1229 Inomhusdag

Det var 15 minusgrader när jag steg upp på morgonen och kikade på termometern utanför sovrumsfönstret. Efter att ha varit ute och hämtat tidningen i brevlådan vid vägen, bestämde jag mig för att denna dag skulle jag tillbringa inomhus.

En av de stora fördelarna med att vara pensionär är att man inte behöver stressa iväg till jobbet utan kan stiga upp när man vaknar av sig själv och sen sitta och dricka te och läsa tidningen i lugn och ro. Och som sagt var, slippa gå ut överhuvudtaget om man inte känner för det.

När jag druckit färdigt teet och dragit på mig mina termobyxor och min hemstickade yllejumper, som jag köpte på Myrorna förra gången jag var i Stockholm, över T-shirten med de långa ärmarna, bestämde jag mig för att försöka börja måla några timmar. (När det är så här kallt räcker inte värmepumparna till riktigt, så det gäller att klä sig varmt även inomhus.)

Min ateljé som jag plockar bort varje gång jag får nattgäster. Den obäddade dubbelsängen skymtar längst till vänster. (Bilderna går att klicka större.)

Jag har två oavslutade målningar som jag inte gjort något åt på en månad. Det har liksom inte blivit av. Och med så mycket färg och andra målarattiraljer som jag köpt kan jag ju inte lägga av med måleriet. I synnerhet inte när jag ska gå till logen Vidar på lördag morgon och träffa de andra målartjejerna. Jag måste ju ha med mig någonting som jag jobbar på.

Det är den här vackra bilden som jag fått låna av Kerstin på Öland av, som jag tänkte försöka omsätta i en målning så småningom. 

1228 Min lösning på Litet januariquiz

I mitt lilla januariquiz i föregående inlägg hade jag med sex gamla kända skådespelare varav en skulle bort. Jag fick många bra och roliga förslag som jag hoppats på - men bara ett som stämde med det som jag själv hade tänkt ut från början.

 Richard Burton. bilden från Wikipedia.

Karin på Åland gissade rätt när hon föreslog att det var Richard Burton som skulle bort. Alla de andra filmstjärnorna hade fått en Oscar, Ingrid Bergman och Elisabeth Taylor t.o.m. två stycken. Alla utom Richard Burton som blev nominerad sex gånger utan att ha fått den eftertraktade trofén. Frank Sinatra fick en Oscar för bästa manliga huvudroll i filmen Härifrån och till evigheten.

Det var många bra förslag till lösning. Tove tyckte att Frank Sinatra skulle bort eftersom han var den enda som hade hatt! Hans föreslog att Elisabeth Taylor skulle bort eftersom hon var den enda som hade engelska som första språk. (Jag låter det vara osagt med tanke på Frank Sinatra som visserligen  föddes i New York med italienska föräldrar men som väl talade mest talade engelska ändå?)

Kent hade också en bra lösning. Frank Sinatra skulle bort eftersom han var den enda som var född i USA. Anthony Quinn var född i Mexico, Audrey Hepburn i Holland, Elisabeth Taylor i England, Richard Burton i Wales och Ingrid Bergman i Sverige. Å andra sidan kunde man ju då hävda att exempelvis Ingrid Bergman skulle bort eftersom hon var den enda som var född i Sverige etc.etc.)

Ditte var nära lösningen, men hon trodde att det var Frank Sinatra som aldrig hade fått en Oscar. Helt oförståeligt att en sådan lysande skådespelare som Richard Burton aldrig fått någon sådan när jag läste om så många andra - för mig helt okända personer - som fått denna statyett för bästa manliga huvudroll.

1227 Litet januariquiz 2016

Alla bilder i det här quizet har jag hämtat från nätet. När man listat ut vem bilderna föreställer kan man bara gå in på respektive person och klicka på Bilder så är det lätt att hitta bilden och länken dit om man skulle vilja.

En av bilderna ska bort. Frågan är vilken bild och varför. Jag ser fram emot många intressanta och ofta roliga lösningar. Ingenting brukar vara helt fel men det är bara en lösning som är den jag själv har tänkt ut. Spännande att se om någon annan av mina bloggvänner kommer fram till samma lösning! Jag talar om vilken lösning jag har tänkt mig på onsdag.

                  
         

1226 Lördagstema Små/Stora ord

Bilden är från FIB:s gyllene bok nr 29 - Snuffe sjukhusgrisen - inköpt 1953. Text Hilding Pawlo och illustratör Kerstin Hedeby.

Så lyder rubriken till det andra lördagstemat för januari som HeLena har bestämt. Övriga lördagsteman och dito bloggare står listade till höger i bloggen.

Jag väljer att skriva om de små orden och då några bestämda sådana, nämligen prepositioner. Pre betyder ju före och position betyder plats eller läge. Det är ord som är oböjliga och vanligtvis placeras framför substantiv och pronomen.

Vanliga prepositioner är i, för, till, av, åt, under, över, framför, bakom, genom, bredvid etc.etc. Anledningen till att jag kom att tänka på dem när jag såg HeLenas temarubrik,  var att jag själv ofta sitter och funderar över vilken preposition jag ska använda när jag skriver. Hur jobbigt är det då inte för våra nya svenskar att lära sig använda dessa rätt?

Man talar med, talar om, talar för och talar till någon eller något. Man pratar med, pratar om, pratar för någon eller något, men pratar till någon gör man väl inte, eller? Rektorn talade till föräldrarna men inte Rektorn pratade till föräldrarna.

Betydelsen mellan att vara igång och vara på gång är till exempel helt olika. Rut blev tagen på sängen - betyder ju att Rut blev överraskad, som alla vi svenskar vet. Men byter man ut prepositionen på mot i  i meningen får den en helt annan betydelse :-)! Ligger man för övrigt i sängen så ligger man mellan lakan men ligger man på sängen så får åtminstone jag en föreställning om att sängen är bäddad något så när.

När jag googlade på nätet fick jag upp en mycket intressant och läsvärd sajt om prepositioner tänkt för SFI-elever. Massor av tips även om annat språkligt finns att hitta där. Att prepositioner är olika beroende på vilka KÄNSLOR man har, fick jag veta! (Jag har hittat på exemplen själv så ingen skugga må falla över författarna till sidan).

När det handlar om starka positiva känslor använder man prepositionen i. Pelle är kär, galen, tokig, förtjust i Greta. Greta är galen i choklad. När det handlar om starka negativa känslor däremot är det på som gäller. på.Greta var irriterad, trött, arg, ursinnig på Pelle. 

Gäller det rädsla eller oro är det prepositionen för man använder. Greta är rädd för kor och Pelle är orolig för sin tenta. 

En del prepositioner har försvunnit även om det finns en del gamla människor som fortfarande använder dem. En sådan är om om tid. När jag var liten så sa man att något skulle ske om måndag - inte på måndag som man säger numera. Om vintern måste man ha varma kläder i stället för På vintern... 

Årstiderna från "Nu ska vi sjunga" med text och musik av Alice Teger. Elsa Beskow illustrerade.

Skulle vara roligt att veta om någon som läser det här har några andra exempel där betydelsen blir helt annorlunda om man använder fel preposition. Eller om det det är någon mening där du har funderat på/över vilken preposition du ska använda, som jag själv här. Eller om det finns andra prepositioner som är bortglömda idag.

Uppdatering: 
När jag hör någon säga: "Jag bor på Lindö" vet jag att denna person inte är uppvuxen i Norrköping. Det heter nämligen: "Jag bor i Lindö"... Jag bor också i Kneippen, i Hageby, i Klockaretorpet men på Haga om jag är gammal Norrköpingsbo.

1225 Månadens illustratör - Gustaf Tenggren

Det var när jag sökte efter de första utgåvorna av Tomtar och Troll med John Bauers illustrationer på Tradera, som jag upptäckte Gustaf Tenggren, 1896 - 1970. Priset på de tidiga exemplar som auktionerades ut med John Bauers teckningar låg redan, när det var några dagar kvar på auktionen, på 4-500 kr. Jag hittade då ett exemplar av Tomtar och Troll från 1919 med illustrationer av Gustaf Tenggren som jag bjöd på och vann för en överkomlig summa.

Tomtar och Troll från 1919 med teckningar av Gustaf Tenggren, som efterträdde John Bauer som illustratör efter dennes tragiska död 1918. (Bilderna går att klicka större.)

Jag blev inspirerad av att ta reda på vem denne, för mig helt okända illustratör kunde vara. Döm om min förvåning när jag började läsa om honom och fick reda på att han varit en av de mest berömda illustratörerna i Amerika och  under en period en av de högst betalda konstnärerna hos Disney. Han fick titeln Art Director där och gjorde layouten både till Snövit och Pinocchio.

På nätet hittade jag en recension av en biografi av Gustaf Tenggren författad av Lars Emanuelsson och Oskar Ekman. Boken kom ut 2014.

Onslaget till boken, som är hela 22,5 x 28,5 cm, är en illustration till Gustaf Tenggrens egen sagobok Seldom and the Golden Cheese, som kom ut 1933. Seldom är en pojke som föräldrarna skickar iväg till marknaden för att han ska lära sig arbeta. Under vägen träffar han bl.a. kungar, drakar och häxor.

En mycket kort sammanfattning av konstnärens liv får man på baksidan av boken.

Boken visade sig vara en fullkomlig guldgruva. Inte nog med att man får läsa om Gustaf Tenggrens äventyrliga och framgångsrika liv, det fanns också mycket att läsa om Walt Disney och andra samtida konstnärer, t.ex. John Bauer. Boken innehåller 274 bilder varav de flesta är stora och små färgreproduktioner av konstnärens hand. Jag rekommenderar den varmt! Billigaste exemplaret har jag hittat hos Bokus.

I Göteborg fick Tenggren jobb på tidningen VIDI som illustratör samtidigt som han illustrerade Tomtar och Troll och andra sagoböcker under tiden.

Ett minne från Klippiga bergen (där han aldrig varit) från tidningen VIDI 1917. Redan som 21-åring var han en enastående skicklig tecknare som synes. 

1920 reser Tenggren med sin fru Anna till USA och Cleveland, Ohio, där hans två systrar bor sedan länge. Så fort han kommer dit går han upp till chefredaktören för Clevelands största tidning - Cleveland Plain Dealer - med ett antal illustrationer som han gjort till Bröderna Grimms Sagor hemma i Sverige. Han anställs omedelbart som tecknare på tidningen!

På den tiden var det konstnärer och illustratörer som utarbetade de flesta annonserna och även omslagen till veckotidningar och det dröjde inte länge förrän Tenggren blev mycket uppmärksammad. Redan ett halvår efter hans ankomst skapade han omslaget till Life, en av de större veckotidningarna i USA.

"The Crescent Moon" - omslaget till Life 1921. En variation på Susanna i badet.

Den största framgången som reklamillustratör fick han med annonsen för silkesstrumpor av märket "Blue Moon". Annonsen fanns att se i jätteformat i de amerikanska städerna under en tid.

Förutom att teckna för Clevelandtidningen, skapa annonser och göra veckotidningsomslag, gjorde Tenggren mängder av illustrationer till sagoböcker som Red Fairy Book, D'Alnoy's Fairytales och Dickey Byrd. 

En underbar illustration till Red Fairy Book, 1924. 

Gustaf Tenggren såg bra ut och var svag för kvinnor och starka drycker, läser jag i boken. Hans andra fru Mollie var dock alltid ett stöd för honom och såg mellan fingrarna på hans eskapader. Nästa anhalt i karriären blev Walt Disneys studios i Californien. Det kommer så småningom ett inlägg om det också eftersom detta redan är långt nog och jag tycker att han är så otroligt intressant.

Gustaf Tenggren 1946.

1224 Sankt Ragnhildskören sjunger på Trettondagen i Mogata kyrka

Trettondagen blev gnistrande kall och vacker med isblå himmel. Dock blev det ingen promenad idag eftersom Sankt Ragnhildskören skulle sjunga i Mogata kyrka och jag dessutom skulle tjänstgöra som kantor.

Två tredjedelar av kören hade ställt upp trots att det är en bit att åka för de flesta och att det var 12 grader kallt i morse. Bilden har Kent tagit vid repetitionen innan gudstjänsten. (Bilden går att klicka större.)

Av psalmerna var naturligtvis psalm 134 - Gläns över sjö och strand självskriven. Temat för denna dag är som bekant besöket vid krubban av De tre stjärntydarna - som förr hette De tre vise männen. De sånger vi sjöng var: Jul, jul, strålande jul, Betlehems stjärna (Gläns över sjö och strand) på den gamla, vackra melodin av Ivar Widéen. En melodi väl så vacker som Alice Tegnérs enligt min mening. Jag tycker det är sorgligt att de tagit bort den psalmen i 1986 års psalmbok. Man kunde haft den kvar som alternativ.

Betlehems Stjärna med melodi av Ivar Widéen. Kent klippte ihop två videosnuttar så det låter lite konstigt ett tag in på filmen. 

Vi sjöng också En stjärna lyser så klar, Himlen i min famn och till sist den gamla sången av Oskar Merikanto - Säg minnes du psalmen vi sjöngo? Där var Birger solist och Kent spelade också in den sången. Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe för alla i kyrkan. 

Birger är solist i Oskar Merikantos "Säg minnes du psalmen vi sjöngo?"

1223 Vad är det som knaprar på mitt hus?

Ja det kan man fråga sig? Kent väckte mig i natt och sa att det krafsade någonstans i sängkammaren - han tyckte det kom från min garderob. Kunde det vara en liten mus som hade tagit sig in där? Det här var vid fyratiden på natten och eftersom jag var så trött blev jag inte så panikslagen som jag brukar.

Bilden från nätet.

Kent gick upp och slöt till skjutdörrarna ordentligt - krafsandet upphörde efter en stund och jag somnade om. Problemet återstod dock. När skulle vi öppna dörren och titta efter? Jag ville helst inte vara inomhus då alls.

Jag påminner mig det tillfälle för några år sen när jag öppnade en kökslucka och en liten mus hoppade ut och försvann in i "barnkammaren". Klockan var nio på kvällen när vi jagade in till Norrköping och Maxi som var öppet till 22 för att köpa en råttfälla. Jag vägrade att vara ensam med musen en enda sekund. Kent satte ut råttfällan på kvällen och på morgonen var musen redan i mushimlen så han (Kent inte musen) kunde åka iväg till jobbet.

Vi röjde ut allt i sängkammaren utom sängarna och garderoberna och sen stängde jag in Kent där med en sopkvast - han ville helst försöka få ut musen levande genom dörren ut till innergården om det gick. Musen fanns dock inte i garderoben så den måste vara någon annanstans. Det är ganska lyhört i huset och vägg i vägg med sängkammaren ligger ett förråd som jag inte städat på många år. Det är nog ganska sannolikt att musen bor där eftersom jag hittade råttlort igår morse när jag letade efter en låda med gamla böcker.

Brydde mig inte om musen längre utan stängde till dörren till förrådet ordentligt och gav mig ut på promenad med kameran. Inte är det särskilt kul med snö, men vackert är det och mer snö kommer det. Det ser jag när jag tittar ut genom fönstret.

Djursnäsvägen i Mogata.

1222 Lördagstema - Magi

Det första lördagstemat för år 2016  har rubriken MAGI. Det är HeLena som är värdinna för lördagstemt i januari. Övriga lördagsbloggare och lördagsteman står listade till höger i bloggen.

Jag väljer att skriva om adjektivet MAGISKT i stället. Det kan  både betyda övernaturligt och mystiskt men också fängslande och förtrollande. Det är även ett ord som blivit populärt i samband med teveprogrammet Idol där nästan vartenda framträdande kommenteras som just - magiskt.

Ett sådant magiskt framträdande upplevde jag här i Mogata på söndagseftermiddagen då de yngsta barnbarnen hade konsert för föräldrarna och mormor och morfar. Här är programmet.

Program till de yngsta barnbarnens julkonsert  3 januari 2016. (Bilderna går att klicka större.)

Bara det att jag har så små barnbarn vid min höga ålder är helt magiskt! Casimir är 8, Caspar 6 och Clarissa 4 år. Det är fantastiskt att kunna få vara med och följa dem i deras utveckling. När mina äldre barnbarn var små hade jag dubbla jobb, både som lärare och som kantor. Det blev inte mycket tid över för att umgås med dem - det sörjer jag fortfarande över.

Casimir, 8 år, spelar Come Again av John Dowland. Kent tog bilden

John Dowland, 1563- 1626, som barnen spelar tre sånger av, var en engelsk lutspelare, sångare och kompositör. Enligt Wikipedia har hans sånger "under 1900-talet genomgått en större renässans som källa för klassisk gitarrepertoar." 

Caspar, 6 år, spelar Fine Knacks for Ladies av John Dowland.

Av nedanstående videoklipp har Kent spelat in Casimir och Caspar. Jag spelade in Caspar.

Caspar spelar Fine Knacks for Ladies på oboe. Mirren kompar.

Casimir och Caspar spelar tillsammans Alamande från Ludi Musici av Samuel Scheidt. 

1221 Vintermode 1923

Detta är det andra av tre introduktionsnummer av Bonniers Veckotidning som Albert Bonniers Förlag utgav under december 1923. Från och med det nya årets början 1924 skulle BVT utkomma regelbundet varje lördag. På sidan 3 får man en utförlig presentation av vad tidningen kommer att innehålla och vilka som svarar för det olika avdelningarna.

Tyvärr står ingenstans i tidningen vem som har skapat omslagsbilden. Kan det vara Einar Jolin?(Bilderna går att klicka större.)

Kan nämnas att Sten Selander redigerar den litterära avdelningen, Célie Brunius kläder och mode och Jenny Åkerström ( hon med Prinsessornas Kokbok) den kulinariska. Tidningen skriver vidare att : "Omslaget i offsetfärgtryck kommer att varje vecka te sig olika, och den pristävlan, som utlysts för att erhålla konstnärliga och eleganta omslagsteckningar, har med stort intresse omfattats av Sveriges och grannländernas bästa namn på området."

Einar Jolin, en av mina favoritkonstnärer som jag tidigare skrivit om här, medverkar på modesidorna i det här numret. "Vi behöva andra kläder än fransyskorna, enklare kläder men roliga kläder som man kan göra själv", säger han.

Här har han tecknat några förslag till enkla kläder. 

Påminner mer om modet i slutet av 40-talet än 20-tals modet...

Modeteckningarna på bilden nedan är gjorda av den kända svenska konstnären Siri Derkert, 

Verkligen ett elegant mode, eller vad tycker ni?

Annonser i färg förkommer alltid på omslagets insidor. Här en annons från Leja som tillsammans med MEA vid Norrmalmstorg i Stockholm var de ledande modehusen där långt in på 50-talet.

Avslutningsvis några annonser. Nedan för tvättpulvret Triton. Hushållsarbete har i varje fall blivit lättare med åren... 

Ordning och reda i linneskåpet. När jag var liten hände det att min mamma förevisade sitt linneskåp när det kom gäster och man gick "husesyn".

1220 Matminnen

Mina allra tidigaste minnen är matminnen. För det mesta är de positiva men jag kommer också ihåg när jag tvingades äta upp en tallrik havregrynsgröt när jag inte kan ha varit mer än tre-fyra år. Vet förresten inte om jag åt upp den men jag kommer ihåg att jag fick sitta ensam vid ett jättestort bord en hel evighet och att jag var väldigt ledsen. Jag kommer till och med ihåg att köket som jag satt i hade gröna väggar.

En våning ner bodde tant Svea och farbror Henry. Det här var under kriget (det andra som Kent brukar tillägga om jag nämner det för någon - han föddes ju på fredsdagen så han minns inte så mycket av det) så det fanns inte något överflöd på delikatesser. Vispgrädde var till exempel en sällsynt vara. Men vi bodde på landet och tant Svea hade tydligen kontakter så hos henne fick jag smaka det ibland.

Bilden från Wikipedia.

Det bästa jag visste var änglamat som hon bjöd på när jag kom ner till henne ibland. Det har jag inte smakat sen dess. Läste att det var en efterrätt som blev utkonkurrerad av glassen. I början på 40-talet var det ovanligt att man hade kylskåp, tror att mina föräldrar skaffade det först 1945. Frysboxen kom långt senare. Det är en mycket lättlagad och enkel efterrätt som lagas på vispgrädde, lingonsylt och kaksmulor. Annan sylt och skorpsmulor går tydligen bra också - men tant Sveas änglamat var definitivt gjord på lingonsylt och kaksmulor. Här är ett recept som jag hittat på nätet.

Bilden från samma sida som receptet.

Håller du med om att många tidiga minnen handlar om mat? Har du själv några tidiga matminnen att dela med dig av?