måndag 13 oktober 2014

1008 Inför Allhelgonahelgen

Idag bestämde vi oss för att åka till gravarna i Norrköping och plantera ljung och sätta ut gravlyktorna. Det är visserligen inte allhelgonahelg förrän veckan efter denna, men det är skönt att ha det gjort innan det blir för kallt.

Jag vet att Lundby handelsträdgård, där vi brukar handla växter, alltid är öppet veckan före och veckan efter allhelgonahelgen. Annars stänger de någon vecka efter midsommar. Det finns ingenstans man kan köpa så fin ljung enligt min åsikt - åtminstone inte här i närheten.


Här håller man på att binda kransar och andra gravprydnader som ska vara färdiga nästa vecka. Säckarna till vänster är fulla med jättestora kottar. (Bilderna går att klicka större.)

Vi passade också på att köpa två "liggare" som vi lägger ut nästa vecka, en till min mormors och morfars grav och en till min farmors och farfars grav. De ligger begravda på Norra Kyrkogården i Norrköping där jag har bestämt att även jag ska begravas i familjegraven när den dagen kommer. Jag tyckte mycket om min farfar och han var väldigt förtjust i mig också.


Här är farmor och farfars grav. Farmor dog 1961 och farfar sörjde henne mycket. Han levde bara ett år efteråt.

Han lärde mig spela kort och lägga patiens. Min mamma, som inte gillade honom särskilt mycket, påstod att han alltid fuskade. Vi spelade också schack och fia och rävspelet. (Han var alltid lika glad när han vann.)

Farfar tog också ofta med mig på pakethållaren till sin cykel (inga barnstolar på den tiden) när han cyklade till sina många bekanta runtom i Svärtinge där han bodde med farmor. Hos hans vänner blev jag alltid bjuden på saft och kakor. Eftersom farfar varit skolkantor läste han ofta sagor och spelade och sjöng med mig. Farmor var helt döv så han tyckte det väl var lite omväxling när det var någon som hörde vad han sa.

Här är vi uppställda i trädgården till vårt sommarhus i Krokek. Det måste vara i maj 1945 eftersom äppelträden blommar och min bror inte hade fyllt ett år än. Jag står längst till vänster, sen morfar, min bror Göran, mamma med lillebror Gunnar, farmor, Valma ( min finska "syster" som jag berättat om här) och längst till höger min snälla farfar Karl Oskar. 

18 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag visste inte att din farfar var kantor, jag trodde att musikaliteten låg på din mors sida.
Fast... man måste ju inte ha ärvt allt. Jag blir dödstrött på allt tjat om vem jag har ärvt skrivandet efter.
I "Vem tror du att du är" är det så löjligt när skådisarna hittar en moster till sin pappas farfar som varit artist: Ååååå, då är det därifrån jag har min ådra?!?!
Och så klappar de händerna av förtjusning.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Det är nog inte bara "arvet" det hänger på utan hur mycket musik som omger en när man växer upp. Jag tror t.ex. att min pappa, som var mycket musikalisk men aldrig lärde sig spela, aldrig hade varit så intresserad av att jag skulle lära mig spela piano om han själv hade varit bra på det...

Min morfar var speleman, spelade fiol helt på gehör och köpte piano till sina två döttrar när de började skolan trots att familjen levde under mycket små omständigheter. Så min mamma och moster var också omgivna av musik och mamma blev en duktig pianist så småningom. Till skillnad mot mig tyckte hon det var roligt att öva.

Du är ju själv uppvuxen med mycket sång och sångtexter och med brevskrivande föräldrar, så det är ju inte så konstigt om du har blivit duktig på det!

Eleonora sa...

Så rart du skriver om din farfar och så fint ni har gjort med ljungen vid gravstenen.

Du är så söt och fin på fotografiet - faktiskt är du dig lik som det vore idag.

Många kramar från din vän
Eleonora

Musikanta sa...

Eleonora:
Ja, min farfar var alltid väldigt snäll mot mig- kommer aldrig ihåg att han någonsin sagt ett ovänligt ord eller höjt rösten.
Det är kul att man fortfarande kan se att det är jag trots att det är 69 år sen...

Hoppas att du mår bättre nu, min kristallsjuka verkar vara på tillbakagång också.
Många kramar tillbaka från Ingrid

Gunnel sa...

Jag kom att tänka på min farfar när jag läste vad du skrev. Det är så kul att ha minnen kvar från den äldre generationen. Mina barn tyckte det var kul att lyssna när jag berättade om det och jag har märkt att Rasmus också tycker det är spännande. Kram

Anki sa...

Fina minnen och vilket fint foto från din barndom :)
Jag har också fina minnen av både farmor och farfar... växte upp hos dem, så de var som en far och mor för mig :)
Ha en fin söndag!
Kram

Margaretha sa...

Så fint och rörande skrivet om dina farföräldrar. Hade tyvärr inte den fina relationen till mina. Och mina morföräldrar har jag aldrig ens mött, de dog tidigt båda två. Tråkigt.
Det där med vad som nedärvs eller inte tror jag ofta är tillfälligheter. Om man spelar och sjunger i en familj kan man ju bli intresserad av precis det. Men det är ju inte alla i en sån familj som börjar för det.
Kram

Annika sa...

Fint skriver om dina gulliga farföräldrar.
De ler nog i sin himmel då de läser vad du skrivit.
OCH vilken fin bild, den sista.
Kramar!

Ingrid sa...

Det är skönt när man har sina nära och käras sista viloplats så nära att man kan besöka den.
Kram, Ingrid

Anonym sa...

Så roligt att få ser gamla bilder. Jag förstår att din farfar tyckte mycket om dig, till och med på detta kort håller han ett vakande öga just på dig, eller hur?
Så söt och glad du ser ut på bilden, det syns att det är du.
Fina höstbilder du visar här.
Ha en finfin kväll.
Kram från Wiolettan.

Anna/notonmusic sa...

Visst är det roligt med gamla kort. Min farfar var också skolkantor. Och min lärare på mellanstadiet var skolkantor. Idag finns det väl inga kvar, eller?

Musikanta sa...

Gunnel:
Kanske mina barnbarn också tycker att det är roligt att läsa om hur det var när mormor eller farmor var liten. Då det inte fanns TV, inga paddor eller mobiltelefoner. Det var därför vi spelade så mycket sällskapsspel och läste så många böcker i stället.
Kram tillbaka

Musikanta sa...

Anki:
Det blev lite så för mig också med farmor och farfar. Mamma placerade mig där i veckor ibland. Det var bara trevligt kommer jag ihåg eftersom farfar sysselsatte sig med mig hela dagarna. Hemma hade ingen tid...
Kram

Musikanta sa...

Margaretha:
Jag önskar att jag hade kunnat skriva lika fint och rörande om mina föräldrar! Pappa var sällan hemma och mamma gillade inte barn särskilt mycket.

Jag är dock glad över att båda spelade och sjöng med mig och att jag hade obegränsad tillgång till papper och färger. Konto hos färghandeln när jag blev äldre...
Kram

Musikanta sa...

Annika:
De här känslorna för mina farföräldrar får jag varje gång jag besöker deras grav. Mina morföräldrar hade jag alls inte samma kontakt med.

Lustigt med den sista bilden, den hade mina två äldsta barn aldrig sett. Jag är så glad att den finns kvar även för barnbarnen.
Kramar tillbaka

Musikanta sa...

Ingrid:
Ja, jag är glad att vi har gravar att gå till. Kent och jag sköter om morfars och mormors och farfars och farmors gravar i Norrköping. Min bror sköter om föräldrarnas i Söderköping men vi går ofta dit och "pratar" med dem.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Wiolettan:
Haha, det har jag inte tänkt på. Men det ser ju så ut faktiskt.

Jag har nästan lust att åka tillbaka till handelsträdgården nästa vecka och fota när hela den här avdelningen översvämmas av vackra gravprydnader.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Anna:
Nej, jag efterträdde nog den sista skolkantorn i Mogata 1988. Då var yrket redan borttaget. Så jag blev lärare 100% i skolan i Mogata + kantor 67% i Mogata och Skällviks församlingar.Jag tog kantorsexamen drygt tio år efter min mellanstadielärarexamen.
Kram