Sagorna som ingår i den här delen av "Den underbara sagovärlden" innehåller sagorna Kejsarens nya kläder, Den lilla sjöjungfrun, Den ståndaktige tennsoldaten och Prinsessan på ärten. (bilderna går att klicka större.)
Boken är tryckt 1945. Det är en av de få böcker som har hängt med sedan jag var liten. Den ingick i en serie med sagor av H.C. Andersen och Bröderna Grimm.
Astrid Österling föddes 1898 och dog 1972. Numera är hon mest känd för sin vykortsproduktion. Jag hittar mängder av hennes vykort på Pinterest och det är tydligen en hel del människor som samlar på dem. Här kan man se några av dem.
Den sagan och de bilder som jag älskade mest och även sörjde mest över var Den lilla sjöjungfrun. Jag kunde aldrig se mig mätt på bilderna. Hon blev ju kär i en prins som hon räddade från att drunkna. Genom en trolldryck kunde hon bli människa och stiga upp ur havet.
Men häxan som gav henne trolldrycken ville ha hennes sångröst som betalning och skar av hennes tunga så att hon blev stum. Och varje steg som hon tog med benen och fötterna, som hennes fiskstjärt hade förvandlats till, kändes som om hon hade gått på skarpa knivar. Sagan slutar olyckligt och den lilla sjöjungfrun förvandlas till sjöskum. Jag led verkligen med henne, kommer jag ihåg.
De fem sjöjungfrusystrarna simmar många kvällar upp till ytan för att se på människorna på land och på allt vackert som finns däruppe.
Den lilla sjöjungfrun räddar prinsen från att drunkna.
Den lilla sjöjungfrun med en stod som fallit ner på havsbottnen och som hon tycker liknar den unge prinsen.
Prinsen hittar den lilla sjöjungfrun naken på stranden och tar med henne till slottet.
En av de andra sagorna i samlingen är Prinsessan på ärten. Illustrationerna till den sagan tror jag fortfarande är aktuella.
Den lilla flickan, som stod utanför slottets port i regnet påstod sig vara en riktig prinsessa. Detta måste naturligtvis prövas eftersom prinsen inte ville gifta sig med någon annan.
Man lägger en ärta under den understa madrassen.
På morgonen klagar prinsessan bittert över att hon sovit så illa och alla blir övertygade om att hon verkligen är en riktig prinsessa. Den här sagan slutar lyckligt med att prinsen och prinsessan gifter sig med varandra.
11 kommentarer:
Den första av de fyra akvarellerna som länken leder till, gläntar på en lucka i mitt minnes dammiga vind. Jag känner igen situationen med den ena flickan som vill ge sin kjol till den andra som fryser med rumpan bar. Det är kanske inte omöjligt att bilden förekom (reproducerad) i mitt barndomshem? Särskilt den bilden kniper mitt hjärta.
Ronny
Undrar förresten om inte bilderna ska vara i ordningen 4,2,1,3? Då tycker jag att alla bilderna känns igen.
D.S.
Den boken hade jag med som barn och jag minns att jag tyckte så synd om sjöjungfrun. Tyvärr har min bok kommit bort i alla flytter. Vilken raritet du har. Kram
Håller helt med dig - det verkar logiskt. Den sista måste i alla fall vara den som den lilla givmilda flickan får sin belöning på. Kul att de fick dig att glänta på "luckan till den dammiga vinden i ditt minne."
Ingrid
Gunnel:
Jag läste om sagan i går men kommer inte ihåg att den var så hemsk. Det där med tungan hade jag tydligen förträngt. Undrar vad Andersens budskap med sagan var? Kanske att man ska vara nöjd med vad man har? Eller så kanske han kände att han inte själv passade in i samhällets översta krets av människor på den tiden?
Kram tillbaka
Härliga nostalgiska minnen blir detta för mig!
Ljuvliga bilder som jag gärna hade på väggen någonstans där jag skulle se dem varje dag.
Tack Ingrid för att du delar med dig av dina skattgömmor!
PettasKarin:
Jag tröttnar aldrig att titta på de här sagoillustrationerna. Jag blev väldigt glad när jag hittade boken i skräphyllan i garderoben. Kom inte ihåg att den fanns.
Kram
Denna bok hade jag också men tänkte nog aldrig när jag läste den på illustratören, men jag vet att jag alltid tittat på bilderna. Roligt att få veta mer om Astrid Österling.
Är så tacksam och glad för "Månadens illustratör" och uppskattar det verklien väldigt mycket.
Ditte:
Skam till sägandes har jag inte tänkt särskilt mycket på vem som illustrerat barnböckerna jag äger. Men jag vet att jag tyckte väldigt mycket om Ingrid Vang Nymans illustrationer till första Pippiboken redan som 9-10-åring. Elsa Beskow och Ilon Wikland har ju också varit favoriter tidigare. Men övriga illustratörer har jag inte tänkt så mycket på förrän jag träffade på Helge Artelius. Det var då jag fick idén till Månadens illustratör. Jag tyckte många av dem var sorgligt försummade. Om du inte har läst det inlägget så finns det här. http://musikanta.blogspot.se/2013/02/744-helge-artelius-vad-ar-konst.html
Kram och stort tack för din uppmuntrande kommentar!
Nämen ÅÅÅÅ!! Vet du, den där boken hade jag när jag var liten.
Jag känner igen bilderna så väl. Vilken nostalgitripp. Så fina de är!
Kan faktist tänka mig att folk samlar dem på Pinterest.
Tack för denna lilla titt i en barndomsbok.
Kramar!!!
annika:
Förstår inte hur jag kunde missa din kommentar. Bättre sent än aldrig i alla fall. Bilderna från den här boken var mina absoluta favoriter långt in i tonåren. Jag tycker fortfarande de är underbara. Roligt att du också kände igen bilderna!
Kram och en riktigt Glad Påsk önskar jag er alla over there.
Skicka en kommentar