Fredagstema Show&Tell - Stöld

Fredagstemat för denna vecka är kort och gott Stöld och det är Karin Englund som tycker att vi ska skriva om detta. Öriga fredagsbloggare hittar man på hennes hemsida.

Du skall icke stjäla, lyder ju det sjunde budet i andra Moseboken i Gamla Testamentet. Stöld har alltså i alla tider ansetts som ett brott och bestraffades hårt förr i tiden som bekant. Ofta med att man högg av någon hand eller annan kroppsdel. På sina håll i världen finns denna fasansfulla medeltida bestraffning kvar…

Att bli bestulen på något är faktiskt traumatiskt, även om det kanske inte är så värdefullt. Jag minns när vi bodde i lägenhet i Norrköping i veckorna eftersom Mirren gick i musikklass där och skulle åka hem till huset i Söderköping en kväll och inte kunde hitta vår bil på parkeringsplatsen. Det var en gammal skruttig Amazon som emellertid fungerade utmärkt att åka fram och tillbaka med mellan städerna.

 Så här tjusig var inte vår Amazon, men denhade samma färg. (Bilden från nätet.)

MM var helt övertygad om att jag drabbats av minnesförlust om var jag hade parkerat bilen – det var jag som hade kört den sist – och det hjälpte inte att jag bedyrade att jag ställt bilen så nära ingången till huset som möjligt. När vi letat en stund och fortfarande inte hittade bilen, var det bara att inse att den var stulen. MM sörjde mest över att han hade lämnat sin innehållsrika verktygslåda i bilen.

Bilen hittades efter någon dag smashad på Himmelstalundsfältet i närheten. Två tonåringar hade roat sig med att köra motorcross med bilen. När bensinen var slut hade de bara lämnat den där. Naturligtvis fick de inte något straff eftersom de inte var straffmyndiga. Verktygslådan fanns kvar som tur var.

När jag kom till skolan dagen därpå och berättade för mina kollegor att bilen var stulen kommer jag ihåg att en av dem – manlig sådan förstås utan medkänsla - gratulerade mig. Visst var bilen risig och rostig, ett litet hål var det i golvet i baksätet och värmen fungerade dåligt, men motorn var det inget fel på. Vi hade betalt 7000 kr. för bilen några år tidigare så det vi fick tillbaka från försäkringen täckte väl ungefär självrisken.

Sen var vi utan bil ett år eftersom vi inte kunde bestämma oss för vilken bil vi skulle köpa. Stölden skedde på hösten så vi tyckte inte att det var någon idé att köpa ny till vintern heller. Det blev mycket bussåkande till och från Norrköping. Mycket cyklande också gjorde att vi fick upp konditionen, vi har väl aldrig varit så friska som då. På den tiden hade vi inte så långt till affären så det gick också bra att hänga plastpåsarna med varor på styret. Jag tror t.o.m. att vi körde hem en teve på pakethållaren.

Bilen kanske bara skulle till verkstaden...(Bilden från nätet.)

Nu, när vi bor på landet och har en mil till närmaste affär är bilen helt nödvändig. Med undantag av två båtmotorer som stals från oss med några års mellanrum har vi varit förskonade från stölder och inbrott. Min plånbok med några 100 yan försvann från min handväska i Den förbjudna staden i Peking från min handväska – hade glömt att dra igen blixtlåset - i början på 2000-talet, men annars har jag inte råkat ut för några ficktjuvar heller. Jag tröstade mig med att det nog kom någon fattig kines tillgodo – jag hade plockat ut alla mina plastkort innan jag reste inklusive körkortet för säkerhets skull.

Konstig blomma

Min kolossalt snabbväxande krukväxt. (Bilden går att klicka större.)

Från början var den här plantan bara ett pyttelitet skott som hade kommit upp i krukan vid sidan av min brudorkidé i slutet av juni. Efter en vecka dagar hade den växt någon decimeter och jag var nyfiken på vad det kunde vara för ogräs som växte så fort. Kanske början till ett litet träd rentav. Efter ytterligare en vecka var växten hälften så hög som brudorkidén och då planterade jag om den i en egen kruka.

Jag har fortfarande ingen aning om vad det kan vara för planta, som har växt med sådan raketfart. Idag har den högre än brudorkidén och har fått små, små vita blommor i bladvecken. Bladen är ljust gröna och släta och inte taggade det minsta. Kanske någon av mina bloggvänner vet? Jag hoppas att det inte är någon ”farlig” växt i alla fall, har googlat och inte hittat någon som liknar den. 

Ibland deppar den oavsett om jag vattnar eller ej och slokar med bladen. Efter några timmar är den pigg igen.

Öland i början på augusti

Resan med Swebus ner till Löttorp på Öland gick fort. Jag hade ju Kennedyboken på 600 sidor att läsa. Hann bara med 205 av dessa. Bussen stannade inte i Söderköping utan jag blev skjutsad av MM till Norrköping där jag fick stiga på bussen och sen åka tillbaka samma väg.

Väl framme möttes jag av en välkomstkommitté bestående av de tre pojkarna i familjen. Mirren och Clarissa, eller Lissan som alla kallar henne numera, väntade med te och smörgås hemma i sommarhuset.

Caspar, Casimir och Mirrmaken utgör välkomstkommittén vid OK-macken i Högby. (Bilderna går att klicka större.)

Det var härligt att komma ner till Öland när säsongen var över och många turister hade försvunnit. Nu var det mest tyskar som fortfarande turistade. Det gick också att komma fram i affärerna och på stora gatan i Borgholm.

Lissan var också glad och vinkade när jag kom.

Vädret under veckan var inte lämpligt för bad, det regnade varje dag och blåste ganska kallt. Däremot passade det utmärkt till att göra utflykter. Mirren hade lovat Caspar som är tre att ännu en gång få åka tåg på Böda Skogsjärnväg som går mellan Fagerrör och Trollskogen.

Strax klart för avfärg med Böda Skogsjärnväg.

Mirren, Lissan, Caspar och Casimir längst fram i tåget.

Nu bär det iväg.

Många tyskar var med på det fullsatta tåget.

Eftersom jag aldrig åkt på den enda järnvägen som finns på Öland och är en av sevärdheterna, tyckte jag också att det skulle bli roligt. Trollskogen var en verklig naturupplevelse med sina ibland förvridna träd och under dessa den vidsträckta mattan av vitmossa. Tågets hastighet kunde väl uppmätas till ungefär 10 km/h så det tog närmare en halvtimme att ta sig från Fagerrör till Trollskogens hållplats. Här och här kan man läsa mer om museijärnvägen.

Vy från tågfönstret.

När vi hade kommit fram fanns det mycket att göra för barn och även att se för vuxna. I de små friggebodarna var det ordnat med utställningar bl.a. om naturen och djurlivet på Öland. Det hade regnat rejält under tiden vi åkte med tåget, men när vi kom fram var det uppehåll som tur var. Vi vuxna fikade medan barnen lekte och klättrade i träden.

Caspar och Casimir hade svårt att slita sig från minibilarna

Lissan utforskar omgivningarna

Här är hon på väg in i en av utställningsbodarna.

En sällsynt Coca-Cola på bordet och glass för Caspar och Casimir.

Innan vi åkte hem kom det också en ordentlig skur men Mirren hade varit förutseende att ta med sig regnrockar till barnen så att åtminstone inte de blev blöta. Det upphörde lika snabbt som det hade börjat.  Eftersom järnvägsspåren hade blivit hala av regnet hade tåget svårt att ta sig fram på hemvägen och stannade några gånger. Problemet löste sig genom att en av de två lokförarna gick framför och sandade på rälsen medan tåget åter körde igång.

Utställning av skräp som plockats upp från stranden...

Det lilla loket växlas om för att sättas först i tåget på hemresan.

Julkrubbsutställning i Tingstad kyrka

På grinden till Tingstad kyrka. (Bilderna går att klicka större.)

Idag var det sista dagen för utställningen av julkrubbor i Tingstad kyrka mellan Norrköping och Söderköping.  Tingstad kyrka har varit vägkyrka under sommaren, vilket betyder att den varit öppen varje dag mellan kl. 11 och kl. 16, 24 juli till 12 augusti. Man har dessutom kunnat fika för en billig penning.

Eva Spångbergs träskulpturer av den heliga familjen på hedersplats vid altaret. Hon tillverkade denna julkrubba för Linköpings domkyrka i början på 1980-talet. Till krubban hör flera djur och figurer som inte visas här. (De flesta av bildtexterna kommer från ett lånepapper på utställningen.)

Det var den påhittige prästen Johan Lamberth som kom på att man skulle ha en utställning av julkrubbor samtidigt som vägkyrkan var öppen. Han resonerade som så att på sommaren var det större chans att man skulle få låna julkrubbor att ställa ut.

Julkrubba i papper.

Det visade sig alldeles riktigt – t.o.m. kronprinsparet hade välvilligt lånat ut sin julkrubba. Men till denna fick Johan låna en monter från länsmuséet i Linköping att ha den i. Kan ju tänkas att den inte skulle fått vara i fred annars.

Julkrubba från Haga slott som är tillverkad i Betlehem. Bröllopsgåva till kronprinsparet år 2010 från Sveriges Kristna Råd. Krubban är skuren i olivträ. (Tillverkningen av julkrubbor är Betlehems förnämsta inkomstkälla.)

Den här julkrubban i terrakotta är inköpt hos en krukmakare i Farfa, en by utanför Rom. Änglarna lever farligt, verkar det som.

Julkrubba från Lübeck. Denna snurrande pyramid är en vanlig modell av julkrubba i Tyskland. Värmen från ljus får herdar och vise män att gå förbi och hedra den Heliga Familjen. Inköpt på en julmarknad i Lübeck 2009.

Till de vackraste julkrubborna i kyrkan tycker jag hör Tingstads egen julkrubba med figurer tovade av församlingsbon och konstnären Katarina Stening. Tingstad kyrka är i sig en liten pärla och väl värd ett besök. Lätt att besöka då den ligger bara hundra meter från E 22:an.

Konsthantverkaren Katarina Stening, som bor i Tingstad, har tovat alla figurerna i ull till Tingstad kyrkas egen julkrubba år 2008.

Katarina har även tovat figurerna till denna lilla krubba i ull.

Denna fina julkrubba i filt och träkulor är tillverkad av söndagsskolläraren Rosa Svan från Vikingstad. En vinst på en syföreningsauktion 1982. (Högsta vinsten får man väl anta!) Den får avsluta den här lilla exposén av julkrubbor.

Söndagsskollärarens julkrubba

Ett exempel på Johans påhittighet.

Idag var det sista dagen för utställningen av julkrubbor i Tingstad kyrka mellan Norrköping och Söderköping.  Tingstad kyrka har varit vägkyrka under sommaren, vilket betyder att den varit öppen varje dag mellan kl. 11 och kl. 16. Man har dessutom kunnat fika för en billig penning.

Det var den påhittige prästen Johan Lamberth som kom på att man skulle ha en utställning av julkrubbor samtidigt som vägkyrkan var öppen. Han resonerade som så att på sommaren var det större chans att man skulle få låna julkrubbor att ställa ut.

Det visade sig alldeles riktigt – t.o.m. kronprinsparet hade välvilligt lånat ut sin julkrubba. Men till denna fick Johan låna en monter från länsmuséet i Linköping att ha den i. Kan ju tänkas att den inte skulle fått vara i fred annars.

Till de vackraste julkrubborna i kyrkan hör Tingstads egen julkrubba med figurer tovade av församlingsbon och konstnären Katarina Stening. Tingstad kyrka är i sig en liten pärla och väl värd ett besök. Lätt att besöka då den ligger bara hundra meter från E 22:an.

Fredagstema Show&Tell - Röda

Karin Englund står för fredagstemana under augusti månad. Den här fredagen ska vi försöka få ihop ett inlägg om ordet Röda. Övriga fredagsbloggare hittar man på hennes hemsida.

Jag associerade ordet direkt till några sånger som ingick i flickskolans musikrepertoar i mitten av förra seklet – nämligen Röda stugor tåga vi förbi och Röd lyser stugan bak hängbjörkens slöja. Den senare sången är Smålands landskapssång om jag inte minns fel.

Den första röda stugan jag går förbi på min promenad ner till Mogata prästgård. Som sig bör är knutarna och fönsterkarmarna vitmålade.

Är det bara Sverige som röda stugor haver? Det funderade jag på härnäst. Inte någonstans i Europa - där jag har varit åtminstone - har jag sett ett hus målat med Falu rödfärg. I Danmark finns absolut inga sådana – inte i Skåne heller utom upp emot Smålandsgränsen kanske. Hur det ser ut i Norge, vet jag inte. I Finland däremot finns de också, läste jag. Jag tänker nu främst på stugor, ladugårdar och uthus på landsbygden.

I den här friggeboden kan man köpa honung från egen bigård. Här är det nog inte fråga om den äkta falurödfägen utan boden är målad med en vanlig målarfärg.

Röda stugbältet i Sverige sträcker sig från Småland och upp emot Dalarna har jag en känsla av. Längre norrut är många stugor fortfarande omålade. Man började måla stugorna med Falu rödfärg under 15- och 1600-talen läser jag på Wikipedia.

Ladugård, stallar och uthus som förr tillhörde prästen har nu annan ägare än kyrkan. Knutar och dörrar tjärade man på dessa hus i stället för att måla - det är därför de alltid är svarta.

Från början var det ett tecken på rikedom, men när det blev mer allmänt så småningom att måla husen och stugorna röda, började storbönderna måla sina hus gula i stället för att skilja sig från småbönderna. När det var slott och herresäten var det oftast vit färg som gällde. Mer om Falu rödfärg kan man läsa här.

Själva prästgården, där Bo Beskow bodde och hade sin ateljé under de sista åren, är som sig bör ljusgul.

Det måste vara exotiskt för en turist att komma till ett land där nästan alla trähus på gårdarna längs vägen från Småland till Stockholm är röda. Färgen står vackert mot grönskan, komplementfärg till grönt som den är. Även på vintern är den vacker mot snön, något som de lite finare vitmålade husen inte är på samma sätt. De ser lätt smutsiga ut.

Promenaden som började så bra med soligt väder slog om till regn på hemvägen. Ett riktigt svenskt landskap med den röda stugan som lyser med sina vita knutar i skogsbrynet.

Alla bilder på röda hus och ladugårdar är från min lilla promenad ner till Mogata prästgård på en dryg kilometer.

Bloggpaus

I morgon åker jag med Swebus ner till Öland - en resa på sju timmar. Ska bli spännande att se hur det funkar. MM är hemma och ser till huset. Mirrfamiljen blir kvar i sommarhuset tills på fredag, så då åker jag med dem hem igen.

Behöver lite semester från spelningen efter fyra bröllop, fem begravningar, sju gudstjänster och ett dop på fjorton dagar. Ska bli roligt att träffa barnbarnen igen och kanske t.o.m ta sig ett dopp - sommarens första i så fall. Vi får väl se hur vädret blir...

Fredagstema Show&Tell - Loppis

Karin Englund har åtagit sig värdinneskapet för fredagstemat i augusti.  Det första ämnet hon föreslår att vi ska skriva om är Loppis. Övriga fredagsbloggare hittar man på hennes hemsida.

Prylar som jag dragit hem från Återvinningen i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Denna företeelse är något jag sällan kommer i kontakt med eftersom MM är i det närmaste allergisk mot sådana. Så jag får smyga mig till Återvinningen i Söderköping ibland när jag behöver någonting – vilket är ganska sällan eftersom vårt hus fullkomligt flödar över av prylar.

Återvinningen är en sorts konstant loppis, där man kan lämna in kläder, möbler, husgeråd och prydnadssaker som man vill bli av med.  Det som inte säljs här går till Söderköpings vänort i Lettland, Talsi. Man vet alltså att grejor som man lämnar kommer till användning. Då och då går det stora lastbilar dit med olika varor.

Det händer att jag gör ett spontanköp, som t.ex. min fina indiska elefant , som jag bara inte kunde låta bli att köpa när jag fick se den i fönstret. 200 kr. som hittat! Trots att den ständigt är till besvär när jag städar - jag måste flytta den och den är ganska tung - är jag glad att ha den i huset.

Senast jag var hos Återvinningen och handlade var till min födelsedag förra året. Numera får man ofta ganska höga blommor som present och jag saknade helt stora och höga vaser. Det fanns många att välja på. Tre av dem kan man se på mitt foto. Ironiskt nog fick jag den gången bara blommor i kruka, men vaserna kommer nog till användning en vacker dag. Trevliga är de i alla fall att se på.

Jag är speciellt förtjust i  den lilla tukanen från Reijmyre glasbruk. Jag tror att den kostade 10 kr.

Har tekannan gått sönder, kan man gå till Återvinningen och handla en ny för 20-30 kr. Blomkrukor i parti och minut för 10 kr. styck. Saknar man en bakform finns det många att välja på där för en ringa penning. Lampor och keramik finns det också gott om, ifall man nu skulle sakna detta . Ibland kan man göra riktiga fynd. Man förvånad över att folk ger bort så fina saker som man kan hitta här. Som t.ex. den här vackra salladsskålen i blåst glas – förmodligen från Reijmyre. Den kunde jag bara inte låta bli att köpa – tror jag fick ge 60 kr. för den… 

Blå salladsskål med massor av små bubblor i.

Angående fredagstemat

Eftersom jag hade planerat lite andra aktiviteter idag i stället för att sitta vid datorn, skrev jag färdigt inlägget om fredagstemat igår och följde en bloggväns råd att schemalägga det. Jag bestämde mig för att det skulle publiceras kl. 01.00 FM som väl betyder förmiddag. Alltså i god tid på fredagsmorgonen.
Inte har jag sett något inlägg än, inte. Och inte heller går det att publicera när jag trycker på den ikonen. Så det ska bli väldigt kul att se om/när det kommer. Den som lever får se.

Friluftsgudstjänst på Arkö

Hamnen i Arkösund. (bilderna går att klicka större.)

Söndagen tillbringades till största delen hos Eva W. på Arkö. Hon är en gammal klasskamrat till mig sedan flickskolan. Det har blivit tradition att hon varje sommar bjuder in till friluftsgudstjänst på sitt skärgårdshemman. Och snart blir det tradition att jag spelar där också varje sommar. Jag har åtminstone spelat där varje sommar de senaste fyra, fem åren.

Hit ut flyttade grosshandlarna från sina lägenheter i stan på sommaren. Numera är det många som bor permanent här ute.

Båt skulle utgå från Arkösund halv tio och det var meningen att gudstjänsten skulle börja halv tolv. I år var vi nästan en halvtimme försenade på grund av att prästen Pär hade ett dop innan och inte hann komma i tid till avgången.

Skepparen Alfred Bergström från Kallsö och mamma Gunnel gör båten i ordning för passagerarna till Arkö.

Det gjorde nu inte så mycket, vädret var skönt även om det var lite molnigt och passagerarna hade mycket att diskutera som vanligt.

Prästen har kommit och båten kan lägga ut från kajen.

Från det här huset har jag glada minnen från min ungdom. Här bodde min bästa vän Christina B. på sommaren och jag kommer ihåg hur lycklig jag var som fick vara med henne ut och segla några dagar varje sommar. Då var huset brunt tror jag.

Lite lagom vind för segelbåtarna.

Eva mötte oss vid bryggan på Arkö med sin fyrhjuling där synten och psalmböckerna samt tre damer fick skjuts upp till gården. Vi andra gick i samlad tropp den lilla vägen från bryggan upp till huset genom det natursköna sommarlandskapet.

Sedan alla satt sig, antingen på bänkar, stolar eller på det lilla berget hälsade Eva välkommen och Pär fortsatte med gudstjänsten. Vi sjöng de tre välkända sommarpsalmerna fast med lite andra verser än vanligt.

Lagom varmt och inget regn, vad kan man mer begära?

Det är ju bara vi som jobbar i kyrkan som möjligen tycker att de är tjatiga. Det var f.ö. jag som stod för urvalet. För dem som inte går i kyrkan så ofta kan det ju vara roligt att sjunga psalmer som är välkända sedan skolan.

Prästen Pär behöver inte någon mikrofon...

Efter gudstjänsten bjöd Eva på te eller kaffe med dopp och hembakade tårtor.  Det märks att de här friluftsgudstjänsterna är populära på det relativt stora antal församlingsbor och sommargäster som mött upp.

En dam önskar sig Halleluja, men den ingår inte (än!) i min repertoar, så det blir väl att lyssna på Youtube igen...

Efter kaffet berättade Eva om Arkö som fortfarande var oskiftat i början på 1990-talet och lite om gårdarna och dess historia. Om jag minns rätt finns det bara kvar en son till den gamle fiskaren och hemmansägaren som driver jordbruk och som bor permanent med sin familj på ön. Alla andra hus och gårdar har köpts upp av sommargäster.

Eva i berättartagen.

Sedan var  det lagom att åter ge sig iväg i sakta mak till bryggan där båten väntade på att ta oss tillbaka till Arkösund. Återigen ett sommarminne att ta fram när både mörkret och snön faller så småningom.

Hej och farväl Eva och Arkö för denna sommar!

MM som tog de  sex sista bilderna (utom denna förstås).