torsdag 16 oktober 2014

1010 Höstmode från BVT nr 42 1924


Tecknaren och illustratören Georg Klinghammer är upphovsman till omslaget till Bonniers Veckotidning nr 42 18 oktober 1924. (Bilderna går att klicka större.)

Det här numret av Bonniers Veckotidning utkom för nästan exakt 90 år sen. Det här inlägget kommer bara att handla om höstmodet detta år - för damerna naturligtvis. Modesidor för herrar vet jag aldrig jag har sett i något nummer. Annars erbjuder tidningen en hel del som borde intressera herrar också. Många resereportage och sportreferat med bilder till.

Rubriken till följande två tecknade bilder lyder: De klara färgernas och de rena linjernas mod. Jag, som troget följer Downton Abbey ler igenkännande när jag ser modellerna. 


Den emanciperade kvinnan rökte förstås cigaretter. Men det gör de inte i Downton Abbey, eller?


Skomodet har inte förändrats särskilt mycket. Sådana spetsiga skor var högsta mode när jag växte upp och är i viss mån modernt fortfarande.


Eleganta vinterkappor, gärna med pälskragar. Undrar vad dåtidens kvinna skulle ha tyckt om våra täckjackor och dito kappor?


Ganska robusta vinterklänningar. På den tiden var det väl inte så varmt inomhus som vi har det idag.


Jag undrar vad direktoarmodell kan vara för något. Kanske var det det hattmodell som visades i annonsen i mitt förra inlägg från BVT?

Kortklippt eller ej - fortfarande en omtvistat smaksak, åtminstone här hemma. Det långa hår som nästan alla unga flickor - och även äldre - ståtar med idag ansågs nog på den tiden vara mycket vulgärt. Jag har ännu inte sett någon bild på en sådan frisyr i någon av tidningarna. Visst kunde man ha långt hår, men då var det alltid sedesamt uppsatt. 

18 kommentarer:

Anonym sa...

Så roligt att se mode för länge sedan.
Den första hatten där, gillar jag skarpt, tror att jag skulle passa i den. Annars har jag så svårt för huvudbonader.
Att de hade kortärmade klänningar, två av dom i alla fall, om det var kallt inomhus?
Var får du tag i dessa tidningar?
Ha en finfin fredag.
Kram.

Anonym sa...

Glömde att skriva vem jag var.
Wiolettan hälsade på.

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

Wiolettan:
Tänkte inte på att de hade kortärmade klänningar mitt i vintern. Måste ha varit kallt trots pälskanterna!
Jag använder heller aldrig hatt - det blir mössa på vintern. Men visst är det snyggt - men då måste man ju vara lika elegant som kungligheterna. De är alltid lika tjusiga i hatt!

Att samla på gamla tidningar är en hobby jag har sedan några år tillbaka. Jag köper dem på auktion på Tradera. Det är inte gratis, framför allt inte BVT som är ovanliga...
Kram

Geddfish ♥ sa...

Min mamma hade alltid hatt när hon gick bort eller gick på möten.
Kul att se på gammalt mode, det är nästan som om man tittade på de gamla släktfotona.
Ha en skön helg, kram, Gerd! ♥

Musikanta sa...

Gerd:
När min mamma hade kafferep kom alla damerna i hatt minns jag. Att gå ut utan hatt var otänkbart för min mamma, även på ålderns höst.

Jag älskar de här gamla tidningarna, de säger som mycket mer om den tiden än det man fick lära sig i skolan.
Kram från Ingrid

Karin sa...

Verkligen Downton Abbey!
Men nu undrar jag förstås hur en hatt i direktoarmodell ser ut.

Musikanta sa...

Karin:
Om du tittar på den allra mittersta bilden står det att det är en direktoarmodell. Förmodligen i stil med den hattannons jag hade lagt in i mitt tidigare inlägg - dom som såg ut som doktorshattar ungefär.

Nu har jag googlat och kommit fram till direktoriet som var verkställande maktorgan i Frankrike mellan 1795 och 1799. Modet då är intressant att läsa om - direktoarmode. Men om några hattar står det ingenting. Men modet skulle vara väldigt enkelt och direktoarhattarna har tydligen inga brätten efter vad jag kan se. Kan det vara så enkelt?
Ingrid

Veiken sa...

Tänk allt detta och mer därtill för bara 65 öre! Omslagsfickan är så läcker tycker jag! Det är så roligt att se mode från förr och hur en del kommer tillbaka gång efter gång! Kram

Musikanta sa...

Veiken:
Håller med dig om att modet återkommer ständigt. Vi som har varit med länge märker det ju så tydligt.
Kram från Ingrid

Andra året i Hjo sa...

Internet är fantastiskt, man söker upp information snabbt och enkelt, och kommersen blomstrar, även sådana här gamla vackra tidskrifter hittar man alltså där.

Ölandsvindar sa...

Jag minns tre vinterkappor som jag verkligen slet ut. Först en i tweed, sedan en lång svart yllekappa med pälsbräm och skärp i midjan, lite ryskt stil på den och dessutom hade jag midja på den tiden. Efter det blev det en röd yllekappa från Gudrun Sjöd´en. Numera är jag verkligen glad över de lätta och lättskötta vadderade kapporna. Det var ganska tungt med dem i ylle. Och Vera Nilsson har jag alltid gillat!
Trevlig helg /Kerstin

Musikanta sa...

Hans:
Man blir väldigt bortskämd med internet - man behöver inte ens en kokbok numera. Jag snubblade över en Bonniers Veckotidning på Tradera när jag letade efter illustratörer en gång i tiden. Det är ju dessa jag är/var mest intresserad av.

Sen är ju tidningen en pärla för den som är intresserad av 20- och 30-talen. Rent språkligt är de ju också en guldgruva - bara annonserna är roliga att läsa av den anledningen.
Ingrid

Eleonora sa...

Skrev en lång kommentar - den försvann, det har hänt tidigare.

Fint och mysigt inlägg Ingrid.

Musikanta sa...

Kerstin:
Jag är mycket glad över min ullkappa - den är varm och inte särskilt tung. Jag har den bara på mig när jag ska åka upp till Stockholm och när jag ska "gå bort". Annars blir det min vanliga vadderade kappa/jacka. Nya kappa är tidlös i modellen så den lär nog räcka ett antal år framåt.

Vera Nilsson vinner ju mer jag tittar på hennes tavlor. Jag är glad att jag tog så många foton.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
När jag skriver långa kommentarer brukar jag spara dem - inte alltid jag kommer ihåg det tyvärr. Det är himla retligt!
Roligt i alla fall att du gillade inlägget.
Stor kram från Ingrid

Monet sa...

Roligt modeinlögg som vanligt! Det här är min mormors ungdomstid i Linköping så det är välbekanta bilder du visar.
När det gäller långt och utslaget hår har jag flera bilder på Mormor Astrid i sexton-sjuttonårsåldern. Hon kom från mycket burgna förhållanden så "vulgärt" kan det inte ha varit. Jag tror mig ha sett någonstans att ungflickor hade utslaget långt hår fram till konfirmationen. På samma sätt som pojkar hade kortbyxor och efter den fick böra långbyxor. Tonåringar fanns ju inte som begrepp så man gick från barn till vuxen med kläder och hår och hade man långt hår sattes det upp i fantasifulla vackra knutar. Och så fotograferades man i profil, lite snett bakifrån!

Musikanta sa...

Veiken:
Det var ganska ovanligt med långt, utslaget hår när jag växte upp i slutet på 40-talet. Bara en av mina väninnor hade hår som knappt gick ner till axlarna. Det fanns de som hade riktigt långt hår men då var det flätor som gällde.

Annars var det Marilyn Monroes frisyr som var inne då - kort lockigt hår med snedlugg. För att inte tala om den avundade Audrey Hepburns frisyr. Inget långt hår där inte!

Kanske tonårsflickorna i övre medel- och överklass fick ha utslaget hår tidigare? De löpte ju ingen risk att håret fastnade i maskiner eller var till olägenhet i hushållsarbetet...

I de Bonniers Veckotidningar från mitten av 20-talet finns det inga foton på kvinnor med långt hår. De fick tydligen inte visa tänderna heller eftersom alla ser lika trånande och allvarliga ut på alla foton.
Kram från Ingrid