Som så många gånger förr är det en gammal bok, som får bli underlag för inlägget och som jag hittade i skräpbokhyllan i garderoben. Nämligen Folkskolans räknebok för fjärde klassen. Den är alltså tänkt för tioåringar utan något annat hjälpmedel än papper, penna och suddgummi om man undantar läraren. När jag läser igenom boken förstår jag varför jag tyckte matte var så besvärligt när jag var liten.
(Bilderna går att klicka större.)
Räkneboken är från 1955, en tid i Sverige när flickorna har klänning eller kjol och rosett i håret, pojkarna golfbyxor och rutiga strumpor. En tid när man leker indianer och rullar kula på rasterna och när man håller en skolväska i handen och inte har den på ryggen.
Det här är Kents bok som han noga daterat till den 11 november 1955. Det året tar jag studenten och körkort. Det är intressant att studera räkneexemplen som så tydligt visar på en svunnen tid med tanke på priser på mat, löner och hyror. Detta år finns det många hästar kvar i Sverige. Bara i Malmöhus län finns det 72 299 hästar (hur man nu har räknat dem?), 183 226 nötkreatur och 65 942 får som man sen ska räkna ut hur många de blev tillsammans. Springpojkar hittar man också.
I slutet av år 2015 fanns det 4,7 miljoner personbilar, 20 000 bussar, 582 285 lastbilar och 320 000 motorcyklar i Sverige.
Boken är ett stycke historia som speglar vardagen hur den ter sig för vanliga människor. Man eldar med kol och koks och går på bio för 85 öre biljetten. Telefoner är inte särskilt vanliga, det finns bara 169 sådana under ett år i en köping, ett större samhälle på den tiden. Året därpå utökas dock antalet med 28. Antalet utlänningar som arbetar under ett år i Sverige - däribland inbegrep man norrmän, danskar och finnar - finns också med som räkneexempel.
Här är det minus som gäller. Mor och son studerar elmätaren.
På tågen finns första, andra och tredje klass. Skillnaden i pris ska förstås räknas ut. Gas- och elektricitetsräkningen kan uppgå till hela 26 kr och 29 öre för ett hushåll under ett år. Sparkstöttingar säljs i tre olika storlekar varav den största kostar 28 kr och 25 öre - ganska dyrt med tanke på att den kostar mer än elräkningen gör på ett helt år.
En person kan köpa en tomt för 5 eller 6 kr kvadratmetern. Men så går månadslönen sällan upp till 1000 kr i månaden för vanliga människor. Själv hade jag 750 kr i månaden som bankaspirant 1958 och på det skulle jag betala 300 kr i skatt.
Kerstin köper vetemjöl, potatismjöl, socker och knäckebröd i handelsboden och får ändå pengar över när hon betalar med en femma. Hon hjälper också sin mor att bära vatten till tvätt i 7-liters hinkar till ett kar som rymmer 294 liter. En elektriker arbetar i medeltal 8 timmar om dagen för 4 kr 15 öre i timmen. Och diken grävs fortfarande för hand. Just talen med dikesgrävandet minns jag som extra hemska. Kanske hade jag klarat av dessa tal om jag hade haft en miniräknare, vad vet jag?
12 kommentarer:
Minns att jag hade svårt att koncentrera mig på räkneuppgifterna, när talen genererade så många trevliga tankar kring hästskjutsar, handelsbodar och cykelturer.
Fast de där talen där Kajsa började sin cykeltur 11:33 och fick punktering en timme och fyra minuter senare, hade jag problem med - när mötte hon sin fästman som hade skoskav?
Margaretha
som känner
igen boken
Vilken underbar illustration till plus och minus!
Jag fastnade särskilt för lastbilen med sju isblock på flaket!
Så härliga matteböcker det fanns på femtiotalet! Vi hade liknande när jag började skolan i slutet av femtiotalet men inte just den där.
Ett utmärkt val med tanke på Veckans rubrik! Toppen!
Margaretha:
Haha, det exemplet gick mig förbi. Kul att du känner igen boken. Har för mig att mina matteböcker aldrig någonsin var illustrerade. Men Kent är ju nio år yngre så han hade väl en lite modernare bok.
Ingrid
Karin:
Haha, jag fick också syn på isblocksexemplet precis när jag skulle lägga ut inlägget. Men det skulle i så fall kräva ytterligare text och det räckte som det var, tyckte jag. Kommer ju ihåg när kompisen och jag hoppade i den jättestora lådan med sågspån där isblocken låg när jag var på besök hos min farfar och farmor på landet.
PettsKarin:
Kul med ditt tema - jag hade länge tänkt att skriva något om den här gamla räkneboken som jag hittade. Och nu fick jag ju chansen. Tack för den!
Kram
Vilket härligt inlägg ... och nu blev jag nostalgisk igen. Lasse har en gammal bok kvar från sin skoltid - måste genast gå upp och leta reda på den.
Ha en fin dag!
Kram
Anki:
Gör du det. Det är rolig läsning.
Kram tillbaka
Men nu blev jag nästan tårögd av känslor. Vilken underbar bok! Teckningarna, texten, älskar gamla böcker. Min favorit är en gammal husläkarbok som innehåller så fantastiskt mycket roligt och spännande. Så du har också varit i bankbranschen? Minns inte hur många kronor jag tjänade sommaren 1972 då jag tog mina första stapplande steg på bankkarriärtrappan. Men inte var dom många, det var ju "fint" att jobba på bank så man skulle vara glad och tacksam...
Angående hästar så har jag läst en spännande bok Hästar i staden, den var fylld av fantastiska foton där hästarna utförde arbeten i stan. Hade de inte funnits hästar till transporter hade nog ingenting fungerat innan bilen var uppfunnen. Oj vilket fint inlägg du skrivit, tackar för alla tankar det väckte
Paula:
Tack för rar kommentar. Ser fram emot ett inlägg från dig med lite bilder och text från din hästbok. Jag var ju liten under kriget så jag såg ofta hästar med vagnar på gatorna. Min bankkarriär blev inte så lång - några år bara. Jag jobbade t.om. på Rembursavdenlningen på en bank i Göteborg, men jag förstod aldrig vad en remburs var för något :-).Så det var nog tur att jag inte fortsatte på den banan...
Kram
Det kunde vara en trevlig bok som väcker glada minnen, men jag får mest olustkänslor. Minst 318 tal att plåga den stackars eleven med! Kanske mer? Det är = oändlig plåga. Illustrationerna är fina - nu. Då, på den tiden skulle bilder inte hjälpt stort, annat än som öar jag kunde rädda mig till en kort stund. Men okej! Övningstalen i spalter, sida upp och sida ner var ännu värre: Ren barnmisshandel!
Men ditt inlägg är ju förstås bra! :)
Ronny:
Jag hatade s.k. benämnda tal och räknade alltid bara de som var förut uppställda. Jag lyckades klara mig igenom skolan med dessa. Jag var rätt bra på att plussa och ta bort, som det hette då. Kunde multiplikationstabellen som ett rinnande vatten. Men när de kom till tal med text var det kört. Det hade kanske hjälpt om man hade fått lite anvisningar av läraren, men det kommer inte jag ihåg att jag någonsin fick. Men så var vi ju väl omkring 30 i varje klass och det fanns väl de som var ännu sämre än jag.
Ingrid
Skicka en kommentar