1135 Ett telefonsamtal jag aldrig glömmer

Någon gång i slutet av augusti 1987  vid elvatiden på kvällen ringde det i telefonen. Jag undrade förstås vem det kunde vara som ringde så sent. Det var min vän Nils Ankarstrand, organist i Sankt Johannes församling i Norrköping tillika min lärare på kantorskursen i Linköping. Jag hade just avlagt organist- och kantorsexamen efter två sommarkurser där.

Nils undrade om jag ville vikariera i Sankt Johannes kyrka under hösten. Han hade just fått besked om att han hade fått ett vikariat i Linköping som domkyrkoorganist. Jag skulle kunna dela tjänsten med en av mina kurskamrater så att jag kunde spela alla lördagar och söndagar och min kurskamrat övriga förrättningar. Begravningarna var på den tiden på lördagar. Jag skulle även få överta kyrkokören.

Bo Beskow har skapat de här vackra kyrkfönstren i Sankt Johannes kyrka i Norrköping. Om dem handlade bland annat min uppsats i konstvetenskap 2004. (Bilderna går att klicka större.)

Jag hade full tjänst som lärare i Mogata skola men var ju ledig lördagar och söndagar så jag sa ja. Tänkte att det är väl det första och sista jobberbjudandet jag får. Nu efteråt tycker jag att jag var ganska modig. Att vikariera i en av de största församlingarna i Norrköping när man precis blivit färdig kantor var ganska vågat. Orgeln med sina fyra manualer var också den största i Norrköping. Till den fjärde manualen räckte jag aldrig upp så det var inga problem. Jag hade ju spelat tidigare på den med Nils som lärare.

I Sankt Johannes tjänstgjorde en komminister, Kjell Mazetti, som jag blev mycket god vän med. När han slutade sin tjänst i församlingen och blev präst i Mogata församling följande vår, flyttade jag med. Mitt vikariat hade upphört efter jul och eftersom vi då bodde i Söderköping passade det bra att bli kantor i Mogata där platsen var vakant. Efter några år flyttade vi också till Mogata en mil öster om Söderköping.

Sedan rullade det på år efter år tills jag gick i pension. Hela tiden hade jag full tjänst i skolan och 67 %  som kantor vilket även innebar kyrkokör och barnkör. Efter att jag gått i pension fick jag det ena vikariatet efter det andra och hade mer än full kantorstjänst under många år som frilansande kyrkomusiker. Mellan varven var jag körledare i många olika körer.

Det har varit fantastiskt roligt och jag har fortfarande en kör i Söderköping, Sankt Ragnhildskören, som ger mig mycket glädje. I morgon har jag en gudstjänst i Jonsbergs kyrka nära Arkösund och efter den en friluftsgudstjänst i Arvidslund i Rönö på Vikbolandet. Där har jag spelat sedan 2008 varje år så jag känner igen de flesta som brukar vara med.

Rönö kyrka på Vikbolandet. Det var där de ovärderliga gamla träfigurerna från medeltiden stals från altartavlan förra sommaren. Förhoppningsvis får man tillbaka några sedan man spårat upp den spanjor som stulit dem.

Altartavlan före stölden.

Friluftsgudstjänst i Arvidslund i Rönö på Vikbolandet. Bilden tog Kent för några år sen, men det brukar se ungefär likadant ut varje år. 

Numera blir det mest på somrarna som jag spelar i kyrkorna och på friluftsgudstjänster. De flesta organister och kantorer vill ha semester samtidigt och det är jag glad för. Men redan nu är jag bokad för en julotta i Rönö gamla vackra kyrka.

Det var bara vid ett tillfälle för några år sen när jag vikarierade på en julotta som jag hade problem med den stora kyrkorgeln i Sankt Johannes. Men det var självförvållat. Man får scrolla fram en minut innan problemen börjar. Mina äldsta bloggvänner har sett detta tidigare, tror jag.