Jenny Nyström är en av våra mest kända illustratörer genom tiderna, kanske mest känd för att ha gett jultomten ett ansikte. Det kan man läsa om på Wikipedia. Alla har vi väl sett något av julkorten som hon skapade i sådant stort antal. Vad jag inte visste var att hon var den första kvinnan i Sverige som fått ett konstnärsstipendium från Konstakademien för att resa till Paris och vidareutbilda sig. Hon fick också ställa ut på Parissalongen under denna tid.
Bilden från Wikipedia. Här sitter Jenny Nyström vid sitt arbetsbord. Hur hon fick någon plats att måla där är för mig obegripligt!
Hon föddes 1854 och redan som elvaåring började hon på Göteborgs Musei- Rit- och Målarskola som sedan blev Valands konstskola. Jag gissar att hon visade prov på en unik talang redan som liten flicka. Under åren 1873-1881 var hon elev vid Konstakademien, vilket var ovanligt eftersom hon var kvinna. Akademien hade bara varit öppen för kvinnor sedan 1864 och dessa var i klar minoritet.
1882 kom Barnkammarens Bok, där hon samlat rim och ramsor som hon själv illustrerat. Av en händelse fick jag syn på den på Tradera, där jag vann budgivningen så småningom. Bonniers gav ut boken igen 1967. Mitt exemplar är ett nytryck från 1977. Det är barnvisor och ramsor som man känner igen - bland annat Rida ranka och Ro, ro barnet.
Bilderna går att klicka större.
Baksidestext av Eva von Zweibergk
Jag har valt att visa några bilder från boken, bilder som jag inte sett tidigare. Intressant att se klädmodet hos vanligt folk - ibland lappade byxor och trasiga kläder. För det mesta är det dock bilder på välklädda och välnärda barn och vuxna. Jungfru Margareta är helt obetalbar, tycker jag.
Jungfru Margareta.
Sverige var fattigt på den tiden och de två bilderna nedan visar barn som är hungriga.
Den stressade husmodern fanns även på den tiden.
Här är det riktigt eländigt.
Stackars gumman - inte nog med att hon har dåliga tänder, gubben slår henne också. Trots det är hon glad!
Även ramsor med djur inblandade finns med i boken. Här har vi ekorrn som gick på ängen och slog och kråkan som sitter på kyrkotaket.
Lägg märke till den fina anfangern i början av varje ramsa!
Kul att upptäcka var Lennart Hellsing har fått en av sina boktitlar från : Katten blåser i silverhorn.
Vill man se mer av vad Jenny Nyström skapade kan man klicka här.
24 kommentarer:
Spännande och lärorikt!
Hon var duktig Jenny!
Ha en skön helg!
Innan jag loggade in hos dig idag skrev jag en ramsa i min blogg. Jennys ramsor känner jag igen allihop. Både min mormor och farmor kunde en del ramsor. Farmor hade lärt sig av sin mamma som var klok gumma i Sörmland, mycket mångkunnig och anlitad. Dessutom sjöng hon på lördagsdanser i trakten och kunde många vistexter och ramsor."Min" bygdegård ligger precis bredvid Böda kyrka.
Kram och trevlig helg /Kerstin
Den boken har jag läst någon gång men hade helt glömt bort ända tills nu när du tar fram den igen.
Flera av ramsorna kommer jag ihåg och i all synnerhet den om Margareta, den tjocka och den feta. Även jag heter Margareta som tredjenamn, så jag brukar än i denna dag säga åt mig själv, men Margareta du tjocka och du feta när jag har gjort någonting galet i mitt eget tycke. Så den ramsan sitter tydligen!
Ha en fin helg!
Kram!
Att vara glad när man just blivit dängd i en tall är nog att begära litet för mycket; möjligen är man glad att man överlevt misshandeln! Kanske kan man dra paralleller till dagens tecknade filmer där alla reser sig oskärade efter att ha plattats ut av en ångvält, t ex.
Tror du inte att bilden på Jenny är en posering? Hon har inte en färgfläck på sin kråsförsedda klänning ens.
Trist att en så begåvad konstnär mest ihågkommes för julkort...
Det är intressant att se hur barnbilder förändrats genom tiderna. Och visst är det trist att hon inte fått den uppskattning hon är värd.
Så har jag taget del av ännu ett Tema hos dig, du vad fint DU "gav oss Jenny"!
HeLena:
Ja, visst var hon en duktig konstnär. Jag önskar dig också en god fortsättning på helgen.
Kerstin:
Har haft mycket att göra idag och spelar hela dagen i morgon. Men sen ska jag gå in hos dig och kika på din ramsa.
Då vet jag var bygdegården ligger, har åkt förbi där många gånger.
Kram tillbaka
PettasKarin:
Den är inte så vacker, ramsan om den stackars Margareta. Men flickan på bilden är väldigt söt i alla fall. Mirren heter också Margareta efter sin farmor.
Kram tillbaka
Olgakatt:
Jag förstod inte heller att hon blev glad och reste sig. Hon måste verkligen vara förtryckt - gubben motade ju inte utan stod bara och såg på...
Förmodligen hade Jenny N. sin bästa klänning på sig, definitivt inte målarrocken. Men om målarbordet var riktigt kan jag inte förstå hur hon fick plats med alla sina färger och penslar.
Konstnärer som tjänade pengar på sin konst under sin levnad hade kultureliten på den tiden inte mycket till övers för. Julkorten är ju i och för sig små konstverk.
englundskan:
Hon sålde sig åt mammon - det gillade man inte på den tiden. Men jag blev förvånad när jag läste om vilken gedigen utbildning hon hade. Men det kunde man ju förstått när man ser alla hennes fina julkort.
Tove:
Hon är en duktig konstnär och hennes julkort är ju aktuella än idag. Jag tyckte det var roligt att hitta den här boken som jag inte hade en aning om att den fanns.
Jag har aldrig sett de bilderna. Men jag tror nog att man läste "slog upp med rota" så att det rimmar...
Bloggblad:
Det är klart man gjorde, tror jag också. Varför det blev ändrat vet jag inte. Kanske någon av dåtidens språkpoliser som inte gillade dialektord. Man ersätter ju än i dag -en i slutet av ord med -a ibland. Åtminstone i östschötskan.
Flera av rimmen har vi använt oss av för våra egna barn. Dock icke "Fläsket fräser i pannan" eller "Gubben och gumman skulle gå vall". Och inte den där emellan heller. Fin bok!
Ack ja, vad hon måtte ha varit frustrerad många gånger!
Men för oss var det ju ändå lite tur att hon ägnade sig åt julkortstemat, för det höjde nog standarden på julkort och liknande flera snäpp, liksom hennes fina illustrationer satte ribban högt även för andra barnboksillustratörer.
Hans:
jag har också hört de flesta små verserna som finns i boken, som Lilla Lasse går och gråter, Ro ro barnet och Rida ranka. Men de här verserna var helt nya. Det var roligt att stifta bekantskap med nya rim och ramsor och framför allt med illustrationerna.
Ingrid
Karin:
Du har nog rätt i det att man fick högre krav även på barnboksillustratörerna med Jenny Nyström. Det är roligt också att titta på alla de fina julkorten som är så välgjorda. Hade ingen aning om att hon hade gjort sådana mängder.
Ingrid som har haft en mässa och ett dop idag och strax ska iväg på ytterligare en på Vikbolandet.
Här väcktes många minnen till liv... trevlig och rolig läsning med många fina bilder som inramning.
Oh vilken underbar bok. Den har lyckats att inte komma i min väg.
Teckningarna är så fina och det finns så mycket att upptäcka på var och en av dem.
Passar på och önskar dig en Glad Påsk och hoppas att ni ska få en fin och skön tid i vackra Söderköping. Kram Kram
Tanten:
Hej och välkommen till min blogg. Jag lägger gärna in dig i min blogglista om du inte har något emot det. Jag ber om ursäkt att jag inte svarat tidigare - jag har haft mycket omkring mig den senaste tiden.
Tack för rar kommentar!
Kram
Ingrid
Eleonora:
Förlåt att jag inte har svarat tidigare - jag har haft mycket omkring mig på sistone. Bland annat några spelningar som jag har varit tvungen att öva till.
Jag har heller aldrig träffat på den här lilla boken - jag blev så glad när jag upptäckte den på Tradera.
Nu är denna underbara påsk slut och vardagen tar vid. Vi har haft sommar här i några dagar och verkligen njutit!
Stor kram tillbaka från Ingrid
Åh, Jenny Nyströms motiv, inte minst tomtarna, får en utvandrad att längta efter svensk jul. Så fina! Men visst kan man tydligt märka på dina eksempel att tiderna, och vad som räknas som passande, har ändrats med åren.
Bejla:
Det är faktiskt konstigt att Jenny Nyströms tomtar fortfarande är aktuella som julkort så många år efteråt. Men som du skriver - tiderna har verkligen förändrats. I de flesta fall till det bättre, åtminstone vad gäller jämställdhet.
Kram
Skicka en kommentar