En av dagarna fick vi i hemläxa att skriva något om Öland utan adjektiv. Vi fick alltså inte ha med några ord som var bestämningar till substantivet, som vackert, karg, vindpinat, grönt, fantastisk etc. etc. Det visade sig inte vara så lätt, men nyttigt eftersom man verkligen fick tänka till. Här kommer min lilla essä:
Den här bilden av stubbkvarnen och vindkraftverket som Kent tog var med på fotokursens vernissage på Ölands folkhögskola. Temat var Det svenska samhället.
Blåeldens färg kontrasterar mot väderkvarnarnas gråhet där de står på rad utmed vägkanten. De sträcker sina vingar upp mot himlen som ett V-tecken. Ängen nedanför lyser av vallmo, prästkragar och rödklöver. De utgör ett spektrum av färger i grönskan för övrigt.
Himlen möter havet i fjärran utan mycket som stör synintrycket. Man ser får som betar på ängen och några träd som hukar vid horisonten med stammar och grenar som märkts av vinden.Träden påminner om dem i filmsagornas skräckscener och blir till monster och spöken i skymningen. Även om det är stiltje inne i landet, blåser det ständigt härnere på strandängarna.
Blåeld. Bilden har jag hittat här på nätet.
Det här fotot från Lerkaka har jag hittat på nätet.
Uppdatering:
Annika i Californien har skrivit en mycket intressant och tänkvärd kommentar som jag fått hennes tillåtelse att publicera här.
"Min tumregel när jag skriver i mitt yrke är att ju större och svårare ämnet är desto sparsammare ska man vara med beskrivande adjektiv (jag skriver ju om krig och om Förintelsen i min forskning). Sakligheten kontrasterar med beskrivningarna av de hemska situationerna och kontrasterna gör att de blir ännu mer slående - samtidigt som man inte drar uppmärksamheten till sig själv och det blomstrande språket utan låter själva källorna tala.
Jag kan tänka mig att samma sak kan vara sant med kreativa texter - dvs. istället för att använda adjektiv om folk eller landskap och om stora känslor så visar man vad man menar. Tänker på t.ex. Virginia Wolf´s Mrs. Dalloway eller Till fyrhuset som bra exempel av stora svåra känslor förmedlade i små beskrivande scener. Jag tyckte som sagt du klarade uppgiften väldigt bra - det märks ju så tydligt att du tycker Öland är vackert och fantastiskt utan att du behöver skriva det!"
Annika CA
Jag kan tänka mig att samma sak kan vara sant med kreativa texter - dvs. istället för att använda adjektiv om folk eller landskap och om stora känslor så visar man vad man menar. Tänker på t.ex. Virginia Wolf´s Mrs. Dalloway eller Till fyrhuset som bra exempel av stora svåra känslor förmedlade i små beskrivande scener. Jag tyckte som sagt du klarade uppgiften väldigt bra - det märks ju så tydligt att du tycker Öland är vackert och fantastiskt utan att du behöver skriva det!"
Annika CA
19 kommentarer:
Utan adjektiv stannar världen - trodde jag. Du beskriver så fint hur det ser ut och inte ett adjektiv så lång ögat kan nå!!! Bra jobbat! Kram
Jag saknar inte alls adjektiven. Redan för länge sedan lärde jag mig att man ska vara sparsam med dem. Speciellt med såna som beskriver vad man själv tycker: ljuvlig, fin, vacker, tråkig etc. Dessutom vet de flesta människor att havet är blått i solsken och att vallmo är röd, gräset grönt... så det är onödigt att påpeka.
Det var en bra liten essä som fångar känslan i det du ser!
Det går ju också an, och om inte uppgiften eller syftet är att förmedla känslosvall eller annat "onödigt" - ja, prima! På många sätt en god lära tänker jag, för mig blir texten rent informativ. Spännande det där med ordbruk!
Hälsa Kent fotografen att han tar fina bilder! Ni passar ihop .... :-)
Kram
Veiken:
Det trodde jag också. Men den gick, fast det vore nog inte så roligt att skriva så i längden.
Kram tillbaka från Ingrid
Bloggblad:
Jag läser just en bestsellerförfattare (kvinnlig, man får ju inte skriva författarinna numera) som sålt miljoner böcker. Det fullkomligt vimlar av adjektiv i hennes bok. Tydligen uppskattar läsarna det i alla fall. Jag blir faktiskt lite trött.
Håller med dig om att man ska försöka undvika just sådana adjektiv som du nämner, det är lätt hänt att de kommer med.
Ibland kanske man måste ta med adjektiv för tydlighetens skull. Om man skriver "Himlen speglade sig i vattnet" kan det kanske vara bra att sätta dit "rosafärgade, molnig, åskmolnsblå, molnig etc.etc."
Tack för uppmuntrande kommentar!
Tove:
Jag tycker att adjektiven fyller sin funktion genom att stimulera läsarens fantasi. Det är ju lättare att se en person framför sig om man t.ex. skriver *"Det gyllenröda håret föll ner över de runda axlarna" i stället för "håret föll ner över axlarna". Eller "Han såg in i hennes stora, mörkbruna ögon" i stället för "Han såg in i hennes ögon". Som du skriver det är ju skillnad på "känslosvall" och information.
Jag ska hälsa Kent från dig :-).
Kram tillbaka från Ingrid
åkte förbi Öland i natt, havssidan.
Visst blir det ofta bättre om man stryker bort en del ord och adjektiven hör definitivt till de ord som behöver särskilt sträng granskning för att få vara med, tycker jag. Men rätt använda är de så klart viktiga. En kurskamrat till mig skrev en gång om en kvinna som hade en finblus i vattrat delfingrått siden. På något sätt lyckades han fånga hela kvinnan och hennes karaktär med beskrivningen av denna blus! Det hade varit svårare utan adjektiven.
Fina bilder och vilken otroligt vacker bild i blogghuvudet!
Hannele:
Då VET du hur vackert det är...
Ingrid
Karin:
Ja, jag ser framför mig en distingerad gråhårig äldre dam med pärlor runt halsen, eller?
Det är klart att man måste ha adjektiv med i skönlitteraturen, annars vore det för tråkigt! Hellre lite adjektiv än en massa gatuskyltsnamn som hos Modiano...
Roligt att du uppskattar min kvällsbild från Öland. Det VAR verkligen mycket vackert och konstigt med ljuset mot den åskmolnsblå (!) himlen!
Ingrid
Min tumregel när jag skriver i mitt yrke är att ju större och svårare ämnet är desto sparsammare ska man vara med beskrivande adjektiv (jag skriver ju om krig och om Förintelsen i min forskning). Sakligheten kontrasterar med beskrivningarna av de hemska situationerna och kontrasterna gör att de blir ännu mer slående - samtidigt som man inte drar uppmärksamheten till sig själv och det blomstrande språket utan låter själva källorna tala.
Jag kan tänka mig att samma sak kan vara sant med kreativa texter - dvs. istället för att använda adjektiv om folk eller landskap och om stora känslor så visar man vad man menar. Tänker på t.ex. Virginia Wolf´s Mrs. Dalloway eller Till fyrhuset som bra exempel av stora svåra känslor förmedlade i små beskrivande scener. Jag tyckte som sagt du klarade uppgiften väldigt bra - det märks ju så tydligt att du tycker Öland är vackert och fantastiskt utan att du behöver skriva det!
Annika CA
Annika CA:
Tack för din mycket intressanta och givande kommentar. Jag skulle gärna vilja uppdatera min blogg med din kommentar så att fler än jag kunde läsa den, om du inte har något emot det.
Ingrid
Roligt att du tyckte det! Ja, du får gärna lägga till kommentaren i bloggen/ Annika
Spännande att reflektera över skrivande och läsande. Vad som behövs för att lyfta en text och vad man kan undvika. Det verkar ha varit en givande kurs och vad roligt att kunna gå tillsammans! Du har verkligen många strängar på din lyra Ingrid och gåvorna tycks dyka upp i nästa släktled :-) Kram
Anna:
Jag har (och har haft) så många strängar på min lyra att det aldrig har blivit något ordentligt utav mig :-). Men roligt har jag haft i alla fall och lite har jag väl delat med mig till barn och barnbarn. (Ganska mycket när jag tänker efter.)
Ja, en sådan här kurs gör att man får upp ögonen för en hel del som man inte tänkt på förut. Det var en höjdare att Kent var med på en annan kurs också. Genom honom lärde jag känna andra trevliga människor med annat intresse som jag också delar.
Kram tillbaka från Ingrid
Låter kul med alla olika uppgifter ni fick på den där skrivarkursen. Jag är väl lite kluven till det där med adjektiv. Naturligtvis ska de inte travas ovanpå varandra, men ibland tycker jag nog att de tillför texten en hel del. Kram
Gunnel:
Håller absolut med dig. Det vore oerhört tråkigt att läsa en roman utan adjektiv. Den här uppgiften var väl mest för att göra oss medvetna om att vara lite försiktiga med adjektiven och att det går att skriva en berättelse utan. Men jag är säker på att min lilla uppsats hade blivit bättre om jag hade fått använda några stycken. :-)
Kram tillbaka från Ingrid
Lysande bra text. Det är alltför lätt att ta till adjektiv!
Aina:
Tack för uppmuntrande kommentar. Det här gör ju i alla fall att jag tänker mig för innan jag använder "underbart, fantastiskt" etc.etc. nästa gång :-).
Ingrid
Skicka en kommentar