onsdag 29 oktober 2014

1016 Ellen Key i vardagslag



I Bonniers Veckotidning nr 43 25 oktober 1924 finns intervjun med Ellen Key. Torsten Schonberg gjorde omslaget till detta nummer.

"Ellen Key i vardagslag - Ett besök hos den  i höst 75-åriga författarinnan" är en intervju som finns att läsa i Bonniers Veckotidning nr 43 den 25 oktober 1924. Det är Ida B. Goodwin som hälsade på hos Ellen Key på Strand och hennes man dr. Henry B. Goodwin som tog "kamerabilderna" till reportaget. Det är alltså nästan exakt 90 år sedan intervjun gjordes.

I år har det skrivits och talats mycket om Ellen Key i år - konstutställningen Hem Längtan på Norrköpings Konstmuseum är inspirerat av hennes bok Skönhet för alla, som utkom 1904. Här kan man läsa om den utställningen.

Jag tyckte att reportaget från Strand med Ellen Key är så intressant att jag gärna vill dela med mig av det till mina bloggvänner. För att göra den mer lättläst har jag själv skrivit av intervjun i sin helhet. Bilderna har jag skannat - de har väldigt dålig upplösning men kan ändå vara intressanta att titta på. Här kommer den alltså:


En vördnasfull gammal dam, Ellen Key med långkjol och sjal i sitt hem. Jag undrar vad hon hade tyckt om dagens jeansklädda 75-åringar?

"Det är en gyllene senhöstdag, som vi befinna oss på väg till Ellen Key. Omberg stupar brant ner mot Vättern och tar skogen med sig ända ned mot vattnet - en skog av gran, blandat med bokars mjuka grönska och ekar i ålderdomligt majestät; och i ekbackarna skymta kor och hästar från Alvastra Kungsgård, skinande av rykt och välmåga. Längst bort i backen mellan träden glimmar det vitt - det är Ellen Keys hem, Strand.

Klockan är ännu inte halv nio. Vi ha fått lov att komma på besök hur tidigt som helst; ty Ellen Key låter inte morgontimmarna förfaras. Och hela sommaren tar hon sitt bad i den alltid kalla Vättern, liksom hon vintertid, då snön är så djup att skottning blivit omöjlig, inte är rädd för att med ränseln på ryggen och mjölkflaskan i handen ta sig uppför de branta backarna till grannarna.

Malin öppnar för oss. Malin är Ellen Keys tjänande syster, vän och fosterdotter. Nu ber hon oss vara så goda att stiga in och göra oss hemmastadda; Ellen Key kommer strax, hon skall bara lägga de sista orden till en artikel.

Ljus och rymd är första intrycket av hennes hem. Vita väggar, höga fönster med utsikt över vattnet, en vid valvöppning mellan rummen i stället för dörr. Sparsamma möbler, men en rikedom på blommor och böcker.

Så höra vi snabba steg i trappan, och Ellen Key kommer mot oss med öppen famn. Det är som om vi träffats i går och inte för åtta år sedan. Om jag på något sätt känt mig högtidlig inför detta besök hon en världsberömd personlighet, vördnadsvärd både i sig själv och genom sin ålder, och som jag dessutom i min ringhet skulle skriva några ord om, så blåstes den genast bort av hennes smittande omedelbarhet.

Först av allt måste vi beskåda Gull, newfounlandstiken, vilken kommit i huset som liten valp, skänkt av Rösiö då företrädaren, den trofaste och trygge Wild, samlades till sina fäder. Gull har ett mer kvinnligt och kokett väsen; när hon kallas fram, skäller hon visserligen först några konventionella fraser för att söka sätta sig i respekt, men när hon ser att detta inte lyckas börjar hon leka, kokettera och ställa sig in på ett högst förtjusande sätt. Och sedan följer hon Ellen Key vart vi gå, ut i trädgården och upp till den soliga loggian."

Fortsättning följer i morgon.






4 kommentarer:

Bevare mig väl sa...

Tänk få läsa dessa intervjuerna med Ellen Key. Hon är för mig en kvinna som jag "ser upp" till. Intressant, spännande och en slags sökare som försöker ge svar .... och har dom utifrån sitt. Och så fin i långkjol och sjal.
I dag har jag god tid, så jag kommer läsa alla inläggen om henne.

Musikanta sa...

Tove:
Roligt att du tar dig tid att läsa inläggen. Jag tycker intervjun säger mycket om vilken människa Ellen Key var också. Jag har beställt boken "Skönhet för alla" på biblioteket och ser fram emot att läsa den.
Kram från Ingrid

Anki sa...

Fint skrivet om Ellen Key - intressant läsning. Tänk så vackert hennes Strand ligger på sluttningen nästan nere i Vättern. Var där för många år sedan, sen har jag bara sett det från sjön...
Nu ska jag titta på det nya inlägget om henne :)
Kram

Musikanta sa...

Anki:
Skam till sägandes har jag aldrig besökt Strand trots att jag är östgötska. Det får absolut bli en utflykt dit till våren.
Roligt att du uppskattade mitt inlägg om denna intressanta kvinna.
Kram från Ingrid