Det är ju allom bekant att man i öschöttskan* sätter -e på verben i
infinitiv i stället för –a . Många
substantiv i obestämd form får också
–e istället för –a. Man kan t.ex. ”skene gate upp och gate ner för å köape
mjöalk.” ( -l är tjockt också i det
sista ordet.)
Men hur många känner
till att vi har diftonger i denna ädla dialekt som i näst sista meningen ovan?
Det heter inte blå, röd och grön utan blåa, röad och gröan.
Inte före utan föare. Fyra blir föjra och åka blir åaka. Kniven blir knejven och Lisa blir Lejsa. Jag fick
de här funderingarna när Åsa, vår kyrkoherde, berättade om just Leisa i Valdemarsvik på friluftsgudstjnsten på Gretas Äng härförleden på
underbar öschöttska.
En anekdot i detta
sammanhang – om den är sann vet jag inte. Hört på stan i Söderköping:
- Jag ska flytta till Ceylon.
- Till Ceylon? Men det heter ju Sri Lanka numera!
- Va dum du ä. Inte till Ceylon utan till sejlon.
Att bo i den ombyggda
silon vid Kanalen i Söderköping är mycket eftertraktat och dyrt. (Själv
tycker jag att den borde komma högt upp på listan över fula hus i Sverige.)
Den till bostäder ombyggda silon vid Kanalen i Söderköping.
När jag läste
nordiska språk på Stockholms universitet för hundra år sen hade vi en
skrivning som skulle handla om konsonanten –r. Jag fick spets på den och blev t.o.m.
framkallade till professorn som ville höra sig för om ”Ringarums-ärret”som jag hade skrivit om i provet. Det som i början
av ord uttalas som det engelska ljudet i we.
Lustigt nog hade
professorn aldrig hört talas om det. Det heter inte Ringarum på öschöttska utan Ouingarum.
Det är noga med att det bara är det första r-et som uttalas som ou. Ett annat exempel: Det var en ouejäal smäll när åskan slog ner och det
ouingde samtidigt i telefon. (Mina kunskaper om detta -r hjälpte föga när
jag kom till isländskan som gjorde att jag tyvärr aldrig kom längre i mina
studier av de nordiska språken.)
Ett annat speciellt
öschöttskt ljud är det som liknar det harkelljud som finns i tyskans Ach = vårt ack. Man ersätter gärna sj-ljudet i början av ord med detta. Som i
chäarna =stjärna. Glömmer aldrig när jag var på luciakonsert med Norrköpings
musikklasser för många år sen och hundra sångglada elever klämde i med Det stråalar en chhhhhäarna förynderligt
bleid…
En del av den
bestämda formen i maskulinum plural hoppar man också över i det genuina talspråket om det går.
Istället för De är dyra, de där bussarna kan man höra Di ä döyra di där bussa.
Vokalerna ställer
till det ibland också. Följande anekdot är helt sann eftersom det var jag
själv som var Fröken den gången i en andraklass
Lotta (räcker ivrigt upp handen): ”Fröken, igår såg jag en jak.”
Fröken (frågande): ”En jak? Det finns ju inga såna i
Sverige.”
Har jag glömt något annat som är speciellt just för vår fina
dialekt får ni gärna höra av er i kommentarsrutan så ska jag uppdatera!
* Jag vet att det stavas östgötskan
men så uttalar ingen ordet i detta landskap.
25 kommentarer:
Inga andra specialuttryck men jag satt och smålog och kom ihåg hur mamma och pappa på bred öschöttska med skorrande r brukar dra den gamla ramsan om att gå "gaete opp å gaete ner å glutte och glane i schyltfönstrena - i röe regnrock!" Glutte och glaene kanske förresten också var lokala uttryck?
Mindes också att de ibland kallade Norrköping för Peking - och inte visste jag varför förrän jag googlade på det idag: http://www.upplev.norrkoping.se/press-fakta/norrkopings-historia/ Så fick man lära sig nåt nytt den här dagen också!
Annika CA
Vilken underbar språklektion – lärorik och rolig! (Ouolig?)
Men så roligt med lite dialektlära!
Det var någon ramsa i stenåldern där man sa: Jag ska gå gate upp och gate ner och glytte och glane i skyltfönstra! :)
Igår var det verkligen en ouejäal smäll, när jordskalvet kom! Jisses anoda hade min mormor sagt!
Den där silon är inte i min stil. Det kanske är bättre inomhus! Kram på dig!
Det är inte lätt det där med dialekter.
Min sicilianske måg trodde att han förstod en hel del svenska ändå tills han kom till Gotland. Då var det inte så lätt längre, men han lär sig efterhand.....
Kram, Ingrid
Annica CA:
Det skulle nog vara "skyltfönstera" annars är det helt rätt. "Glutta" finns nog i rikssvenskan men jag undrar om "glana" finns. Jag tror det är väldigt dialektalt. I "regnrock" har man både w i början och före "rock". Utmärkt exempel!
Jag ska genast gå in på länken. Har glömt varför Norrköping kallas för Peking. Tack för länken!
Ingrid
Karin:
Du lär dig snabbt - helt perfekt uttal! :-)
Ingrid
Veiken:
Det stämmer precis. Det kunde Annica i Californien också, haha! Fast DU visste att det hette "skylfönstra".
Måste ha varit hemskt med skalvet. Har varit med om ett litet skalv i Linköping en gång på lärarhögskolan när bokhyllorna i biblioteket rörde på sig. Jag höll på att dö av skräck och trodde att huset skulle rasa ihop.
Jag har aldrig varit i sejlon, men lägenheterna ska vara helt OK. Skulle väl kunna förlika mig med den om det inte vore för det lilla huset på toppen. En egen liten stuga för byggherren har jag för mig...
Kram tillbaka från Ingrid
Ingrid:
Man behöver inte vara italienare för att inte förstå gotländska. Hyrde en sommar en stuga av en gotländsk familj i mitt tidigare liv. Det gick bra när vi pratade med varandra men när den gotländska familjen pratade sinsemellan förstod jag inte ett dugg. Fastän jag trodde jag var ganska språkbegåvad, haha.
Kram tillbaka från Ingrid
Samma r på västgötska. Oune=Rune, Ouobert=Robert. Eller?
Tack för ett såå himla trevligt och kul inlägg! Oj så mycket man känner igen... sitter här med ett brett leende :)
Ösgötskan varierar ganska mycket mellan olika delar av länet... minns att jag som ung flicka hade svårt att förstå en del ord och uttryck som förekom ute på "slätta"... mot Värsta te...
Har en gammal bloggvän som har gett ut en östgötska ordlista - finns här på hennes hemsida: http://www.kaswa.se/
Önskar dig en fin helg!
Kram
Hans:
Tack för upplysningen! Det visste jag inte. Trodde vi var ensamma om det r-et :-).
Ingrid
Anki:
Tack för rar kommentar - det värmer! Och TACK för länken. Ska verkligen in och botanisera där.
Kram tillbaka från Ingrid
En mycket kul språklektion! Jag hopps att våra dialekter alltid får leva kvar. De gör språket levande.
Gunnel:
Tack för rar kommentar! Det är alltid roligt att få. Hoppas som du att våra dialekter får leva kvar. Jag försöker alltid gissa varifrån folk kommer när jag träffar någon för första gången. Det är alltid lika spännande att se om man har rätt eller fel.
Kram från Ingrid
Din nya header är jättefin!!!
Aina:
Tack. Fotot är taget ute i skärgården.
Ingrid
roligt med fonem och dialekt, dumma svt som "förbjöd" dialekter flera decennier, även lärare.
Dialekter är kul! Vi har just haft ett stockholmsbesök som intresserat försökte lära sig skånska ord och var otroligt fascinerad över våra diftonger. Vi höll på ganska länge med uttalet av orten Boarp och hade mycket roligt!
Hannele:
Tur att de tog sitt förnuft till fånga.
Ingrid
Olgakatt:
Skånska är inte lätt att härma för en icke infödd. Ni har ju många gånger triftonger också. Han bäour i Lond (o som i orm) - han bor i Lund. (ungefär så uppfattar jag det) :-).
Ingrid
Om man är helsingborgare säger man Lynd - bara för att krångla till det ännu mer för "uppsvenskar". Det uttrycket hör man sällan numera, undrar varför det försvann.
Haha... Vad oulit att di giller våarat sätt å prate!
Bygdeteatern vi såg häromkvällen var genomkryddat av öschöttska, det var härligt.
Seijlon är betydlgt snyggare nu än när den var i bruk som silo. Trist och ful.
Olgakatt:
Tack. Jag ska lägga det på minnet. En annan sak som har försvunnit helt och hållet är det stockholmska slutna e-et. När min äldsta svärson skulle "teta" i duschrummet trodde jag det var något nytt på målarfronten. Min salig svärfar, som var söderkis, sa alltid "reven" om räven. Detta e hör man aldrig numera någon ung stockholmare säga. Tvärtom har -e närmat sig östgötskans öppna ä. I stället för "veder" säger man "väader". Kul med språk!
Ingrid
Bloggblad:
Ja, det kunde man inte tro! Jag såg också en revy på Kråkholmen för några år sen med genuin öschöttska. Fruktansvärt ouiligt!
Jag tycker bara att huset ovanpå är så gräsligt fult. Annars hade jag kunnat förlika mig med huset. Det stör också topografin eftersom det sticker upp så fort man ser Söderköping när man kommer från Norrköping. Något skönhetsråd kan aldrig ha varit inblandat där i alla fall.
Skicka en kommentar