Bonniers veckotidning nr 4, 26 januari 1924. Det är 92 år sedan den gavs ut. Jag hittar ingenstans vem det är som skapat omslagsbilden men gissar att det kan vara Siri Derkert eftersom hon medverkar som modetecknare i tidningen. (Bilderna går att klicka större.)
Det var uppenbarligen en ovanligt sträng vinter det året vilket framgår av nedanstående bildsida.
Att tidningen mest vänder sig till kvinnliga läsare är ganska tydligt. Förutom artiklar om mode och mat, kläd- handarbets- och stickmönster så finns det massor av annonser som också är riktade direkt till kvinnor. Ett mycket invecklat stickmönster till en herrstrumpa finns med i detta nummer. Är det någon av mina bloggvänner som skulle vilja ha det ska jag gärna skicka det med mejl.
Översta bilden visar Marie Curie och det är Rumäniens drottning som sitter till häst.
Siri Derkert känner vi till mest som konstnär och som har gjort utsmyckningar i tunnelbanan bland annat. Men hon var också modetecknerska som man kan se på några sidor. Hon förekommer också i ett annat nummer av BVT som jag har skrivit om här. Jag citerar: "Modeavdelningen redigerad av Célie Brunius ägnas denna gång åt det svåra problemet dansklädningen." Här nedan några exempel på "dansklädningar" (som har blivit dansklänningar i texten) av Siri Derkert. Jag tycker att flickan på omslagsbilden påminner en hel del om de här damerna.
Vad är "stråpärlor"?
Det finns ofta med kläd- och stickmönster till barn. Den här lille killen i treårsåldern tycker jag är så söt med sina hängselbyxor och skjorta. Lite skillnad från mina yngsta barnbarnspojkars klädsel som mestadels består av ljusblå eller rosa jeans och bekväma långärmade T-tröjor med tryckta bilder av sagofigurer.
Och vad vore Bonniers Veckotidning utan den dagliga veckomenyn? Flera sidor finns alltid med med bilder och recept från Jenny Åkerströms husmodersskola. Här kanske mina bloggläsare kan få lite tips till luncher och middagar.
Slutligen en artikel om Henry Ford som eventuell president. Rebusen kanske någon av mina bloggläsare kan lösa. Själv är jag helt rudis på rebusar. Korsord går bättre.
19 kommentarer:
Hmmm..."det svåra problemet med dansklädningen". Har slopat sådana problem. Numera föredrar jag att känna mig skön mot att se skön ut. Tar oftast på mig något från Gudrun.
Trevlig helg till dig /Kerstin
Som du vet så tycker jag om att "läsa" denna tidning genom dina inlägg. Inga dåliga lunchar på menyn. Siri Derkert var en spännande konstnär.
Dansklädnad, det ordet gillar jag.
Tack än en gång för "kuriosisk" inlägg!
kram
Naturligtvis fastnade jag också för dansklädningen,. Gamla modeteckningar är så vackra och välgjorda att man kan se lite hur mönstret ska vara. Dagens teckningar är ofta bara några streck och man får ha stor fantasi för att förstå hur det mönstret ska ritas. Jag älskar sådana här inlägg. Kram
Kerstin:
Haha - jag har heller inga problem med dansklänningar. Vet inte när jag dansade sist?
Har gärna klänningar från GS också.
Kram tillbaka från Ingrid
Tove:
Kul att du uppskattar de här inläggen från mina gamla tidningar. Själv tycker jag det är väldigt roligt att sitta och bläddra i dem.
Skulle man laga mat efter den menyn fick man väl ingenting annat gjort på dan. Men de flesta som läste den här tidningen hade väl hembiträden. Det var väl kanske också bara lite tips. Hade man följt den så hade man i alla fall helt säkert gått upp några kilo i veckan.
Kram tillbaka från Ingrid
Gunnel:
Beskrivningarna är ju så utförliga och det berodde naturligtvis en del på att bilderna inte var i färg. Det var roligt att se en ny sida av Siri Derkert som jag inte hade en aning om tidigare. Det är väldigt roligt att du uppskattar de här inläggen - jag tycker ju själv mycket om de här gamla tidningarna.
Kram tillbaka från Ingrid
Menyn var nästan det roligaste att läsa denna gång!
SÅ kul att ta del av den!
OCH ja, visst är modeteckningarna vackra också.
Kramar!
Annika:
Tänk om dåtidens kvinnor hade sett den meny som vi har till vardagslag. De hade nog tyckt väldigt synd om oss. Fast när jag växte upp åt vi alltid middag mitt på dagen - varmrätt + efterrätt. Nu har vi aldrig efterrätt utom när vi har gäster.
Kramar tillbaka
Vilken vacker och färgglad "header"! Njutbar!Och jag blev glad av att se den.
Jag tycker det är så trevligt när du presenterar dessa gamla tidningar.Siri Derkert tycker jag om och har sett hennes målningaräven i ett par av Stockholms tunnelbanestationer och de piggar verkligen upp med sina starka färger.
Vackans matsedel är också rolig liksom modereportagen.
Tack för titten och läsningan!
Kram1
Ditte:
Tack för rar kommentar om min header och om inlägget för övrigt! Det värmer. Jag tycker själv det är så roligt att läsa de här gamla tidningarna. Tyvärr blir urvalet begränsat eftersom artiklarna, kåserierna och novellerna har så långa texter. Hade varit kul att publicera Hasse Z:as kåseri om Sömnlöshet annars.
Kram tillbaka från Ingrid
Varför skulle du nämna rebusen, Ingrid? Nu har jag kört fast ordentligt! Jag gav mig 17 på att lösa den, men nu tror jag att jag ger upp.
"Bonniers veckotidning" börjar den med. Sen kanske: "på väg att att uppfylla..." sen förlorar jag mig i töcknet: "...störst/a r..." och så: "över en trevlig...". Jag kan inte få ihop det! Har du möjligen inte nästa nummer också, med lösningen? Så att jag äntligen får sova!
Ronny:
Jag var helt övertygad om att någon därute på nätet kunde lösa rebusen - du har ju nästan löst den. Begriper dock inte varför tuppen dricker konjak? Det enda jag kunde lösa är L i G - som blev -lig i slutet ordet. Det är klart att det blir trevlig ( tre stycken v, haha) men kan det vara en EN på slutet? I så fall ska sista ordet sluta på -nen. Inte mycket till hjälp. Jag är jättedålig på rebusar. Du får sova på saken! Man får tänka att det kanske blir lite konstiga ord för oss - det var i alla fall 92 år sen de hittade på den.
Ingrid
:) Ja, koden kan vara lite annorlunda för oss. Jag blev överraskad av att de knep som min far lärde mig fungerade bra. ("Ett slagsmål mellan två smeder i Sigtuna" blir kort på rebusspråk.) Fast han var mer á jour med koden.
Det kan vara en al också, till och med en pil, men jag får inte ihop det ändå.
Jo, jag ska sova på saken. Bra att inlägget ligger kvar. :)
Ronny:
K och R är ju AV. Kan det bli krav?
Ingrid
Bra! Och då har vi ju: "Bonniers veckotidning är på väg att uppfylla..." någonting, "...krav på en trevlig..."
Det borde inte vara omöjligt att knäcka alltihop?
Ronny:
Jag tror fortfarande att det sista ordet måste sluta på -nen? Al går naturligtvis också ihop med n:et i slutet men jag tycker trädet ser lite mer ut som en en. Men om det nu skulle sluta på -nal går det ju att få ihop det med ett substantiv i obestämd form som passar ihop med trevlig. Det kanske är mer logiskt.
Ronny:
Jag skrev en kommentar men skickade tydligen aldrig iväg den. Jag tror att sista ordet ska vara "journal" eftersom det måste vara ett substantiv i obestämd form efter "trevlig". Sen är det ju ett "ur" med också. Vad tror du?
Ingrid
Leser ditt interessante innlegg om mote fra før i tiden. Det som slår meg er hvordan kvinnekroppen tilsynelatende har forandret seg med moten. I 1920 var idealkvinnen lite formfull.Det kan man vel si? Her sitter jeg med mine tighs og en tykk genser og har det ganske bekvemt. Kari
Kari:
Just i de här tecknade bilderna har kvinnorna lite former. För övrigt brukar de vara smala som en trädplanka. Jag har också långbyxor och jumper hemma till vardags och även när jag går ut. Det är skönt att modet är bekvämt för oss kvinnor numera. Förr var det ju nästan tvång med korsetter.
Kram
Skicka en kommentar