Min vän Roger ledde Sankt Anna Vocalensemble, som sjöng vackert som vanligt. Den vackraste av sångerna denna mässa, enligt min mening, har jag lagt in sist i ett videoklipp. Kyrkan var nästan fullsatt med tydligen mycket sångglada församlingsbor eftersom psalmsången klingade ovanligt vackert denna söndag.
Sankt Anna Vocalensemble före mässan. Vännen Marianne - alias Bloggblad - längst till höger och min bror längst upp till vänster. Min svägerska Anne Sophie saknas eftersom hon är kyrkvärd. Hon är med och sjunger senare. (Bilderna går att klicka större.)
Min svägerska Anne Sophie läser upp kyrkliga meddelanden.
Cecilia håller predikan.
Min bror Gunnar håller ett kort avskedstal som Cecilia och Ola intresserat lyssnar till. Lägg märke till den vackra vävda stolan som Cecilia bär!
Jag hade dagen till ära fått lära mig Gulli-Gullan Ko-ko som en gök, sången som Jokkmokks-Jocke gjorde populär en gång i tiden. Den stod nämligen med i allsångsbladet. En sång som jag sorgfälligt undvikit till dags dato. Men jag upptäckte faktiskt att texten är ganska rolig och inte så lite fräck. Här kan man läsa texten som inte hörs så väl på videon. Melodin börjar likadant som den fina adventspsalmen nr 108 - Gå Sion din konung att möta - så den var inte så svår att komma ihåg. Utan punkteringar dock.
Som avslutning kommer här en videosnutt sjungen av Sankt Anna Vocalensemble. Det är sången Jag söker en väg med musik av fransmannen Jo Akepsimas och med svensk text av Jan Arvid Hellström. Sången tycker jag är vackrast mot slutet där kören sjunger à capella.
Sankt Anna Vocalensemble med "Jag söker en väg" av Jo Akepsimas.
7 kommentarer:
Det lät ju riktigt bra, men pianokompet (han spelar roligare utan noter) är lite enahanda.
Prästerna är väldigt fint skrudade. Jag hade gärna sett enhetlig klädsel på kören, men det är jag rätt ensam om.
Bloggblad:
Visst låter kören bra och det var roligt att ni fick sjunga när det var så mycket folk. Jag tycker nog att om man ska framträda i en kör inför så många människor så borde man inte komma i samma kläder som man går hemma i till vardags. Men jag är väl lite gammaldags...
Så vacker stola! Den lade jag märke till direkt, den går inte att undvika :) Inte heller din header! Glad och vacker är den också!
Vi är nog gammeldags båda två. Jag skulle nöja mig med om vi kunde besluta om enfärgat åtminstone.
Cecilia är ju vacker i vad hon än har för mundering. Men de starka färgerna klär henne fint. Det var en ljus och glad gudstjänst.
PettasKarin:
Tack för din rara kommentar! Båda prästerna är vackert klädda, tycker jag.
Kram och ha en trevlig tisdag!
Bloggblad:
Jag tycker förstås inte att man behöver ha en jättelik ylletröja (om det nu var ylle) på sig - så kallt var det inte i kyrkan. Om man fryser kan man ju ta på sig en kofta eller sjal som man sedan kan ta av - som du hade. Och det är lätt att man fokuserar på olikfärgade strumpor i ställer för på sången :-).
Håller med dig om att det var en fin gudstjänst. Nils är ju suverän pianist också - han spelade Ellingtons Come Sunday helt efter gehör så jag blev tårögd. Ellington har många intrikata ackord som jag helst spelar efter noter. Men han kan han!
Det första jag såg var den käcka kvinnoprästens stola!
SÅ läcker till det vita! Liten familjesamling nästan också ju :-)
och Gulligullan har jag sjungit många gånger med "de mina äldre" på boenden jag jobbat. Sång är fantastisk i såväl direkt omvårdnadsarbete som till gångträningen och den sociala samvaron!
Fin avtacknng och fint återgivet!
Kram
Skicka en kommentar