Utflykt till Peking

Sommaren 1998 jobbade MM på Svenska Ambassaden i Beijing, eller Peking, som vi för det mesta säger här hemma. Mirren, som hade börjat läsa kinesiska i Lund parallellt med sina ekonomiska studier, Mirrmaken och jag följde med och vi bodde alla tillsammans i ett litet hus på ambassadområdet.

Vi, som var lediga, tillbringade dagarna med att handla mat till lunch och middag och cykla omkring i centrum på cyklar, som vi fick låna på ambassaden. Denna sommar besökte vi också alla platser som turisterna brukar komma till, bl.a. Himmelska Fridens Torg, Förbjudna Staden och Sommarpalatset. Till Muren åkte vi med tåg och trängdes tillsammans med tvåtusen andra kineser. En upplevelse som jag inte vill vara utan, även om det var trångt och svettigt…

Utanför gästhuset på ambassaden i Peking där vi bodde sommaren 1998 (Bilderna går att klicka större)

Denna vistelse grundlade hos oss ett stort intresse för Kina och en kärlek till detta land, som är så fantastiskt med alla sina kontraster och med sitt folk, som oförtrutet arbetar och strävar trots allt förtryck som det har utsatts för under tidernas lopp.

Sommaren därpå studerade Mirren kinesiska vid Bei Da, Pekings största universitet, och vi var förstås tvungna att åka dit och hälsa på henne. 2003-2004 jobbade och forskade Mirren på Volvo Lastvagnar i Peking och då var vi där tre gånger och besökte henne och Mirrmaken. Vi flög då också till Xian för att titta på gravarna med terrakottasoldaterna. Hennes studier resulterade så småningom i en avhandling om Joint Ventures i Kina, som jag berättat om förut.

2005 fyllde MM jämnt och då åkte vi bl.a. till Shanghai tillsammans med Mirren och Mirrmaken. Sen dess har vi inte varit i Kina, men i år kunde vi inte låta bli att boka en resa när det kom ett erbjudande om en resa till Peking med specialpris från Lotus Travel. Vi var ju också nyfikna på hur det skulle se ut i Peking efter Olympiaden, om det var mycket som hade förändrats...

Här kommer några rader om och bilder från vår senaste utflykt till Peking 4 – 11 augusti 2009.

Dag 1. Onsdag 5 augusti

Vi anländer till Pekings nya flygplats vid tolvtiden på onsdagen. Den är, som det mesta som byggs nytt där, en gigantisk och vacker skapelse i glas och stål. Så olik den förra gamla nerslitna terminalen. Jag saknar dock den vackra mosaikväggen i trappan ner till bagageutlämningen.

Terminalen påminner verkligen om en jättesköldpadda

Peking Airport är en gigantisk skapelse i glas och stål

Praktiskt klädd men inte särskilt elegant! Men vem bryr sig?

Här får vi åka pendeltåg från flygplanet till bagaget – en resa på 3,5 km! Sen tar det tid innan vi kan gå på vår lilla transferbuss som ska ta oss till Rainbow Hotel i södra delen av staden. Guiden, som talar utmärkt amerikanska, berättar att man räknar med 16 miljoner invånare i Peking idag. 14 som är folkbokförda (om något sådant institut finns) och 2 miljoner gästarbetare eller bara immigranter från landsbygden.

Rainbow Hotel med sina 20 våningar

Resan går längs med 4: e Ringvägen, som är en ny väg för oss. Det känns lite som om man klivit in i en science fiction film, när man tittar ut genom fönstret i bussen och ser skylinen med massor av höga, nybyggda mastodontskyskrapor längs vägen. Många är byggda i en spännande, fantasifull kinesisk arkitektonisk stil och har stora fönster och mycket glas i väggarna.

Nybyggda skyskrapor vid Fjärde Ringvägen

Innan vi är på hotellet och har checkat in är klockan halv tre på eftermiddagen. Eftersom det är så sent på dagen hinner vi inte med någon tupplur utan ger oss iväg så fort vi kan till skräddaren i varuhuset Yashow, där för det mesta det bara är kineser som handlar och där man kan pruta.

Skräddaren känner igen oss (åtminstone påstår han det, haha) och vi beställer kläder att ta med oss hem. Allt som vi sydde för fyra år sedan har krympt på ett mystiskt sätt…

Han lovar att vi ska få prova på fredagen och att allt ska vara färdigt tills på söndagen. Så har vi en dag på oss om det skulle behöva ändras något innan vi åker hem, säger han. Jag beställer en dress som består av jacka, byxor och kjol i ett underbart material. Ull blandat med cashmere. Jag har tagit med mig plagg hemifrån som skräddaren syr upp efter.

MM beställer två kavajer och fem par byxor i olika tyger av ull och cashmereblandning. Han har också tagit med sig plagg att sy upp efter, men skräddaren suckar och säger att han måste göra alla kläder lite större. ”Just a liiiittle, liiiittle bit…” Det gäller även för mig.

Vi köper också underbara Pashminasjalar i ett stånd bredvid skräddaren – åtta stycken till samma pris som Mirren förhandlade sig till för fyra år sen. Jag har två kvar av dessa nu. Resten har gått åt till presenter.

Trångt om saligheten på Yashow-varuhuset

Från Yashow promenerar vi till Schiller's restaurang, som vi ofta besökte när vi var i Peking tidigare. Jag har vis av skadan med såriga fötter i Italien endast tagit med mig mina äldsta ingångna jumpadojor, så de två kilometerna till restaurangen går lätt i den svarta, varmfuktiga sommarkvällen. Ingen skymning som i Sverige, mörkret kommer plötsligt vid halvsjutiden. Vi sitter ute under platanerna och ser ljusen spegla sig i kanalen som flyter en bit ifrån restaurangen.

På Schiller's kan man få god och riklig västerländsk mat och när vi kommer dit är det Happy Hour. Det innebär att en öl är gratis. Hemma dricker jag aldrig öl, men här smakar det väldigt gott. Vi sitter en stund och MM, som är vegetarian, äter sina ostrullar och jag får välstekta och möra kycklingfiléer med fettucini och en alldeles underbar svampsås gjord på smör och grädde. Bort med alla tankar på Viktväktarna…

Öl smakar gott på Schiller's restaurang i San Litunområdet

Vi konstaterar att matsedeln är densamma som den var för fyra år sedan. Båten nedanför i kanalen utanför restaurangen ligger också kvar. Även biltvätten tvärsöver bron. Jag ser ingen som jobbar där nu, annars var det sju killar som tvättade en bil en gång när vi cyklade förbi. Inuti och utanpå.

Nu har vi varit vakna ett dygn med undantag av några timmars sömn på flyget. Ingen mer promenad denna kväll, utan vi tar en taxi utanför som snällt kör oss ända hem till hotellet, ca två mil.

Cykeln är fortfarande tillsammans med tunnelbanan det bästa sättet att ta sig fram på i Peking.

Från mitt liv som kantor 11

(Klicka gärna på bilderna)
Och så var den sista friluftsgudstjänsten för sommaren 2009 ett minne blott. Denna varmfuktiga söndag var vi bjudna till Eva på Arkö, dit man kommer med båt från Arkösund. En hel del församlingsbor åkte med ut till ön – några hade redan åkt med en tidigare båt.

Båten avgår från Arkösund till Arkö med förväntansfulla friluftsentusiaster

Lotsutkiken på Arkö

Eva kom som vanligt och hämtade synten med tillbehör med sin fyrhjuling. Hon talade stolt om att den var ny för året, röd och grann. Synten och jag stuvades in i släpvagnen, de andra avböjde att åka med och promenerade de ca 700 metrarna upp till skärgårdshemmanet, där gudstjänsten skulle äga rum.

Det gäller att hålla sig i om man inte ska trilla av...

Jag förstod varför, när jag åkt några meter. Det gällde att hålla sig i ordentligt för att inte trilla av när fyrhjulingen skumpade över alla stenarna på den lilla vägen. Efter att vi öppnat och stängt ett antal grindar och schasat bort en del får som spärrade vägen för oss, var vi framme.

Där hade Eva med dotter redan satt ut bänkar och ordnat med kyrkkaffe efter gudstjänsten. MM riggade upp synten i en lada bredvid med öppen vägg och de församlade bänkade sig utanför och gjorde sig redo att insupa Guds ord. Min gamle vän Tore, som konfirmerat och vigt Mirren, ledde det hela.

Snart har alla bänkat sig utanför ladan hos Eva och Fredrik

Två gamla klasskamrater tillsammans innan gudstjänsten har börjat

Min gode vän, prästen Tore, ska hålla i gudstjänsten

Bra och lättsjungna psalmer – jag hade själv valt dem… Dagens tema var Andlig Klarsyn, lite besvärligt att hitta psalmer som rörde sig om detta fenomen, men jag tyckte att O store Gud och de sista verserna på I denna ljuva sommartid kunde passa. Tore är alltid snäll och tycker att allt jag gör är bra och ingen annan opponerade sig. Som avslutning spelade jag en liten dalmarsch av Peterson-Berger – eller Peterson Arger – som en av gudstjänstbesökarna talade om för mig att han kallades på sin tid.

Eva ville att jag skulle spela ”lite mer lättsamt” till kaffet – vi var gamla klasskamrater på den ärevördiga flickskolan i Norrköping för 65 år sedan, så hon har inte glömt att jag redan då var svår att få bort från pianot. Det blev lite Summertime, As Time goes by och Can’t help loving that man of mine, innan det var dags för kaffe för de flesta och te för min del.

När det var dags att åka hem promenerade vi i sakta mak ner till bryggan genom den yppiga grönskan och genom fårhagarna med hundratals får. Eva fick dock åka ensam i sin fyrhjuling denna gång. Efter någon halvtimmes väntan på ordinarie båt som var försenad, fick MM och jag skjuts till Arkösund med en av gudstjänstbesökarnas båtar.

Får, får, får så långt ögat når...

Ett svart får bland alla vita

Den här gången fick Eva åka ensam med synten till bryggan

Jag hade nämligen ytterligare en mässa på kvällen att spela på och var orolig för att inte hinna i tid på grund av mastodontköerna genom Söderköping vid den tiden på söndagseftermiddagen.

Medan vi väntar på båten hem njuter vi av den underbara skärgården

Båten vi åkte hem med vid bryggan på Arkö

Hantverksmässa vid Göta Kanal

(Bilderna går att klicka större).
Så var det åter dags för sommaren stora begivenhet i Söderköping – hantverksmässan vid Göta Kanal. Den skiljer sig inte så mycket från julens hantverksmässa i Brunnssalongen utom det att det är färre tomtar under sommaren än under vintern.

Annars är det sig likt det mesta. Man förundrar sig alltid över att det är så många som sysslar och pysslar med så mycket olika saker och med så olika resultat – ibland bättre, ibland sämre…

Som vanligt var det fullt med båtar vid kajen och massor av folk som promenerade på kanalkajen.

Bloggblad, MM och jag var och inspekterade det hela tillsammans. Först en titt i Kanalmagasinet som ju byter hantverkare varje vecka. Denna gång var det keramik, vävda bonader och textila alster som ställdes ut. Samt en del akryltavlor som inte var så dumma. Härliga färger på några av dem.




De vävda bonaderna med skärgårdsmotiv är jag också mycket förtjust i, men har ingenstans i hela huset där jag skulle kunna hänga upp någonting mer.


Eftersom Bloggblad hade tillbringat lunchen hos frissan var hon hungrig och ville ha mat ganska omedelbart efter att vi kommit dit. Därför bänkade vi oss på crêperiet där MM och Bloggblad åt var sin crêpe. Jag, som nyss hade ätit en stadig lunch nöjde mig med ett glas vatten. MM hade också ätit en stadig lunch, men han hade tydligen blivit hungrig på vägen…

Vi avslutade måltiden med glass från Kanalkiosken – alldeles utmärkt som Bloggblad har kommenterat. Inte behöver man stå i kö på Smultronstället för att köpa glass…

Sen tittade MM på båtarna som slussades och Bloggblad och jag förenade oss med den övriga stora skaran av marknadsbesökare som långsamt flanerade förbi alla stånden. Här kunde man hitta skojiga mössor, trevliga väskor, svensk honung från Mogata, målade korgar och tusen andra prylar.









Bloggblad hade tänkt att köpa en undergörande mirakelkräm (tårta på tårta, men den skulle verkligen vara något alldeles speciell) men tyckte att det var en för liten burk i förhållande till det höga priset, så det fick anstå. Det fanns också ett stånd med sjalar som tilldrog sig hennes intresse - kanske för att få inspiration...



Ingen affär denna gång. Farbrorn som gör fågelhus var inte där, annars hade jag köpt ett sådant till Mirren i julklapp.

Mirrfamiljen på besök

Det var ett tag sedan jag skrev ett nytt inlägg, märker jag. Det har inte berott på brist på bloggämnen, snarare tvärtom. Dels har Mirrfamiljen varit här några dagar och dels har jag haft många förrättningar och gudstjänster att spela på de senaste veckorna. (Alla bilder går för övrigt att klicka större. Ingen är mer förvånad än jag...)

Förra måndagen kom alltså Mirrfamiljen hit till Mogata. Lillebror Caspar är ett mycket lugnt och beskedligt barn om han bara får äta en snutt varje timme. Han hade också mycket riktig gått upp ett halvt kilo på en vecka visade det sig vid senaste BVC-besöket…

Tyvärr sover han mest på dagarna och är helst vaken och pigg på nätterna, vilket komplicerar tillvaron för den övriga familjen.

Förra tisdagen åkte Mirrfamiljen tillsammans med så där 3000 andra (Mirren har upplyst mig om i sin kommentar att det var fråga om 3000 bilar, det var säkert 15000 besökare den dagen, skriver hon) till Kolmårdens djurpark, där de har årskort. Efter att ha besökt Safariparken fastnade Casimir i Bamselandet där han fick klättra och springa så mycket han ville med den stilla förhoppningen att han skulle bli trött och gå och lägga sig före klockan 11 på natten som han brukar.




MM och jag åkte i stället till Ikea och köpte en spjälsäng för att ställa bredvid dubbelsängen i gästrummet så att Casimir inte skulle trilla ner på golvet under natten. Samt en pall som han kunde klättra upp på när han tvättade händerna. På Ikea var det heller inte tomt på folk…

På torsdagen åkte alla in till Söderköping och turistade. För oss som brukar gå promenad längs Kanalen under övriga tider på året är det kul att se vilken metamorfos den lilla stan genomgår på sommaren. Massor av fina båtar ligger förtöjda vid kajen och horder av brunbrända människor flanerar fram och tillbaka på kanalkajen eller sitter och fikar på caféerna och restaurangerna. Och minst sjuttio personer i kö vid Smultronstället…

Mirren och jag besökte naturligtvis Kanalmagasinet, där man har utställning med hantverk och ”konst” varje vecka. Mirren beställde ytterligare en liten fåtölj – ett under av hantverksskicklighet - till Caspar. Här finns hemsidan om det är någon som är intresserad.


Sen presentade hon mig med en betongkisse, när jag stod och vände på en ängel till ett mycket facilare pris. Kissen har inte något namn ännu, kanske någon av mina bloggvänner har något förslag? Den får stå ensam på trappan tills det blir dags att sätta dit Lisa…

Det är Anita Johnsson på Fristads hantverksgård på Vikbolandet som gör de här härliga katterna och många andra saker. Hon har sysslat med betonggjutning i många år. God hjälp har hon av maken Ulf. Här kan man läsa mer om utställningen på Kanalmagasinet.

Efter denna affär fikade vi utanför på det lilla caféet och jag övergav alla planer på ett nytt liv och inköpte en härligt smaskig chokladbiskvi. Det nya livet får anstå tills i slutet av nästa månad. Då ska jag även göra bruk av min nya motionscykel varje dag har jag tänkt.

Casimir och Mirrfamiljen gjorde sedan en sväng med Söderköpingsexpressen och lyckan var fullständig för Casimir, tills de hade åkt i ungefär tio minuter av den halvtimme som turen runt Söderköping tog. Då var Casimir ”laaa” (klar) och ville stiga av.






Under helgen har jag haft två dop, en vigsel, en gudstjänst och en musikgudstjänst, alla på olika platser i länet. Man lär känna sitt land i det här jobbet…

Skrivarfnatt

Min skrivare har fått fnatt. Är det någon som vet varför?

Det började med att jag fick noter till ingångsmusik av en blivande brud på mitt vanliga mail. När jag försökte skriva ut dem gick det inte alls. Stängde av datorn och försökte igen. Ingen respons. Sammanlagt hade jag väl klickat på "skriv ut" högst tre gånger.

Dagen därpå skrev skrivaren ut dubbla noter på morgonen alldeles av sig själv. På eftermiddagen kom ytterligare fyra. Igår började skrivaren plötsligt att skriva ut fyra noter till. Och så har det fortsatt. Jag räknar nu till fjorton exemplar och nyss kom det ännu ett.

Jag har raderat mailet eftersom jag vidarebefordrade noterna till MM som skrev ut dem på sin dator. Men det hjälper inte. Det är lite "Trollkarlens lärling" över det hela...

Ni vet, Musse Pigg som inte kan få stopp på kvastarna som hämtar vatten och förorsakar översvämning.

Caspar har kommit till världen

Caspar åtta timmar gammal (Alla bilder utom kaktusplanteringen (?) går att klicka större)

Ett underverk har sett dagens ljus, om nu ett sådant kan se detta. Nämligen CASPAR, som kom till världen till världen onsdagen den 8 juli klockan 7.10 på morgonen på Huddinge sjukhus. Han vägde 3240 gram och var 50 cm lång och var hungrig omedelbart han kom ut!

Mirrfamiljen med den lilla nya familjemedlemmen

Caspar är väldigt, väldigt liten i jämförelse med storebror Casimir. Han har mörkt, lockigt hår, små, små händer och fötter och världens lenaste hud. Men han är som är stark som en mindre björn och kan låta så att man själv inte hör vad man säger.

I fortsättningen får jag kalla Lillmirren vid sitt rätta namn, Casimir, så att man kan skilja på honom och lillebror Caspar. Båda är ju Lillmirrar numera…

Jag hann precis tillbringa en dag tillsammans med Mirren innan hon och Mirrmaken försvann till BB på Huddinge sjukhus påföljande natt vid halvfemtiden på morgonen. Det var bara att gå några trappor upp i huset och inta Mirrens plats i sängen bredvid Casimir, som sov djupt. Halv åtta på morgonen ringde Mirren och talade om att lillebror Caspar hade kommit och att hon måste tillbringa de närmaste dagarna på sjukhuset.

Jag fick alltså ett par intensiva dagar tillsammans med mitt numera näst yngsta och mycket livliga barnbarn. Farmor och farfar och farbror Anders, som bor bara tio minuters bilresa från Mirrfamiljen, kom och hämtade Casimir och mig och körde oss alla till Huddinge sjukhus redan på onsdagseftermiddagen. Där hälsade vi på och beskådade den lilla nya familjemedlemmen.

Caspar sover gott på mormors arm

För att bara vara åtta timmar gammal var Caspar mycket försigkommen, lyfte på sitt lilla huvud och försökte hitta maten när jag höll honom och tittade sedan förvånat upp på mig med stora blå ögon. Sen började han skrika, men tystnade omedelbart när jag gav honom tillbaka till sin mor…

Casimir och jag hade det trevligt under de dagar Mirren och Mirrmaken var borta och gick bl.a. till den stora lekparken och badade och gungade. Denna begivenhet tog hela onsdagsförmiddagen eftersom Casimir var tvungen att stanna på vägen vid varje grävskopa en lång stund tills han sa de förlösande orden: ”Hej då, pa-a!” Då fick jag nådig tillåtelse att gå vidare. Denna första dag hann jag inte laga någon middag åt mig själv.

Casimir vid pianot

På torsdagen avlöste mig farmor och farfar och tog med sig Caimir under några timmar så att jag fick pusta ut och röja upp i huset. Då hann jag även koka lite spagetti och ostsås och äta till lunch. På eftermiddagen var vi åter på BB och hälsade på.

Lycklig mormor

Efter lunch på fredagen kom så Mirren och Mirrmaken och lillebror Caspar hem. Även morfar och morfars kusin Inger från Australien hade tillstött. Casimir var mycket vänlig mot sin bror och klappade och pussade honom, men när morfar, kusin Inger och jag skulle åka hem till Mogata på kvällen, pekade han på mig och sa högt och tydligt: ”Momo babis!”

Sjalen har kommit till heders igen

Jag förklarade då att lillebror Caspar hade kommit hem till honom för att stanna och att jag inte kunde ta med bebisen hem. Då tittade Casimir under lugg på mig och vände sig förväntansfullt till morfar och sa bestämt: ”Moma babis”. Han var mycket besviken när inte heller morfar var beredd att överta lillebror.

Caspar trivdes inte hos någon annan än mamma när han hade kommit hem

Så fort hon tog hand om honom tystnade han...

Alltså är jag nu hemma i Mogata igen, utan ”babis”, tillsammans med MM och kusin Inger från Australien. Igår gjorde vi en utflykt till Floda kyrka, åt pizza och drack kaffe på kaffestugan Fridhem och handlade i hantverksbutiken. Dessutom hann vi med att bese den berömda kaktusplanteringen i Norrköping på hemvägen. Den har Holmens bruks 400-årsjubileum som tema i år.

Den berömda kaktusplanteringen i Norrköping år 2009

Kusin Inger från Australien och jag på en soffa i Carl Johans park

Idag ska vi ta en promenad längs Kanalen och dricka kaffe på någon uteservering, såvida det inte störtregnar, som det började göra igår precis när vi hade hunnit hem. Vi ska också gå och titta efter vad det är för något på gång i Kanalmagasinet. Där brukar det alltid vara trevliga utställningar under sommaren.