1311 Luftslottet

Igår var Kent och jag i Norrköping - Kent för att prova ut nya glasögon och jag för att köpa lister till mina tavelramar som vi fixar själva. Eftersom vi hade en dryg timma kvar på parkeringsbiljetten föreslog Kent att vi skulle titta in på Konstmuseet en bit bort. Utställningen Luftslottet har pågått ända sedan i februari och slutar 28 augusti.

Sara - Vide Ericson Enchantment. Olja på duk. Det är meningen att vi ska fundera över vad som hände innan linnet hängdes upp till tork och vad som kunde tänkas hända efteråt. (Bilderna går att klicka större.)

Så här står det i katalogen:"Luftslottet - ordet beskriver något ouppnåeligt, något man förknippar med fantasins värld. Det kan handla om drömman, illusioner och längtan." Det är sjutton konstnärer som visar sina verk, det ena mer fantasifullt än det andra. Redan i foajén hängde mobiler som både vuxna och barn hade klippt av papper som låg framlagt på ett bord.

Massor av mobiler i foyén som besökare har skapat.

Åsa Cederqvist - Gestures and Gaps 2015. Digitaltryck på textil, trä, skumgummi, textilapplikation digitalprintat fotografi. Det här konstverket tog upp en hel vägg från golv till tak.

Jag har inte varit särskilt intresserad av att se den utställningen men var glad över att jag kom dit innan den försvann. Tidigare har jag bara sett bilder på gubbar som hängt i ställningar inlindade i plast och trodde att det inte var så mycket för mig att se. De fanns också med, men det var så mörkt i utrymmet som de hängde och svängde och plingade i att jag inte tyckte det var någon idé att fota.

Annika von Hausswolff - Utan titel med bubbla. 

Man fick en mycket surrealistisk känsla redan när man gick in i utställningshallen eftersom museet andades och gäspade ibland. Det var en ljudinstallation av Johanna Byström Sims och bidrog till den lite overkliga stämningen. Luften och rörelsen var ett återkommande tema.

Det visade sig att det fanns massor av roliga saker att titta på. Tavlor, textilkonst, vanliga skulpturer och glasskulpturer. Allra roligast var Erik Hedmans animerade film Tusen och en natt, som jag visar lite av på videosnutten sist i inlägget.

Matti Kallioinen - Samröre. Empati. Akristal, glasfiber och billack.

Här är Drömväggen där besökarna fick skriva något om de ville med bokstäver som man kunde trycka dit. Det fanns inte så många bokstäver kvar, så man var ju tvungen att låna lite från andra. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att skriva något.

Jacob Dahlgren - From Art to Life to Art 2009. Konstnären, som bara åt konserverad mat under ett år, har gjort en skulptur av alla konservburkarna. Ja, varför inte? Färgglatt är det i alla fall.

Janina Nilsson - Fantasivärlden Jhax 2013. Keramik, glas, syntethår, cyberlox, kretskort, spegelmosaik, ljuskällor playvood. I katalogen står det så här:"Jhax är en svävande ö i en parallell värld som bebos av olika varelser, var och en med sin egen historia." Jag kan tänka mig att barn skulle tycka det vore roligt att fundera över figurerna.

Det var en mycket spännande och intressant utställning och jag rekommenderar den varmt - även för barnen eftersom det till och med fanns en skulptur som man kunde ligga på och känna vågor i. Något jag dock inte prövade.

Erik Hedman - Tusen och en natt.

1310 Farväl till sommarjobbet

Så var det slut på sommarjobbet som kantor - mest ute på Vikbolandet och i Arkösunds skärgård. Jag har spelat på sex friluftsgudstjänster, en högmässa och två dop. Helgen var mycket intensiv med två dop och två friluftsgudstjänster.

Vackra gamla villor i Arkösund som beboddes av grosshandlare och andra förmögna Norrköpingsbor på somrarna. Numera är villorna permanentbostäder. (Bilderna går att klicka större.)

Det började med att jag spelade på ett dop i Börrums kyrka på lördagen. På söndagen var det först en friluftsgudstjänst på Arkö hos Eva Wahren, sen ett dop i Jonsbergs kyrka och efter det ännu en friluftsgudstjänst i Segerbo nära Rönö.

Hamnen i Arkösund. Vi väntar på att få gå ombord på Estelle av Östergötland. Det är mulet men när vi kom fram till Arkö tittade solen fram.

Vi åkte med båten Estelle av Östergötland från Arkösund klockan 10 tillsammans med andra församlingsbor och sommargäster. Tore Torbo, min vän sedan många år, var tjänstgörande präst vid alla tillfällena. När vi kom fram mötte oss Eva vid bryggan med sin fyrhjuling så Kent slapp att bära den tunga synten ända upp till ladan där vi brukar hålla till. Kanske är det en halv kilometer dit. En av damerna och kassarna med psalmböcker fick också åka med.

På väg till friluftsgudstjänsten.

Det blev vackert väder sedan hela dagen och medtagna jackor och koftor behövdes inte. Eva hade som vanligt ordnat med bänkar och i ladan, där jag brukar stå och spela, var det uppdukat med kaffe och sockerkakor. Som vanligt, säger jag, eftersom det är sjunde året i rad som jag spelar på Arkö.

Ljungen har börjat blomma och rönnbären lyser röda.

Här syns alla som kom med båten men på berget bakom mig, där jag står och fotograferar före gudstjänsten, har en hel del sommargäster som bor på ön tagit plats.

Min gamla vän Eva och jag var klasskamrater på flickskolan i Norrköping under fem år så vi känner varandra ganska väl.

Eva och jag. (Kent tog bilden.)

Eftersom gudstjänsten började klockan 11 och Tore och jag hade ett dop klockan 13 i Jonsbergs kyrka, kunde vi tyvärr inte stanna kvar och fika - det trevligaste på alla friluftsgudstjänster. En extra båt var beställd till klockan 12 som skulle ta Tore, Kent och mig tillbaka till Arkösund.  På den hade vi också sällskap med Marianne och hennes man som varit på besök på Arkö. Resan gick fort eftersom Marianne och jag hade mycket att prata om.

Här säger vi adjö till Arkö för det här året och Eva ska köra ner Kent och mig och alla grejorna till båten. Tore fick inte plats men han gick ungefär lika fort som fyrhjulingen körde. 

Jackorna behövs eftersom det blåste bra som synes. (Kent tog bilden.)

På hemvägen for vi förbi Viskärs fyr som jag har haft som motiv till en av mina tavlor. (Kent tog bilden.)

Nästa stopp var Jonsbergs kyrka där det skulle bli dop. Jag spelade Äppelbo in och Lilla Idas sommarvisa ut. Tryggare kan ingen vara och Gud som haver barnen kär som psalmer. Det var ett tag sen jag spelade på en "riktig" orgel, det var härligt. (På högmässan i Rönö, där jag spelade förra helgen, finns en mycket gammal orgel men den har en kopplad pedal så det är inte samma sak. D.v.s. pedalen kopplas till manualen och man kan alltså inte spela en tredje orgelstämma på den.)

I Segerbo, Rönö hembygdsgård som ligger mitt i skogen en bit från Rönö, skulle vi ha nästa friluftsgudstjänst. Det tar en stund på krokiga väger att ta sig dit, men arrangören var förvarnad och vi anlände dit fem minuter försenade. Alla satt snällt och väntade på oss.

Många trofasta församlingsbor återkommer år från år till friluftsgudstjänsten. Jag tror jag spelat där åtminstone fyra somrar tidigare. (Kent tog bilden.)

Jag spelar tydligen introt till en psalm eftersom Tore inte sjunger med. (Kent tog bilden.)

Tore och jag har jobbat ihop många, många somrar och även julottor. Vi känner varandra väl vid det här laget och jag får alltid förmånen att ta ut psalmer när vi jobbar ihop. Den här gången blev det bland annat Guds kärlek är som stranden, psalm 289 och Ylva Eggerhorns fina Var inte rädd, psalm 61. Vi avslutade med en av de nya sommarpsalmerna nr 752, Över berg och dal. Konstigt nog finns den bara att lyssna på på Youtube med cello eller orgel. Något för en bra kör att sjunga in och lägga ut kanske? Vad säger du Anna?

Vi hann precis med fyrafärjan över till Stegeborg och var hemma igen vid halvfem-tiden. Då hade vi varit hemifrån i nästan åtta timmar.

Kent tog bilden precis innan färjan skulle gå. Muren vid Stegeborgs slottsruin är lagad så det ser fint ut igen. Jag tröttnar aldrig på det motivet. (Kent tog bilden.)

1309 Intressanta fakta om Olympiska Spelen

Samtliga fakta i inlägget från boken 3333 Otroliga Fakta av Carsten Ryytty. (Alla bilderna från nätet.)

Vid Berlinolympiaden 1936 erövrade sprintern Jesse Owens fyra guldmedaljer i längdhopp, 100 m, 200 m och stafett (4x100 m). Efter att ha blivit avstängd för brott mot amatörbestämmelserna tvingades Owens tävla mot kapplöpningshästar och vara cirkusutropare för att försörja sin familj.

 Henrik Sjöberg 1875 - 1905

Till OS i Atén 1896 skickade Sverige en enda representant, stockholmaren Henrik Sjöberg. Han blev fyra i höjdhopp på 160 cm *. Mer om denne duktige idrottsman och läkare kan man läsa här. Han var bara 30 år när han omkom i en badolycka.

Sixten Jernberg 1929 - 2012

Skidåkaren Sixten Jernberg är den svensk som har flest OS-medaljer. Under åren 1956 - 64 tog han nio stycken - fyra guld, tre silver och två brons. Han segrade också i Vasaloppet 1955 och 1960. Vill man läsa mer om honom kan man kika här.

Stella Walsh 1911 - 1980

1932 vann Stella Walsh OS-guld på 100 m i Los Angeles. 1980 råkade hon hamna i vägen för en förlupen kula under en eldstrid i ett köpcentrum i Cleveland. Vid obduktionen avslöjades det att hon i själva verket var en man.

Den här boken 3333 Otroliga Fakta har jag haft mycket nöje av. Jag köpte den som "jultidning" av grannflickan och har inte ångrat mig en sekund. Som i kapitlet Kvinnoförtryck där man får reda på att medeltidens främste teolog Thomas av Aquino tyckte att kvinnan var en misslyckad man eller i att vi dricker omkring 60 miljoner julmust varje år, merparten i december - i kapitlet Drycker. Som presentbok till en nio-tioåring måste boken vara en guldgruva. Ett helt kapitel som handlar om dinosaurier t.ex.
3333 Otroliga Fakta - Den ultimata julklappsboken.

* Uppdatering:
Min bloggvän Hans i Hjo har rättat mig angående Henrik Sjöberg. Jag läste slarvigt om honom. Han blev alltså 4:a i höjdhopp på 160 cm och kom 6:a i längdhopp på 580 cm. Tack Hans för kommentaren! Rätt ska vara rätt.

1308 Äspholm med barnbarnen

Eftersom Mirren fortfarande har semester bestämde hon sig för att komma ner med pojkarna och göra en utflykt till vårt sommarland på ön Äspholm i Sankt Anna i onsdags. Clarissa, deras syster, var på Lilla Akademiens musikläger så hon fick vara hemma med sin pappa.

Min son Kalle som är därute tillsammans med sin sambo Anne-sofie och hennes pojke Oscar, kom och hämtade oss i småbåtshamnen i Wrångö. Det är klart att Kent och jag också följde med, vi är inte ute på ön så ofta eftersom både han och jag helst vill vara hemma i vårt hus.

Här väntar vi på Kalle på bryggan. Casimir och Caspar har fått syn på ett stim fiskar i vattnet. (Bilderna går att klicka större.)

Klara för avfärd. Pojkarna har fått lov att sitta framme i fören eftersom Oscar lovat att sitta mellan dem och hålla reda på dem. (Kent tog bilden.)

Vädret var vackert och lagom varmt - inte så hett som det varit tidigare. På kvällen blev det faktiskt lite kyligt så våra jackor kom väl till pass.

Båten närmar sig långsamt vårt sommarhus som mina två bröder och jag äger gemensamt.

Jag har redan haft mina två veckor i stora huset så vi gick vidare uppför berget till Kents och min egen lilla stuga som Kalle och Anne-sofie bor i just nu. De har lagt ner otroligt mycket arbete med att göra huset och gäststugan fina och har till och med fixat mulltoa och dusch. De har slipat golv, målat och tapetserat så husen går knappt att känna igen. Jag är otroligt tacksam att de vill vara därute och underhålla stället - vi har nog med jobb med vårt eget hus hemma.

Utsikten från backkrönet på vägen upp till Kalle och Anne-sofie är fantastisk. 

Vi började med att fika när vi kommit upp till vårt lilla sommarhus där Kalle, Anne-sofie och Oscar tillbringar sin semester. 

Pojkarna var förstås otåliga och ville gärna gå ner till bryggan men lugnade sig när Oscar var snäll och spelade badminton med dem. De blev också saliga när de fick löfte om att få låna Kalles fiskespö och meta när vi fikat färdigt.

Kalle med systersonen Caspar i knät. (Kent tog bilden.)

Caspar och Casimir på ena sidan nätet och Oscar på den andra.

Sen gick vi alla ner till bryggan och jag bestämde mig för att ta årets andra dopp utomhus trots att det inte var särskilt varmt i luften. Vinden var kall och när solen gick i moln kändes det att hösten var på väg. Barnen var i vattnet länge förstås och dök från bryggan med dödsförakt.

Kalle fixar metspöna till barnen och Mirren hjälper till.

Det var Oscar som hade tur den här gången och fick en abborre. Jag var glad över att det inte blev någon fisk till pojkarna...

Caspar, som fyllde 7 år i juli simmar riktigt bra och dyker oförskräckt från bryggan. Brorsan Casimir som fyllde 9 år i samma vecka har kunnat simma länge, så honom behövde man inte passa alls. Vi vuxna badade också och när man hade varit i en liten stund var det inte så kallt längre. Man känner sig pigg och fräsch och som en ny människa när man kommer upp igen.

Efter att vi ätit lunch på Mirrens medhavda västerbottenspajer gick vi ner till bryggan igen för att pojkarna skulle få bada innan vi åkte hem. Tiden gick fort, som den alltid gör när man har trevligt, och vid halvsex-tiden på kvällen skjutsade oss Kalle tillbaka till Wrångö.

Dags att packa ihop badkläderna och säga adjö till Äspholm för den här gången. Vår gamla gröna båt som vi köpte i slutet av 70-talet går fortfarande utmärkt. Kalle och Anne-sofie sköter om den och tar upp den på hösten och lägger i den på våren så Kent och jag behöver inte ha några bekymmer längre vad beträffar den heller.

1307 Konstrunda med Bloggblad

Som tack för att jag ackompanjerat min vän Marianne, alias Bloggblad när hon uppträdde i Folkströms kyrka, som jag berättat om här, bjöd hon mig på fika vid Kanalen och på en konstrunda i Söderköping idag Jag hade önskat mig att få åka till loppisen - Återvinningen - först, eftersom Kent inte gillar att gå in där. Så där började vi vår lilla runda efter att Marianne hämtat mig i Mogata.

Marianne hittade till sin stora förtjusning en kryddkvarn som hon letat efter länge för 10 kr. På nätet hade en sådan kostat flera hundra. Bra att ha till persilja bland annat. Jag själv köpte tre barnböcker, Alice i Underlandet, Den flygande trumman av Lennart Hellsing med illustrationer av Poul Ströyer och jubileumsgåvan av Bland Tomtar och Troll - alla olästa - samt ett stort träpussel till ett sammanlagt pris av 60 kr.

Marianne på Kanalparkeringen i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Vi fortsatte sedan till Forsemanska Gården där mina målarkompisar hade en målardag. Jag orkade inte dra alla mina grejor till lokalen - annars hade jag också varit där och målat - men hade lovat att titta in. Några av mina målarvänner fanns på plats och målade av hjärtans lust. Här har jag skrivit om en annan bloggvänsträff med vännen Eleonora med lite fler bilder från Forsemanska gården.

Inger har börjat med att måla himlen på sin tavla. 

Ninas tavla av Brunnskyrkan ska kompletteras med grönska så småningom. Det ska bli spännande att se resultatet när vi börjar igen att måla när skolorna startar.

Lokalen är en veranda med tak, perfekt om det skulle bli regn. 

Inger bjöd på en mycket god drink (i den gröna burken) som bestod av tonicvatten, rabarbersaft och flädersaft toppat med citronskivor. Fantastiskt gott som jag ska pröva vid tillfälle. Vill man kan man tillsätta gin, berättade hon.

Britt har den dekorerade pumpen framför sig som motiv.

Vid det lilla åttakantiga huset på Forsemanska gården band bönderna sina hästar förr i tiden när de åkte in till Söderköping för att handla eller för att själva sälja sina varor. Numera är det en butik där det säljs presentsaker på sommaren, företrädesvis vackra silversmycken. Carola Bladh säljer själv sina smycken som hon designat och även sina målningar. Hon har en gedigen konstnärsutbildning bakom sig och många utställningar på sitt CV.

Det åttakantiga huset på Forsemanska gården där Carola har sin affär under sommarmånaderna.

Det finns många vackra ting i Carolas affär. Marianne visar upp en silverring.

Carola visar upp några av sina gouacher som hon ska ha med till en utställning i Spanien i höst.

Jag hade också önskat att vi skulle titta in i Kanalmagasinet där det alltid pågår utställningar varje sommar. Där blev vi fast ganska länge - jag tycker ju det är roligt när konstnärerna berättar om sig själva och sin konst. Och Gunilla, en av utställarna, har jag träffat förut i olika sammanhang.

Gunilla framför sina vackra akrylmålningar.

Margareta Isberg kommer tillbaka varje år till Kanalmagasinet för att ställa ut sina akvarellmålningar. Här framför några av sina fina akvareller.

Ännu en intressant konstnär som målar akvarell. Leila Lagrén visar en akvarell med motiv från Drottninggatan i Norrköping. 

När vi hade varit en bra stund i Kanalmagasinet passade det fint att fika på restaurangen utanför i det vackra vädret. Marianne åt en räksmörgås och jag festade på kladdkaka med vispgrädde. I goda vänners sällskap rinner tiden iväg fort och trots att Marianne hämtade mig redan klockan halv två på eftermiddagen var jag inte hemma förrän halv sex på kvällen.

1306 En omväxlande söndag

Söndagen inleddes med att jag väcktes av barnbarnen med kramar. De hade kommit sent på fredagsnatten från Öland och skulle stanna i Mogata tills på söndagskvällen. På lördagen hade de lekt tillsammans med grannbarnen hela dagen och bara kommit in då och då för att äta lunch eller middag eller mellis.

Nu igår söndag, hade jag en mässa i Rönö kyrka på Vikbolandet tillsammans med vår vän, prästen Kurt, som numera också är Mogatabo. Det passade naturligtvis bra att vi åkte tillsammans dit. Vi passade färjan mellan Stegeborg och Vikbolandet och anlände i god till den lilla vackra kyrkan.

Rönö fina gamla kyrka på Vikbolandet. Kent tog alla bilderna från kyrkan. (De går att klicka större.)

Det var underbart att se den gamla triptyken i koret helt återställd med alla sina medeltida träskulpturer. Altartavlan hade ju gapat tom  i över ett år, så när som på några få av träskulpturerna, som var av senare datum. Av en ren lyckträff hade de spårats och återbördats till kyrkan och den spanjor som stulit dem hade anhållits och straffats. Hur altartavlan såg ut när den var tom har jag berättat här.

Triptyken i Rönö kyrka med medeltida träfigurer.

Kurt höll som vanligt en intressant predikan över nådens gåvor, som var söndagens tema, och jag kompade psalmerna och den övriga liturgin på den gamla orgeln. Allt flöt bra och som postludium spelade jag Boeves psalm. Förmodligen första (och sista?) gången den spelades i denna kyrka på orgeln.

 Kurt predikar från predikstolen i Rönö kyrka på Vikbolandet.

När vi kom hem hade Mirren lunchen klar och sen var barnen ute och lekte tills Casimir kom in med andan i halsen och sa att det bodde en pokemonfigur utanför huset på vår gata. Vi hittade den mycket riktigt och som om inte det var nog, meddelade han oss efter en stund att ännu en sådan figur bodde uppe vid kyrkan vid kyrkporten.

Han och grannflickan begav sig iväg och hittade den också. Men för att den skulle visa sig helt måste de gå två kilometer  - åt vilket håll de ville. (Ett utmärkt sätt att få barn att komma ut och röra sig, eller hur?) Tyvärr hanns inte detta med eftersom barnbarnen skulle åka och bada vid Stegeborg med grannbarnen innan de åkte hem till Mälarhöjden. Men pokemongubben bor väl kvar vid kyrkan tills nästa gång de kommer hit, antar jag och då blir nog promenaden av.

Innan de åkte hann alla barnen med att festa på de pannkakor som Mirren bakade på sin eminenta pannkaksmaskin.

Barnbarnen tillsammans med grannbarnen festar på pannkakor som mamma Mirren bakat.