Som vanligt går dagarna fort när man har trevligt och nu är det bara två dagar kvar tills vi ska resa hem till Sverige och till vintern. Solen har ju lyst från en klarblå himmel alla dagarna även om det har varit ganska kylslaget. Den tunna täckjackan som jag hade stoppat ner har jag inte behövt använda.
Som vanligt är det också marknad på torget Place de la République där Jörgen strosar runt. (Kent tog de flesta bilderna i inlägget. De går att klicka större.)
Jag är naturligtvis tvungen att köpa en tunika som en souvenir. Priserna har höjts sedan förra året. Då kostade de flesta högst 15 Euro. Nu är priset 20 Euro.
Lite av varje som man inte behöver.
Jag propsar på att gå upp till stora marknaden någon kilometer längre bort. Men när vi kommer dit visar det sig att den är stängd och att bara en liten marknad finns bredvid. Här har jag berättat om den stora där vi var i oktober 2018.
På väg till den andra marknaden passerar vi flera jättekrukor med olivträd. Det kan inte finnas så mycket plats för rötterna.
Här finns inte så mycket att titta på så vi går tillbaka till torget.
På lördagen slår vi oss ner vid Le Commerce där jag beställer favoriten Café Chantilly, kaffe med socker och vispgrädde. Det är svårt att dricka så jag ber om ett sugrör, une paille har jag lärt mig att det heter. Det betyder halmstrå och det är ju logiskt.
Anna, Jörgen och jag väntar på karnevalsparaden klockan 11. Anna har köpt en rejäl väska på marknaden.
Snart börjar folk att samlas på torget för att se på paraden. Efter en stunds försening kommer den igång, samma gubbar som spelar som vanligt men med nya karnevalsdeltagare.
Paraden går runt torget i arkaderna och stannar till slut utanför en restaurang där alla går in och får sig något att dricka.
Här är det musikerna som vilar ut.
Efter det går vi hemåt för att packa ihop våra saker inför resan till Toulouse i morgon. Det känns lite vemodigt eftersom jag tror att detta är den sista resan till Limoux för mig. Åldern tar ut sin rätt, som man säger och flygresan är jobbig.
En sista lunch i det bekväma köket som är inhandlat från IKEA.
På kvällen intar vi en sen måltid på den fina restaurangen mittemot Le Commerce. Vi måste förstås se karnevalsparaden som börjar vid 22-tiden. Efter en stund dyker Pierre och DouDou upp, som också ska titta. Och kanske ta adjö av oss eftersom de vet att vi är där. Limoux är inte så stort.
Äntligen får Kent vara med på en bild.
Här kan man titta på fler inlägg från denna resa.
7 kommentarer:
Fantastiskt (gissar jag)! Tänk att jag var över fyrtio innan jag insåg att resor inte alls var bortkastade pengar, att alla intryck och minnen inte alls är för stunden, utan finns kvar och kan njutas hur länge som helst.
Man kan resa på 'andras bekostnad' också, om någon så generöst delar sig av upplevelserna som du, Ingrid. :)
Toulouse och Carcassonne (där jag ätit min livrätt Casserolle) har jag fått uppleva 'live' i alla fall.
Tack för dina fina resebeskrivningar och för Kents fina foton!
/Ronny
Ronny:
Tack för din uppmuntrande kommentar. Det är bra med bloggen eftersom det man dokumenterat finns kvar. När man varit så många gånger i Limoux som vi har varit kommer man ju inte ihåg precis när och var saker och ting hände. Men då är det ju bara att gå tillbaka och titta på inläggen.
Carcassonne är ju något alldeles speciellt, men den här gången hann vi inte med att åka dit.
Min första utlandsresa gick till Norge när jag var 10 år och jag kommer fortfarande ihåg mycket. (Framför allt när pappa tog en genväg över bergen till fjällhotellet vi skulle till.)
Den andra gick till Menton som jag älskat sen dess och som vi besökt ett par gånger, Kent och jag.
Ha det gott önskar
Ingrid
Ronny ps:
Jag var bara 14 den gången och alla killar ropade Oh là là när jag gick förbi. Livet var underbart!
Ds.
Älskar dessa marknader som finns veckovis eller permanent i Sydeuropa. Prisläget är ju ändå en bråkdel av vad saker och ting kostar här hemma, trots att priserna har gått upp rejält under pandemin.
Sedan måste jag beundra dig/er att ni stod ut med orkestern. De spelade verkligen hellre än bra om man säger så;-)
BP:
Haha - den sista videon var ju på natten och då hade samma musiker gått runt i parader tidigare två gånger samma dag och bjudits på dricka varje gång av restaurangägarna. Inte bara läsk antar jag. Så det är inte så konstigt om musiken inte var så bra just då...
Tunikorna som jag har köpt på marknaderna i Limoux är tillverkade i Italien och skulle förmodligen kosta skjortan här hemma.
Ingrid
Så härligt ni ser ut att ha.
Visst är det jobbigt att flyga, men stannar man ett tag, så är det kanske värt det.
Det verkar som allt blivit dyrare överallt i Europa.
Härligt med restaurangbesök.
Ha det bra!
Lena i Wales:
Svårt och trångt och bökigt när man är så gammal som jag. Men visst var det mödan värd att komma ner till Limoux igen och få se på karnevalen som jag hört talas så mycket om.
Ha det gott själv!
Ingrid
Skicka en kommentar