2020 Musikminnen del 2

I ett tidigare inlägg - Musikminnen del 1 - har jag berättat om vilka melodier som jag älskade och som jag försökte ta ut på pianot. Men mina tidiga musikminnen från barn-och ungdomstiden är också starkt förknippade med Hörsalen i Norrköping - en konsertsal som en gång varit en kyrka.

Bilden har jag fått från Åke Ringqvist. . 

När jag växte upp var Hörsalen vit som den ursprungliga kyrkan, numera är den rosa. 

Mina föräldrar hade abonnemang på andra raden på läktaren och från det jag var tio år följde jag med på alla konserter där. Konserten började inte förrän klockan 8 på kvällen och slutade ungefär vid 10. Jag minns att jag blev förfärligt sömnig ibland. 

Mest spännande var pianokonserterna och i synnerhet om det var kvinnliga solister. Jag försökte alltid gissa vad de skulle ha för färg på klänningen. Min favorit var France Ellegaard och jag glömmer aldrig när jag första gången fick höra Tjajkovskijs pianokonsert med henne. Det var det vackraste jag dittills hade hört i mitt liv. 

Flickskolan, som jag började i när jag var 11 år hade varje år en musikuppvisning i  Hörsalen. Flickkören, som jag var med i redan från ettan, sjöng alltid flera sånger vid denna tillställning. Det var även många solister - mestadels pianister - som också uppträdde. På den tiden skulle ju varje flicka helst kunna spela piano. Vi var flera stycken som fick spela solo, jag den enda i ettan.

Jag spelade  Zigeuner av Stephen Heller - fem stycken som säkert tog minst tio minuter. Eftersom jag spelade allt utantill kunde jag se att det fanns några i publiken som satt och gäspade. I synnerhet när jag spelade den långsammaste satsen. Jag fick i alla fall en recension i Norrköpings Tidningar.

Många av dåtidens stora stjärnor uppträdde på Hörsalen. Viktor Borge var en av dem, Louis Armstrong och Ella Fitzgerald två andra. Gitarristen Andrés Segovia fick jag en autograf av. 

Ett speciellt minne poppade upp häromdagen när jag löste korsord och Sven Bertil Taube som ung var med på en bild. 

 

Min älskade musiklärare, Ruth Öslöf. var också scoutledare. Jag var med i Blåvingarna i ettan och tvåan. Hon var mycket populär och lyckades till och med få ihop en scoutkör som skulle sjung på ett stort scoutjubileum i Stockholm. Det ägde rum på en av teatrarna i Stockholm och jag tror att året var 1948. Vi flickor i scoutkören sjöng "En sommardag i Kangsala" med text av Zacharias Topelius. Det är en underbar melodi men med en väldigt högtidlig text. Efter att vi sjungit uppträdde Sven-Bertil Taube som 14¨åring och sjöng och spelade gitarr. 

En stor upplevelse var det också att på väldigt nära håll få se prinsessan Sibylla med sina tre flickor, Margaretha, Birgitta och Desirée. De stod i trappan bara några centimeter från mig. Sibylla hade en grön kappa på sig och döttrarna orangefärgade likadana kappor. 

2019 Kärt besök med fönsterputs

 

Äldsta dottern Anna med sin man Jörgen och dobberflickan Asta. Kent tog bilderna som går att klicka större. 

Anna och Jörgen har varit på en semestertripp till Skåne och på hemvägen till Stockholm passade de på att hälsa på oss i Mogata. Som väl var fläktade det en smula på eftermiddagen så att vi kunde sitta ute och dricka ett glas kallt vitt vin. Saft för mig dock. 

Jörgen tar det lugnt efter att ha kört från Karlskrona på morgonen. 

Jag och Anna.

Det är sällan som Kent är med på en bild eftersom det (nästan) alltid är han som är fotografen. 

Efter att ha suttit ute en stund drog vi oss tillbaka inomhus där det var svalt och skönt eftersom AC:n varit på hela dagen. När Mirren var här senast lagade hon ugnsbakad lax som var sagolikt god. Jag hade också ett paket med laxbitar i frysen som jag tinade och la i folie. Fantastiskt enkelt och gott. På med lite av min favoritkrydda Vegeta, dill, en smörklick och lite citron och sen packa in laxbiten i folien. En laxbit åt var och en. In i ugnen 30 minuter i 200-225 grader. 

Till det gjorde vi med förenade krafter en smarrig röra med creme fraiche (vet inte hur man fixar accenter här på datorn), dill, Vegeta, citron, majonnäs och svartpeppar. Färskpotatis till det förstås. Mirrens vita vin, som hon hade över från Lilla Akademiens sommaravslutning kom väl till pass. Vi hade även en box Rosévin som är Annas favoritvin.

Vi satt länge vid matbordet och diskuterade och plötsligt var det någon som undrade vad man skulle göra om man vann 10 miljoner kronor bara så där. Det var många förslag innan jag sa att jag minsann skulle ta hit en fönsterputsfirma eftersom jag inte når upp till alla fönster och blir så trött av att putsa fönster. Jörgen högg omedelbart och erbjöd sig att putsa alla fönster på huset utvändigt nästa morgon.

Efter svaga invändningar från min sida hämtade jag trasor, diskmedel, fönsterskrapa och en tom hink  - det enda han behövde - som han kunde använda på morgonen. Vårt hus är ett  enplans "U-hus" vars två "flyglar" har väggarna ut mot innergården helt täckta av fönster, som man kanske kan se lite av på översta bilden. Allt som allt 19-20 fönster att putsa. 

Bilden tog Kent dagen därpå efter att Jörgen var färdig med alla fönstren. Hinken med vatten saknas förstås. 

Kent och jag sov till klockan nio till morgonen därpå och när vi kom upp för att äta frukost var alla fönstren redan klara. Det hade tagit 40 minuter för Jörgen. Dessutom hade han tvättat fönstren inomhus i köket-matrummet också. Inte nog med det - han hade fått fjutt på min fönsterskrapa som jag trodde var död. Jag hade satt fingret på fel ställe på gummiknappen, haha. Vilken lycka!

Jörgen och Anna med Asta, som har bilbältet på sig.

Jag är också med på ett hörn.

Trots att det är långt mellan gångerna vi träffas, känns det som om det var igår. Efter dopet av mitt lilla barnbarnsbarn Theodor i september åker familjen ner till Limoux i Frankrike igen och stannar väl där tills nästa år, antar jag. 

2018 Körkortsveckor

Det är inte precis som om det ekar i vårt stora hus men visst känns det tomt sedan Mirren, Casimir och Melody åkt hem efter två veckor hos oss här i Mogata bara med avbrott för en helg 

Ungdomarna har deltagit i en tvåveckors intensivkurs för att ta körkort i Norrköping. Mirren har skjutsat in dem dit och för det mesta jobbat med sitt på biblioteket och sen skjutsat hem dem. Vi har mest setts till frukost och på kvällarna. 

Melody, Casimirs flickvän, Mirren och Casimir vid frukostbordet. Kent tog bilderna som går att klicka större.

Casimir passade på att fylla 18 år när han var här, så han är numera en ung man. Mirren med sitt älskade te som vanligt. 

Casimir är inte bara en skicklig organist utan även fena på piano. Han brukar öva några timmar efter kursen varje dag och jag saknar hans fantastiska pianospel så mycket. Just nu håller han bl.a. på med Revolutionsetyden av Chopin. som han har lovat att jag ska få spela in när han är klar med den. Ett stycke så svårt att jag aldrig någonsin har vågat mig på det. 

Casimir vid flygeln.

Anledningen till att det blev så angeläget med körkortet är att Casimir fått ett treveckorsvikariat som kantor i Delsbo med början i slutet av juli. För att kunna jobba måste man ha körkort. Om han inte hinner få det måste Mirren också följa med dit och bo där och skjutsa honom till diverse förrättningar i trakten. I vilket fall åker hon med dit upp och är där de första dagarna.

Kent och jag håller tummarna för att Casimir klarar uppkörningen i morgon. Teoriprovet klarade han med glans - 63 rätt av 65 frågor. Godkänt var - om jag inte minns fel - 52 rätt. Melody gör sitt teoriprov i morgon också. Tyvärr fanns det bara plats för att genomföra proven i Örebro, så de får åka dit alla tre idag. Jobbigt naturligtvis att köra upp i stad där man aldrig kört förr. 

Då var det dags att ta farväl av ungdomarna och Mirren. Underbart att ha haft dem här. 

Casimir övningskörde hela vägen till Stockholm - lugnt och mjukt enligt Mirren.

Uppdatering:

Melody klarade teoriprovet och Casimir fick sitt körkort. Grattis till båda! 

2017 Lilla Akademiens sommaravslutning 2025

Bild från Sankt Matteus kyrka i Stockholm. (Bilderna går att klicka större.)

För kanske allra sista gången fick Kent och jag glädjen och nöjet att få vara med om Lilla Akademiens sommaravslutning i Sankt Matteus kyrka i Stockholm. Vårt barnbarn Caspar slutade nian och det var naturligtvis en händelse som skulle firas. Avslutningen började inte förrän klockan två så vi kunde åka upp till Tallkrogen samma morgon. 

Caspar sitter bland sina klasskompisar bakom oss på näst sista raden.

Det var tur att vi kom nästan en timme för tidigt för det fanns endast två rader längst bak i kyrkan som var vikta för anhöriga till niondeklassarna. Jag hade oroat mig för hur jag skulle komma in med min rollator men det var inga problem. Det fanns hiss och någon kom och tog med den och ställde den i ett hörn så fort vi kom dit

Niondeklassarna och studenterna har fått rosor från barnen i förskoleklassen.

Som vanligt fick jag tårar i ögonen när jag hörde de fina gamla sommarpsalmerna sjungas rent och i stämmor av eleverna. I den sista psalmen: "En vänlig grönskas rika dräkt" fick församlingen vara med och sjunga. Det kan man höra i videoklippet nedan.

Caspar med sin ros. 

På sin papptallrik, som han fick tidigare att ha om halsen av sina klasskamrater, stod det att "Livet leker" för Caspar. Något som alla håller med om och som verkligen syns på bilden ovan. 

Här kommer ett videoklipp från sista psalmen.

2016 Från Mumin till Chop Chop på Waldemarsudde.

På fredagen efter Kents 80-årsdag som jag berättat om här åkte vi tillsammans med Mirren till Waldemarsudde. Jag hade länge önskat att få se utställningen Från Mumin till Chop Chop. Förutom Tove Jansson var det tre andra kända och älskade barnboksillustratörer som också var representerade. 

Kent i entrén på Waldermarsudde. (Bilderna går att klicka större.)

Utställningen pågår till den 17 augusti och vänder sig till "besökande i alla åldrar" - .Konstnärerna förutom Tove Jansson - som ingår i firandet av Mumin 80 år - är Ilon Wikland, Pija Lindenbaum och Linda Bondestam. Här kan man läsa mer.

I det här inlägget kommer jag bara att visa illustrationer av Tove Jansson. Här nedan finns  förlagan till en teateraffisch till föreställningen Mumintrollet och Kometen på Svenska Teatern i Helsingfors 1949. 

En av de böcker av Tove Jansson som jag läste för Mirren när hon var liten var Den farliga resan. Den kom ut 1977, samma år som Mirren föddes. Hon tyckte den var otäck har hon berättat för mig efteråt. Här några skisser från den boken.

Skisserna till Alice i Underlandet känner jag också igen eftersom jag har haft den boken hemma i alla år trots att den tillhör Mirren. Hon ska få tillbaka den tillsammans med andra av hennes Tove Janssonböcker nästa gång vi träffas.

Det var fantastiskt roligt att se alla skisser till Muminböckerna. Här har jag bara tagit med en liten del.

Här ser man många av figurerna i sagan om Mumintrollet. Han verkar lite bekymrad.

Skisserna nedan är från Det osynliga barnet som kom 1962.

 

Tove Jansson gjorde även ett Muminspel tillsammans med sonen Lasse  - en karta över Mumindalen med faror av olika slag. Mårran i mitten och hemska sjöodjur i havet. Hattifnattarna syns också på sin ö. Det blå huset längst ner är Muminhuset. 

Fler skisser av de välkända muminfigurerna nedan. Lilla My, Muminpappan, Snorkfröken och Snusmumriken. 

Jag kommer ihåg att Casimir var så fascinerad av Mårran när han var liten. Trots att han var rädd för henne ville han ändå höra berättas om henne om och om igen. Men hon ser verkligen farlig ut! Stinky var heller inte någon trevlig person. 

Här sitter Too-Ticki uppflugen på broräcket. Alias för kvinnan som var Toves ständiga följeslagare i  livet. 

Muminfigurer tillverkade av Atelier Fauni på femtiotalet. 

 

Eftersom det var fredagseftermiddag och många slutar tidigt på jobbet hamnade vi i rusningstrafiken på hemvägen. Trots det tog det inte någon längre tid förrän vi var hemma i Tallkrogen igen. 

 Kent och Mirren utanför slottet.

Dags att åka hem.

Länkar till flera inlägg om Tove Jansson:

Tove Jansson 100 år

Muminuställning 2012 på Arbetets Museum i Norrköping

En liten pärla

2015 Majnytt från Bonniers Veckotidningar nr 19 och 20

Här kommer ytterligare två veckotidningar som firar 100 år. Nummer 19 för en vecka sen och nummer 20 idag den 16 maj. 

Omslagsbilden av Georg Klinghammer. (Bilderna går att klicka större.)

Omslagsbilden av Hélène Perdriat. Fler bilder av henne här. 

Det är Célie Brunius som är huvudredaktör för modeavdelningen. Eftersom jag precis nyss läst ut Ligan av Fatima Bremmer, en fantastisk bok som handlar om de första kvinnliga journalisterna i Stockholm i början på 1900-talet känns det lite extra roligt att se detta namn i tidningarna då jag numera vet en hel del om henne.

H.K.H. Prins Carl är på en helsida med anledning av att han är ordförande i Svenska Röda Korset. Det är rödakorsvecka den stundande veckan. Nedanstående bild är från en film som spelas in på det kungliga slottet "En afton hos Gustaf lll på Stockholms slott" med Gösta Ekman d.ä. i huvudrollen. Den ska visas för allmänheten under rödakorsveckan." H.K.H Prins Carl deltager, som vanligt, intensivt i förarbetet. Här åskådar H.K.H. maskeringen."

Prins Carl i den ovala bilden.

Frågespalterna med allmänna och juridiska frågor är med i tidningarna som vanligt. Här får jag bl.a. veta att sommartiden infördes första gången 1916. 

En ny tidning ger man ut, Romantik och äventyr. Den är enligt annonsen "till för att förströ Er. Då Ni har en stund över och inte riktigt vet vad Ni skall göra, då tiden blir lång och tråkig. Då Ni vill tänka på något annat än Edra bestyr. Så var viss om att berättelserna i Romantik och Äventyr skall sätta fart i Er fantasi, fylla Er med spänning och försätta Er i gott humör". Häftena kostar 45 öre vilket motsvarar 15,45 kronor idag. Det verkar ganska billigt med tanke på att häftena innehöll 64 sidor. 

Det är som vanligt mest stockholmare som figurerar på kändissidorna. Här har journalisten/fotografen (?) gett sig ut på Strandvägen i Stockholm för att föreviga några av tidens kändisar.

Sigrid Hjertén, maka till konstnären Isaac Grünewald till höger längst upp och Thorsten Ax:son Johnson nederst till vänster. 

"Kläderna göra icke mannen men ibland operetten" lyder rubriken på de två sidor som rapporterar från operetten Mikado som nyligen uppförts på Oscarsteatern med scendekor av Isaac Grünewald. 

Det har blivit populärt att spela golf. Både kronprinsen och prins Gustaf Adolf är ofta ute och spelar golf på golfbanan i Råsunda. 

På modesidan i nummer 19 visas en eftermiddagsklänning från Paul Poiret. Man önskar att bilden hade varit i färg eftersom broderierna är i rött, gult, violett och vitt. De långa silkestofsarna är violetta. Modellen håller moderiktiga hattar i händerna. Knoppen på den vänstra är av kristall infattad i guld och den kommer från en äkta kinesisk mandarinhatt. "Möblerna äro typiskt moderna franska möbler." Jag tycker det är lite Marimekko över gardinen i alla fall.

En sida med barnporträtt brukar också finnas med. Här syns verkligen vilken barnfrisyr som var rådande 1925. Kul att läsa vilka namn som också var moderna då. Tre små flickor heter Ulla. Men den ena med rosetten heter Rulle, ett namn som jag inte tidigare hört. 

Sista omslagssidan i nummer 20 är en annons i färg av en Ford. Hittills finns det bara amerikanska bilmärken i Sverige.