1513 Annandagskalas och musikal

På annandagen bjöd Mirrens svärföräldrar, Ingrid och Bosse, oss alla på kalas. Som ofta förr om åren när vi brukade åka upp till Stockholm just på annandag jul eftersom jag alltid spelade i kyrkan under julafton och juldagen.

Vi blev bjudna på lunch med god mat både för vegetarianer och för dem som älskar traditionell julmat. Efterrätten var också bland annat den traditionella, nämligen ostkaka - både farmor och farfar är smålänningar - och goda gräddfyllda kakor. Jag älskar ostkaka och hade hoppats på denna läckerhet och jag blev inte besviken. Även barnen var förväntansfulla inför det dignande efterrättsbordet.

Ostkaka, persikor, vispgrädde, pepparkakor och gräddfyllda kakor, vad kan man mer önska sig? (Bilderna går att klicka större.)

Efter maten spelade Casimir, Caspar, Mirren och jag ett sällskapsspel som var nytt för mig -  Bamsespelet. Bamse fanns ju inte när jag var liten. Jag förlorade förstås som jag gör för det mesta.

Jag, Mirren, Casimir och Caspar spelar Bamsespelet. Pojkarna har farmors julklappsskjortor på sig.

Caspar lyssnar på en saga och Casimir läser en bok medan Mirren och Stora C tar igen sig i soffan efter maten. 

Vid fyratiden var det dags att ge sig iväg till Waterfront Arena där Äventyret Aladdin skulle gå av stapeln. Kent och jag hade fått biljetter till denna musikal i julklapp av Mirrfamiljen - en mycket uppskattad sådan. Hela övriga familjen skulle för övrigt göra oss sällskap.

Det strävsamma gamla paret på Waterfront Arena. (Mirren tog bilden.)

Bilden från programmets omslag. 

Den främsta anledningen till att familjen ville se denna musikal var att Caspar och Lissans älskade fritidspedagog - Rasmus Malm - hade en biroll i musikalen. Här kan man läsa mer om denna duktiga skådespelare och dansare.

Claes Malmberg var maffig som den goda anden men den som imponerade mest var nog Markoolio som spelade den elaka trollkarlen El Sallham. Till sin hjälp hade han dromedaren Jabaar som spelades av Kim Sulocki. Trollkarlen lurar Aladdin att gå in i grottan för att hämta en oljelampa till honom eftersom han själv inte vågar gå dit. Grottan är nämligen full av hemskheter. Aladdin hämtar oljelampan och släpper därmed ut en god ande ur denna när han putsar på den.

Dromedaren och trollkarlen lurar Aladdin att gå in i grottan för att han ska ta med sig en förtrollad oljelampa till honom. 

Claes Malmberg är majestätisk som anden, guldsminkad och med gyllene kläder.  

Charlie Grönvall, som kom trea i Idoltävlingen hade huvudrollen som Aladdin. Han både sjöng och agerade bra tyckte jag. Hans vapendragare var den flygande mattan Zlatan, spelad av Bill Sundberg. Varför denne spelade i bara kalsingarna har jag dock svårt att förstå.

Genom att anden ger Aladdin tre önskningar blir han rik och kan fria till prinsessan Safa, spelad av Renaida Braun. Hon syns inte mycket förrän i slutet av musikalen. Förutom hon så är Aladdins faster Abdel den enda kvinnliga tal- och sångrollen i musikalen. Så det är nästan bara män vi ser på scenen förutom dansarna konstaterar jag.

Prinsessan Safa tar emot Aladdin som kommer för att fria. Rasmus som väktare längst till höger. (Kents bild.)

Det var fart och fläng genom hela föreställningen och snabba klädbyten för de duktiga dansarna. Kanske tyckte jag att ljussättningen var något störande som hela tiden växlade färg och svepte över publiken.

Faster Abdel kan man se till höger i bild. (Kents bild.)

En av dansscenerna i slutet av föreställningen. (Kents bild.)

Den fulltaliga publiken bestod till stor del av barn och musikalen riktade sig nog mest till dessa. Vad det hela gick ut på har jag fortfarande inte riktigt klart för mig men sensmoralen var väl i alla fall den att rikedom inte är det viktigaste i livet. Jag får läsa programmet noggrannare...

När föreställningen var slut fick Caspar och Clarissa komma in bakom scenen och hälsa på sin idol Rasmus.

Rasmus med Clarissa i famnen. (Bilden har jag lånat av Mirren.)