1824 Utflykt på påskafton

På påskafton efter lunch kom min "gamla" svärson - stora C - och tog med oss på en utflykt med vår bil. Först körde han oss till Tallkrogen för att titta på huset som Mirren köpt och som hon får flytta in i första augusti. Den tvåvåningslägenhet som hon bor nu i ligger i Enskededalen och är i och för sig väldigt trevlig med en fin gård fri från biltrafik. Men med tre barn som spelar orgel flera timmar varje dag är det kanske inte så underligt om grannarna reagerar. 

Huset i Tallkrogen. (Kent tog alla bilder i inlägget och de går att klicka större.)

De har inte på något sätt varit otrevliga men Mirren känner ständigt att de kanske irriterar sig på spelandet eftersom de tydligen hör detta genom väggarna. Så när det här lilla huset i Tallkrogen blev till salu inte så lång från där de bor nu, slog hon till. Där kan hon öva med barnen så ofta och länge hon vill - både på kvällar och lördags- och söndagsmorgnar. 

Huset där stora C bor har 34 våningar. 

Efter att vi kikat på huset åkte vi till stora C:s nya lägenhet i en nybyggd skyskrapa inte långt ifrån Karolinska Institutets nya ryktesomsusande nybygge. Mirren hade varit med när han köpte lägenheten och berättade att de stora fönstren i denna gick nästan ända ner till golven. Väldigt spännande tyckte jag, trots att jag kände ilningar i benen bara av att  ha hört dem berätta om de två terrasserna/balkongerna  som hade räcken av glas för att inte skymma utsikten. 

Utsikt från vardagsrummet.

Utsikt från en av terrasserna. Om man tittar noga kan man se var glasräcket slutar. 

Fönstren går inte att öppna och är av något sorts okrossbart glas liksom balkongräckena. Jag var inte intresserad av att gå ut där, det räckte med att jag stod innanför och tittade för att det skulle börja ila i benen. 

Det som syns i taket är ventiler för genomluftning av lägenheten. Skåpen saknar handtag - man bara trycker på dem så öppnas de. 

Köket är öppet så att det är matplats på samma gång.

Kent vågade sig ut på en av terrasserna för att ta foto. 

En systerskrapa finns mittemot. Här syns glasräcket tydligt. 

Efter att vi besett lägenheten från alla håll och kanter föreslog stora C. att vi skulle åka upp till takterrassen på huset vilken var var öppen för alla som bodde där. Därifrån skulle man kunna se hela Stockholm. Jag var lite skeptisk först med tanke på min fallenhet för svindel, men jag ångrar verkligen inte att jag följde med upp. Helt fantastiska vyer åt alla håll. Även om det var kyligt så var det solsken och blå himmel och det förstärkte skönhetsupplevelsen.

 Utsikt åt ena hållet.

Utsikt åt ett annat håll. Här ser man Globen bland annat. 

Och åt ett tredje...

Systerskapan syns bra från takterrassen. Det är tydligen OK med balkonglådor om dessa är arkitektritade. Jag ser att det är några lägenheter som har det. 

Om jag skulle bo där skulle jag anlägga en häck på terrassen. Fast jag skulle väl förmodligen inte våga gå ut på den i alla fall. Jag funderar också på hur man ska tvätta fönstren? Invändigt klarar man av det men utvändigt måste det väl komma någon lyftkran med fönsterputsare ett par gånger om året, eller? 

Uppdatering:

Tack vare BP fick jag en länk till Norra Tornen som husen kallas. Här kan man läsa om dem. 

1823 - Påsk med barnbarn och fåglar

Äntligen har vi fått våra två covidsprutor, Kent och jag, och äntligen kunde vi åka upp till Enskededalen där Mirren nu bor med de tre yngsta barnbarnen. Senaste gången jag såg dem var i slutet av januari förra året. Det blev ett kärt återseende. De var sig lika utom att Casimir, den äldsta som nu fyllt 13 år, inte längre var goss-sopran utan hade fått en röst med mera manlig framtoning. 

Mirren bjöd på fika när vi kommit fram på långfredagseftermiddagen med hembakad ljuvlig budapesttårta. Familjen hade utökats med två nya familjemedlemmar sedan några månader tillbaka. Två nymfkakaduor som flög fram och tillbaka över bordet och gärna satte sig i håret på någon medan vi åt.

Caspar 11 år och Casimir 13 år sitter vid matbordet. (Bilderna går att klicka större.)

Det är Clarissa, 9 år, som åstadkommit den intrikata servettvikningen.

En av Mirrens budapesttårtor som smakade himmelskt.

Casimir, som redan är en duktig organist, hade nämligen fått löfte om en nymfkakadua (eller nymfparakit som den också kallas) när han spelat igenom de första hundra psalmerna i psalmboken. Och fastän de blev klara till jul kunde han inte hämta sin fågel - Mezzo - förrän i februari då den var tvungen att växa till sig. 

Efter någon månad kunde familjen också hämta hem en kompis till Mezzo - Näbbi - som snabbt gjorde sig hemmastadd. Dock är hon inte lika social som Mezzo, som gärna sätter sig på handen och böjer på huvudet när hon vill bli kliad bakom nacken.  

Här sitter Mezzo och kallar med höga tjut på Näbbi.

Näbbi som dittills vägrat att flyga ner från övervåningen hade bara någon dag innan vi kom, slutligen övervunnit sin rädsla och vågat flyga ner. Och nu susade två fåglar omkring oss när vi fikade. Näbbi var reserverad och tillbringade den mesta tiden på lampan över matbordet medan Mezzo mest höll till på bordet eller satt i någons hår.

Mezzo gillar groddar som Mirren odlat.

Casimir med sin älskling.

Caspar med både Mezzo och Näbbi på huvudet.

Casimir vid orgeln i sitt rum. 

I slutet av februari skrev jag ett inlägg om Casimir och att han hade blivit intervjuad av en reporter på Svenska Dagbladet. Det blev en stor artikel om honom där, både i Svenska Dagbladet Junior och även i huvudtidningen. Jag skrev då att det nog inte var sista gången som det skulle skrivas om honom. 

Sen dess har han både blivit intervjuad för Kyrkomusikernas tidning och för Kyrkans Tidning. Den sistnämnda så sent som idag. Man har läst om att det kommer att blir stor brist på organister i framtiden så barn och unga som spelar orgel är ett aktuellt ämne.  

Inte nog med det. I mitten av mars gjorde Sveriges Radio P4 Stockholm en intervju med honom. Här kan man höra honom spela In dir ist Freude av Bach. 

Casimir är nämligen en väldigt duktig organist (i den vidare bemärkelsen) och spelar redan sådana stycken som räknas till den virtuosa orgelrepertoaren. Men så ligger det också oändligt mycket arbete bakom. Mirren övar två timmar varje dag med honom och minst fyra på helgerna. Dessutom hinner hon med att öva minst en timme varje dag med Caspar och Clarissa som också spelar orgel. 

Jag och Mirren har just lyssnat till en orgelkonsert som Casimir spelat.

Båda fåglarna gillar orgelmusik och vill gärna vara med när barnen spelar och då låter de även extra mycket.  Mezzo älskar dessutom att picka på notpapperet under tiden. Gemet till vänster i bilden lyckades hon också få loss.

Det är inte bara notpapper som Mezzo gillar. Clarissa visar sitt mobilskal som aldrig blir sig likt. 

P.S. Har just fått reda på att Mezzo är sjuk och har varit hos veterinären idag. Efter att ha fått tre olika sorters mediciner verkar hon må bättre. Håller tummarna för att hon blir frisk igen eftersom hon är Casimirs ögonsten och han har varit helt förtvivlad.

Här kan man höra Casimir spela Widors toccata på Instagram.

Uppdatering: Tyvärr avled lilla Mezzo i torsdags till alla tre barnens obeskrivliga sorg. Ingen, inte ens veterinären, vet vad det beror på att hon blivit sjuk. Han gissade på att det var något virus som hon kanske hade latent, som drabbat henne. 

1822 - Utflykt till Lundby

Ett besök på Lundby handelsträdgård utanför Norrköping hör till de fina upplevelserna på våren. Åtminstone om man gillar blommor och färg. Än hade man inte några amplar uppe i växthusen med de färgglada petuniorna ovanför alla pelargonerna, men trädgården flödade över av penséer och andra blommor som tål några frostgrader.

Bilderna går att klicka större.

Vi var där eftersom det var dags att plantera några penséer på mina farföräldrars och morföräldrars gravar i Norrköping. Jag passade också på att köpa några penséer till mina balkonglådor och till krukorna utanför huset. 

De här katterna, som jag genast blev förälskad i, hade jag inte sett tidigare. Men det var inte förrän på hemvägen som jag ångrade att jag inte köpt en sådan. Även om de kostade några hundralappar. Det får bli en tur dit igen när vi har våra vägar förbi. Om de finns kvar då. 

 

För ca 7000 kronor kunde man köpa det här citronträdet. Billigare då att handla citroner i affären. Tre för tio kronor häromdagen på Willys. Fantastiska hortensior fanns också till en billigare penning.

Att påsken stundade behövde man inte tvivla på. 

Nu har även Kent, min kära man, fått sin andra covidspruta - jag fick min andra förra veckan - så nu kan vi pusta ut. 

Det ser lite glest ut men jag vet av erfarenhet att de snart växer till sig. 

1821 Marsnytt från Bonniers Veckotidning nr 12 1926

 

Omslaget till Bonniers Veckotidning nr 12 1926  är skapat av Einar Norelius. Om honom har jag skrivit ett inlägg tidigare. Bilderna går att klicka större.

Tidningen riktar sig som vanligt mest till kvinnorna i dåtidens välbärgade familjer även om det smyger sig in några bil- och slipsannonser ibland. Ett hemma-hos-reportage i detta nummer gör mig dock förvånad. Rubriken är "Ett örnnäste på Söders höjder." Med underrubriken "Huru direktörerna Sten A. Hellberg och Sven Stål ordnat sitt gemensamma hem." 

Det är många foton från den magnifika våningen i reportaget. Ingen kan väl tvivla på att de här herrarna var ett par med tanke på underrubriken? Bonniers måste ha varit före sin tid eftersom ett sådant partnerskap på den tiden var brottsligt. Detta blev inte lagligt förrän 1944. Här kan man läsa mer om detta.

Den unge operasångaren Einar Beyron hade huvudrollen i Debussys opera Pelléas och Mélisande. Men hur ska man egentligen tolka recensionen?

Einar Beyron och Helga Görlin. 

Hovsångarparet Herzberg-Beyron var goda vänner till mina föräldrar när de lämnat operakarriären och jag träffade dem många gånger hemma. Jag har berättat om om Einar i ett tidigare inlägg. 

Att spela golf var populärt hos överklassen. På den här sidan ser man två grekiska prinsessor, världens rikaste man John D. Rockefeller och en dyster prins av Wales. Måhända han redan träffat sin Wallis och visste att det skulle bli problem. Eller bara att det hade gått dåligt för honom som det står i bildtexten. Det är också en bild på "en alldeles vanlig ung amerikanska"...

Det har också uppstått en ny variant av det kvinnliga könet - nämligen backfischen. Om man slog upp ordet i Nordisk familjebok då stod det att "backfischen var en halvvuxen flicka som ville bli behandlad som stor." Det är en väldigt rolig artikel men som vanligt sprängfylld av text som gör den omöjlig att relatera. Det får bli lite bilder i stället.

Det är ständigt annonser om olika avmagringskurer i tidningarna. Men i detta nummer är det även en artikel om korpulens. Det är ord och inga visor. När man ser veckans meny är det kanske inte så underligt att så många av borgarklassens kvinnor var överviktiga. Vilket inte gick ihop med dåtidens mode där kvinnorna helst skulle se ut som unga pojkar. Men här varnar man också för avmagringskurer. 

Här nedan skräder man inte orden. En sådan här artikel i någon av dagens veckotidningar skulle förmodligen väckt åtal.

De levande mannekängerna på modefotona är i motsats till de tecknade inte särskilt smala. Det måste ha varit frustrerande för en kvinna med normalt rundade former att ständig se modeteckningarna av förlängda och trådsmala modeller.

Här nedan en bilannons om en bil som jag aldrig har hört talas om. Men är man intresserad av gamla bilar kan man läsa mer här. 

Många samlar på Bonniers Veckotidningar enbart för omslagsannonserna i färg. De är alltid mycket informativa och färgstarka. För mig är det förstasidorna av olika illustratörer och konstnärer som varit mest intressanta. Men visst är de fantastiska också de handritade helsidesannonserna i färg.

1820 Min lösning på Marsquiz

Här kommer min egen lösning på mitt marsquiz 2021. Det var vännen och även bloggvännen Bloggblad som hade den lösningen som jag tänkt. 

1F. Judy Garland förknippar jag alltid med Somewhere over the rainbow från filmen Trollkarlen från Oz. Men som mycket riktigt Karin Eklund på Pettas har svarat, så har även Doris Day sjungit in den. Jag hade ingen aning om det. Jag kan i alla fall tänka mig att Judy Garland var först att sjunga in sången eftersom filmen spelades in 1939. 

Bilden från nätet.

2C. En av Lena Hornes mest kända sånger är Stormy Weather. 

3E. En välkänd sång med Barbra Streisand är People.  

4B. Marilyn Monroe sjunger Happy Birthday mr President för Jack Kennedy i Madison Square Garden i New York 1962. 

5A. En sång som var omåttligt populär när jag var ung var Baby it's cold outside som Doris Day sjöng tillsammans med bl.a. Bing Crosby. Därav pälsen.

6D. Julie Andrews var ju nunna innan hon blev guvernant hos familjen Trapp.

1819 Marsquiz 2021

Dags för ett quiz igen - det var ett tag sen. Nu gäller det att para ihop sex amerikanska sångerskor/skådespelare med var sin bild. Bilderna bygger på sånger eller annat som kan förknippas med kvinnorna. Två av dem lever fortfarande. Kul om du kan motivera om/när du har löst det varför du svarat så. Alla bilderna från nätet. Bilderna går att klicka större. Här kommer tjejerna. 

Och här bilder som jag förknippar dem med.