1202 La Traviata på Folkoperan.

Det mellersta av mina yngsta barnbarn, Caspar 6,5 år, spelar oboe för en lärare på Lilla Akademien. Hans oboefröken spelar som enda oboist med i orkestern på Folkoperan där man just nu ger den skandalomsusade operan La Traviata. Mirren hade lovat oboefröken att gå och se operan så hon köpte två biljetter till denna för längesedan. En till sig själv och en till mig. Det var innan hon visste något om allt ståhej kring operan.

Några foton från själva föreställningen blir det inte här eftersom det är förbjudet att fotografera när operan börjat. Men före denna var det fritt fram. Då uppträdde några av operans "dragartister" i foyen och både agerade och sjöng. Vill man se några bilder från föreställningen kan man gå in och läsa DN:s recension här och Aftonbladets här.

Några av operasångarna underhåller i foyén innan föreställningen har börjat. (Bilderna går att klicka större.)

När ridån går upp är det fullt med artister på scenen som är i full gång i olika samlagskonstellationer. Det blir lite buskis över det hela eftersom alla rörelser är mycket snabba och monotona och i takt med musiken. Åtta helnakna damer irrar omkring på scenen och en enda man - för övrigt en underbar sångare - hoppar och skuttar helt naken fram och tillbaka över scenen. Allt under det att han sjunger. (Mirren anmärkte lite torrt att han definitivt inte verkade särskilt intresserad av kvinnor...)

En av skådepelarna poserar fram för min kamera.

Efter ett tag hade man tydligen fått nog och det hela blir lite lugnare. Men några kläder tog de som var nakna inte på sig under hela första akten. De manliga sångarna och skådespelarna var med ovannämnda undantag helt påklädda. La Traviata betyder ju Den Vilseförda och det är hon - Violetta - som har huvudrollen i detta drama. Hon är sjuk - förmodligen i tuberkulos, men blir blixtförälskad i hjälten, tenoren Alfredo, som gör ett besök på klubben för sexuell utlevelse och genast också faller för Violetta. 

Mirren hade förhandsbokat ett bord i pausen så hon kunde få sin kopp te och jag en liten kaka.

Det händer inte så mycket i operan mer än att Alfredos pappa försöker få sin son att ta sitt förnuft tillfånga och att de två ungas olyckliga kärlek slutar med att Violetta dör. Scendekorationen är mycket dramatisk med blod som rinner utmed marmorväggarna i slutscenen och små änglabarn som visar sig bakom slöjor i ett hål i fondväggen då och då. Violetta själv blir svartfläckig mot slutet, symboliserar kanske hennes sjukdom, vad vet jag. 

Julia Sporsén var helt fantastisk som Violetta och sjöng underbart och med en otrolig intensitet. Även Jesper Säll som Alfredo hade en fin röst och så även hans far Jeremy Carpenter som Germont.

Så efter tio minuter hade man mer eller mindre glömt bort alla nakna personer som strulade omkring på scenen och kunde helt ägna sig åt att njuta av sången och musiken. Violetta behövde inte ta av sig kläderna för att bli uppmärksammad. Inte heller Alfredo eller Germond. Jag tror alla medelålders herrar, som det för ovanlighetens skull fanns många av i salongen, nog var lite besvikna. Jag tyckte det var mest skrattretande att se alla dessa nakna damer och en ensam herre som helt oblygt hoppade omkring och sjöng...

I foyén på Folkoperan före föreställningen.

Det var en stor upplevelse att se och höra La Traviata som jag bara hört talas om tidigare. Även att gå på Folkoperan där jag heller aldrig varit. Jag är så tacksam mot Mirren som drar med mig på diverse evenemang när jag är uppe och hälsar på.