1145 Lite om öschöttskan.

Det är ju allom bekant att man i öschöttskan* sätter -e på verben i infinitiv i stället för –a .  Många substantiv i obestämd form får också  –e  istället för –a.  Man kan t.ex.  ”skene gate upp och gate ner för å köape mjöalk.” ( -l är tjockt också  i det sista ordet.)

Men hur många känner till att vi har diftonger i denna ädla dialekt som i näst sista meningen ovan? Det heter inte blå, röd och grön utan blåa, röad och gröan. Inte före utan föare. Fyra blir föjra och åka blir åaka. Kniven blir knejven och Lisa blir Lejsa. Jag fick de här funderingarna när Åsa, vår kyrkoherde, berättade om just Leisa  i Valdemarsvik på friluftsgudstjnsten på Gretas Äng härförleden på underbar öschöttska.

En anekdot i detta sammanhang – om den är sann vet jag inte. Hört på stan i Söderköping:

- Jag ska flytta till Ceylon.

- Till Ceylon? Men det heter ju Sri Lanka numera!

- Va dum du ä. Inte till Ceylon utan till sejlon.

Att bo i den ombyggda silon vid Kanalen i Söderköping är mycket eftertraktat och dyrt. (Själv tycker jag att den borde komma högt upp på listan över fula hus i Sverige.)

Den till bostäder ombyggda silon vid Kanalen i Söderköping.

När jag läste nordiska språk på Stockholms universitet för hundra år sen hade vi en skrivning som skulle handla om konsonanten  –r. Jag fick spets på den och blev t.o.m. framkallade till professorn som ville höra sig för om ”Ringarums-ärret”som jag hade skrivit om i provet. Det som i början av ord uttalas som det engelska ljudet i we.

 

Lustigt nog hade professorn aldrig hört talas om det. Det heter inte Ringarum på öschöttska utan Ouingarum. Det är noga med att det bara är det första r-et som uttalas som ou. Ett annat exempel: Det var en ouejäal smäll när åskan slog ner och det ouingde samtidigt i telefon.  (Mina kunskaper om detta -r hjälpte föga när jag kom till isländskan som gjorde att jag tyvärr aldrig kom längre i mina studier av de nordiska språken.)

Ett annat speciellt öschöttskt ljud är det som liknar det harkelljud som finns i tyskans Ach = vårt ack. Man ersätter gärna sj-ljudet i början av ord med detta. Som i chäarna =stjärna. Glömmer aldrig när jag var på luciakonsert med Norrköpings musikklasser för många år sen och hundra sångglada elever klämde i med Det stråalar en chhhhhäarna förynderligt bleid…

En del av den bestämda formen i  maskulinum plural hoppar man också över i det genuina talspråket om det går. Istället för De är dyra, de där bussarna  kan man höra Di ä döyra di där bussa.

Vokalerna ställer till det ibland också. Följande anekdot är helt sann eftersom det var jag själv som var Fröken den gången i en andraklass

Lotta (räcker ivrigt upp handen):  ”Fröken, igår såg jag en jak.”

Fröken (frågande): ”En jak? Det finns ju inga såna i Sverige.”

Lotta (indignerat): ”Det finns det visst. Såna som säger ko-ko.”

Har jag glömt något annat som är speciellt just för vår fina dialekt får ni gärna höra av er i kommentarsrutan så ska jag uppdatera!

* Jag vet att det stavas östgötskan men så uttalar ingen ordet i detta landskap.