Caspar spelar Lille Katt på sin nya kvintoboe.
En kvintoboe är en mindre oboe som är stämd en kvint (=fem toner) högre än en vanligt oboe. Det står ingenting om denna lilla oboe på Wikipedia tyvärr. Men när jag letade på nätet efter instrumentet kom jag in på en sajt där Kungliga Filharmonikerna demonstrerar olika instrument i små filmer. Intressant. Här kan man höra hur en oboe ska låta när man väl behärskar sitt instrument. Det är inte lätt fast det kanske ser så ut i början.
Caspar, 5,5 år, spelar Lille Katt på sin nya kvintoboe.
Casimir, 7,5 år och jag spelar Yesterday tillsammans.
Det blir spännande att se vilket andra-instrument Casimir kommer att välja om några år. Just nu lutar det åt orgel. Lilla Clarissa, 3,5 år ska också välja ett instrument till hösten. Hon förälskade sig i cellon när hon var med på instrumentprovardagen på Lilla Akademien för någon månad sedan. Vi får väl se om det håller i sig. Fin trio i så fall. Lissan på cello, Casimir på gitarr, Caspar på oboe och mamma Mirren på piano. Mormor kanske får vara med ibland också...
18 kommentarer:
Så roligt att lyssna!
Heder åt mamman! Fina barn. Inte så dumt ha en musikant mormor heller!
Läste ditt svar på kommentaren igår; härlig kung som ringde Brita!
Kvintobokram
Fantastiska barnbarn du har, vilken glädje!
Bara att lyckönska dem i fortsättningen.
Kvällskram, Gerd
Tove:
Vad jag blir glad åt din kommentar - att det är någon mer än jag som tycker det är roligt att lyssna till barnbarnen.
Ja, det är mamman som ska hedras mest för sitt oändliga tålamod!
Mormorskram från Ingrid
Gerd:
Ja, och vilken fantastisk dotter som ORKAR hålla på att öva med dem varje dag - vardag som helgdag. Hennes tålamod tar aldrig slut. Och visst är det en glädje att de spelar ett instrument för en gammal musikant och mormor som jag!
Kvällskram tillbaka från Ingrid
Det är så roligt att höra dina barnbarn spela Ingrid, vad han har utvecklats på gitarren! Och vad roligt med oboe! Ibland blir man nästan orolig att orkesterinstrumenten ska försvinna, det är inte ofta man ser oboister på kommunala musikskolan längre! Bra att öva med barnen varje dag. Imponerande.
Tänk, så många fina stunder tillsammans, som ni kan se fram emot. :)
Så roligt att både se och höra dina barnbarn. Och förstås dig också. :)
Berit E
Så underbart det ska vara att vara född i en musikfamilj. Helt enkelt så underbart att du delar med dig av detta till oss. Vad månne bliva av er alla?
Gratta kära maken i efterskott!
Tack för att jag fick se och lyssna på detta/ kram
anna:
Jag har alltid gillat oboe och tycker det är roligt att Caspar valt detta instrument som är lite ovanligare än tvärflöjten. Öva varje dag MÅSTE man om man ska bli bra. Det gäller fotboll likaväl som tennis. Visst behövs det musikalitet men det är ju övningen som gör skillnad på hur duktig man blir.
Roligt att du skriver att Casimir har utvecklats på sin gitarr - jag ska framföra det till honom!
Kram från Ingrid
Berit:
Det här blir ju som en dokumentation. Hoppas att barnbarnen läser om sig när de blir vuxna. Jag ska göra bloggböcker när jag kommer mig för (och är stadd vid kassa) så småningom.
Roligt att du uppskattade inlägget!
Kram från Ingrid
Ann-Britt:
Haha, vad det blev av mig vet vi ju. Medioker kyrkomusiker och ganska duktig pianist. Energisk körledare också...
Vad det blir av barnen är skrivet i stjärnorna. Att det kommer att finnas med mycket musik i deras liv är nog rätt självklart i alla fall.
Roligt att du också uppskattade att lyssna till dem. Jag är ju partisk, som du förstår :-).
Ska gratta Kent från dig.
Kram från Ingrid
Kul att få se och höra :)
Vilken musikalisk familj ni är :)
Så trevligt med dina musikbegåvade och intresserade barnbarn. Förstår att ni har många trevliga stunder tillsammans.
Oboe, har jag inte spelat på. Men däremot hade vi orgel, piano, gitarrer, fiol, dragspel, cittra och munspel hemma, då jag var barn. Har lärt mig spela orgel och gitarr, men tyvärr har det inte blivit något spelande på en mängd år, å nu kan jag inte, på grund av min ena hand. Men, jag älskar musik.
Så fint ni spelade ihop.
Kram och trevlig dag önskar wiolettan.
Men så duktiga de är!
Och vilket engagemang!
Så roligt att ni kan sjunga och spela tillsammans.
Roligt att se och höra.
Tack!
Kram!!
Eva:
Jag tycker det är väldigt roligt att de yngsta barnbarnen också gillar musik.
Även mitt näst äldsta barnbarn - Bella som är 24 - ägnar det mesta av sin fritid åt musik. Om en vecka ska hon uppträda i en tremannashow på en biograf, omgjord till musikcafé i Norrköping. Du kan vara säker på att det blir ett inlägg om det så småningom :-).
Wiolettan:
Tack för rar kommentar! Du leder verkligen med stor marginal vad gäller musikinstrument. Gitarr har jag också haft men hade aldrig tålamod att lära mig spela den tyvärr. Ett bra instrument att ta med sig överallt.
Synd att du inte kan spela längre på grund av din hand. Jag är glad så länge jag kan röra fingrarna...
Kram från Ingrid
Annika:
Tack för din som vanligt alltid rara och positiva kommentar. Den värmer...
Jag tycker också barnen är duktiga, men som sagt, det beror mest på att Mirren har sånt tålamod att öva med dem varje dag.
Kram från Ingrid
Mysigt att se och höra. Det är klart att mormor kommer att få en viktig roll i den kommande musikgruppen. Hemma hos mig spelas det och sjungs varje dag. Vad tomt det kommer att bli den dagen våra döttrar flyttar hemifrån. Musiktankar från en bloggvandrande Bosse
Bosse Lidén:
Hej Bosse och välkommen till min blogg. Kul att du tog en paus här en stund på din bloggvandring. Ja, med synten går det ju att lägga till stråkar och kör också om man vill så då kan alla vara med och spela. Sörj inte över att döttrarna flyttar hemifrån - de kommer tillbaka så småningom med barnbarn som kanske spelar kvintoboe t.ex.
Du har väl lyssnat till videosnutten så du vet hur en kvintoboe låter? Mirren (yngsta dottern) ringde upp fem musikaffärer i Stockholm som aldrig hade hört talas om en sådan liten oboe. Är man fem och ett halvt kan man inte hålla en oboe som väger 3 kg. Men nu har hon fått tag i en egen i den sjätte affären. Den han har nu har Lilla Akademien lånat ut.
Ingrid
Skicka en kommentar