Jag fick behålla några av förstoringarna till mina bilder som jag tog med min gamla kamera. 24-bildersfilmen fick jag åka in till redaktionen i Norrköping med före deadline där den skulle framkallas. Således hade jag ingen aning om hur bilderna blev eller vilken eller vilka man valde ut till reportaget. Det var alltid bråttom. Själva reportaget gick att skicka på datorn har jag för mig - jag är inte säker. Jag skrev det i alla fall själv på min egen dator.
Vet inte om bilden nedan är från tjugoårsjubileet av Lagnöbron 1995 eller från Skärgårdsfesten i Tyrislöt två år senare. Jag tror aldrig den här bilden publicerades och jag tänkte inte på att skriva datum på bilden. Bägge dessa tilldragelser har jag skrivit om i mitt förra fotograferingsinlägg.
Här roar man sig med tävling i spikslagning. Herrarna ser lite skeptiska ut tycker jag. (Alla bilder går att klicka större.) *
De flesta uppdragen hade jag på sommaren då ordinarie lokaljournalister hade semester. Men reportaget, som jag tycker jag lyckats allra bäst med fick jag mitt i smällkalla vintern. Långt ute i skärgården skulle jag bege mig. Det skulle ta en halv dag åtminstone och de andra journalisterna hade väl annat att göra, antar jag.
Det gällde att skriva om en uråldrig tradition - notdragning under isen - något som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Det var en spännande upplevelse. Jag tyckte jag fick fina bilder av fiskarna som höll på och drog nät iförda konstiga spikskor. Tyvärr har jag ingen egen bild av denna händelse utom den i tidningen. Jag lägger ut hela artikeln som kanske kan vara intressant att läsa, om någon orkar. Förvånar mig att jag fick en helsida - på den tiden var det fullformat dessutom på NT. Vad jag vet strök eller ändrade de inget heller därinne i Norrköping.
Man fick lära sig mycket som frilansjournalist på NT:s Söderköpingssida...
Det som jag ofta fick skriva om var musikaliska eller kyrkliga tilldragelser. En musikalisk höjdpunkt var när Söderköping gästades av Claes Janson - han som sjöng om den röda cykeln. Det var väldigt roligt att få möjlighet att prata med musikerna och dessutom slapp man betala entré. De ställde alltid villigt upp för fotografering...
Här sjunger Söderköpings egen duktiga jazzsångerska - Anette Hagman Johansson - duett med Claes Janson.
Jag skrev i det förra inlägget att om jag hade fått leva om mitt liv hade jag velat bli journalist. Gärna på en lokalredaktion där man får så omväxlande uppdrag och lär känna så många människor. Dessutom fick man ju ta egna bilder och behövde aldrig ha någon fotograf med sig.
Här är en bild som jag fick av NT när Anette Hagman-Johansson bjudit in en av Sveriges bästa trumpetare - Bosse Broberg - till jazzcafé i Sankt Laurentii församlingshem 1998.
Anette Hagman-Johansson med sitt band Jazz't in Case och med trumpetaren Bosse Broberg till höger.
Uppdatering:
En fantastisk sajt om just notdragning under isen och massor av bilder hittade jag här hos Kenneth Frostdahl.
19 kommentarer:
Det är nog säkert jätteroligt att få skriva om olika saker och fotografera, för idag är det både foto och skrivande som gäller för fotografer på mindre tidningar tror jag. Ibland har jag varit inne på samma spår, att få skriva mer men jag tror att jag skulle sakna musiken. Härliga artiklar. Svårt att läsa texten eftersom jag inte kunde flytta texten när jag väl klickat den större. Kram
Vad roligt att få följa ditt journalistliv lite till!
Vet du, jag var bara lite disträ när jag högg till med "Fotografering" igen. Trodde att det handlade om "Motiv", eller "Nostalgi" eller något sådant gången innan och kollade inte ens! Och med nya kameran i sikte kändes det ju som ett nödvändigt ämne!
Just som reporter på en lokaltidning får man ju verkligen ta itu med de mest skiftande ämnen. Roligt och lärorikt. Och tråkigt att så många lokaltidningar försvinner!
Gomorron! Vilket intressant liv du har haft, som journalist och fotograf! Härligt!
Det var andra förutsättningar då.
Idag är tekniken helt annorlunda, och den kommer att förändras igen, det gör den alltid.
Jag sitter just nu med mitt nyförvärv, mobilen, helt outstanding...
Pingstkramar, Gerd
Anna:
Nej, texten går inte att flytta när man klickat upp den. Det är bara jag som är så närsynt som inte tycker det är så svårt att läsa kanske. Du får titta på bilderna i stället :-).
Varför inte göra både och? Det var ju så jag började min bana som frilansjournalist. Jag skrev små notiser till tidningen om musikgudstjänster eller andra evenmang i kyrkan och skickade in. En dag ringde chefen och frågade om jag inte ville ha betalt också. Och det ville jag ju. Mitt första uppdrag var att skriva om utsmyckningen av Mogata matsal och sen rullade det på. Jag hade full tjänst i skolan och 67% i kyrkan men det gick ihop sig ändå.
Kram från Ingrid
Karin:
För mig var det ju bara ett ypperligt tillfälle att få dokumentera mitt tidigare liv som amatörjournalist. Det hade inte blivit av annars. Och som sagt, för barnbarnen kanske det kan vara kul att läsa om någon gång i framtiden...
Vår Söderköpingssida lever fortfarande och frodas, som väl är. Annars hade vi nog inte fortsatt vår prenumeration på NT.
Ingrid
Gerd:
Ja, det var roliga år som jag ser tillbaka med glädje på. Jag tror bara jag fick två artiklar refuserade under alla dessa år. En om Ruskaby skola och en om ett kattpensionat :-).
Grattis till din nya mobil. Ja, det är ett underverk - synd att man inte begriper allt.
Kram från Ingrid
Det måste ha varit roligt att få var både journalist och fotograf! Du är med andra ord ett riktigt proffs, men som glad amatör måste jag säga att det är förfärligt roligt att kunna fotografera och lägga ut sina bilder som man gör idag.
Ha en Glad Pingst!
Kram, Ingrid
Ingrid
Jag är verkligen inget proffs - precis som du en glad amatör som gillar att fotografera. Har aldrig gått någon kurs (skulle behövas iofs) eller lärt mig på annat sätt. Jag blev lika förvånad varje gång jag öppnade tidningen på den tiden att bilden eller bilderna var så pass bra som de var.
Visst är det underbart att man numera slipper snåla med fotona som man fick göra förr. Och att man själv kan redigera och beskära dem.
Kram från Ingrid
Vad roligt att få ha fått fotografera så skilda saker, och dessutom fått in bilder i tidningen på helsida! :)
Så roligt att läsa om dina journalistiska bragder! Artiklarna ber jag att få återkomma till, annars blir det lite för mycket på en gång. Din textmängd kommer jag inte upp till på tio inlägg.
Kul att du varit reporter och fotograf också! Själv lyckades jag glömma bort att det var lördag igår, så jag får återkomma nästa lördag!
Lisa H:
Välkommen till min blogg - roligt att du tittade in. Det var det som var roligaste med att jobba på lokalsidan - inget uppdrag var det andra likt med undantag av de musikaliska då.
Ingrid
Hans:
Haha, jag anar en viss ironi i din kommentar. Vad gäller textmängden skulle jag inte ha en chans att få in en artikel i någon tidning idag. På lokalsidan får det numera vara max 3000 tecken till ett reportage. De flesta ligger på 2000 tecken plus en enda bild.
Läser just nu en bok av Olof Lagerkrantz som heter Om konsten att läsa och skriva. Där skriver han att när man har skrivit färdigt en artikel ska man ta bort minst hälften. Samt ungefär vartannat ord dessutom. I mitt fall skulle det nog rört sig om tre fjärdedelar. Synd att jag inte har läst den förrän nu...
Jag tror inte ens att du skulle komma upp i min textmassa med tio inlägg. Du skriver kort och väldigt trevligt, det är därför du har så många kommentatorer.
Ingrid
Aina:
Jag har i alla fall smakat lite på hur det är att vara journalist. Det var väldigt roligt även om jag inte var med om sådana äventyr som du :-).
Ibland har man varken tid eller lust att skriva lördagstemat - så då hoppar man över. Eller slår man ihop två teman till ett. Det är inte så noga.
Ingrid
Det må jag säga, notdragning - en parallell till tonsättning kanske - passande en musikanta ... med spikskor, samt Clas Janssons röda cykel... vad du har upplevd och skrivandet ligger ditt hjärta nära, det märks. Svårt att förstora upp artiklarna, men JAG HAR ETT KNEP - jag använder förstoringsglas så något ska jag få med mig! Jazz i församlingshem och kyrkor har jag upplevd, det svänger "andligt" på ett gott sätt.
Journalistisk kram :-)
Tack för en härlig resa genom ord och bild på temat fotografera :)
Tove:
Haha, tondragning - ja det blir ju sånt ibland. Kul att du tar dig tid med att använda ett förstoringsglas - notdragningsartikeln tycker jag är lite spännande. Det är ju en urgammal tradition som de blåst liv i ute i Sankt Anna skärgård. Här hittade jag en fantastiskt fin sajt om just denna tilldragelse och massor av bilder också. http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/bidrag/div/notdrag2012_kf.html
Kram från Ingrid
Marie:
Tack för din mycket vänliga kommentar - den värmer verkligen!
Kram
Skicka en kommentar