1008 Inför Allhelgonahelgen

Idag bestämde vi oss för att åka till gravarna i Norrköping och plantera ljung och sätta ut gravlyktorna. Det är visserligen inte allhelgonahelg förrän veckan efter denna, men det är skönt att ha det gjort innan det blir för kallt.

Jag vet att Lundby handelsträdgård, där vi brukar handla växter, alltid är öppet veckan före och veckan efter allhelgonahelgen. Annars stänger de någon vecka efter midsommar. Det finns ingenstans man kan köpa så fin ljung enligt min åsikt - åtminstone inte här i närheten.

Här håller man på att binda kransar och andra gravprydnader som ska vara färdiga nästa vecka. Säckarna till vänster är fulla med jättestora kottar. (Bilderna går att klicka större.)

Vi passade också på att köpa två "liggare" som vi lägger ut nästa vecka, en till min mormors och morfars grav och en till min farmors och farfars grav. De ligger begravda på Norra Kyrkogården i Norrköping där jag har bestämt att även jag ska begravas i familjegraven när den dagen kommer. Jag tyckte mycket om min farfar och han var väldigt förtjust i mig också.

Här är farmor och farfars grav. Farmor dog 1961 och farfar sörjde henne mycket. Han levde bara ett år efteråt.

Han lärde mig spela kort och lägga patiens. Min mamma, som inte gillade honom särskilt mycket, påstod att han alltid fuskade. Vi spelade också schack och fia och rävspelet. (Han var alltid lika glad när han vann.)

Farfar tog också ofta med mig på pakethållaren till sin cykel (inga barnstolar på den tiden) när han cyklade till sina många bekanta runtom i Svärtinge där han bodde med farmor. Hos hans vänner blev jag alltid bjuden på saft och kakor. Eftersom farfar varit skolkantor läste han ofta sagor och spelade och sjöng med mig. Farmor var helt döv så han tyckte det väl var lite omväxling när det var någon som hörde vad han sa.

Här är vi uppställda i trädgården till vårt sommarhus i Krokek. Det måste vara i maj 1945 eftersom äppelträden blommar och min bror inte hade fyllt ett år än. Jag står längst till vänster, sen morfar, min bror Göran, mamma med lillebror Gunnar, farmor, Valma ( min finska "syster" som jag berättat om här) och längst till höger min snälla farfar Karl Oskar. 

1007 Fototriss - Så här ser det ut där jag är

Bilderna till veckans Fototriss med rubriken Så här ser det ut där jag är, togs tidigt på lördagsmorgonen innan vi for iväg till Norrköping för konstresa till Stockholm. Mer om den kommer så småningom. Solen höll just på att gå upp och det var fortfarande lite dimmigt. Här på Fototriss hemsida kan du se hur det ser ut hos andra fototrissare.

Utsikten från ena sidan av vårt hus över vår lilla gata. Tydligen är det inte bara vi som är uppe fast klockan inte är mer än halv sju på morgonen. (Bilderna går att klicka större.)

Utsikt från vårt staket över grannens trädgård. 

Utsikt över gatan åt andra hållet. 

Det blev en fantastisk vacker dag så småningom och Stockholmsresan blev mycket lyckad. Mer om den så småningom som sagt.

OBS! Jag måste lägga in en ordverifiering eftersom jag de senaste dagarna har fått 40-50 skräpmejl på min e-post. Hoppas att det inte blir till alltför stor olägenhet för mina kommentatorer. Jag tycker att bokstäverna eller siffrorna har blivit mer lättlästa på sistone än de var förr. 

Bonusbild nedan från ett hörn av vår egen trädgård.

1006 Lördagstema HÖST

Musikanta, det vill säga jag själv, har bestämt oktobers lördagsteman. Det ska handla om HÖST kort och gott. Övriga lördagsbloggare finns på bloggens högersida om man scrollar ner lite. Häng gärna med oss, det finns gott om plats för fler lördagsbloggare.

Kent och jag brukar åka på en liten höstutflykt första eller andra veckan i oktober. Det brukar vara som vackrast då. Sen faller alla löv av nästan samtidigt. Vi har med oss våra kameror för att ta bilder, jag till min blogg och Kent till Kyrkklockan, vårt församlingsblad, som han är redaktör för.

Här ligger Stegeborgsfärjan som ska ta oss över till Vikbolandet. (Bilderna går att klicka större.)

I förra veckan blev det plötsligt en sådan härlig dag med strålande solsken, alldeles utmärkt lämpad för en fotosafari. Jag älskar, som en del bloggvänner kanske har märkt, både att måla och fotografera slottsruinen i Stegeborg, så dit åkte vi allra först. Jag hade tänkt mig ett fint foto på denna från Vikbolandssidan så att jag kunde få med dykdalbarna i vattnet också på fotot. (Dem kan man se på min header.)

Men när vi hade åkt över med färjan visade det sig att ruinen låg i skugga på grund av motljuset. Dessutom var det en massa byggnadsställningar på muren eftersom den hade rasat och håller på att renoveras. Så det blev inga foton där utan vi fortsatte vägen mot Östra Husby och tog av till Å. Den lilla vägen hade vi aldrig åkt tidigare. Å är förmodligen det ortsnamn som är kortast av alla i Sverige. Här har jag skrivit ett tidigare inlägg om just Å och kyrkan där.

Några hus på vägen till Å.

Sveriges kortaste ortsnamn, eller?

Å kyrka ligger som väldigt många högt uppe på en kulle. Kyrkorna byggdes ofta på de gamla offerplatserna som brukade ligga högt. 

Jag var besviken över att jag inte fått något bra kort på Stegeborgs slottsruin så Kent vände snällt om och åkte samma väg tillbaka med färjan för att vi skulle kunna ta ett kort från vår sida Slätbaken, där solen lyste som bäst på ruinen.

Stegeborgs slottsruin är väl värt ett besök. Här i utmärkt ljus från väster. Mitt emot slottsruinen ligger Stegeborgs hamnkrog, där man får utmärkt god mat och som tillhandahåller guidade turer. Under december månad dukas det även upp ett härligt julbord där. 

Även på hemvägen var Kent tvungen att stanna för att jag skulle ta kort över viken där slottsruinen skymtar längst bort.

Tornet på Stegeborgs slottsruin skymtar i bakgrunden. Man kan även ana färjan där.

Det var höstfint hemma också.

1005 Oreda i bloggen

Hej alla bloggvänner! Jag har lyckats med något som jag inte trodde fanns möjlighet till, nämligen att klicka bort hela inlägget om Oktobernytt från Bonniers när jag skulle publicera det här nya om Allers Mönstertidning. Eftersom jag hade så många läsare av DET inlägget skrev jag om det - bilderna fanns ju kvar så det gick ganska fort. Tyvärr kom också alla fina och trevliga kommentarer bort och det sörjer jag över.

Eftersom jag numrerade mina inlägg ordentligt trodde jag i min enfald att inläggen också skulle komma i nummerordning - men det brydde sig inte Blogger om det minsta. Så nu ligger inlägg nr 1003 före inlägg nr 1004. Är det någon som är intresserad av att läsa om vilka kappor och klänningar som man ska skaffa nu på höstkanten, måste man alltså scrolla ner ett inlägg. Är det någon bloggvän som vet hur man skulle kunna få ordning på det hela vore jag tacksam!

UPPDATERING:
Jag har fått hjälp av mina bloggvänner att få ordning på min blogg. Tack Ingrid, Gerd och Annika! Det var ju inte så svårt bara man vet om det.

1004 Höstmode 1931

Det ser ut som om damen på omslaget var ett foto. I så fall mycket ovanligt vid den här tiden. (Bilderna går att klicka större.) 

Jag har nyligen införskaffat några exemplar av Allers Mönstertidning. I det här numret som utkom 1 oktober 1931 finns mönsterark till några av modellerna. Annars var nog tidningen ganska lik en av dåtidens vanliga, enklare veckotidningar. Här finns även en novell, ett reportage om huruvida kvinnan skulle arbeta utanför hemmet eller ej med rubriken Äktenskap och förvärvsarbete och många mönster till dukar. Man får även råd om hur man ska tvätta håret under rubriken Skönhetsvård.

Så här skriver Lars-Erik Liljeqvist om tidningen.

"Det finns också en Allers Mönster-tidning. Det är ingen bilaga till Allers, vilket många tycks tro, utan en helt självständig tidning, och dessutom ännu äldre. Den började utkomma redan 1874. Eftersom den har till huvuduppgift att vara tidtypisk i mode duger vissa häften bra som dekoration i glas och ram, särskilt de från tidigt 20-tal, men även vissa häften upp i 30-talet slår an..."

Hela hans utmärkta och uttömmande artikel om gamla veckotidningar kan man läsa här. 

Det är ett mycket vackert mode enligt min åsikt men inte så praktiskt för den "rundnätta". Två av kapporna har åtdraget skärp i midjan liksom på alla modellerna på bilden före.

Det var viktigt att barnen också var rätt klädda när de gick till skolan. Kortstrumpor hade alla långt in på hösten. Klänningar för flickorna och kortbyxor till pojkarna.

Observera att pojken har slips. 

1003 Oktobernytt från Bonniers Veckotidning

Av någon ougrundlig anledning lyckades jag klicka bort hela det här inlägget när jag skulle publicera mitt nästa inlägg om Allers Mönstertidning. Eftersom jag har haft många läsare till detta inlägg skriver jag om det en gång till (också för att själv spara det förstås). Bilderna fanns som väl var kvar på skrivbordet, så även om det inte blir sig riktigt likt så är det mesta med. Mest ledsen är jag över att alla fina och trevliga kommentarer också kom bort.

Omslaget har skapats av en dansk konstnärinna - Georgia Flensborg. Hon fick Bonniers pris på 1800 kr 1923 för bästa omslagsbild. (Bilderna går att klicka större.)

Varje vecka har tidningen en helsida av någon berömd man. Kvinnoporträtten är sällsynta. Den här veckan  var det ett foto av Ivan Bratt - han som införde motboken, bland annat till Albert Engströms förtret som jag har skrivit om här. 

Ivan Bratt, berömd politiker, läkare och nykterhetskämpe.

Här är det en bild på fröken Astri Bergman som förlovat sig med författaren (!) Evert Taube.

Kvinnor vid ratten var vid denna tid något mycket ovanligt liksom privatägda bilar. En bil kostade på den tiden många årsarbetslöner för vanliga arbetare. Tidningen uppmuntrar här personer att skicka in sina privata bilder.

Även kvinnor fick tävla i olika sporter som synes på bilden - dock väl påklädda.

Det är alltid många recept med i Bonniers Veckotidning. Här är ett av de många som väl la grunden till Bonniers Kokbok. Även utförliga veckomenyer, som får dagens husmödrar att dra efter andan, presenteras varje vecka.

I det sista receptet på pastejer rekommenderas att man lägger torkade ärtor i formarna för att degen inte ska pösa upp. Kanske något att ta efter?

Bilden nedan går förhoppningsvis att läsa i sin helhet om man klickar den större. Den är väldigt intressant och rolig. Två sensationer - en i Paris och en i London står beskrivet. Den ena gällde glasögon och den andra gällde utsmyckningen av en kappa. Längst ner till vänster och höger.

Hattarna är mycket strikta. Den främre påminner om en doktorshatt.

Pastillföretagen går bra. En av de braskande helsidesannonserna i färg slår ett slag för PIX. Kan behövas i höstrusket. 

1002 Fototriss ROSA

Veckans fototriss ska handla om färgen ROSA som i Rosa Bandet, symbol för kampen mot bröstcancer. Oktober månad ägnas särskilt åt denna. Här på Fototriss kan man hitta andra rosafärgade trissare.

Jag tillägnar detta triss det mellersta av mina tre yngsta barnbarn - Caspar. Han har nämligen haft en förkärlek för allt som är rosa ända sedan han föddes - till sina små flickkompisars och ibland även förskolepersonalens förvåning.

Hans mamma Mirren är mycket förstående och köper alltid rosa skor, stövlar, jackor, tröjor och byxor åt honom. När han målar använder han alltid en rosa färgpenna. Som i den här teckningen, den allra första där man kunde ana vad den skulle föreställa. Den målade han förra året när han var nyss fyllda fyra år. Jag har den inramad och uppsatt på väggen hemma.

Man behöver inte ha så stor fantasi för att kunna se vad bilden föreställer. (Bilderna går att klicka större.)

Här har Caspar hittat en grotta vid stranden på Öland.

Morfar och mormors födelsedagspresent i år till femåringen. På fotot är han för ovanlighetens skull inte klädd i rosa tröja. Den är förmodligen ärvd från storebror...

1001 Lördagstema - Ett sommarminne

Den här månaden är det jag själv som är upphov till lördagstemana. Övriga lördagsbloggare kan man hitta till höger på bloggen.

Jag fick aldrig ha något födelsedagskalas tillsammans med mina klasskamrater, eftersom min födelsedag infaller några veckor efter vårterminens slut. Den här dagen firades naturligtvis alltid ändå, men gästerna var oftast mammas väninnor och ett och annat av deras barn.

Vårt härliga gula sommarställe där jag tillbringade alla min barndoms födelsedagar. Längst till vänster syns ställningen till den röda hammocken, där mamma och hennes väninnor satt och drack kaffe. (Bilderna går att klicka större.)

En av dessa födelsedagar kommer jag speciellt ihåg. Jag fyllde nio år och bland mammas väninnor var också farbror Ingemar bjuden. Han var violinist i Norrköpings Orkesterförening och mamma och han spelade ofta tillsammans. Hon var en duktig pianist.

Mamma var vid det här laget bara trettiofem år och farbror Ingemar var säkert ännu yngre. Jag var väldigt förtjust i honom - mamma också, han såg bra ut - eftersom han alltid pratade och skojade med mig. Han hade med sig ett paket och jag vet att jag undrade vad det kunde vara eftersom det var alldeles platt. De ständiga presenterna var annars alltid böcker, förutom den äkta silversked jag fick av farmor och farfar varje jul och födelsedag. Färglådor var också populärt.

Det här kortet är taget det år jag fyllde nio år eftersom min lillebror Gunnar just hade fyllt ett år. Min finska "syster" Valma, som jag berättat om i ett tidigare inlägg, står till höger framför farmor och farfar. Från vänster jag, morfar, min bror Göran och mamma.

När jag öppnade paketet blev jag salig av lycka. Det var nämligen en grammofonskiva och inte vilken som helst utan Tomtarnas Vaktparad - den låten hade jag talat om för farbror Ingemar att jag älskade, när han var hemma hos oss vid något tillfälle.

Att mina föräldrar skulle kunna ha köpt något sådant var helt otänkbart - det var klassisk musik som gällde och inget annat. Men nu när jag fick skivan i present fick jag ju behålla den. Den spelades mycket på grammofon efter det tills den en dag  till min stora förtvivlan gick sönder - vinylskivorna på den tiden tålde inte så mycket.

Men varje gång jag hör Tomtarnas Vaktparad tänker jag på den snälla farbror Ingemar uppe i sin himmel.

1000 Kulturnatten i Norrköping

Lite extra festligt eftersom det är mitt tusende inlägg - åtminstone efter min egen räkning. Blogger har en annan som jag inte vet vad det beror på. Då är det ju lämpligt att berätta om den dagen om året som det är allra festligast i Norrköping, nämligen KULTURNATTEN. Här kan man läsa om allt som hände på denna i lördags - både under dagen och fram till midnatt. Biblioteket och teatern liksom alla museer och gallerier var öppna, även många av kyrkorna. 

Utsikt från den relativt nya gångbron över Motala Ström. (Bilderna går att klicka större.)

Kent har tagit alla bilderna till inlägget eftersom alla mina blev dåliga. Vi hade en sagolik tur med vädret som var ovanligt fint och varmt för att vara i slutet av september. Inget regn heller som under tidigare gånger vi besökt evenemanget - eller evenemangen rättare sagt, eftersom det är massor av saker som händer både i centrum av stan och i de närmaste omgivningarna.

Utsikt åt andra hållet från gångbron. Arbetets museum i mitten i bakgrunden. Den har någon gång utsetts till Sveriges vackraste fabriksbyggnad. En av stadsmuseets byggnader till vänster i bilden.

Vi började med att promenera från parkeringen ner till Stadsmuseet där jag hade prickat in en jazzgrupp som enligt programmet skulle spela . Väl där hade jag svårt att slita mig därifrån eftersom bandet spelade många av min ungdoms favoriter.

Jazz etc. spelade underbart svängig jazz på Stadsmuseet.

I en paus gick vi några trappor upp och besökte utställningen av gamla vävstolar och med foton från gamla fabriksinteriörer. Mycket beklämmande, man kunde bara ana vilket slammer av vävstolarna det var hela dagen och vilken dålig miljö som textilarbeterskorna - för det var mest kvinnor som var det - jobbade i.

Oändliga rader av sådana här vävstolar stod uppställda i de stora hallarna, som man såg på de gamla fotona.

När jag fått mitt lystmäte av jazzbandet gick vi vidare till Arbetets museum där det spelade ett band med countrymusik. Där var det trångt om saligheten, folk satt nästan i knät på musikerna som synes på bilden.

Här spelar ett band countrymusik på Arbetets museum.

Ville man fika gick det bra också.

Efter det gick vi genom vårt vackra Industrilandskap ner till Norrköpings stolthet - De Geerhallen konsert och kongress. Där var det också massor av folk som lyssnade till Körmaraton i foyen. När vi kom var det dags för kören Nostalgeeks som leds av min goda vän, Veronica Knutsson. Kören lät jättefint men någon sittplats gick inte att uppbringa, så efter några sånger gick vi vidare till Knäppingsborg.

Kören Nostalgeeks sjunger i De Geerhallens foyer. Jag blev väldigt förtjust i sjalarna. Kanske något i den stilen för min egen kör? Lägg märke till att även herrarna har sjalar.

Knäppingsborg är ett litet affärscentrum med många restauranger, som uppförts de senare åren i den gamla delen av Norrköping . En liten pärla i sig men definitivt inte lämpat för tusentals personer på en gång. Här uppträdde rockband på tre olika scener och har man inte haft klaustrofobi tidigare så kände i alla jag av det nu. Dessutom var ju musiken inte i min smak så det var bara att försöka ta sig ut genom folkmassan igen. När vi äntligen hade trängt oss fram till gatan utanför kände jag att det var dags att åka hem.

Promenaden tillbaka till parkeringen gick genom industrilandskapet där vi bjöds på en fantastisk upplevelse av vattenfallet i olika fluoriserande färger från rött, orange och gult till grönt och blått.

Värmekyrkan, gammal fabrikslokal på Holmens bruk, numera utställnings- och konsertlokal, lystes upp med noter och arabesker.

Dånande vattenfall i fantastiska färger som övergick i andra med jämna mellanrum.

Tack Kent för att jag fick låna dina fina bilder!

999 Årets Saga - Oktober

Den här bilden tillhör mina favoriter i Årets Saga av Elsa Beskow. Som vanligt är hennes tre barn med på bilden. Jag tänker ofta på den har bilden så här års när jag ser alla gula löv som ligger på marken i skogen när jag går förbi på min promenad till björken. 

Bilden från Årets Saga av Elsa Beskow. (Bilderna går att klicka större.)

Två saker lade jag märke till i den här lilla fina dikten av Elsa Beskow. Den ena är att man tydligen skrev månadens namn med stor bokstav på den tiden - precis som i engelskan. Jag undrar när man tog bort den stavningen? Eller är det kanske bara så att hon personifierar månaden?

Det andra är färgen "cinnober" som alltid var namnet på den röda färg med dragning åt gult som jag målade med när jag var ung. Numera är det ingen som vet vad jag menar när jag pratar om "cinnober" och inte heller finns det längre någon färgtub som är märkt med det namnet. Den röda färgen med dragning åt blått hette alltid "carmin" i min ungdom. Det finns heller inte någon färgtub med det namnet att hitta. Jag antar att det är samma färg som heter "magenta" nuförtiden.

Den lilla oktoberdikten, som också är tonsatt av Alice Tegnér. 

Uppdatering 21 oktober 2017.

MAGENTA är inte alls lik cinnober (som jag skrev i inlägget ovan) utan en röd färg med blått inslag. Däremot hittade jag en tub i min färglåda  där det står VERMILION HUE och där det på tyska står ZINNOBERROT FARBTON. alltså en vacker rödgul färg.