1720 Halvårskoll juli - december 2019

Så här sista dagen på året är det dags att komma med en halvårskoll. Det har som vanligt hänt mycket spännande och roliga saker - kanske mest när jag varit uppe i Stockholm och hälsat på Mirrfamiljen. Det har varit ett bra halvår som har varit fritt från sorger och bekymmer, något som jag är väldigt tacksam för. Hemma har det mesta gått sin gilla gång, vilket jag också är tacksam för.

JULI   

Mina tre yngsta barnbarn, Casimir, Caspar och Clarissa fyller alla år i början av juli. Casimirs tolvåriga och Clarissas åttaåriga födelsedag firade vi här i Mogata. Det är precis två år mellan barnen så det är lätt att komma ihåg hur gamla de är. De fyller andra, femte och åttonde juli.

Casimir, Caspar och Clarissa har krupit upp tillsammans i dubbelsängen i gästrummet efter att vi sjungit för Clarissa. (Bilderna går att klicka större.)

Den sommargudstjänst som vi alltid försöker vara med på, är den som äger rum på Gretas Äng på Äspholm i Sankt Anna skärgård, där vi också har vårt gemensamma sommarställe, mina två bröder och jag. Vi har alltid haft tur med vädret, så även i år som synes.

Vi hälsas välkomna när vi närmar oss skärgårdsparadiset med kyrkbåten.

AUGUSTI

Jag ville gärna se utställningen med illustratören Lena Andersson på Millesgården och Mirren hade, till min glädje, abundobiljetter dit när jag kom och hälsade på i augusti. Det var roligt att se alla de fina illustrationerna. Här har jag berättat om den utställningen.

Jag och Clarissa i parken på Millesgården.

Dagen efter att vi varit på Millesgården gick Mirren, Clarissa och jag till Scenkonstmuséet, där jag aldrig varit men hört så mycket talas om. Även om Clarissa varit där flera gånger eftersom Mirren har årskort dit, tycker hon det är lika roligt varje gång. Jag tyckte muséet var helt fantastiskt och går också gärna dit flera gånger. Här har jag berättat om den upplevelsen.

Ett helt rum på Scenkonstmuséet där man får pröva olika instrument. Clarissa spelar orgel i vanliga fall. 

SEPTEMBER

Träden i trädgården har skiftat färg och en del löv har börjat falla. De två lönnarna i häcken, som syns på bilden, är självsådda sedan vi flyttade hit för trettio år sen. Ännu ett finns lite längre bort till höger.

Det blev ett digert jobb så småningom att räfsa ihop alla löv.

Ännu ett besök i Stockholm i september. Förra gången Mirren och jag var på Nationalmuseet hade vi bråttom hem eftersom Clarissa kom hem tidigt från skolan. Så vi hann bara att se en del av nedervåningen.

Den här gången åkte vi upp till översta våningen för att se renässanskonsten. Men först åt vi lunch på Arirang - en koreansk restaurang där Mirren är god vän med innehavaren, som är mamma till en av Casimirs klasskamrater. Där finns många vegetariska rätter för Mirren att välja mellan.

Mirren och Byung-hi Lim som tillsammans med sin man äger och driver restaurangen.

OKTOBER

Den största upplevelsen den månaden var förstås vår resa till Limoux i södra Frankrike där min äldsta dotter Anna med sin man Jörgen har ett hus mitt i den lilla stan. Den första utflykten blev till den berömda marknaden i Esperaza någon mil från Limoux. Där inhandlade jag ett par härliga tunikor till mycket facilt pris - två för 5 Euro styck och två för 10 Euro styck och som jag har mycket nytta av. En kan man se om man klickar på länken.

Annas franska bästis, Josie, som bor i huset mittemot och som ser till huset när familjen är borta, är med på utflykten. Det är hon som lyfter juiceglaset. Bredvid henne sitter Kent och därefter Jörgen och Anna.

Några dagar efter vi kommit till Limoux varnade man för att floden Aude skulle svämma över. Regnet öste ner en hel dag och natt men översvämningen blev inte lika kraftig som året före som väl var.

Vattnet nådde inte ända upp till parkeringen på stranden som den gjorde förra året. Men det räckte för att strandpromenaden till höger skulle bli en lervälling.

NOVEMBER

Den här månaden var det så mycket som hände så det blir fler bilder än tidigare. Först hade jag  bara tänkt att åka upp för att vara med på barnens orgelkonsert i Ansgarskyrkan i Lidingö på lördagen, men Mirren hade biljetter till Häxorna i Eastwick med Peter Jöback på Cirkus på fredagskvällen så jag äkte upp redan på fredagen. En härlig upplevelse om än pojkarna, som var med, tyckte att huvudrollsinnehavaren svor för mycket :-).

Peter Jöback och ensemblen tackar för applåderna. 

Vid tiotiden dagen därpå åkte Mirren och alla tre barnen till Ansgarskyrkan i Lidingö där eleverna till orgellärarna Mathias och Roberta skulle visa vad de lärt sig under terminen. Varje år har man denna konsert med rubriken I Pipsvängen. Kul för en gammal kantor som jag att alla mina tre yngsta barnbarn spelar orgel.

Här får alla orgeleleverna en godispresent.

På kvällen åkte Mirren och jag tillbaka till Ansgarskyrkan eftersom barnens orgellärare, Mathias Kjellgren bl.a.skulle kompa kyrkokören i en Händelskonsert kallad After Work. Stockholm har ju körresurser som är fantastiska och kören sjöng himmelskt. En av sångerna spelade jag in och som man kan lyssna på här.

När Händelskonserten var slut så släntrade en musiker med en stor kontrabas in genom sidodörren, och jag fick veta att det skulle bli jazzkonsert kort efteråt. Mirren vet ju att jag älskar jazz så hon förbarmade sig över mig och stannade kvar med mig.

Jag njöt oerhört av de gamla kända evergreensmelodierna och framför allt av den lysande pianisten som jag träffat tidigare i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping. Det var bandet Absolut Jazz som spelade och det kan man både läsa om och lyssna till om man klickar på länken.

Killarna i Absolut Jazz och vi andra lyssnar till trumsolot.

På månadens sista dag hade jag lovat att ackompanjera önskepsalmer på basaren som arrangerades av medlemmarna i kyrkans internationella arbete i Söderköping - ACT (Action by Churches Together). Jag spelar inte ute så mycket längre och det här var en trevlig omväxling med ganska mycket folk i församlingshemmet och som både sjöng och köpte lotter. Både min bror och svägerska är drivande i föreningen.

Det var ingen brist på önskemål när det gällde psalmerna, mest advents- och julpsalmer förstås. Men de flesta sitter ju i sedan barndomen.

DECEMBER

Varje år ser jag fram emot den dag i slutet av december då jag kan åka upp till Stockholm för att vara med på både Stockholms Gosskörs julkonsert och Lilla Akademiens julkonserter. (Som samtidigt är skolans julavslutning.) Även i år fick jag tillfälle att lyssna till de fantastiska körerna på båda ställena.

På gosskörskonserten, där Caspar sjunger med i Konsertkören, fick man inte fota i år tyvärr. Men vill man lyssna på Dagen är kommen, som också i år sjöngs under uttåget och lät lika fantastiskt med sin överstämma som då, kan man klicka här. Bilden nedan fick jag låna av Mirren, (som jag tror fick den av körassistenten).

Hela Stockholms Gosskör har julkonsert i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. Hela Preparandkören i vita skjortor syns inte på bilden. Det är säkert ett trettiotal pojkar som är med där. Alla gossarna måste ha händerna på ryggen, vilket kan vara svårt att komma ihåg ibland.  

Det är en fantastisk upplevelse att lyssna till Lilla Akademiens julkonserter, av vilka jag gick på den tidigare. Att se och höra 450 barn och ungdomar från 60 olika länder, klädda i lucialinnen och tomtekläder tillsammans sjunga fyrstämmigt utan en enda (hörbar) falsk ton är magiskt.

Mirren tog bilden från läktaren på Gustav Vasas kyrka i Stockholm. 

Förutom att sjunga rent måste man som elev på Lilla Akademien också spela ett instrument. Vi fick njuta både av orkesterackompanjemang till körerna och till brassbandet, som spelade ett svängigt medley av amerikanska julsånger.

Det var även en högtidsstund för familjen eftersom Casimir hade fått äran att spela orgelsolo på båda julkonserterna. Han spelade den svåra Toccatan av Gigout och med Mathias hjälp med registreringen gick det jättebra. Alla vi i familjen kunde sedan dra en suck av lättnad eftersom han fick spela i början av konserterna. Vill man se och höra mer från konserten och dessutom höra Casimir spela kan man klicka här.

Casimir spelar Toccata av Gigout på den stora orgeln i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. 

Det sista fina minnet från halvåret som gått är julmyset hos sonen Kalle med sambon Anne-Sofie. Jag fick också tillfälle att träffa den yngsta medlemmen i hela släkten, lille Leon, som just  idag fyller sju månader.

En liten extra bonusbild lägger jag till. Den är på Caspar, den mest empatiska av de yngsta barnbarnen som alltid vänder sig om och ser till att mormor hänger med när vi är ute och promenerar. Han brukar också ta mig i handen eftersom han vet att jag är lite vinglig ibland.

När jag skulle åka hem ifrån Stockholm erbjöd han sig att följa med mig till Cityterminalen och hjälpa mig upp och ner med väskan på bussarna eftersom båda föräldrarna jobbade. Det gjorde han med den äran - han till och med följde med in på Cityterminalen trots att jag tyckte jag kunde klara mig själv där. Barnen är vana vid att klara sig själva på bussar och tunnelbana så jag var inte orolig för att han inte skulle hitta hem. Det tog inte lång tid förrän han var hemma igen.

Och med denna halvårskrönika vill jag passa på att önska alla mina bloggvänner ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

1719 - Julmys med tärningsspel hos Kalle och Anne-Sofie

Eftersom Kent och jag inte firar julen särskilt mycket var det extra trevligt att få bli bjuden på julmys hos sonen Kalle och hans sambo Ann-Sofie på söndagskvällen före jul. Det visade sig inte bara vara julmys utan en regelrätt julafton med både presenter och tomte, eftersom mitt barnbarn - Isabelle med sin man David och lille Leon - skulle fira julen hos svärföräldrarna i Västerås. (Kent tog alla bilder i inlägget som går att klicka större.).

Anne-Sofie lägger sista handen vid julbordet. 

Inget saknades på det traditionella julbordet. Anne-Sofie hade gjort en god broccolipaj och en himmelskt god (mycket grädde?) potatisgratäng extra för Kent, som är vegetarian. Fin ost också som han kunde äta, som synes. 

Från vänster syns Bella, Kajsa, som är barnbarnet Oscars flickvän, David och Oscar med var sin glöggmugg, Kalle och Anne-Sofie har något att fixa i bakgrunden. 

Hela gänget, utom Kent som tog fotot, vid matbordet. Snyggt dukat med pepparkakshjärtan med namn i glasyr som placeringskort.

Kalle i någon sorts älgmössa hälsar välkommen.

När vi hade suttit en stund vid matbordet och ätit av alla den goda maten var det dags för julklappsutdelning. Själv köper vi aldrig några julklappar åt varandra så det blev en överraskning när både Kent och jag fick var sin tjusiga tröja och matchande frottéhanddukar.

Barnbarnsbarnet Leons första bekantskap med tomten. Han visade inga som helst tecken på rädsla utan var bara intresserad av tomtens skägg som han försökte dra av när han lite senare fick sitta i tomtens knä.

Intressant spel tycker Leon.

Här har Leon lyckats dra av skägget på tomten, morbror Oscar. 

Efter julklappsutdelningen spelade vi ett mycket roligt men invecklat tärningsspel och jag är fortfarande inte riktigt säker på hur reglerna med poängsättningen fungerar. Ingen visste heller vad tärningsspelet hade för namn.

Sex tärningar har man att slå med och man ska börja med att komma till 30 eller över. Om man får t.ex. 35 poäng får man fortsätta att slå för att få femmor som man kan använda att ta bort poäng för den person som sitter till höger. Om man slår 30 själv blir det noll. Om det är någon av bloggvännerna som vet vad spelet kallas vore jag tacksam att få veta det.

Underbart att vara gammelfarmor! 

1718 Lilla Akademiens julkonserter 2019

Jag är otroligt glad och tacksam över att jag ännu en gång fått vara med på en av musikskolan Lilla Akademiens julkonserter. Det är samtidigt julavslutning för eleverna. Alla mina tre yngsta barnbarn går på skolan. Casimir i sexan, Caspar i fyran och Clarissa i tvåan. Den här gången var det extra 
nervöst eftersom Casimir skulle spela Gigouts Toccata på orgel på båda konserterna.

Bilderna går att klicka större så det förhoppningsvis går att läsa texten för den som är intresserad.

Programmet var digert som vanligt, det kan man se nedan.

Casimir spelade orgel redan i början så jag kunde luta mig tillbaka och bara njuta efter det.

Det är en fantastisk upplevelse att se och höra alla dessa elever - 450 stycken från 60 olika länder - från förskoleklassen till sista årskursen i gymnasiet och som alla sjunger helt rent och spelar ett instrument. En liten orkester ackompanjerade flera av sångerna och brassbandet bjöd på ett medley av populära julsånger. 

Tyvärr hade jag inte kameran med mig utan tänkte att jag skulle fota och spela in med mobilen. Några dåliga bilder fick jag men inte några filmer. Jag måste ha tryckt på fel knapp. Så alla fotona och även videofilmen i inlägget har jag fått av Mirren.

Högstadiet och gymnasiets elever.

Stjärngossarna till höger fick sjunga en solovers på Staffansvisan var när det var dags för luciasångerna.

I tvåan, där Clarissa går, skulle alla flickorna vara tärnor. Men Clarissa ställde inte upp på att vara tärna utan ville vara tomte som hon hade varit i ettan. Efter många övertalningsförsök gav hennes lärare upp och Clarissa fick sin vilja fram. Det är henne man ser längst till vänster i raden bakom ettorna.

Clarissa vinkar till Mirren som är hos Casimir på läktaren.

Lågstadiet sjunger sina sånger ackompanjerade av en stråkorkester.

Casimir är vid gott mod före konserten.

Här är han i full gång med att spela sin Toccata.

Denna bild togs av yrkesfotografen Jose Figueroa. Fler bilder från konserten har han lagt ut på Lilla Akademiens Facebookssida. 

Här kan man lyssna till Toccatan. Videofilmen är tagen på generalrepetitionen. Casimirs orgellärare Mathias assisterar honom med att registrera under hans spelning.

1717 Fem en fredag vecka 50 2019 - HÄNG

Jag måste tillstå att veckans rubrik - HÄNG - är en smula kryptisk. Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida. (Bilderna i inlägget är gratisbilder från nätet.)

Jag har googlat lite på HÄNG och kommit fram till att det måste röra sig om folk som är ute i svängen eller om det sociala livet i allmänhet. Jag är inte säker. Här kommer i alla fall frågorna. I alla frågor måste jag dock byta ut GÅ mot ÅKA om jag ska svara på dem.

1. Vart skulle du kunna gå där alla visste ditt namn?
2. Vart går du för att vara runt folk men utan att behöva prata eller bli igenkänd?
3. Vart kan du gå för att känna dig hemma, utan att det är ditt eget hem?
4. Var äter du mat när plånboken är tunn?
5. Vad är ett känt ställe du önskar fanns i närheten av dig?

1. Numera finns det inte något ställe där alla vet vem jag var. Det var skillnad när jag jobbade på en liten skola - då visste både eleverna, lärarna och den övriga skolpersonalen vad jag hette. Åtminstone i förnamn. Efter jag gått i pension var jag körledare i många år. Där var jag klart igenkänd.

2. Det är inte så lätt, när man bor så nära en liten stad som Söderköping, att inte behöva prata eller bli igenkänd på t.ex. Willys där vi brukar handla. Lättare att vara anonym är det i Stockholm där jag är ibland för att hälsa på barnbarnen. Där finns det ingen utom Mirrfamiljen (yngsta dottern med familj) och en och annan bekant till dem som känner igen mig.

3. Jag känner mig alltid hemma när jag hälsar på Mirrfamiljen i Vasastan.

4. Någon plånbok har jag inte längre, varken tjock eller tunn. Mat äter jag alltid hemma utom när vi åker på utflykt till IKEA i Linköping och som har en jättegod panerad spätta till ett billigt pris.

5. Kanske NK. Där kan man väl t.o.m. köpa mjölk.

1716 Gems Weekly Photo Challenge vecka 50 - ÅTERBLICK

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 50 2019 är ordet ÅTERBLICK. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

I början av december 2007 hjälpte mig min käre svärson Christian med att öppna en blogg - Musikanta. Min vän Bloggblad alias Marianne Bokblad hade inspirerat mig att börja skriva en sådan. Själv hade hon hållit på ett par år och fått många bloggvänner. Men jag hade svårt att komma igång eftersom jag var så osäker på hur jag skulle göra. Här kan man titta på hur det första inlägget såg ut.

Nytvättad matta.

Men den 15 december kom det första inlägget på min blogg. Det hade rubriken Om konsten att tvätta matta. Mirrfamiljen var på besök med sin stora mattdammsugare och hjälpte oss att göra ren mattan i köksavdelningen. Samma dag kom det ytterligare ett inlägg på bloggen men detta upptäckte jag först när Christian påpekade det.

Det nya inlägget med rubriken Vad ska jag tvätta idag? handlade om mitt stora och allt uppslukande intresse för städning. Det var naturligtvis Christian som hade lagt in båda inläggen. Så här efteråt skrattar jag gott åt det men då blev jag lite upprörd. Jag som inte alls gillar att städa! Någon hade kommenterat att hon tyckte jag var lite väl pedantisk! Inlägget finns att läsa här. (Det är inte vårt hus på fotot utan Mirrfamiljens dåvarande.)

Så jag satte mig ner vid datorn och lyckades faktiskt skriva ett nytt inlägg där jag dementerade min städmani och berättade att det var svärsonen och inte jag som skrivit inlägget.

Fortfarande var det mycket som var besvärligt och konstigt med att blogga så Marianne förbarmade sig över mig och gav mig en blogglektion hemma hos sig. Ännu en blogglektion är rubriken, så jag hade tydligen varit där en gång tidigare och fått lära mig en del.

Jag och Marianne vid hennes dator första gången jag fick en lektion i bloggandets ädla konst. 

Andra gången jag var där och hade blogglektion avslutade vi med att spela fyrhändigt.

Det har nu gått precis tolv år sen jag (med Christians och Mariannes hjälp) började blogga. Och jag har fått många bloggvänner på nätet och några har jag träffat irl. Och visst har jag tänkt på att sluta blogga många gånger men så kommer det en så här rolig utmaning och då kan man ju inte låta bli att hänga på.

1716 Fem en fredag vecka 49 2019 - Flyttfågel

Fem en fredag är fem frågor som Elisamatilda ställer varje fredag, ett tema som jag ibland hoppar på. Den här veckan är rubriken FLYTTFÅGEL. Andra flyttfåglar hittar man på hennes på hemsida. Här är frågorna den här fredagen:

1. Om du skulle migrera på hösten, var skulle du bo?
2. Hur länge har du bott i din nuvarande lägenhet/hus?
3. Vad är något du skulle vilja förändra hemma?
4. Hur många gånger i ditt liv har du flyttat?
5. Bor du där du vill bo?

1. Bara tanken på att flytta överhuvudtaget ger mig kalla kårar. Det beror på alla de tusentals prylar som finns samlade i vårt hus. Möjligtvis skulle jag överväga att flytta till den närbelägna lilla staden Söderköping. Men bara ifall jag fick ta med mig huset och alla saker. Att flytta utomlands till varmare länder som många pensionärer gör, är för mig helt otänkbart. Jag vill vara nära mina barn och barnbarn och träffa dem så ofta jag kan.

2. I vårt hus i Mogata har vi bott sedan 1990 - det blir trettioårsjubileum nästa år.

Entrén till vårt hus där jag just målat skyddshöljet till värmepumpen brunt.  

3. Jag skulle gärna måla allting i kök- och matrumsavdelningen i en varm vit färg eftersom det är så mörkt inomhus. Det förslaget vinner dessvärre  inte något som helst gehör hos min käre make.

Barnbarnet Casimir fyller 12 år och blir uppvaktad med sång. Trots att det är mitt i sommaren har vi lamporna tända som synes. 

4. Jag har nog flyttat ett tjugotal gånger i mitt liv. D.v.s. flyttat på riktigt med flyttfirma och allt. Sedan jag träffade min nuvarande man har vi bara flyttat två gånger. Från Norrköping till Söderköping och från Söderköping till Mogata. 

5. Jag älskar vårt hus som är stort och trivsamt och där jag får plats med både orgel, flygel och digitalpiano. Jag har också ett eget arbetsrum plus en stor "ateljé" som omvandlas till gästrum när det behövs. Nackdelen är att huset ligger på landet med närmaste affär på en mils avstånd. Därför är vi  helt beroende av bilen för att handla, gå till banken eller vårdcentralen eller hälsa på vänner. Trots det skulle jag inte kunna tänka mig att flytta just nu.

1715 - Decemberquiz 2019

Jag roade mig med att skapa ett litet decemberquiz medan jag låg och försökte somna i går kväll. Här kommer det. Åtta bilder på kända svenskar, döda eller levande. En bild ska bort. Vilken och varför? Det finns säkert många lösningar men jag har bara tänkt på en.

Tydligen har det varit något strul med kommentarsfunktionen eftersom jag inte fått några svar. Min vän Bloggblad hade samma lösning som jag när jag pratade med henne. Nämligen att det var Peter Jöback som skulle åka ut. Han är född i Värmland. Alla de andra i Småland.

1 = Lina Sandell
2 = Ingvar Kamprad
3 = Peter Jöback
4 =Jenny Nyström
5 =Lennart Hyland
6 =Vilhelm Moberg
7 =Lena Philipsson
8 =Carl von Linné