hens hjärta slog ett par extra slag. När hen fick syn på henom spred sig ett stort leende över hens ansikte.

- Det var länge sen sist, sa hen och gav henom en kram.
- Ja, sa hen lite trevande, det var nog minst trettio år sen.
- Du ser precis likadan ut som då, sa hen och hen tyckte att också hen såg ut precis som hen alltid hade gjort.
 - Ska vi gå och fika någonstans och prata gamla minnen? frågade hen.

Hen tyckte det var en bra idé och sen tog hen henom i handen precis som hen hade gjort när hen var ung. Hen kom ihåg att hen hade gillat mazariner på den tiden och beställde en till henom själv och en till henom. Hen såg henom djupt i ögonen.

- Du har inte glömt att jag gillade mazariner, sa hen och log samma strålande leende som hen mindes så väl.
- Nej, sa hen. Det är mycket som jag kommer ihåg från förr från den tiden vi var inseparabla.*
-Vi måste träffas igen, sa hen efter en stund. Och det höll hen med om.

Slut på första kapitlet.

Det här är alltså det första kapitlet i den spänningsroman som jag så småningom räknar med att bli en bestseller.  Eftersom folk läser så lite böcker nu för tiden, har jag tänkt hålla kapitlen föredömligt korta för att inte läsaren ska tröttna. Inget kapitel ska vara mer än en sida.

Inte ens i slutet av den första romanen (jag räknar så småningom med en trilogi) kommer jag att avslöja något om de båda huvudpersonernas identitet – det är det som är det nya, spännande greppet i min roman.

Nu har jag bara lite bekymmer om vilket förlag som kommer att bli det lyckliga att få ge ut romanen. Jag har funderat på Bonniers eller Norstedts, men jag kanske skulle ge ut den på något lite mindre förlag, vars lycka i så fall skulle vara gjord i och med denna roman!

*Jag kommer också att försöka undvika gamla svenska ord som t.ex. ”oskiljaktiga” eller ”oåtskiljbara” och använda sådana som är mer i tiden för att underlätta läsningen.

Tiggeri av olika slag – hur reagerar du?

Fredagstemat har fortfarande Olgakatt som värdinna och den här fredagen ska vi skriva om hur vi reagerar på tiggeri av olika slag. Övriga fredagsbloggare finns länkade på hennes hemsida.

Jag kan nog säga att min inställning till tiggeri är ambivalent. Aldrig någonsin kommer jag att glömma den lille handikappade åttaåringen som man placerat under ett träd i ambassadkvarteren i Peking den sommar vi bodde där. Han satt där hela dagarna med sin lilla bössa och kunde till nöds häva sig upp för att kissa bakom trädet när jag kom förbi vid ett tillfälle.

Jag gav honom ofta lite småslantar då och då även om jag visste att han aldrig skulle få behålla några själv. Sommaren därpå när vi var i Peking igen var han borta. Kanske någon hade förbarmat sig över honom.

Några år innan OS var vi i Peking igen. Då hade nästan alla tiggare försvunnit från gatorna. Man rustade upp trottoarerna och gatorna och då var väl tiggarna en sanitär olägenhet. De som fortfarande tiggde var mödrar med barn. Poliserna får nämligen inte gripa mammorna när de har barn med sig.

Utanför ”vårt” kinesiska varuhus blev vi riktigt goda vänner med en mamma med en liten pojke som var helt suverän på att tigga. Hon berättade att de var illegala invandrare från landsbygden och hade som sådana inga rättigheter alls. Givetvis inget arbete, ingen sjukvård och ingen skola för barnet. Att ge några yan till henne var inte särskilt svårt.

Mer tveksam är jag till de stora, starka karlar som ligger på knä på gatorna i Stockholm och tigger. De får inga pengar. Inte heller ger jag något till dem som tigger på tunnelbanan. Här i Sverige med vår sociala omsorg behöver egentligen ingen tigga. Några intressanta artiklar hittade jag i SvD om just tiggeri.

Än är det vinter kvar, säger mor...

För något år sedan skrev en bloggvän någonstans att hon kände sig dränerad på all energi. Hon orkade inte ens tänka på att utföra de enklaste sysslor, som att diska eller laga mat eller gå och handla. Jag minns att jag tyckte det var konstigt, eftersom hon inte var direkt sjuk. Nu förstår jag henne helt - så har jag känt mig de senaste dagarna. Bara tanken på att vattna blommor var helt avskräckande - eller att lägga i en tvättmaskin. Trots att jag varit feberfri en hel vecka nu.

Bilden från "Ingen ålder för en domkyrka" av Gunilla Dahlgren. (Bilderna går att klicka större.)

Idag tog jag jag mig dock samman och både vattnade blommorna och la i en maskin med tvätt. Det var länge sen sist, märkte jag, när jag hade lagt i den nionde skjortan. Jag har till och med klarat av att hänga upp dem, så jag måste i alla fall vara på bättringsvägen.

En promenad i det vackra vårvädret skulle inte heller skada, så jag drog på mig träningsoverallen och gympadojorna som omväxling mot termobyxor och dunjacka. Jag välsignade mitt val att ta på mig mössan, som jag först hade tänkt vara utan, för ute blåste det iskalla vindar. Det såg bara varmt ut genom fönstret.

Den mesta snön är borta...

Har läst på många bloggar nu om vårtecken överallt - senast idag hade någon hittat en tussilago läste jag i NT. Gav mig så iväg och ångrade att jag lämnat vinterkläderna hemma. Kameran hade jag med mig för att föreviga alla tussilago som jag trodde hade kommit upp vid vägkanten. Ingen tussilago fanns inom synhåll under min tvåkilometers promenad till björken, men väl en hel del is som låg kvar i diket och på åkern.

Fortfarande ligger det snö och is kvar i diket.

En liten frusen nässelfjäril hittade jag i alla i det vissna gräset. Den fanns inte kvar när jag gick tillbaka så förhoppningsvis hade den inte frusit ihjäl.

Årets första nässelfjäril...

Barnvisning på Nationalmuseum

Den skapande verkstaden för barn på Nationalmuseum. Bilderna går att klicka större.

På söndagen efter det att vi firat Mirrmakens födelsedag åkte MM hem efter frukosten eftersom han skulle vara kyrkvärd i Mogata kyrka på en familjegudstjänst på eftermiddagen.  Mirrmaken ville gå på båtmässan och Mirren på Nationalmuseum, där de har visningar för barn varje söndag med efterföljande skapande verksamhet.

Följden blev att Mirrmaken tog med sig Caspar och Clarissa på båtmässan och Mirren, jag och Casimir åkte iväg med tunnelbanan till Nationalmuseum.  Dimman låg fortfarande kvar över Söders höjder, när vi kom fram till Blasieholmskajen och erbjöd en något ovanlig Stockholmsbild.

Söders höjder insvepta i dimma

Mirren och barnen är vana vid att äta lunch vid halv tolv, så det blev marsch direkt in i restaurangen för oss. Så tidigt var det bara några stycken gäster, så det gick fort att få mat. Casimir fick köttbullar och potatismos med lingonsylt, som han uppskattade till fullo. Mirren åt av den rikliga salladsbuffén och jag, som inte hade någon vidare aptit, åt en väldigt god soppa. Influensan var väl på gång redan då, antar jag.

Ingen kö i Atriumrestaurangen halv tolv på söndagsförmiddagen

Riklig salldsbuffé för vegetarianer

Casimir åt upp hela sin portion med köttbullar, potatsmos och lingon efter att ha ätit en apelsin

När vi hade ätit sällade vi oss till den lilla skara som samlats för barnguidningen. Det var bara tre barnfamiljer samt två japanska studenter för ovanlighetens skull som hade kommit. Söndagens tema var vatten och den första tavlan som guiden berättade om var en renässansmålning av en fransman. Grekernas återtåg från Troja.

Tavlan blev en favorit hos Casimir, som kom ihåg den i detalj när vi kommit hem. Stormigt och upprört hav och Poseidon som rider på vågorna efter sina hästar i en snäcka, svingande treudden i handen. Troja som brinner i bakgrunden.

Nästa tavla var av det stillsamma slaget – en målning av naturmålaren Gustav Fjaestad, som specialiserat sig på just vatten och dessutom snö och is. Tavlan ingick i utställningen ”Fyra årstider”, som Mirren och jag besökt några veckor tidigaren.

Gustav Fjaestad - Vid floden om vintern

Gustav Fjaestad - Vårregn 

Efter att guiden berättat om några stycken tavlor till gick vi i samlad tropp till barnavdelningen för skapande verksamhet. Där inledde vår guide med att berätta om akvarellmålning – hur man blötte papperet med vatten först och sen målade vått i vått. Även mammor med vidhängande mor- eller farmor, som var där fick också en generös tilldelning av färger och papper. Helt gratis – både guidningen och målandet efteråt.

Vår trevliga och kunniga guide berättar om hur man målar akvarell.

Casimir lyssnar noga.

Mirren och Casimir i full färd med att måla.

Jag fick lära mig att det fanns vattenfärgskritor – mycket intressant. Man ritar med kritor på papper och sedan penslar man över med vatten så att kritorna framträder mot en akvarellbakgrund. Mycket tjusigt!  

Innan influensan slog till samma kväll... Backarna i bakgrunden till för att torka teckningar på. Det fanns också mängder av saker att måla av. Jag fastnade för en insekt och Mirren för en hummer.

Fredagstema Show&Tell - Reklam

Fredagstemat har blivit rejält försenat den här veckan p.g.a. en besvärlig influensa, som gjort att jag varit så trött att jag inte ens orkat öppna datorn. Än mindre skriva ihop något inlägg förrän igår kväll. Det är Olgakatt som bestämt att vi ska skriva om reklam, om vi ser den överhuvudtaget och om hur den påverkar oss.

Andy Warhole gjorde reklamen rumsren. Åtminstone tjänade han stora pengar på sina målningar. Bilden från nätet. (Går att klicka större.)

När jag studerade i London i mitten av femtiotalet var ännu teven inte var mans egendom i Sverige. Där hade man i alla fall startat en diskussion om man skulle tillåta reklam i det nya mediet eller ej. Sverige var ju vid denna tid extremt reklamfientligt och bötfällde omedelbart försök till smygreklam både i filmer och i radio.

Jag kom ihåg att jag frågade min amerikanske vän, som också studerade vid London University som jag, vad han ansåg om reklam i teve. Han tittade oförstående på mig och sa: ”Det vet jag inte. Vi har ALLTID haft reklam på teve…”

Men jag vet fortfarande att reklam på teve gillar jag INTE. Av våra fem kanaler: Ettan, tvåan, kunskapskanalen, barnkanalen och fyran, väljer jag alltid bort fyran. Är det någon gång något program som jag vill se där får MM spela in det åt mig och sen kan jag själv lätt trycka bort reklamen på datorn.

Annan reklam i brevlådan tar jag saklöst emot. Kollar noga vilka extrapriser det är på Willys varje måndag och river ut alla rabattkuponger från Åhléns, Kapp-Ahl och Lindex. För det mesta utnyttjar jag aldrig några, men ibland har det faktiskt hänt att jag haft nytta av en del. När man bor tre mil från de stora varuhusen, blir det sällan någon spontanshopping, utan man åker in till stan när man verkligen behöver handla någonting och då kan kupongerna komma till pass.

Ibland får man lite tips - eller så är det bara roligt att bläddra i Åhléns fina lilla reklambroschyr.

Bilden från nätet

Äntligen har bubblan spruckit – den som jag varit innesluten i under nästan en vecka. Feber- och snuvbubblan alltså. Stockholmsbesöket hos Mirren fick ett abrupt slut redan på söndagskvällen, då jag drog mig tillbaka till gästavdelningen med hög feber. Den höll i sig dagen därpå och då hade även en gruvlig rethosta tillstött. Jag insåg snabbt att jag inte var till någon större nytta eller glädje hos Mirrfamiljen sängliggandes, utan ringde efter MM, som snällt kom och hämtade hem mig på tisdagen.

Följande dagar tillbringade vi mest i sängen utom då MM steg upp och lagade lite mat, han hade också fått över 39 graders feber och snuva som jag, trots att vi båda vaccinerat oss mot influensa i höstas. Min vanliga bihåleinflammation kom sen som ett brev på posten. De senaste två dagarna har jag inte haft någon feber, men bihåleinflammationen gjorde att jag nästan tappade all hörsel p.g.a. lock för bägge öronen.

I denna bubbla har jag alltså befunnit mig sedan nästan en vecka tillbaka. Besvärligt eftersom jag spelat på två mässor, ett dop och en sinnesrogudstjänst under helgen och knappast hört något av varken klockor eller präst. I synnerhet var det lite pirrigt när jag spelade i största kyrkan i Söderköping på förmiddagen och det var ganska mycket folk...

Orgelljudet hördes som väl var genom bubblan och jag tyckte att jag hörde lite svagt att församlingen snällt sjöng med i alla psalmverserna. Det gick tydligen bra för både MM och prästen var nöjda och det är inte så ofta MM är det...

MM var behjälplig med fingervisning och viftningar när jag skulle börja spela psalmerna och kompa prästen i litanian, så det hela avlöpte lyckligt. För att göra en lång historia kort är det därför jag inte orkat med fredagstemat än som Olgakatt står för den här månaden.  Förhoppningsvis kan jag skriva lite om reklam i morgon.

MM och jag hann i alla fall med att på lördagen fira Mirrmaken som några dagar tidigare fyllt 40 år. Här kommer några bilder från födelsedagskalaset uppe i Mälarhöjden.

God buffé som alltid när Mirren lagar mat. (Av någon oförklarlig anledning går just denna bild inte att klicka större - men väl alla andra.)

Mirren lägger sista handen vid maten.

Clarissa har redan satt sig till bords.

Mirrmakens drömbil i lite mindre skala...

Farmor och farfar med Caspar. Presenten en middag på fin restaturang + barnvakt!

MM, två av kusinerna och Mirrens svägerska som överlämnade biljetter till en föreställning med Robert Gustavsson. Farmor och farfar lovade även här att ställa upp som barnvakter!

Kusinerna tar för sig av tårtan.

Clarissa har just lärt sig krypa och demonstrerar denna färdighet ständigt och överallt när hon får chansen. Enda flickan bland fem små pojkar...