813 Friluftsgudstjänst i Arvidslund

Ser när jag tittar i mina gamla almanackor att jag firar femårsjubileum som vikarierande kantor på den årliga friluftsgudstjänsten i Arvidslund. Hade ingen aning om att jag spelat där fem somrar – vart har tiden tagit vägen?

Arvidslund är ett hemman några kilometer från det Rönö, som ligger vid Slätbaken. Tidigare har vi alltid suttit inne i ett partytält, eftersom vädret inte varit pålitligt. I år behövdes inte tältet, solen strålade redan tidigt i morse från en absolut molnfri himmel.

Nyplockade blommor på alla bord. MM tog samtliga bilder i inlägget eftersom mitt batteri var slut i min kamera. (Bilderna går att klicka större.)

Anki, som just nu spelar friluftsteater i Norrköping, hör till teamet som fixat det lekamliga för denna friluftsgudstjänst.

Härligt att sitta ute i det fria. Min vän, prästen Pär, ledde gudstjänsten. Idag var det första gången jag sett honom utan sin vanliga kaftan, han hade väl insett att det skulle bli olidligt varmt i detta tjocka ylleplagg.

Gösta är redo att hälsa välkommen och även Pär är beredd att börja gudstjänsten. Synten skymtar till höger i bilden.

Elsy och Gösta Andersson hade som vanligt ordnat det fint med nyplockade blommor i vaser på de dukade borden. God hjälp hade de av Anki, Helena och Nina. Det var också första året som friluftsgudstjänsten hölls klockan elva på förmiddagen, den brukar vara senare på eftermiddagen.

Temat för söndagen var Jesu efterföljelse. Pärs predikan var intressant och tänkvärd som vanligt och han predikar helt utan manus. Dessutom har han en väldig röst som gör att vi som är lomhörda inte har någon som helst svårighet att höra vad han säger.

Pär i predikartagen.

Det var många som slutit upp och som kommer igen år från år.

Den stora överraskningen kom efter gudstjänstens slut. Förr har vi alltid bara druckit kaffe efteråt med kakor och bullar, idag bjöd Elsy på lunch. Pastasallad med olika goda dressingar och små källarfranska med smör och ost. Efter maten serverades kaffe och små hembakade ambrosiabakelser.

Helena, Elsy och Nina, tre generationer, är de som fixat lunchmenyn.

Glatt samspråk innan det är dags att hämta maten.

Den som väntar på något gott...

Efter halvannan timmes trevlig gemenskap bröt vi upp, tackade värdparet för en enastående fin stund tillsammans och en god lunch och åkte vidare till Jonsbergs kyrka nära Arkösund, där jag skulle spela på en högmässa klockan två.