Januari
En av januaris vackra solnedgångar. (Bilderna går att klicka större.)
Det hände tydligen inte mycket i januari i mitt liv eftersom jag bara skrev ett enda inlägg på bloggen om en av Bonniers veckotidningar. I slutet av månaden träffades vi - mina vänner Marianne och Marianne och jag - hemma hos mig för att gå igenom och träna på vårt framträdande i Sankt Anna församlingshem.
Marianne Wik, jag och Marianne Bokblad.
Februari
Det hände desto mer i februari. I Sankt Anna församlingshem kåserade Marianne och Marianne om sina respektive böcker och berättade om sig själva för intresserade åhörare. Jag var med för att ackompanjera Marianne B. som skrivit texten till många fina sånger som hon också framförde. Mer om det framträdandet - Marianne och Marianne, vem är vem? - kan man läsa här.
Vi är glada över att allt har gått bra.
Den allra största tilldragelsen den månaden var vår resa till Limoux i södra Frankrike tillsammans med äldsta dottern Anna och svärsonen Jörgen. De har ett hus där som ligger några hundra meter från Place de la République. Den lilla staden är känd för två saker, sin Blanchette och sin karneval. Blanchetten - en utsökt champagne - hade jag redan bekantat mig med under tidigare resor men karnevalen hade jag aldrig varit med om.
Här ett foto från Place de la République där folk väntar på karnevalsparaden.
Det kändes skönt att komma från ett kallt Sverige till ett vårvarmt Frankrike och kunna sitta ute och fika eller ta ett glas rosé. Min tjocka täckjacka var dock skön att ha på kvällen när det blev svalare. Mer om karnevalen kan man läsa här och även här.
Anna med ägaren till Le Commerce - Isabelle - framför en tavla av Anna med motiv från Limoux.
En av de otaliga karnevalsparaderna ska strax dra igång.
En annan stor upplevelse var att besöka
Le Musée de Masques som vi aldrig tidigare besökt. Förutom alla tusentals masker fanns det också en avdelning inspirerad av
Marc Chagall. Jag har skrivit två inlägg om detta fantastiska muséum
här och
här.
Det är förstås karnevalen som inspirerat grundaren av muséet att samla alla dessa masker.
Mars
Med mars kom det snö i mängder. Långt till våren här hemma.
Kent har gjort fotspår i snötäcket för att fylla på solrosfrön till fåglarna.
Vår nya kyrkoherde, Emma Renhorn, invigdes av biskopen i Linköpings stift, Marika Markovits.
April
Det blev ett kort men efterlängtat besök av Mirren och alla de tre yngsta barnbarnen i slutet av april. Caspar hade då tackat ja till en plats i Adolfs Fredriks musikklasser, som jag berättat om i
ett tidigare inlägg. Men även denna gång ångrade han sig och valde att fortsätta att gå på musikskolan
Lilla Akademien. Man vet vad man har men inte vad man får. Kompisarna på
Lilla drog förstås.
Det blev lasagne - som vanligt - på fredagskvällen. Kent, Caspar, Clarissa, Casimir och Mirren. (Clarissa har problem med störande ljud i allmänhet, därav hörlurarna.)
Casimir spelar finalsatsen på Guilmants orgelsonat i d-moll på orgeln hemma.
Maj
Ett måste varje år är ett
besök i Rhododendrondalen med fika på
Färgargården. Vädret denna Kristi Himmelsfärdsdag var fantastiskt. Men jag tar nog med
Rullan nästa år då det börjar bli jobbigt att gå med stavar. I synnerhet om man ska ha handväska med sig. Den kan man ju bara stoppa ner i korgen på rollatorn.
Kent framför en blommande rhododendronbuske.
Lille Charlie, mitt tredje barnbarnsbarn, firades med
namngivningsfest i det nybyggda klubbhuset
Dagsbergsvallen i Dagsberg någon mil från Norrköping. Det var roligt att få träffa nära och kära som jag inte träffat på länge.
Jag tillsammans med mitt barnbarn Bella och barnbarnsbarnet Frans. Sonen Kalle skymtar längst till höger.
Juni
På min födelsedag 19 juni kom Mirren och pojkarna och överraskade. Tillsammans tog vi en
promenad i Söderköping. Det var första gången jag tog med mig
Rullan till vår lilla stad. Det gick alldeles utmärkt att promenera med den. Den är ett förträffligt hjälpmedel för mig som har det jobbigt med balansen. Jag tyckte min mamma var lite fånig när hon sa att den som uppfann rollatorn borde få nobelpris. Numera har jag full förståelse.
Casimir, Mirren och Caspar. Båda pojkarna har vuxit om sin mamma som är 168 cm lång.
Rullan fick även följa med nästa gång vi åkte in till Söderköping för att gå en
kvällspromenad. Det var en tisdagskväll med kanaldans som var i full gång på kanalkajen.
Jag avslutar den här krönikan med en av Marianne Wiks fina dikter.
Dagarna månaderna åren
springer iväg
medan vi släpar benen efter oss
Hinner inte med
